tag:blogger.com,1999:blog-60387132458895978842024-03-13T19:47:38.400-07:00Carinas dagliga leverneJag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.comBlogger1524125tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-67140211822847779562023-11-29T08:34:00.000-08:002023-11-29T08:34:54.647-08:00Svart mjölk och hjärtstopp<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4RhkUvEulo4Wz13Ywhyphenhyphentn_7h67PAKjPknwXVygcwFFMsARkCoQL5OK8ZA2DxADWguWGgzXuUin3NnzMymJL0mGwEz0cd1WAiOEuVgTK5PoedKpi3VMRw7Hgf17qm8QK2OgF13ESRox6EzLNooOi17H0nWTQHJlAtqioPyrx2q8fwv7bP1qv0m63dL-RY/s2048/2015-12-31%2012.24.40.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1365" data-original-width="2048" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4RhkUvEulo4Wz13Ywhyphenhyphentn_7h67PAKjPknwXVygcwFFMsARkCoQL5OK8ZA2DxADWguWGgzXuUin3NnzMymJL0mGwEz0cd1WAiOEuVgTK5PoedKpi3VMRw7Hgf17qm8QK2OgF13ESRox6EzLNooOi17H0nWTQHJlAtqioPyrx2q8fwv7bP1qv0m63dL-RY/s320/2015-12-31%2012.24.40.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Idag har jag orkat kravla mig upp ur sjukbädden och med stapplande steg tagit mig till postlådan. Bara för att få en nypa frisk luft. Den skrällande hostan har gett mig ömma magmuskler och jag befarar både framfall och bakfall för det känns konstigt precis över allt. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Och så har vintern anlänt. Ser ingen som helst tjusning i det vita täcket, det ger enkom upphov till besvär.</div><div style="text-align: left;">Advent står för dörren och jag har bestämt mig för att i morgon ska jag vara frisk nog att klara av juliga gardiner, lika juliga dukar och så adventsstjärnor och sjuarmade ljusstakar som kommer lysa upp i mörkret.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men idag är allt bara ynkligt. Så fick jag ett sms.</div><div style="text-align: left;">”Hej hur mår ni? Är i mataffären, behöver ni något så handlar jag åt er”. </div><div style="text-align: left;">Den goda grannen hörde av sig. Värme och omtänksamhet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Forskning har visat att vi mår bra av att ha goda grannar. Vilket jag kan hålla med om utan att vara en forskare. I Värmland hade vi en granne som alltid gav oss det onda ögat. Hur det hela började minns jag inte så här 35 år senare men jag gissar att det startade när hon ville köpa mjölk av oss. Ja visst en liter eller två kunde vi undvara av vår försörjning som mjölkbönder. Men när det eskalerade till uppemot trettio liter åt gången nödgades vi sätta stopp. Då gjorde hon en polisanmälan. Anonymt. Gällande obeskattad mjölkförsäljning. Svart handel med vit mjölk. Sen fortsatte det av bara farten. Anmälningarna haglade in till poliskonstapel Håkansson. Stulna dagstidningar. Sviktande hjärta och en släng av hjärtstopp på grund av våra uppsatta elstängsel runt beteshagarna som förhindrade att våra kossor tog sin in på hennes gräsmatta. Oljud från motorsåg, röjsåg, traktorn, skördetröskan och att det luktade skit från gödselbrunnen. Och att våra barn bar opassande kläder. Den dagliga listan med upprättade anmälningar var lång och enligt anmälaren fullödig.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Poliskonstapel Håkansson nödgades sammankalla oss alla till möte på polisstationen i Degerfors. </div><div style="text-align: left;">Målsägande och svarande. Håkansson i mitten. </div><div style="text-align: left;">”Håll sams. Sluta med de här dumheterna. Var goda grannar”! </div><div style="text-align: left;">Håkansson dundrade och visade upp sin bästa polisiära sida. </div><div style="text-align: left;">Vi åkte hem och mjölkade våra kor. Grannen packade ihop sitt bohag, sålde huset och flyttade till Karlskoga och blev granne med kommunens soptipp. För på den tiden fanns ingen återvinning utan det var bara att tippa all skit i en enda stor hög.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-37949293644083952812023-11-27T08:49:00.000-08:002023-11-27T09:27:21.472-08:00En nyttig investering och en boostad övertygelse <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVFlfknR-b76QmF6MTchYX-VWAe6wR6NC-bBxI4vVnrL3lbVfvkTmpqtyUBiYq7RQBXhAoN0yij965_fFeU_LGPmOxkPQ_sTVSh2S1tSccOSAIGRW4Y33gThU0ygfDX1o7gB_fGeKIq9BdvHOr-9wMJbCVwm74iKN1ibPKYaAZdVmxXTU564yCfxnM0dg/s2300/IMG_3108.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1713" data-original-width="2300" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVFlfknR-b76QmF6MTchYX-VWAe6wR6NC-bBxI4vVnrL3lbVfvkTmpqtyUBiYq7RQBXhAoN0yij965_fFeU_LGPmOxkPQ_sTVSh2S1tSccOSAIGRW4Y33gThU0ygfDX1o7gB_fGeKIq9BdvHOr-9wMJbCVwm74iKN1ibPKYaAZdVmxXTU564yCfxnM0dg/s320/IMG_3108.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Det har mer än en gång hänt att jag införskaffat grejer till vårt hushåll som jag ansett vara direkt nödvändigt för en fullt fungerande vardag. Exempelvis elektrisk äggkokare, bakmaskin som bakar under nattens timmar, skärmaskin för charkuterier, färskpotatisskalare med vev och salladsslunga även denna försedd med vev. </div><div style="text-align: left;">Och hur många av dessa praktiska hushållsapparater nyttjas numera? Ingen. Någon har gått sönder, bakmaskinen tog min svägerska med sig hem till Frankrike och resten har skrotats när insikten sa att det där var totalt onödiga och platskrävande prylar.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Förra veckan blev maken sjuk. Feber, halsont och hosta. Jag köpte hem drycker som enligt tillverkaren ska boosta immunförsvaret. Maken skulle till vilket pris som helst behöva bli frisk och jag inte bli sjuk. I morgon skulle vi ha kalas. Mat till elva personer hemma hos oss. Något vi och gästerna sett fram emot.</div><div style="text-align: left;">De nyttiga och dyra dryckerna har flödat. Vi räknade på kostnaderna, maken och jag tog ett gemensamt beslut. Nu måste vi helt enkelt köpa oss en elektrisk juicemaskin. Elva flaskor nyttigheter motsvarar maskinens kostnad och sen blir det gratis dricka. Lite skrollande på surfplattan, ett klick och maskinen ramlade ner i kundkorgen, swishat och klart. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Upprymd kontaktade jag våra barn och berättade om köpet. Ingen av dem lät speciellt exhalterade. Då gav jag mig på barnbarnen.</div><div style="text-align: left;">”Har du räknat in kostnaden för frukt och grönsaker farmor”? sa en av dem. </div><div style="text-align: left;">”Oooo”, svarade den andra efter mitt sms.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Juicemaskinen anlände. Apelsin, morot, färsk ingefära och en bit chili förädlades till flytande form. Mustigt och gott. Sen blev det dags för färska rödbetor och ingefära.</div><div style="text-align: left;">Upprymd berättade jag för ännu ett barnbarn om den fantastiska maskinen och de lika fantastiska dryckerna varpå barnet undrade hur det där med rödbetor smakade. </div><div style="text-align: left;">”Nyttigt”!</div><div style="text-align: left;">”Då menar du alltså inte speciellt gott, mormor”.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Kalaset är inställt. Min hals värker, näsan rinner och hostan tilltar i styrka. Vi pressar färska nyttigheter som ska bota oss från det utmattande tillstånd vi just nu befinner oss i. Och hålla oss friska för all framtid. Övertygade om att vi gjort en mycket bra investering när vi köpt oss en elektrisk juicemaskin. Vi boostar vår inställning till detta med morötter, apelsiner, ingefära, chili och rödbetor. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-21527749246765629402023-11-03T09:11:00.000-07:002023-11-03T09:11:30.558-07:00Ett ljus för utvandrarna och en värmelåga för det som brustit <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ4lf_dMqoUDdU0IQapPZB5JXXVODzeLVRpeontdhD8jm1VtKNY4lpbVZBdX9-hvwjepweQ2VJ_ZLdyhdVKGZxftHMzHapesFPVzR_or25pD1gS0ZZSrqfBr0RaNfdyOGw-YxjCfugIuAniLyNdfuF9cnz6DH8FBfIg_KSOavOmtNBFSgzcO1wHIcjQh0/s3024/IMG_4385.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1571" data-original-width="3024" height="166" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ4lf_dMqoUDdU0IQapPZB5JXXVODzeLVRpeontdhD8jm1VtKNY4lpbVZBdX9-hvwjepweQ2VJ_ZLdyhdVKGZxftHMzHapesFPVzR_or25pD1gS0ZZSrqfBr0RaNfdyOGw-YxjCfugIuAniLyNdfuF9cnz6DH8FBfIg_KSOavOmtNBFSgzcO1wHIcjQh0/s320/IMG_4385.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Just hemkommen från kyrkogården där jag tänt ljus för mamma och pappa som vilar tillsammans i minneslunden.</div><div style="text-align: left;">Båda var inbitna värmlänningar och att pappa skulle bli östgöte efter sin död ja det kunde nog ingen föreställa sig. Men det var mammas krav om hon skulle utvandra från det landskap hon föddes i till oss här i Östergötland. I ett tryggt och säkert grepp höll mamma det som var kvar av pappas lekamen och som förvandlats till aska som pytsats ner i en blå urna. Hela färden från Degerfors till Skärblacka reste de båda gemensamt mot det nya. Han till kyrkogården, hon till Såglötevägen. Hon rakryggad bredvid mig i passagerarsätet, han i hennes knä.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Nu ligger de båda på Skogskyrkogården och jag den föräldralösa får tända ljus och minnas det som en gång varit.</div><div style="text-align: left;">Det är tid för minnen av de som gått före oss till den plats vi ännu inte har tillträde till. Dödens rike. Vi tänder ljus, dricker kaffe i Skogskapellet hos diakon Hanna och prästen Lotta. Som finns där för att värma en frusen själ med hett kaffe och varma ord. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag minns och tänker. På en krånglig relation med min mamma. För det var inte alltid så lätt och enkelt det hela. Men det jag minns bäst och som tröstar mig när mammalängtan är som svårast är allt det goda, glada och varma vi hade tillsammans. Allt det andra har jag lagt åt sidan. Allt det ljusa har tagit överhand och jag kan enbart känna en stor tacksamhet över att mamma blev just min mamma och ingen annans. De bästa och finaste åren genom vårt gemensamma liv ända fram till slutet. </div><div style="text-align: left;">Saknaden är svår och stor. Det är så mycket jag behöver prata med henne om. Visa och berätta. Få tilldelat klokskap och råd. Hjälp och stöd. Dela glädjeämnen och gemenskap. Allt detta är en omöjlighet för mamma finns inte längre mer än i mitt minne och på fotografier.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag tänker också på alla som av olika anledningar inte får ta ett slutgiltigt farväl av sina föräldrar när den stunden kommer. När döden oåterkalleligt är en barriär till försoning och en fortsättning framåt till slutstationen.</div><div style="text-align: left;">Känner en oerhörd tacksamhet över att jag fanns där, fick hålla mina föräldrars händer fram till det vägskäl där jag var tvungen att släppa taget och låta dem färdas den sista biten helt ensamma. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det ljus jag tänt för mamma och pappa på Skogskyrkogårdens minneslund brinner inte enbart för dem. Ljusets låga omsluter även alla brustna relationer i en tid då vintertidens mörker omsluter oss alla. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-62905053414209639222023-10-19T06:38:00.001-07:002023-10-19T08:34:47.501-07:00En felsägning och en nätdraperad hud<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNHYuFkoFT8gU1g_YqO9QHALMEhMVYnXC4MvK47G8qI-R2GGUJ3fJ9drTS5W7hC1b3mg5O5jfM2-VXKfkRYKdsXPUTfuOqBLp1VfjroZpvC6hBnkhIJgyuDiIblHiBti6wsCJR5hTqRbx8eOK1_y52azEt3hfKfiUj2Pvl0-gpUqmQmIr-GdRoP_BK41U/s960/IMG_4413.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNHYuFkoFT8gU1g_YqO9QHALMEhMVYnXC4MvK47G8qI-R2GGUJ3fJ9drTS5W7hC1b3mg5O5jfM2-VXKfkRYKdsXPUTfuOqBLp1VfjroZpvC6hBnkhIJgyuDiIblHiBti6wsCJR5hTqRbx8eOK1_y52azEt3hfKfiUj2Pvl0-gpUqmQmIr-GdRoP_BK41U/s320/IMG_4413.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Dottern ringde mig och ville ha skjuts till veterinären med sin hund. Ledarhunden hade ont i ett öra.</div><div style="text-align: left;">Vi blev mottagna i receptionen och hänvisade till ett undersökningsrum. </div><div style="text-align: left;">Djurvårdaren klappade Putte och säkerställde åkomman genom att påtala att hunden skulle få behandling för ögonen. </div><div style="text-align: left;">Nej öronen, sa dottern och jag unisont. Varpå djurvårdaren svarade att hon hade svårt att uttala ordet öron och det kunde då tolkas som om hon sa ögon.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">För en vecka sedan vad det dags för återbesök hos veterinären. Samma djurvårdare som sist gjorde om proceduren. Klappade hunden och säkerställde anledningen till återbesöket. </div><div style="text-align: left;">”Då var det dags att kolla ögonen igen Putte”.</div><div style="text-align: left;">”Nej öronen, det är öronen. Visserligen är det här en blindhund (alla som är vän av ordning, språkpoliser och lättkränkta, ursäkta mitt ordval) så det kan ligga nära till hands att det är ögonen men det är öronen” avbröt jag.</div><div style="text-align: left;">Genast kände jag dotterns fingrar på utsidan mitt lår. En tyst markering, håll käften!</div><div style="text-align: left;">Åter igen fick djurvårdaren ursäkta sig med att hon har svårt att säga öron.</div><div style="text-align: left;">När dörren stänges efter henne och vi väntade ensamma i rummet på veterinären suckade dottern.</div><div style="text-align: left;">” Mamma, du är så pinsam att jag nästan dör”!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag blev förvånad. Dottern brukar inte backa gällande pinsamheter. Hon hakar gärna på när jag föreslår att vi ska göra något udda i det offentliga rummet som i mångas tycke är både oerhört pinsamt och direkt olämpligt. Som till exempel sticka huvudet genom toalettsitsar på Bauhaus för att sedan fota oss med mobilen och publicera det på social medier. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Strax innan jag skulle ta klivet in i tonåren köpte min mamma en ny baddräkt. Hon och jag brukade gå till badhuset i Karlstad ett par gånger i veckan. Baddräkten var hudfärgad och som om inte det vore nog, den var draperad runt om med ett sorts svart stormaskigt nät. Men värst av allt, hon hade inhandlat en exakt lika kroppsnära dräkt till mig. Väluppfostrat tackade jag, klev i min baddräkt och gick därefter bredvid min mamma klädd i hudfärgad simdräkt med svart nät och ut på simhallens kaklade golv. Och på en tonårings vis höll jag på att skämmas ihjäl när blickarna föll på oss båda. Mamma däremot var fullt och fast övertygad om blickarnas avund när hon och hennes avkomma lätt och ledigt sjönk ner i det klorerade vattnet klädda i likadana naturfärgade baddräkter med svart nät. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag har hört att om man kan bemästra pinsamma situationer växer man som människa. Blir stark och modig i växandet. Det är bra att ta emot det pinsamma och vända det till något positivt. Det är då man lär sig överbrygga svårigheter och våga ta steget ut i det okända. Kanske är det tack vare den där baddräkten som jag vilt och ohämmat vågat kastat mig in i olika utmaningar. Haft mod att satsa på det till synes omöjliga trots varnande röster som förkunnat att det där kommer du aldrig att gå i land med. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Nu är det sällan jag går till ett badhus. Tycker det är oerhört pinsamt när jag med våt och fuktig hud efter den obligatoriska moment dusch före bad försöker trycka in fläsket i baddräkten som är svart utan onödiga krusiduller och utsmyckningar. Då är jag hellre pinsam tillsammans med vår dotter när vi besöker Bauhaus. Anser det vara mer stärkande i mitt fortsatta växande. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-70008455654928888962023-10-13T08:24:00.002-07:002023-10-14T00:41:39.720-07:00En påhittad text och en snabb förflyttning <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /> <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijCuWrq3wCiSVMIlkUwwx3NfbjBUsig_SrDShPRO__miO8l44gXg3GinFMZtU7pQ2cmwx7kr6ZuSmhs_OgxjGkqBPHjAjxnGVift15J003JInFeo-ewXYW9wPb0wG0WEeHAhqz-E62X6lAZWufm237vmrXOW4UgqVtVKfJkKR9cPYh7OfKBBKT_vatXR0/s2996/C81FED73-FF78-4820-BCF6-005F8F777959.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2179" data-original-width="2996" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijCuWrq3wCiSVMIlkUwwx3NfbjBUsig_SrDShPRO__miO8l44gXg3GinFMZtU7pQ2cmwx7kr6ZuSmhs_OgxjGkqBPHjAjxnGVift15J003JInFeo-ewXYW9wPb0wG0WEeHAhqz-E62X6lAZWufm237vmrXOW4UgqVtVKfJkKR9cPYh7OfKBBKT_vatXR0/s320/C81FED73-FF78-4820-BCF6-005F8F777959.jpeg" width="320" /></a></div><br /><p></p><div style="text-align: left;">Har varit till Norrköping tillsammans med dottern och gjort diverse inköp. Vi visste vad som tarvdes så det hela gick snabbt och smidigt. Tack och lov. Ty att gå i affärer är bland det värsta jag vet.</div><div style="text-align: left;">Dock var det annorlunda när jag var barn, då gick jag mer än gärna till affären för att handla förnödenheter som min mamma behövde.</div><div style="text-align: left;">Jag skrev själv inköpslistan så som ett barn som ej lärt sig skriva gör. Hittepåbokstäver i staplar och lappen överlämnade jag till damen bakom disken i speceributiken. </div><div style="text-align: left;">Hon läste, nickade och hävdade att varorna fanns på lagret. I nämnda lager fanns även en telefon och hon ringde min mamma.</div><div style="text-align: left;">”Vad önskar fru Axelsson få hem från affären idag”?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Sonen ringde mig en tidig morgon den här veckan. De hade multistegar till mycket nedsatt pris på Jula. Han bad mig klicka hem en stege eftersom det bara fanns två kvar så det var lite bråttom. Sen skulle han hämta den i butiken direkt de öppnat för att med den nya stegen åka till morgonens första trädgårdskund.</div><div style="text-align: left;">Jag klickade och stegen hamnade i varukorgen. Skrev in Kullerstad trädgårdsservice mejladress, sonens namn och fortsatte till betalningen. Där blev det stopp. Inget köp i någon annans namn. </div><div style="text-align: left;">Jag gjorde om och gjorde rätt. Betalade, ringde sonen som hängde på låset till Jula i Norrköping.</div><div style="text-align: left;">Där tog nästa stopp vid. Ingen utlämning i någon annans namn utan medhavd giltig id-handling av den som gjort köpet. Naturligtvis är det så. Det vet ju faktiskt alla upplysta medborgare i detta supermoderna samhälle vi lever i. Stegen måste avbeställas av köparen och köpas på nytt av den som hämtar.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag avbröt min frukost, hittade numret till kundtjänst någonstans i Sverige och uträttade mitt ärende.</div><div style="text-align: left;">”Nej du kan inte avbeställa stegen eftersom den lyfts in från lagret och befinner sig nu inne i själva butiken”, lät svaret. </div><div style="text-align: left;">Jag tappade målföret. I cirka två sekunder.</div><div style="text-align: left;">” Nu avbokar du den där j***a stegen omgående så vår son kan köpa om den. F*n tar dig om du inte gör det bums, han väntar, kunderna väntar på att få sina fruktträd beskurna och du ska f*an i mig inte sabotera det här genom nån sorts paragraf. Stegh******t har ju stått under samma tak hela natten men har nu på morgonen bytt plats några meter. Du får ordna det när NU”!</div><div style="text-align: left;">Min röst var hård som sten, kall som is och uppe i falsett.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Kundservice bad mig vänta ett ögonblick och medan jag väntade fick jag vacker musik som plåster på såren levererat direkt genom luren. </div><div style="text-align: left;">Musiken tystnade och ersattes av ett mycket nervöst skratt.</div><div style="text-align: left;">”Så nu har jag ordnat det, stegen är avbokad och kan härmed köpas på nytt”. </div><div style="text-align: left;">Det klirrade i min telefon och swich så var pengarna tillbaka på mitt konto.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Kanske tog det onödigt lång tid att handla förr när allt skedde över disk och varorna betalades med pengar som plockades upp ur portmonnän. Men blev inköpet fel eller varan visade sig vara defekt återlämnades den direkt till butiken och ersattes med nytt och helt. </div><div style="text-align: left;">Inte allt men mycket var bättre då än nu. Trots att det för alla oss som inte gillar att springa i affärer enkelt kan handla på internet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-34232780701968813342023-09-19T09:04:00.005-07:002023-09-19T09:17:42.734-07:00En bön om resultat och ett mänskligt engagemang <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ1VTys_tHso7y_3OzIVMNXhAecKKww4Atszc0PNZ6qvqBEVCZK-nR8RYDq97MUKBxOWLAl3MnONBfCeOjCI58VJ1xW5Qdo0IJIz5dDLEv2Z7MZ2273CkmFZAQ81q5NPuJmzFX7uL7sCP4rbiBB-67ktOcfAdmocALNMa4WdGUhBpMuPDuX5Xn_JjUeFg/s2974/2023-06-24%2009.40.10.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2620" data-original-width="2974" height="282" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ1VTys_tHso7y_3OzIVMNXhAecKKww4Atszc0PNZ6qvqBEVCZK-nR8RYDq97MUKBxOWLAl3MnONBfCeOjCI58VJ1xW5Qdo0IJIz5dDLEv2Z7MZ2273CkmFZAQ81q5NPuJmzFX7uL7sCP4rbiBB-67ktOcfAdmocALNMa4WdGUhBpMuPDuX5Xn_JjUeFg/s320/2023-06-24%2009.40.10.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div style="text-align: left;"> Året var 1978. Då fanns ingen snabb hantering via internet gällande pengar. Således fick jag knalla in till chefens kontor för att kvittera ut min löneutbetalning vid varje månadsskifte. 6 000,00 kronor för en månads slit låg i min plånbok när jag körde hemåt. Påskhelgen nalkades och jag skulle införskaffa råvaror till påskbordet. Det var då jag upptäckte det, väskan med plånboken och hela lönen var borta. Maken och jag vände upp och ner på huset i jakten på de försvunna pengarna.</div><p></p><div style="text-align: left;">Jag grinade och knäppte mina händer. ”Käre Gud, gör så jag hittar det jag söker. Amen”. Inget bönesvar. Pengarna var borta. Men påskmat blev det ändå. </div><div style="text-align: left;">Långt senare rotade jag i kattvinden efter något behövande. Där låg en väska och i väskan låg en plånbok och i plånboken fanns 6 000,00 kronor, det vill säga min borttappade månadslön. En fingervisning om att det är inte bara är att be om något utan föregående ansträngning för att uppnå önskemålet. Ändå hade jag i mitt tycke uppbådat mitt yttersta i mitt ivriga letande även om jag i ett utmattade tillstånd slutade eftersökningen efter en tid. </div><div style="text-align: left;">Att förlora något värdefullt kan kännas traumatiskt. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Igår skulle jag besöka vår lokala matvaruaffär. När jag drog ut kundvagnen såg jag att det låg en röd plånbok i vagnen framför. Med viss bävan öppnade jag plånboken, att rota runt i en främmande plånbok känns förbjudet och snudd på att inkräkta i en persons personliga integritet. Men för att ta reda på den rättmätige ägaren fanns inte tid för etiska funderingar. </div><div style="text-align: left;">Namnet gav mig en fingervisning vem som skulle kontaktas. Jag letade upp telefonnumret på Hitta.se och ringde. Inget svar. Då letade jag upp den plånbokslösa kvinnas äkta hälfts telefonnummer. Inget svar. På en liten ort känner vi flesta av oss varandra så jag ringde deras dotter. Inget svar. Då ringde jag dotterns kompis. ” Är hon hos dig”? ” Ja hon är här”! Och dottern i sin tur ringde sina föräldrar. Inget svar så dottern ringde tillbaka till mig och bad mig lämna in plånboken i affärens förbutik. Bakom disken stod Erik som sa att plånbokens ägare precis lämnat affären. Mannen som sin vana trogen sitter vid förbutiken och säljer Bingolotter uppmanade mig att springa. Utanför butiken satt en man på en bänk och åt glass. Han viftade med handen, däråt, spring däråt! Då ropade ett barn, ”nej hon sitter där i den röda bilen. Skynda dig”! </div><div style="text-align: left;">Jag fick stopp på fordonet och kunde överräcka den röda plånboken innehållande allt av dagens nödvändigheter till en mycket lättad ägare.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det är vid sådana här tillfällen som jag känner en oerhörd tacksamhet över att vi som bor här känner varandra mer eller mindre och kan vara varandra behjälpliga i de flesta situationer som kan uppstå. </div><div style="text-align: left;"> </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-91858058774379519952023-06-21T07:17:00.006-07:002023-06-21T08:38:50.741-07:00En dödlig dryck och en sur skvallrande granne <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyvCs3JEwWcdy9Q3x6dE6SvPnUrOl5s8H5PSvpGku17sdkYQ5CUPvOyChIbxglxSfuBFFKS9ZRQVk00Kh8nkvGxHXX12TALRVIrVsiJ2MD9vMrO6I7tUwroVaGcjOuIa529Lg53prbsE6pyiOQIIRovJ0eslh80oBryDUCtcyIJPve7K9iqNS1cxe6whA/s4032/IMG_4094.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyvCs3JEwWcdy9Q3x6dE6SvPnUrOl5s8H5PSvpGku17sdkYQ5CUPvOyChIbxglxSfuBFFKS9ZRQVk00Kh8nkvGxHXX12TALRVIrVsiJ2MD9vMrO6I7tUwroVaGcjOuIa529Lg53prbsE6pyiOQIIRovJ0eslh80oBryDUCtcyIJPve7K9iqNS1cxe6whA/s320/IMG_4094.jpeg" width="320" /></a></div><p><br /></p><div style="text-align: left;">På vår gård i Värmland växte något som liknade fläder. Min svärmor hävdade att det var äkta fläder och då okunskapen hos mig gällande fläder, äkta som oäkta, var obefintlig litade jag på svärmors omdöme. </div><div style="text-align: left;">Det enda jag riktigt kände till var att blommorna hos äkta fläder avger en svag doft av kattpiss, vilket vår fläder inte gjorde.</div><div style="text-align: left;">Svärmor ville gör flädersaft. Läskande och svalkande heta sommardagar. En flaska saft kunde dessutom släcka törsten när vi bärgade hö till våra kossor. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">För att vara på den säkra sidan hämtade jag en expert inom området fläder. Hon konstaterade krasst, koka saft, drick och sedan dö.</div><div style="text-align: left;">Jag vidarebefordrade expertutlåtandet till min svärmor och tystnaden som följde kring egentillverkad flädersaft talade sitt tydliga språk. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vi sålde värmlandsgården och köpte en annan gård ute på Vikbolandet. Inte i närheten av Östgötaslättens böljande sädesfält men där fanns ett gigantiskt fläderträd. Som luktade kattpiss när det blommade. </div><div style="text-align: left;">Det där trädet gav oss otaliga flaskor fläderblomssaft. Jag älskade trädet så till den milda grad att jag näst intill utvecklade trädkramartendenser. Sorgen och saknaden efter mitt älskade fläderträd höll i sig under tre långa sorgeår efter det att vi sålt gården och flyttat till Kolmården. När vi hamnade på Bäckstugevägen i Kullerstad, Skärblacka planterade vi bland det första vi gjorde ett fläderträd.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Tyvärr brukar fläderblommorna bli fulla med svarta löss redan dagarna efter det att de slagit ut. Lössen går att bekämpa skapligt om man är tålmodig och ägare av en vattenslang. </div><div style="text-align: left;">För några år sedan stod jag och spolade vårt fläders blommor med kraftig stråle från trädgårdsslangens munstycke. Grannen kom och frågade efter min make som han behövde växla några ord med. Jag hänvisade honom i vilken riktning maken befann sig. När grannen vände ryggen åt mig och gick kunde jag inte låta bli. Blöt och med hängande mungipor gick kan hem till sin fru och skvallrade. Hon tog hela händelsen med ro och skickade tillbaka sin gubbe till mig med en inbjudan om middag och ett glas vin. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vi har inte enkom en äkta fläder. Vi har även en falsk. Min mamma envisades under sin levnad att det var en knarkbuske. Varje gång hon satt under den lilla falska flädern flackade hon oroligt med blicken i väntan på uppdykandet av Norrköpingspolisen. Det hjälpte inte att jag påpekade, knarkplantor får inte röda bär om hösten, hon höll fast vid sitt eget botaniska kunnande. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Idag har jag silat och hällt flädersaft på flaskor. Kommer väl till pass på midsommaraftons dukade bord. Barnbarnen kommer och då häller vi aldrig upp något annat än saft i allas våra glas. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"> </div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-54582487644275110662023-06-19T07:37:00.002-07:002023-06-19T10:47:49.948-07:00En bräda av bambu och ett rött tjuvlarm <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEici8XQPAc92cCoXm00IpJTP46UDh_tKtmcy6jrrFYK88nsbey2CdksRcAnvN83xu_qUuO0fDKAnE0jS5rDFkiDF0tPzHYsrk2T-F-pbhv6FzNX2zBjhulW6R1SdvJCv4SXwkvuCgyj98baFM-985TbIYB5aTWzyZzoXDRbgZwaOk4Y9iq22l6aKWgWa5c/s4032/IMG_4090.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEici8XQPAc92cCoXm00IpJTP46UDh_tKtmcy6jrrFYK88nsbey2CdksRcAnvN83xu_qUuO0fDKAnE0jS5rDFkiDF0tPzHYsrk2T-F-pbhv6FzNX2zBjhulW6R1SdvJCv4SXwkvuCgyj98baFM-985TbIYB5aTWzyZzoXDRbgZwaOk4Y9iq22l6aKWgWa5c/s320/IMG_4090.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Så kom det då äntligen, gårdagens välsignade regn. Idag känns luften lättare att andas och doftpionerna håller på att slå ut i vår trädgård. Snart är det midsommar. Då vänder det. Nästan exakt sex månader kvar till jul.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Med vindrutetorkarna på snabbt läge for vi fram på motorvägen mot det svenskaste av svenskt. Shoppingrunda på IKEA. För vad passar bättre en regnig söndag än att ta på spenderbyxorna och strosa runt på möbelvaruhus? På inköpslistan stod skärbrädan Blandsallad, för alla som älskar bröd. Tillverkad av äkta bambu. Det enda störande med skärbrädan för bröd är namnet. Hade jag varit inblandad från skiss till verklighet hade jag satsat på Brödsmulan eller Russinbullen eller något annat som associerar till skärbrädan för bröd. </div><div style="text-align: left;">Ganska snabbt hittade vi det som föranledde besöket på IKEA. Att det slank ner lite annat smått och gott i kassen av bara farten är helt normalt. Närmare bestämt sju artiklar fick frotteras ihop med Blandsallad. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag klargjorde för maken redan i bilen mot Linköping att jag ville fika på IKEAs restaurang. Önskemålet mottogs inte med någon större entusiasm men accepterades.</div><div style="text-align: left;">När vi plockat klart våra åtta artiklar befann vi oss plötsligt vid plockhyllorna och utgångskassorna. Återstod bara att vända. Makens anlete skvallrade om vad han tänkte men nu skulle vi fika på IKEA ty så var det bestämt. Vi travade motströms och nådde den ringlande kön av människor som ville äta sommarlunch för IKEA Familypris. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Småttingar grinade och kinkade, föräldrar höll ångan uppe med nöd och näppe och jag svettades ymnigt.</div><div style="text-align: left;">Men cheesecake med jordgubbar överskuggade allt.</div><div style="text-align: left;">Väl på plats vid ett ledigt bord började jag känna hur irritationen sakta kom krypande. En unge satt och sparkade mot underdelen av soffan, ett ihåligt monotont dunkande som aldrig gav sig. En tant vid bordet mitt emot spottade ut snusen i en servett och det bildades en glittrig salivsträng mellan hennes underläpp och IKEAS tunna servett. Vid ett annat bord satt ett medelålders par och tittade kärleksfullt på varandra, totalt avskärmade från odörer av lax, oljiga pommes frites, oljud och andra störande moment som vi medmänniskor utsätter varandra för i den allmänna bespisningslokalen på IKEA.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vi åt snabbt våra cheesecakes och hastade därifrån. Maken muttrade något om ett riktigt café utan Familypris medan vi rörde oss mot utgångskassorna.</div><div style="text-align: left;">Där vi kunder skannar våra varor och väljer betalningssätt med ett fingertryck på en skärm.</div><div style="text-align: left;">Jag skannade in varorna och tryckte på betala. Och den röda lampan lyste ilsket som bevisade att den här kunden har gjort något fuffens med skannern.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Mycket riktigt. ”Sju du sa åtta det va, bulleri bulleri bock”. </div><div style="text-align: left;">Personalen har säkert fått lära sig att inte med munnen uttala ”tjuv” men vad ögonen säger kan ingen sätta stopp för. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag är mycket nöjd med vår nya skärbräda Blandsallad, ämnad för bröd och med inbyggd smullåda. </div><div style="text-align: left;">Och idag har jag köpt fikabröd hos Camilla med personal. Skärblacka hembageri och café, det är på riktigt och där bakas det med äkta smör i degen. </div><div style="text-align: left;"> </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-17843915815192645382023-05-25T09:01:00.001-07:002023-05-25T09:01:20.054-07:00En stirrande skönhet och en utmattad fotograf<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3b8cMdW3H8YlTPSflOg2G6kYf0hKla85XhDvsrUQk__Ly5vXUhyf8xE_sdvKtvXdfrzA39qqS0dRCNL0pAeq7tKDksMGchM7ldHHN_zNSZ5___EcSm1x3z1MdkjoVK9teeBeVsGTblZBKeskFvJABuXZsdhIstG_Mw0hxz8KRzzu7tBaHBUJgXqWi/s2320/IMG_4004.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2068" data-original-width="2320" height="285" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3b8cMdW3H8YlTPSflOg2G6kYf0hKla85XhDvsrUQk__Ly5vXUhyf8xE_sdvKtvXdfrzA39qqS0dRCNL0pAeq7tKDksMGchM7ldHHN_zNSZ5___EcSm1x3z1MdkjoVK9teeBeVsGTblZBKeskFvJABuXZsdhIstG_Mw0hxz8KRzzu7tBaHBUJgXqWi/s320/IMG_4004.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Det kom ett brev. Avsändare Transportstyrelsen. Dags att förnya körkortet så jag kan få fortsätta att köra tunga fordon. </div><div style="text-align: left;">Blev för ett tag sedan stoppad av polisen i en kontroll där körkortet skulle uppvisas. Den unga poliskvinnan tittade häpet på mitt körkort och sen på mig. ”Jäklar, du har ju allt som går att få”, utbrast hon. Hon blev nog mest imponerad av att en tant kunde ha ett slikt körkort för tanter är tanter och ungdomar har svårt att tro att tanter också varit unga en gång i tiden. Och som kört lastbil med släp, buss och brandbil. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Nå, dags att boka tid hos doktor Samuel som konstaterade att jag inte har synfel, diabetes, lider av yrsel eller andra krämpor som inte lämpar sig när tunga fordon ska framföras på allmänna vägar. </div><div style="text-align: left;">Fem minuter senare och ettusen kronor fattigare laddade jag för nästa moment. Fotograferingen. </div><div style="text-align: left;">”Ta av dig glasögonen”, uppmanade fotografen. </div><div style="text-align: left;">”Aldrig i livet”, svarade jag. </div><div style="text-align: left;">Fotografen vann ordkampen och jag la glasögonen på en liten pall inne i fotograferingsbåset.</div><div style="text-align: left;">”Sluta glo och stirra så dant”! </div><div style="text-align: left;">”Jag glor inte eller stirrar. Men jag ser inget utan glasögonen”.</div><div style="text-align: left;">Något jag undvikit att berätta för doktor Samuel.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Fotografen surade och det klickade i kameran. Jag tog på mig glasögonen och tittade på mig själv på bildskärmen.</div><div style="text-align: left;">”Du är inte riktigt klok, tycker du jag ska se ut så där på mitt nya körkort”?</div><div style="text-align: left;">Fotografen suckade. Glasögonen låg på pallen och jag glodde och stirrade åt kamerans håll. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Fem eller om det rent utav var sju tagningar senare log fotografen brett och sa att han tyckte jag var ursnygg. Han verkade utmattad och klen i nerverna. </div><div style="text-align: left;">”Du ljuger för du vill bara bli av med mig”, hävdade jag samtidigt som jag tog beslutet att nu fick det vara nog.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Av fotografen fick jag dubbelhäftande tejp, satte fotot på plats och skrev namnteckningen inom ramen på det av Transportstyrelsens medskickade blankett för körkort och sen slängde jag ner kuvertet med dess innehåll i den gula postlådan i hörnet av Drottninggatan och Repslagaregatan. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Igår kom mitt nya körkort. Fick lösa ut det i förbutiken i vårt Ica. När jag kom ut i bilen öppnade jag kuvertet och i samma stund jag såg mitt nya körkort förbannade jag fotografen. Och Transportstyrelsen som godkänt fotot som föreställer en mycket gammal tant som tycks lida av halvsides ansiktsförlamning och vars ena öga är mycket mindre än det andra. Det enda jag är nöjd med är frisyren. Och att jag kan fortsätta köra lastbil och buss om det skulle behövas. Och att jag faktiskt är en åldrad skönhet med allt vad det innebär. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Maken har ännu inte blivit informerad om att jag nu har ett nytt och mycket anskrämligt körkort i min ägo. </div><div style="text-align: left;">Jag väntar nog ett tag till innan jag berättar. Om jag någonsin kommer att göra det …</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"> </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-83595368995407637792023-05-24T09:23:00.001-07:002023-05-24T09:23:14.427-07:00Rädseltårar och vårsång från andra raden <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUzWowFPmJVB6l7C1Aha2fj2u9KjTwG9Pjq3rHW-dxxDK_TQ-RUkzRa_d2KEcArZVVhCwdgMt1cXTWAgFpY3xhCR1VG-_GTAl6aF1rS24i6tPYaW2wfvjLIfsNqworFyQF1cQv75rvZtkNk3sZimVzDaC5812N1Q-hBrEBp0kaN9RtOf_5R-vF3_hp/s4608/dsc_0014%20(2).jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3072" data-original-width="4608" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUzWowFPmJVB6l7C1Aha2fj2u9KjTwG9Pjq3rHW-dxxDK_TQ-RUkzRa_d2KEcArZVVhCwdgMt1cXTWAgFpY3xhCR1VG-_GTAl6aF1rS24i6tPYaW2wfvjLIfsNqworFyQF1cQv75rvZtkNk3sZimVzDaC5812N1Q-hBrEBp0kaN9RtOf_5R-vF3_hp/s320/dsc_0014%20(2).jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> ”Nu tar vi det lugnt”, sa vi och torkade varandras rädseltårar. </div><div style="text-align: left;">”Ja nu ber vi och hoppas”, sa vår dotter prästen. </div><div style="text-align: left;">Vi höll hårt om varandra och gav ett löfte om att allt ska vara som vanligt. Till dess vi vet.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Så mycket vi har att glädjas över och värna om. Varandra som familj, våra vänner och o-vänner. De människor som vi inte har så mycket gemensamt med men som finns där likt de byggstenar som behövs för att vi ska fungera både i praktiken och i sociala sammanhang. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Ändå, vi sållar och väljer ut det som passar från det mänskliga kartoteket. Ratar och förkastar. Slutar att älska och bry sig om. Kaka söker maka och lika barn leka bäst. Alla andra får inte vara med. </div><div style="text-align: left;">Trots att vi egentligen behöver varandra, nu och alltid. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Igår var maken och jag tillsammans med dottern och en av småtvillingarnas till Geerhallen och lyssnade på Norrköpings musikklasser årskurs 4-9 som bjöd på vårkonserten Det finns en värld. Ett av våra barnbarn går i 6:e klass och stod i mitten på andra raden och sjöng. Hjärtan som flödar över hos mormor och morfar. </div><div style="text-align: left;">På fredag eftermiddag är vi i egenskap av farmor och farfar bjudna till Skärblacka fritidsgård. Vi ska äta bullar, korv och klura ut musikquiz.</div><div style="text-align: left;">Det finns så mycket att glädjas över. Vårkonsert och musiquiz. Utslagna syrener och liljekonvaljer på köksbordet. Snart är det sommarlov, utflykter och myggbett som kliar. Glass och jordgubbar i landet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"> Nu tar vi det lugnt. Tillåter oss rädseltårar som kan bli glädjetårar. Vi håller hårt om varandra och låter allt vara som vanligt. Till dess vi vet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-52890295816882100302023-05-20T03:31:00.002-07:002023-05-20T03:31:19.891-07:00Snor på monarkens emblem och en fullvuxen sessa <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVKZzBq6JZJnwCyK8lY7Ygk0E9TLojpgD2dqLXEl1vs--KFd7XcAscu5q34xJ8TswemKsoSOm9iVlbZ3_v_dcBEboQnvpF5lJOnQOXjTB5P0z4CsUvBYHlihC5LamlbyP205tZrvqfYVuMvXHIO6XJOTJPlq1m7P2ocrajnBIrxkDGFan_-2G_WpDh/s4608/IMG_1152.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3072" data-original-width="4608" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVKZzBq6JZJnwCyK8lY7Ygk0E9TLojpgD2dqLXEl1vs--KFd7XcAscu5q34xJ8TswemKsoSOm9iVlbZ3_v_dcBEboQnvpF5lJOnQOXjTB5P0z4CsUvBYHlihC5LamlbyP205tZrvqfYVuMvXHIO6XJOTJPlq1m7P2ocrajnBIrxkDGFan_-2G_WpDh/s320/IMG_1152.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Maj månad 1993 bjöd, precis så som idag, på strålande väder. Jag hade av redaktionen blivit ivägskickad till Kolmårdens djurpark för att göra ett reportage om Oceanum. En ny påskostad turistattraktion som möjliggör att få se delfinerna från olika vinklar.</div><div style="text-align: left;">Hans majestät konungen med gemål och barn skulle inviga det hela och efter bandklippningen skulle samtliga församlande bli bjudna på en liten buffé. Ett tryckeri hade tillverkat lite finare servetter med det kungliga emblemet tryckt i guld i ena hörnet.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Kungafamiljen som skulle anlända i en luftburen farkost dröjde. Vi rapportörer kring dagens stora begivenhet vankade av och an medan vi spejade mot skyn i hopp om att få se den kungliga helikoptern.</div><div style="text-align: left;">Efter vad som verkade vara en evighet kom så äntligen huvudpersonerna och ceremonin kunde börja.</div><div style="text-align: left;">Inne i Oceanum var det pyntat med tropiska växter och höga palmer, allt för att skapa ett autentiskt intryck av att befinna sig i delfiners naturliga närmiljö. Det enda som stack ut var de kraftiga rep som var uppspända så ingen skulle komma för nära kungligheterna. Lite här och var stod säkerhetsvakter och höll koll på läget.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Kamerorna knäppte och blixtrade. De professionella hade stora kameror, jag en ganska liten och oansenlig. Därmed blev jag nödgad att ta mig nära objekten för att få så bra bilder som möjligt. Jag tog klivet över ett av repen men det tog omedelbart stopp. En stark hand hade mig i ett järngrepp och säkerhetsvaktens ögon var kolsvarta. Han väste att jag skulle hålla mig bakom repet. Jag blev rädd, vacklade till och greppade en av de gigantiska palmerna. Som inte höll för tyngden utan föll med kruka och allt. Dominoeffekt var imponerande. Palm efter palm föll och rullade med dova dunsar nerför sluttningen med rygglösa sittbänkar. </div><div style="text-align: left;">”Nu har du ställt till det”, morrade den kungliga säkerhetsvakten medan en av de med stor kamera fångade upp mig i sin trygga famn.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag snörvlade och grät. Han med stora kameran gav mig sin servett med kungligt monogram och tröstade.</div><div style="text-align: left;">”Alla har vi varit barn i början och rädda för de som är större. Det går över med tiden ska du se”. </div><div style="text-align: left;">Vi åt kunglig buffé på papptallrikar när kungen klippt av banden med sax. Bilderna blev av usel kvalitet och redaktionschefen suckade.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">För något år sedan fotade jag det äldsta kungabarnet som vuxit till sig betydligt sedan 1993. Min kamera är både större och av bättre kvalitet sedan dess. Vi stod på ett tak i Norrköpings yttre hamn. Ingen ryckte mig hårt i armen och jag kunde med låg röst säga, ”Psst Victoria, kan du kolla häråt är du snäll”. </div><div style="text-align: left;">Prinsessan vände ansiktet mot mig, log och lät mig ta så många bilder jag behövde för att bli nöjd. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0FYGnWGLMQvtbTZ8QvVlU8TSjrT9mpQLHThiQPfK9fQlhQocYZUdB6O4tq62aKnwTzsC53r3uzA2j1Py65jaBrLd29v-h6JK-oU_WBdshoVXGiLRplBEqAZcszCM1AIMM6coSKociPR1WaanBZ8xkzquvjuKU_QLhKUP5IAo5R3xjaD97udncYeKV/s4032/IMG_3985.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0FYGnWGLMQvtbTZ8QvVlU8TSjrT9mpQLHThiQPfK9fQlhQocYZUdB6O4tq62aKnwTzsC53r3uzA2j1Py65jaBrLd29v-h6JK-oU_WBdshoVXGiLRplBEqAZcszCM1AIMM6coSKociPR1WaanBZ8xkzquvjuKU_QLhKUP5IAo5R3xjaD97udncYeKV/s320/IMG_3985.jpeg" width="240" /></a></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-34825634699965670172023-04-29T05:57:00.003-07:002023-04-29T13:59:54.794-07:00Ett olämpligt ordval och en dramatisk biljakt<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUiqVqCuyr2VkwALBtxeirB4Hec-CK8trLrLK_5sTW-VaEF6edWHA40gUh3Kxm9p2kUqKFhtjZ8HT3jIT9LS3Siv-Wkmixy11rJSUDLXR0Z_YMBSigYdSzXfLi5w1KlN-X5i99UBgw7CCDtqslATAHsYd1wEglXGxsja2V4VucRFU-WUtHTsk9439I/s2394/6606B496-7C02-432A-BA9F-72D71CCEA9CD.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1847" data-original-width="2394" height="247" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUiqVqCuyr2VkwALBtxeirB4Hec-CK8trLrLK_5sTW-VaEF6edWHA40gUh3Kxm9p2kUqKFhtjZ8HT3jIT9LS3Siv-Wkmixy11rJSUDLXR0Z_YMBSigYdSzXfLi5w1KlN-X5i99UBgw7CCDtqslATAHsYd1wEglXGxsja2V4VucRFU-WUtHTsk9439I/s320/6606B496-7C02-432A-BA9F-72D71CCEA9CD.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Igår var jag och två av våra barnbarn till Norrköping i ärenden. Vi skulle parkera på Tegelängsgatan, en lugn gata med gott om parkeringar och ett bekvämt gångavstånd till vår destination.</div><div style="text-align: left;">Det var glest med bilar på parkeringen men ett av fordonen drog till sig vår uppmärksamhet. Eller rättare sagt den gula lappen som var fästad under främre rutans vindrutetorkare.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Åh nej, sa vi till varandra. Stackare, parkeringsböter. Det är dyrt och det vill vi verkligen inte råka ut för. </div><div style="text-align: left;">Vi parkerade vår bil och jag öppnade parkeringsappen i min mobiltelefon. Tycker det är en finurlig app. Lätt att använda, överskådlig och tydlig. Bäst av allt är att det går att förlänga parkeringstiden på långt håll om det skulle behövas. </div><div style="text-align: left;">Tegelängsgatan låg högst upp på listan av parkeringsområden. Jag bekräftade att bilen med tillhörande regnummer var min och snurrade med fingret på mobiltelefonens skärm fram två timmars parkeringstid.</div><div style="text-align: left;">Vi var borta lite mer än en timma. Det barn som satt i baksätet på ditvägen skulle i rättvisans namn sitta fram på hemvägen. Ty så är den oskrivna lagen när barnbarn åker med sin farmor. För att säkerställa sin position var det barnen först framme vid bilen. Barnet stelnade till, pekade och sa ”farmor, det sitter en gul lapp på framrutan”. </div><div style="text-align: left;">Jag sa, ”vad i h*****e, parkeringstiden har ju inte gått ut”. ”Nu svor du farmor”, sa barnen men jag märkte att de hyste stor sympati för mitt rådande sinnestillstånd. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vi enades om att ringa och klaga hos något som uppgett sitt telefonnummer på den gula långa lappen. Denne någon visade sig vara en telefonsvarare. En fegis, så klart.</div><div style="text-align: left;">Jag stoppade parkeringen och insåg att det med automatik kommer att ske en framtida transaktion från mitt konto på 34,00 kronor för parkeringstiden. Men jag fick själv ombesörja betalning för parkeringsböterna vilket uppgick till en summa av 419, 00 kr inklusive moms och administrationsavgift. </div><div style="text-align: left;">Trots att vi parkerat på Tegelängsgatan skulle jag ha skrollat vidare till område City blå zon. Vilket var förklaringen till den gula lappen under främre rutans vindrutetorkare. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Böterna är betalda. Jag tänker inte överklaga och jag kommer hädanefter att vara mer uppmärksam när jag ska parkera med app. </div><div style="text-align: left;">De gånger jag fått böter för lagöverträdelse i trafiken är lätträknade. Fortkörning en gång. Parkeringsböter tre gånger, gårdagens förseelse inräknad. Allt fördelat på femtio år som bilförare. </div><div style="text-align: left;">Jo just ja, höll på att glömma den grövsta förseelsen. Den gången jag smet från polisen som stoppade mig när jag körde mot enkelriktat med begravningsbilen. Jag gasade och den svarta långa bilen flög fram på Norrköpings gator. Efter kom den uppretade polisen i polisbil med blåljus och tjutande sirener. Det hela tog stopp vid begravningsbyrån och jag fick en rejäl utskällning samt dyra böter. Vad brottet rubricerades som har jag glömt men jag blev i alla fall inte kallad till någon rättegång. Om det berodde på att jag klassades som förstagångsförbrytare eller om jag körde begravningsbil och det i sig var förmildrande omständigheter kan jag inte redogöra för. Men jag har sedan dess aktat mig från att köra mot enkelriktat. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-34910678127597451902023-04-06T09:01:00.001-07:002023-04-06T10:43:33.463-07:00Ett oönskat samtal och en väluppfostrad ursäkt <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpdsZsTA5Ve1Ln3-HBvdEOgdfQCIBbI-DvR0On51tymvMo5E65b7l-AShEN06EmkPZgmsX27WDHNkQth7weJCgHkB5zXbgZVS5q3KkPRnxnFlksW4l85UKnw31Ezy2t5NnhslhAzT-gi2Mo69QFYN5yNtDWBuRMSCCkubNCfj2aUCO2Opp6rpasrq-/s2893/AAB3AB6C-271F-4E97-962A-B557C5C1920A.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2351" data-original-width="2893" height="260" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpdsZsTA5Ve1Ln3-HBvdEOgdfQCIBbI-DvR0On51tymvMo5E65b7l-AShEN06EmkPZgmsX27WDHNkQth7weJCgHkB5zXbgZVS5q3KkPRnxnFlksW4l85UKnw31Ezy2t5NnhslhAzT-gi2Mo69QFYN5yNtDWBuRMSCCkubNCfj2aUCO2Opp6rpasrq-/s320/AAB3AB6C-271F-4E97-962A-B557C5C1920A.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">De flesta av oss har med största säkerhet hungrat efter sol och töväder under en längre tid. Så kom den äntligen, våren. Det droppade från taken och de med störst iver klev ur termobyxorna och drog på sig shortsen. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Underbart, log vi mot varandra i solen. Snart öppnar Halvars glasskiosk i Norrköping. Den som inte orkar vänta lockas av en mjukglass på macken.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Och så kom bakslaget. Vårkänslorna svalnade och fågelstugan fylldes åter med solrosfrön. För inte kan vi låta flyttfåglarna vara utan värmande föda. De som tålmodigt kämpat</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">sig hit från fjärran länder för att möta våren och se till att populationstätheten inte minskar. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det är lätt att dras ner i melankoli när snön yr runt stugknuten när vi förväntar oss att det ska vara vår. Melankolin kan övergå i ilska och då kan det kännas som en befrielse att låta ilskan gå ut över någon. Helst ska överrumplingsmetoden nyttjas, då blir effekt som störst. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Vilket jag fick erfara då jag ringde ett telefonsamtal. Och det visade sig att jag slagit fel nummer. Något som kan hända oss alla. Personligen kan jag tycka det kan vara trevligt när någon ringer fel och hamnar i min lur. Det där oerhört skamfyllda förlåt, jag har slagit fel nummer väckte sympati. Jag brukar fånga upp den främmande rösten och det hela kan i bästa fall leda till en riktigt trevlig konversation.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Nu uppskattar inte alla en felringning. Men vill ändå ha en form av konversation. Dock ej på den gemytliga nivån. Och jag som annars brukar ha svar på tal blev helt och hållet ställt.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Jag stammade och stakade mig. Vilket tydligen spädde på ilskan hos den andra. Som till och med ifrågasatte om jag verkligen befann mig i ett nyktert tillstånd.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">När samtalet efter vad som verkade som en evighet tog slut blev jag ledsen. Åkte till vår lokala matvarubutik trots att timmen började bli sen. Köpte en chokladkaka och lät Ica-Karin trösta om mig. Hemma väntade maken med varmt te. Ibland är det skönt att vara ledsen och bli omhuldad.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">I dessa moderna tider ser vi inte enkom vem som ringt till oss. Vi ser också vem vi ringer till. Lätt och enkelt kastar vi oss ut i cyberrymden och vips har vi både namn och adress kopplat till telefonnumret. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Morgonen efter det dystra telefonsamtalet åkte jag och köpte en påskblomma. Fortsatte till den arga telefonkontakten och med blomman i näven och ett väl inövat tal på läpparna ringd jag på dörren. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">”Glad påsk. Full har jag varit en gång för femtio år sedan när jag druckit för mycket whiskey och då insåg jag att fylla inte är något för mig. Så ber jag väluppfostrat om förlåtelse att jag slog fel telefonnummer och i dessa tiden då Putin krigar, Trump är galen, vår regering haltar och vi inte har råd att köpa gurka borde vi vara snälla mot varandra”.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Mycket nöjd med mitt anförande och belevade uppförande åkte jag hem. Tittade på våra krokus som kämpar sig upp genom snötäcket. Och på teve lovar väderkartorna sol och flera plusgrader till påsk. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Jag känner mig glad och nöjd och ser med tillfredsställelse hur snötäcket i vår trädgård sjunker ihop mer och mer för varje dag. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><br /> <p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-62492223573471315802023-01-15T04:18:00.001-08:002023-01-15T04:19:24.314-08:00En tröttsam hemlighet och ett ogiltigt dödsfall <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOLoz3YsREB2lNaAWwufG1KLbgJbcUyWykk0AKR2HQGcp0vNdjJlMd4hsV5yrSesAvMLlcm3UmLzev7An5S8Mr-qgkoNkx0QVIxh40BSqY3_iOchV0q34N-aXBXOlxK2N2VTXmvkwjJUjG6_WSFvFIjoIFYAM0hh6txtyH5fqAc9NwNiV3K9YK0lVX/s1916/B4EE2F10-6B4F-476A-B146-8E5027B015B4.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1112" data-original-width="1916" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOLoz3YsREB2lNaAWwufG1KLbgJbcUyWykk0AKR2HQGcp0vNdjJlMd4hsV5yrSesAvMLlcm3UmLzev7An5S8Mr-qgkoNkx0QVIxh40BSqY3_iOchV0q34N-aXBXOlxK2N2VTXmvkwjJUjG6_WSFvFIjoIFYAM0hh6txtyH5fqAc9NwNiV3K9YK0lVX/s320/B4EE2F10-6B4F-476A-B146-8E5027B015B4.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Det har pågått bakdanteri i vår by. Jag har inte själv hört eller deltagit i skvallret även om jag måste erkänna att jag är öppet sinnad vad det gäller skvaller. Både som givare och mottagare. </div><div style="text-align: left;">Men så kan jag bli tilldelad ett förtroende. Då kan jag hålla näbben även om det mentalt kostar på. </div><div style="text-align: left;">För en tid sedan fick jag ett sådant där förtroende som gav mig ett par sömnlösa nätter. En för mig viktig vänskap stod på spel. Jag hade dock avlagt ett löfte som i det närmaste kan liknas total tystnadsplikt och jag höll mitt ord. Att stå i mitten bärande på en hemlighet som jag inte på något sätt var inblandad i kändes mycket svårt och var skrämmande. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Skvallret i vår by är inte baserat på ett brutet förtroende. Min gissning är att det uppkommit via hörsägen och sedan spridit sig vidare för att till sist sluta med ett dödsfall. Nu nådde dock skvallret den avlidna som genast dementerade sin hädanfärd på sociala medier. Tack och lov, den döde lever och mår bra! Jag faller in i den upprymda skaran. Gläds över att själv vara vid liv men mest att den alla trott varit död också är livs levande. Allt annat hade varit en mycket stor förlust! </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Samtalsforskare menar att skvaller handlar om ett socialt intresse för varandra. Vi måste skvallra för att förstå hur det är att leva. Genom skvaller delger vi varandra nyheter om en icke närvarande huvudperson. Vi förfasas, häpnas, ojar och vojar oss och lovar att inte föra nyheten vidare. Ett löfte med kort hållbarhetsdatum. Den från början snälla nyhetsförmedlingen kan sluta i förtal med förkrossande följder. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Precis som alla andra skvallrar jag. Precis som alla andra har jag blivit utsatt för skvaller. Ibland har jag blivit ledsen och upprörd, ibland har jag tyckt på axlarna och ansett att så länge folk skvallrar om mig är jag i grund och botten en intressant person. Eljest skulle ju ingen föra mitt namn och person på tal. Vilket är värst, att vara transparent och ointressant eller ett synlig föremål för skvaller?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vi lever i ett samhälle fyllt med lättåtkomligt skvaller. Skvaller kan skapa grupptillhörighet men även utanförskap. Ur det lilla gror det stora och den som inte levererar kan inte heller få något tillbaka. </div><div style="text-align: left;">Gränsen mellan harmlöst skvaller och rena rama lögner är subtil. Så det gäller att sålla i nyhetsflödet innan vi vidarebefordrar informationen.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Eller så kan vi gå rakt på sak. Som en väninna till mig alltid inleder våra telefonsamtal:</div><div style="text-align: left;">”Hej Carina, har du något skvaller att komma med”?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p><p><br /></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-91360709010288803222023-01-14T03:27:00.001-08:002023-01-14T03:27:21.214-08:00Ett fyrtiofemårigt firande och en besvärlig bystbehållare <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3m_FOJhEsalWX5MPu0PEHwFctY2wmMP2n8k5fZAnRixIPpQuTbLL_NNtagJ905S_9mmbtaU-YktBQZoBsOfoTLNJh-BH2_2pbXGf49YI7F-Gg5-V6tWeBrjxKPQvq3VMeQALF3ou03wW66Yadn7qWH0qYxlRJ0ycjfGDXb9ccg7al-M0aToWVgP8m/s2736/6A018608-7B5C-4605-BEFF-289058319FC7.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2518" data-original-width="2736" height="295" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3m_FOJhEsalWX5MPu0PEHwFctY2wmMP2n8k5fZAnRixIPpQuTbLL_NNtagJ905S_9mmbtaU-YktBQZoBsOfoTLNJh-BH2_2pbXGf49YI7F-Gg5-V6tWeBrjxKPQvq3VMeQALF3ou03wW66Yadn7qWH0qYxlRJ0ycjfGDXb9ccg7al-M0aToWVgP8m/s320/6A018608-7B5C-4605-BEFF-289058319FC7.jpeg" width="320" /></a></div><br /> 45 år tillsammans. Värt att firas. Maken bokade en lyxig weekend på Söderköpings brunnshotell. Bubbel och trerätters.<p></p><div style="text-align: left;">Det hela inleddes med eftermiddagsfika. Läckra bakverk, varma scones och ett rikt utbud av ostar.</div><div style="text-align: left;">Därefter spa. Det var då vi upptäckte det. Badkläderna låg kvar där hemma. </div><div style="text-align: left;">Receptionisten var van. Hon hänvisade glömska hotellgäster inställda på spa till Söderköpings </div><div style="text-align: left;">prêt-à-porter Trolltyg. Visserligen inte badsäsong ännu men de har ett lager badkläder för alla eventualiteter, garanterade receptionisten.</div><div style="text-align: left;">Vi hastade iväg bara för att mötas av en nedsläckt butik. En lapp på dörren hälsade kunderna välkomna åter den 2 februari.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men, Söderköping har en klädesbutik i den forna banklokalen vid torget. Där var det rea. Så bra!</div><div style="text-align: left;">Badkläder är en stöldbegärlig vara. Därmed hålls produkten inlåst i kassavalvet. Butiksinnehavaren öppnade den tunga dörren till valvet och försvann. Hon tog god tid på sig och kom sedan ut med diverse badbyxor för herrar samt ett slags badplagg med mycket tyg som täcker de kvinnliga behagen. Det var allt hon kunde uppbringa. </div><div style="text-align: left;">Vi slog till och travade sedan mot hotellet bärande på en påse med två par herrbadbyxor och en piffig överdel till kvinnor. Allt till en kostnad av ettusen kronor.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">På rummet bytte vi om. Maken fick hjälpa mig att dra på överdelen som under allt tyg hade en slags behållare där brösten skulle placeras. Det hela verkade omöjligt till en början och lättnaden blev stor när allt var på plats. Inget spa utan föregående dusch. Än en gång fick maken hjälpa mig. Av med den besvärliga utstyrseln sedan skulle den på igen efter nödvändig tvagning. Om det var besvärligt att få den på plats i torrt tillstånd blev det inte lättare i vått. </div><div style="text-align: left;">Bubbelbadet var varmt och ljuvligt. Mina herrbadbyxor fladdrade och överdelen placerade sig under hakan. Fyra överförfriskade Södertäljebor gjorde oss sällskap i bubbelbadet. En av kvinnorna gjorde gällande att hon klippt mitt hår eftersom hon arbetade som frisör. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Skrubbade, tvagade och insmorda med väldoftande kroppskrämer är vi åter hemma efter en trevlig och välsmakande kvällsmiddag, en natts god sömn och en stadig hotellfrukost. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">45 år tillsammans. Det är värt att firas. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVGuyukFt1myUb_Ofzzi-LNHD8k64Kj1qUflyKH4uklWxG2SOqnLja0lPl_-dwuxBcIbdkkeLfW0g1JKd9Vl5nWUkwkBUW4s6OPTzmZ33jA0wSRdMcpsGGVG3uuHRLQQ_3h2aDgiAdBYVRnPA2cjkccoX85DxVc9DIV_wtqOW73PIuS8lVWvSjATDR/s2048/C84910CD-5DCB-4870-88B4-473B2AF49431.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVGuyukFt1myUb_Ofzzi-LNHD8k64Kj1qUflyKH4uklWxG2SOqnLja0lPl_-dwuxBcIbdkkeLfW0g1JKd9Vl5nWUkwkBUW4s6OPTzmZ33jA0wSRdMcpsGGVG3uuHRLQQ_3h2aDgiAdBYVRnPA2cjkccoX85DxVc9DIV_wtqOW73PIuS8lVWvSjATDR/s320/C84910CD-5DCB-4870-88B4-473B2AF49431.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-85569360176938963982022-12-26T04:56:00.001-08:002022-12-26T10:45:55.927-08:00En svart huvudroll och en felstavad sjukdom <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp0qfPSO6Ss71EziUWgGh69T42l7G3_D9t7wQhKxo3d5dQA8FBmXMIciWO8plAGJYwCFWDTVodsiELm0Uj14pFtTlMGI-yzfQvMH_pJHvAnSmBuUbkwWlKb4r53_vNB-2NW-lysPW_8amClX9Dmt0TPGUhFPcQk_VaZUH5STAk5nhpJcPoDzfAWS7I/s1855/F8C83996-0A50-4D63-9FB3-AA661D0F5ECA.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1855" data-original-width="1484" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp0qfPSO6Ss71EziUWgGh69T42l7G3_D9t7wQhKxo3d5dQA8FBmXMIciWO8plAGJYwCFWDTVodsiELm0Uj14pFtTlMGI-yzfQvMH_pJHvAnSmBuUbkwWlKb4r53_vNB-2NW-lysPW_8amClX9Dmt0TPGUhFPcQk_VaZUH5STAk5nhpJcPoDzfAWS7I/w239-h299/F8C83996-0A50-4D63-9FB3-AA661D0F5ECA.jpeg" width="239" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Det uppstod en situation i Norrköping där en hund hade huvudrollen. Olika medier utfärdade en varning gällande hunden som i vilt tillstånd strök omkring i stadsdelen Hageby och bet folk både där fram och där bak. </div><div style="text-align: left;">Ordningsmakten ryckte ut och avlossade varningsskott vilket bidrog till en försvunnen hund samt en uppretad folkmassa på sociala medier. </div><div style="text-align: left;">Hundexperter gav goda råd och djuraktivister förbannade icke djuraktivister. Det fräste och glödde i de sociala mediernas trådar.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Så inleddes en rasbestämning av hunden. Färgen var redan fastställd och alla var överens. Den var svart.</div><div style="text-align: left;">Dobermann med kupera svans. Nej dobermann icke kuperad svans. Kamphund är det. Finns inget som heter kamphund. Jodå, kamphundar finns, följ länken och läs! Nej alla har fel, det är en rottweiler. Ja eller en blandning mellan rottweiler och dobermann. </div><div style="text-align: left;">Någon dristade sig att påstå att den ilskna hunden varken var en dobermann, kamphund, pitbull eller en mix av olika raser utan en pudel! Milde tid, pudelälskarna rasade. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Hundens härkomst avhandlades. Den kommer från Bosnien. Och den är stulen. Stulen? Men hemtjänsten stjäl väl inga hundar? Hemtjänsten? Ja de som blev bitna av hunden jobbar ju hos hemtjänsten.</div><div style="text-align: left;">Ytterligare en länk dök upp där en oseriös hunduppfödare fick bära hela ansvaret över det inträffade.</div><div style="text-align: left;">Så infångades äntligen den ilskna och förvirrade hunden. Och ärendet hamnade hos Länsstyrelsen. Veterinär anlitades och avlivning beslutades. Sociala medier fortsatte att glöda. Och hela dramat blev en rikstäckande nyhet.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">När jag var barn bodde en gosse med sina föräldrar i lägenheten mitt emot mig och mina föräldrar. Gossen och jag var lika gamla. En dag ringde det på vår dörr. När mamma öppnade stod där en skara uppretade damer, samtliga boende i vårt trapphus. Bland de församlade fanns även grannpojkens mamma. Darrande fingrar pekade på de ljusblå trapphusväggarna. Mamma följde fingrarnas riktningar och där, med spretande barnslig handstil stod det skrivet i versaler ”KNULLSKUK”. </div><div style="text-align: left;">”Vad står det”? frågade mamma och kisade för att se bättre.</div><div style="text-align: left;">”Knullsjuk”, skrek damerna i falsett. ”Och det är din dotter som skrivit det! Fy, otäcka barn”.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Min mamma, filosofie magister i Nordiska språk en utbildning på avancerad nivå, blev utom sig av raseri. </div><div style="text-align: left;">”Ni kan anklaga Carina för mycket men hon kan i alla fall stava till knullsjuk”, gormade hon så det ekade i trapphuset.</div><div style="text-align: left;">Grannpojken erkände omgående sitt skamliga tilltag. Blev utrustad med en vattenfylld hink, en klick såpa och en skurborste. </div><div style="text-align: left;">Ärendet avslutades. Detta skedde långt innan sociala mediers intåg där varje incident, stor eller liten, måste avhandlas innan medborgargardet sagt sitt. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-22301138826759671992022-12-24T02:25:00.003-08:002022-12-24T02:33:36.117-08:00God till er och Jul till oss <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFvYewPVgIgPZAitjQOAUMpD9L6XiP6BzmFYzPC7R1bCkTk7NRx_WjH7_3PDovqfAdp-f3aQf8hyMlX85z8rDQ7YxnyA_6pkvQPB-V4xeOsaNgJ9KX_86l7_fKoKEPbs_-MnqIRwev-nN2cmqETRNru5WBdaStDNLxS0tilDp8Kk605aKHaVdI9HN6/s3973/293ADFBF-D4C1-4CC1-B825-1CBFF76A2800.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2566" data-original-width="3973" height="207" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFvYewPVgIgPZAitjQOAUMpD9L6XiP6BzmFYzPC7R1bCkTk7NRx_WjH7_3PDovqfAdp-f3aQf8hyMlX85z8rDQ7YxnyA_6pkvQPB-V4xeOsaNgJ9KX_86l7_fKoKEPbs_-MnqIRwev-nN2cmqETRNru5WBdaStDNLxS0tilDp8Kk605aKHaVdI9HN6/s320/293ADFBF-D4C1-4CC1-B825-1CBFF76A2800.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Det krävdes inga tester för att utröna vad som skett. Obarmhärtigt och hjärtlöst smet viruset in genom något av mina kroppshålor, gissningsvis näsan eller munnen ty det är de enda hålor som är publikt öppna. Om jag inte räknar med hörselgångens mynningar men det är föga troligt att det går att bli smittad genom öronen. Lite märklig, snudd på det osannolika är att viruset kan ta sig in via ögonen. Men eftersom det är vetenskapliga rön måste vi tro på det så länge motsatsen inte har bevisats.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Nå i mitt feberyrsliga tillstånd gick jag dagarna innan vår frälsares födelsedag in på sociala medier för att se om jag där kunde träffa på någon olycksbroder/olyckssyster. Vi kunde hosta, snora och kasta febriga blickar på varandra i ett enda syfte. Tycka mest synd om sig själv. </div><div style="text-align: left;">Sociala medier glimrade. Bjällerklang bjällerklang dingelidong. Perfekta granar till skillnad från vår defekta. Hembakade pepparkakor och egentillverkade pepparkakshus. Inslagna paket i väntan på tomten. God jul, Merry christmas, Gladelig jul, Hyvää Joulua, Joyeux Noël. Nu ska vi träffa släkten. Mysa och må, mysa och må.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Ha, tänkte jag. Griljeringen är vidbränd. Sillsalladen äcklig, bruna bönorna oätliga, faster somnar i fåtöljen och släpper ovetande högt och ljudligt väder. Onormalt mycket barr på julgransmattan. Tomten är full och nån ger sig ut och letar efter en vikarie. Tar julspriten med sig utifall att och barnen tjatar högljutt om paketen och vill skippa Kalle Anka för att på så sätt skynda på proceduren. </div><div style="text-align: left;">Ha, det kan ni gott ha. Ni på sociala medier som vill inbilla alla att er jul är den bästa. Tänkte jag och grät djup nere i kudden.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vaknade i natt. Kände efter. Det som i dagar varit ett öppet sår i mitt svalg var borta. Jag klev ur sängen och ställde mig prövade på sovrumsmattan. Jag kunde hålla balansen. Försökte hosta. Det blev ett teatraliskt kraxande. Tog en pappersnäsduk och snöt mig. Ut kom en ynkligt förtvinad snorkråka. </div><div style="text-align: left;">Satte mig i vardagsrumssoffan med ett glas filmjölk. Tände julgransbelysningen och beundrade vår defekta perfekta julgran. </div><div style="text-align: left;">För en stund sedan ringde ett av våra barnbarn. </div><div style="text-align: left;">”Mormor, du kommer väl idag”? </div><div style="text-align: left;">”Jag kommer”!</div><div style="text-align: left;">”YES! God jul mormor, ses sen”!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Så God jul till er alla!</div><div style="text-align: left;">Önskar </div><div style="text-align: left;">Carina och Stig</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-23910382728124324822022-12-20T06:43:00.001-08:002022-12-20T09:43:57.305-08:00Krasslig gemenskap och utomhusaktivitet inomhus <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHOrPSFdqXZ7PeTDI0zoGsBhMpg-8U32dUJcvv0wiVmySrCP5GrPrrY0bRg9WVAEjVs2AXcfF6PzyyKfnc1yBz8El9p37Ukxm3_c2xdGSK7S4pYh66Wbfi2Ry3KUfKbWxDBGmAyrMn9uajrvEILE2hWZRg2pCdtdPQyi5FphDgghcM3MLbLs-9v6iz/s3772/A9CFC45D-2BD6-4200-852C-7B8B848ED6CA.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2834" data-original-width="3772" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHOrPSFdqXZ7PeTDI0zoGsBhMpg-8U32dUJcvv0wiVmySrCP5GrPrrY0bRg9WVAEjVs2AXcfF6PzyyKfnc1yBz8El9p37Ukxm3_c2xdGSK7S4pYh66Wbfi2Ry3KUfKbWxDBGmAyrMn9uajrvEILE2hWZRg2pCdtdPQyi5FphDgghcM3MLbLs-9v6iz/s320/A9CFC45D-2BD6-4200-852C-7B8B848ED6CA.jpeg" width="320" /></a></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I morgon är det tre dagar före dopparedagen. Allt är förberett. Det vill säga allt det nödvändiga. Resten bryr jag mig inte om. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det viktigaste under julen är gemenskap med familjen. Gemenskapen har dock varit krassliga, feber, hosta, halsont och ett rejält njurstensanfall som krävde akutoperation. Gemenskapen står på återhämtning och jag dricker rå ingefära så jag inte blir avstängd från gemenskapen på självaste julafton. </div><div style="text-align: left;">Har plockat av mig skylten Hemsamarit med huvuduppgift inköp och leverans av matvaror så sjuklingarna åtminstone inte svälter ihjäl. Den råa ingefäran ska skydda från allt ont baciller kan åsamka den som blivit ombedd att trilla köttbullar.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Idag var det då dags för mig att besöka vår lokala matvarubutik för att spendera pengar för egen del. </div><div style="text-align: left;">Började vid potatisen. Där stod en trädgårdskund som vid åsynen av mig, trädgårdsfirman receptionist, genast bokade in sin trädgård till i vår. </div><div style="text-align: left;">Vid mejerivarorna nös en kund. Tre gånger i snabb följd. Tittade lömskt på mig i händelse av en avhyvling för offentlig nysning. Jag önskade min medkund en god jul precis som jag kom på att jag glömt dillen borta vid frukt och grönt. </div><div style="text-align: left;">Jag tog genvägen mellan barnmaten och ljus/servetter och upptäckte att pensionärerna anlänt. Tisdagar är pensionärsrabatt. Och nu bussas ortens pensionärer till vår butik där de bildar klungor för att dryfta allt från hälsotillstånd och väderprognoser till skenade priser och indragen postutdelning. </div><div style="text-align: left;">Ursäkta mig, kan jag få ta lite dill. Min arm letade sig in mellan kroppar, tygkassar och dramater. Ryckte åt mig dillen och rusade iväg för att hämta saltgurka. </div><div style="text-align: left;">Bussen är här, bussen är här ropade jag. Personalen ställde upp sig strategiskt och höll vägen öppen till saltgurkan.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vid glöggen fotade David sin kollega. Frågade om jag som trogen kund kunde få vara med på bilden. Svar nej. Det är tävlingsdags. På Facebook. Vinst en fin glöggtermos, glögg och glöggmix. </div><div style="text-align: left;">Jag gick till terminalen för självscanning. Drog medlemskortet i kortläsaren, klickade betala på skärmen som frågade om jag ville nyttja min pensionärsrabatt. Självklart, det är ju tisdag. Pensionärernas dag. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Hemma loggar jag in på Facebook. Ämnar tävla om glöggtermos, glögg och glöggmix. Så även flera med mig. I tävlingen ingår frågan Var dricker du helst din glögg?</div><div style="text-align: left;">Några av svaren: under och efter utomhusaktiviteter i snön eller vid mysiga braskaminer.</div><div style="text-align: left;">Jag gillar inte utomhusaktiviteter i snö, har heller ingen mysig braskamin. Men vi har en luftvärmepump. Under den kan jag tänka mig sitta och mysa med en mugg het glögg och njuta av det varma luftdraget från pumpen. Så det fick bli mitt svar på tävlingen. Föga imponerande i sammanhanget så någon vinst är nog inte att vänta. Men ska jag tävla tänker jag inte fuska åt mig någon eventuell vinst genom att påstå att jag är ägare av en braskamin eller hyser förkärlek till utomhusaktiviteter i snö. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p><br /></p><br /><div style="text-align: left;"> </div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-43789330706986969152022-10-26T07:13:00.000-07:002022-10-26T07:13:13.982-07:00En utmattad advokat och en kund bakom gardinen <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO7XeRuWgob6XI4AK7py6uuYSnjB7z4rAJeGvljPOAdmc00cfwozM-6IqbynFTTCzNc8FQw1B-VfwiJJq84UIHijKGfG8kI-DQylncuwC2DdPOA9DwchY3bO7yXGLxaoim5D-OY4QGjbjS38WpX3LdoKhmznmxCyYz8pLA9Z7Tw3FSlIZqhaDmyD7Z/s2622/B8EDB575-E6E1-4AFC-8E93-40E9B35C1C9B.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2622" data-original-width="2622" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO7XeRuWgob6XI4AK7py6uuYSnjB7z4rAJeGvljPOAdmc00cfwozM-6IqbynFTTCzNc8FQw1B-VfwiJJq84UIHijKGfG8kI-DQylncuwC2DdPOA9DwchY3bO7yXGLxaoim5D-OY4QGjbjS38WpX3LdoKhmznmxCyYz8pLA9Z7Tw3FSlIZqhaDmyD7Z/s320/B8EDB575-E6E1-4AFC-8E93-40E9B35C1C9B.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Vissa dagar bjuder på överraskningar. Som när jag möts av älgar i närheten av vårt hem. Inte alla dagar det sker. En annan trevlig överraskning kopplas samman med mitt efternamn. Larsson. Enligt statistiken finns det 126 722 Larsson i vårt land. Hamnar på plats 6 i efternamnslistan. Andersson leder med </div><div style="text-align: left;">256 844 därefter kommer Karlsson, Nilsson och Eriksson. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vad är nu så bra med att heta Larsson? Jo en multimiljonär har gått hädan och valt ut en ur högen av </div><div style="text-align: left;">126 722 Larsson och i sitt testamente bett advokat Alfred Ahlborg att se till att denne utvalda Larsson ska få en ansenlig summa av arvet. </div><div style="text-align: left;">Via mejl uppmanade nu advokat Ahlborg mig, som lycklig vinnare eller vad man nu ska kalla en arvtagare, att omgående ta kontakt så överlåtandet av stålarna kunde ske. Advokaten var aningen syrlig i tonen efter att ha gjort upprepade försök att nå mig. Han började uppenbarligen tröttna på att jaga arvtagare. Ahlborg verkade totalt utmattad. Jag förpassade honom till skräpposten för jag vill inga pengar ha. Klarar mig än så länge på min pension och tarvar inga allmosor från en död multimiljonär jag inte ens känner. För övrigt känner jag få multimiljonärer, inte någon alls när jag tänker efter. Varken döda eller levande.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">På tal om mejl. Trädgårdsfirman jag pensionärjobbar åt har börjat skicka fakturor på mejl. Miljösmart och portofritt vilket är ett plus ty frimärken kostar en rejäl slant. </div><div style="text-align: left;">Igår fick en av våra kunder sin faktura efter avslutat jobb. Svaret kom blixtsnabbt. ”Den där fakturan tänker jag inte betala”! Och jag förärades med en sömnlös natt ehuru jag tänkte på ägarna till trädgårdsfirman. Vår son och hans sambo. I dessa dystra tider när ingen knappt har råd att köpa en bytta Bregott krävs inkomster. </div><div style="text-align: left;">Innan jag gick till sängs skrev jag ett svarsmejl. Övervägde noga mitt svar innan jag ifrågasatte hans bristande omdöme och respekt för bokad tjänst när det kom till betalningen. Skrev en utförlig förklaring till vad allt kostar och bad om omedelbart svar och ett specifikt ifrågasättande gällande fakturans utformning. Inget svar kom. Då beslutade jag mig för att personligen, med en utskrift av fakturan i näven åka hem till kunden för att göra upp öga mot öga. Ingen öppnade. Eller så kanske kunden gömde sig bakom gardinen.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag åkte hem. Förgrymmad och upprörd. Öppnad min mejl och där låg ett svar från kunden.</div><div style="text-align: left;">”Jag tänker inte betala eftersom jag varken bokat tjänsten eller haft någon trädgårdsfirma i min trädgård”!</div><div style="text-align: left;">En mejladress fel och fakturan hade hamnat hos en för mig lika okänd som multimiljonären. Ingen av dem finns med i vårt kundregister. </div><div style="text-align: left;">Jag ringde den rätte trädgårdsägaren för att åter igen be om mejladressen och som fick sig fick sig gott skratt. På min bekostnad. </div><div style="text-align: left;">”Jag ska med glädje betala fakturan och bokar redan nu in mig så jag får hjälp med 2024 års trädgårdssysslor”, avslutades kundsamtalet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I natt ska jag sova gott. Och i morgon kanske jag kontaktar advokat Alfred Ahlborg. Ett extra tillskott i kassan kan när allt kommer omkring vara bra i framtiden om matpriserna fortsätter att öka. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p><div style="text-align: left;"><br /></div><p><br /></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-41653561054386388302022-10-20T03:45:00.002-07:002022-10-20T03:46:15.536-07:00En taggig stämning och en oönskad överraskning <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFNQZEdd8yb98IAdcQlCAYXbqrR0FCCEX23bloA60_5iI0FfTjLDNWFQ3F2PZ_6PalxT4n0URh_SB5GoV5joCSS21y737n4OYiR6zjx9Iwz-sDNqZb9zgHPgqJTj1JknuX2HLWWGlozL-RpLU2Y1xPipCPISMteXlkXiTCqfat9T6N_Bg74atdH9oe/s2048/A5DA3487-760F-4F9B-8F5E-241564630138.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFNQZEdd8yb98IAdcQlCAYXbqrR0FCCEX23bloA60_5iI0FfTjLDNWFQ3F2PZ_6PalxT4n0URh_SB5GoV5joCSS21y737n4OYiR6zjx9Iwz-sDNqZb9zgHPgqJTj1JknuX2HLWWGlozL-RpLU2Y1xPipCPISMteXlkXiTCqfat9T6N_Bg74atdH9oe/s320/A5DA3487-760F-4F9B-8F5E-241564630138.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Gårdagen krävde lång vistelse i Norrköping. Mycket skulle uträttas innan jag hämtade ett av våra barnbarn på Hagaskolan. Bland annat skulle diverse inköp avklaras. </div><div style="text-align: left;">Vid statsbesök parkerar jag alltid i ett av centrums parkeringshus. En skärm hälsar min bil välkommen vid infart och tackar för erlagd avgift vid utfart. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">När samtliga uträttningar var avklarade promenerade jag till betalningsautomaten för att erlägga parkeringsavgiften. Där stod en dam med taggarna utåt. Automaten vägrade ta hennes kort och hon hade ringt upp någon sorts ansvarig för att få hjälp. Telefonen var på högtalarläge så jag kunde höra allt som sades. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Damen följe instruktionerna utan resultat. Var god ta kortet. Gång efter annan. Och damens humör försämrades i stigande takt. </div><div style="text-align: left;">Jag erbjöd mig att försöka betala min parkeringsavgift för att på så sätt utröna om det var maskinen som krånglade eller hennes kort. Vilket mannen i telefon hävdade, kortet är trasigt maskinen fungerar. Något som inte förbättrade damens sinnesstämning. När hon så blev erbjudet att betala med faktura, plus faktureringsavgift skrek hon fula ord till den tålmodige i luren.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag knappade in min bils registreringsnummer och satte in betalkortet. Samma dystra resultat som innan.</div><div style="text-align: left;">Damens röst steg i falsett. </div><div style="text-align: left;">”Vad var det jag sa, maskinen är kass. Skicka hit någon som kan laga den”! </div><div style="text-align: left;">Vid mitt andra försök blev min parkeringstid betald.</div><div style="text-align: left;">”Nu, ropade jag mot damens telefon, nu fungerar det”.</div><div style="text-align: left;">”Ja ropade det tillbaka, det är hennes kort som är trasigt”.</div><div style="text-align: left;"> Varpå damen fullkomligt exploderade och nyttjade det mest kraftfulla vokabulär hon hade i lager.</div><div style="text-align: left;">Telefonsamtalet bröts mycket abrupt. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Hela proceduren torde ha uppskattats till ungefär femton minuter och jag uppmanade damen att göra ett allra sista försök. Efter det första momentet skulle kortet in i kortläsaren. Jag hejade på och höll tummarna. Och minsann, det funkade! Vi baddade våra svettiga pannor, ondgjorde oss över dagens teknik och jag tipsade och förklarade om appen Easy Park. Hon skulle låta sina barnbarn installera den för detta ville hon aldrig mer uppleva.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">” Nej nu har jag inte tid att prata mer med dig. Jag har massor jag ska uträtta på stan”, sa damen som ihärdigt försökt betala sin icke ännu uppkomna parkeringsavgift.</div><div style="text-align: left;">Men efter cirka femton minuter lyckades det då tiden tickat på. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag stirrade efter henne när hon målmedvetet tog ut kliven bort från den förhatliga betalautomaten. Oförmögen att ropa henne tillbaka så jag fick förklara att hon nu utsatt sig för en enorm risk för parkeringsböter. Samt att det kan komma en oönskad överraskning i form av en faktura med faktureringsavgift efter det att hon kört ut ur parkeringshuset. Om hon inte är observant på skärmen vid utfarten som upplyser henne om att betalningen ej är erlagd. </div><p></p><p><br /></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-76418925298482400592022-10-13T06:30:00.004-07:002022-10-13T10:08:32.083-07:00Ett krulligt resultat och en oanständig läsning<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNRLzpNxm_2gi47bADtNvlr4DnpcHVPwcjUFG5siDk7d1YwVlKtPVpg9TgN620KZJzTnZBPN_BD1U2gLQjVPUcFl51QSbEoQrlv3Tep7G-MoRPU7tjE5KSieopuZ3vrN1X6uYsawAp59tXsIF9372YyeOyid4LtP3OZHauyFwqJDqy216M4egQwJNT/s4608/32F87699-2A75-4464-B944-5C906B35E1C9.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3072" data-original-width="4608" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNRLzpNxm_2gi47bADtNvlr4DnpcHVPwcjUFG5siDk7d1YwVlKtPVpg9TgN620KZJzTnZBPN_BD1U2gLQjVPUcFl51QSbEoQrlv3Tep7G-MoRPU7tjE5KSieopuZ3vrN1X6uYsawAp59tXsIF9372YyeOyid4LtP3OZHauyFwqJDqy216M4egQwJNT/s320/32F87699-2A75-4464-B944-5C906B35E1C9.jpeg" width="320" /></a></div><br /> Att byta frisör är ungefär som att byta tandläkare. Mångårig vana och tillit, allt ställs på ända. Nu har min trogna frisör gjort det sista klippet i min kalufs. Kärleken har förflyttat henne till Närke. Ifall hon och den blivande sambon tänker ställa till kalas för att fira tilldragelsen av samboflytt fick hon av mig en avskedsgåva som tack för lång och trogen tjänst med mitt hår. Vad kan då komma mer väl till pass än en tårtspade.<p></p><div style="text-align: left;">Jag har inte varit något komplicerat objekt gällande frisyr. Kortklippt och lättskött är bäst för mig. Inte heller målar jag håret i uppiggande färger utan låter det gråna efter behag och naturligt åldrande.</div><div style="text-align: left;">Annat var det förr. I min ungdom. Då var det permanent som gällde. Proffsigt utfört på salong med berömligt resultat eller amatörmässigt hemma i köket med varierande resultat.</div><div style="text-align: left;">Sak samma, bara det blev krulligt därefter böljande vågig efter nödgad efterbehandling med stora papiljotter.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Jag köpte papiljotter och samlade dessa förskönade attiraljer likt en hagalen skata. Ibland hände det att jag nödgades sova med håret upprullat och därmed blev sömnen förstörd. Vad gjorde väl det, bara det färdiga resultatet blev snyggt.</div><div style="text-align: left;">På salongen satt vi kvinnor på rad under brummande torkhuvar. Rökte cigaretter och läste damtidningar. </div><div style="text-align: left;">Annat var det när jag var barn. Pappa tog mig med till herrsalongen för att vi båda skulle bli klippta på en och samma gång.</div><div style="text-align: left;">”Lägg undan tidningarna för idag är Carina med”, bullrade pappa när vi klev in genom dörren.</div><div style="text-align: left;">Det prasslade av tidningspapper när herrarna bredde gårdagens Expressen eller Aftonbladet över Top hat, Pinup och Piff.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Som nygift förärade maken mig med en box BaByliss elektriska hårspolar. Skalpen brände och om oturen var framme blev översta delen av öronen blodröda. </div><div style="text-align: left;">Som tack för gåvan krävde maken att jag skulle frisera honom då han inte hade tid för frisörbesök på grund av höstskörden. </div><div style="text-align: left;">Jag ställde mig tveksam inför uppgiften. Han instruerade och hävdade att det inte kunde vara så svårt. Han hade ju sett i spegeln hur frisören jobbade med kam och sax. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Efterbehandlingen skedde hos makens ordinarie frisör som aldrig tidigare sett en dylik frisyr på någon kund. Där och då slutade min bana som hemmafrisör vilket inte betydde att jag slutade med Schwarzkopf Hemanent Permanent. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men idag nöjer jag med en kort frisyr. Enkelt, lättskött och mycket grått. </div><p><br /></p><div style="text-align: left;"><br /></div><p><br /></p><p><br /></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-30030452998856370472022-10-12T08:45:00.000-07:002022-10-12T08:45:24.907-07:00Ett socialt lyssnande och ett oönskat skydd <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBMVMHlxOZUcfuqjmwXNot_uzxi0UfhvcEi2oZi0L022sNGI5ymKkbxJfxPYMij8HOsTKJi8UKIUVWBYjhhnDYsv9c9twCVr1Bc2D_mWpJxokp1QEaJOni4FR2YwhLl015kmqH-3z181MW0f5Vp8dz0z_9yFVVoyj3JFKrSPOmUlcBUIH1i0UXVmPf/s2882/A53AE245-B51D-41C6-9781-FA0B5924CD70.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1754" data-original-width="2882" height="195" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBMVMHlxOZUcfuqjmwXNot_uzxi0UfhvcEi2oZi0L022sNGI5ymKkbxJfxPYMij8HOsTKJi8UKIUVWBYjhhnDYsv9c9twCVr1Bc2D_mWpJxokp1QEaJOni4FR2YwhLl015kmqH-3z181MW0f5Vp8dz0z_9yFVVoyj3JFKrSPOmUlcBUIH1i0UXVmPf/s320/A53AE245-B51D-41C6-9781-FA0B5924CD70.jpeg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Ideligen får jag höra att nu är mysiga hösten här. Nu får vi bli stugsittare med en god bok och varmt te, omringade av levande ljus allt medan mörkret sänker sig utanför fönsterglaset.</div><div style="text-align: left;">Jag vill inte myspysa i mörker och råkall kyla. Vill stanna kvar i ljuset. Grönskan. Nedsjunken i trädgårdsmöbeln bland flugor, myggor, getingar, bin och fjärilar.</div><div style="text-align: left;">Än så länge blommar våra rosor, alltid något att glädjas åt. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Är också glad, eller snarare tacksam, att slippa ge mig iväg tidiga mörka morgnar till ett jobb för att efter dagens arbete återvända hem i samma mörker Skrapa bilrutorna och sedan vänta på att motorn blir varm så kupévärmaren kan göra sitt. För mig är uppgiften som receptionist hos Kullerstad trädgårdsservice gott nog trots att jag uppnått pensionsåldern och borde ägna dagarna åt korsord, bullbak och sticka tröjor till barnbarnen. Jag får i alla fall stanna hemmavid och passa telefonen.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men jag måste tillstå att det är trevligt att vara receptionist. Många av kunderna är ensamma och förutom att boka hjälp i trädgårdar blir det relativt långa samtal där mycket personligt viktigt och oviktigt dryftas. Jag har fått veta mycket om många och har blivit något av en expert på ålderskrämpor. </div><div style="text-align: left;">Som receptionist får jag inte enbart ta mot samtal från trädgårdskunder, telefonförsäljare är ihärdiga och vill pracka på trädgårdsfirman än det ena än det andra till mycket förmånliga och bindande avtal. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Häromsistens ringde en trevlig man och ville erbjuda mig skydd. Vänligt men bestämt hävdade jag att när jag uppnått tonårstiden upplyste mig mina föräldrar vikten av skydd. Så med tid och ålder provade jag olika sorters som i bland förskrevs av läkare och ibland inhandlades helt utan recept.</div><div style="text-align: left;">Den omtänksamme försäljaren blev brydd. Stammade fram att vi nog inte talade om samma sorts skydd. </div><div style="text-align: left;">Jag stod på mig. Kom inte här och lär mig det jag redan vet!</div><div style="text-align: left;">Innan jag hann säga att jag faktiskt numera är i klimakteriet och inte längre är i behov av skydd hade försäljaren knäppt bort samtalet. Utan att först sagt adjö. Ett synnerligen oförskämt beteende vill jag tillstå.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det finns olika sorters knep att bli av med telefonförsäljare. Ibland drar jag till med att den som efterfrågas är död och begraven och att jag numera är den nya frun. Då får försäljaren något beklagande i rösten. Om det beror på dödsfallet eller att en ny fru redan intagit arenan är svårt att utröna. </div><div style="text-align: left;">Det har även hänt att jag sagt något i stil med att du verkar vara en trevlig ung man, vi kanske kan gå ut på en dejt. De samtalen brukar också avslutas abrupt. Beror antagligen på något sorts grundläggande handlingsprogram upprättat av högre chefer.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Fast i de allra flesta fallen säger jag artigt ”tack för påringningen men jag är inte intresserad. Ha en fin dag och lycka till i din stävan att fiska kunder”. Och i de fallen är det jag som knäpper bort samtalet först av oss båda. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-45390462300675754922022-09-18T02:31:00.000-07:002022-09-18T02:31:54.108-07:00Ett dramatisk par från Skåne och en havererad läckerhet<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj103Ee-VJMINT4TXcodT67tFFvWTVSJVcRzEimcQEM7MYGTBIV3p6x1QJfDjaI2c3yv5m2p4oc9V0keWC2XCp8oFYQ4gH22m0WqQhC68IvTsknvYPh7QVgKkkdAdyF6EnYrFgNVoG3gRRn0tATWyEmrSm2aPS_Q7efY0r6hnAyzM7jcEQ03tqQ4m5A/s2048/87BB728D-A309-4D15-A040-27878898DAE8.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj103Ee-VJMINT4TXcodT67tFFvWTVSJVcRzEimcQEM7MYGTBIV3p6x1QJfDjaI2c3yv5m2p4oc9V0keWC2XCp8oFYQ4gH22m0WqQhC68IvTsknvYPh7QVgKkkdAdyF6EnYrFgNVoG3gRRn0tATWyEmrSm2aPS_Q7efY0r6hnAyzM7jcEQ03tqQ4m5A/s320/87BB728D-A309-4D15-A040-27878898DAE8.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> </div><div style="text-align: left;">För fyra år sedan hade vi, jag och tre granndamer en bokcirkel. Vi träffades en gång i månaden och diskuterade den bok vi kommit överens om att läsa. I början var vi mycket ambitiösa, efter hand tunnades det litterära ut och vi diskuterade istället livet. </div><div style="text-align: left;">Livet kan i mångt och mycket liknas vid en roman som hamnar publikt men det vi dryftade, ältade och kände igen oss i stannade oss emellan. Det skapade en samhörighet, vi fyra litterärt intresserade visste till sist mycket om varandra.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Varje höst arrangerade vi en fest där även våra respektive män deltog. För enkelhetens skull blev det knytkalas. Trevlig och gemytligt på alla sätt och vis. Så skingrades skaran. Ett par beslutade sig för att lämna Svea rike för att njuta pensionärsliv i Spanien och ett annat par flyttade till Linköping. </div><div style="text-align: left;">Bokcirkeln med dess litterära och högst personliga innehåll splittrades men vänskapen har ändock bestått.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Nu har de utvandrande pensionärerna återvänt till till fäderneslandet och slagit ner bopålarna i Linköping. Dit är det inte långt från Skärblacka. Vi och ett par av bokcirkelns ursprung bor några hus från varandra medan de andra två paren bor i samma stad. Så vad vore väl då lämpligare än att återuppta, dock ej bokcirkeln, men vår höstfest.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Igår gick festen av stapeln. Dessförinnan planerade vi telefonledes dag, klockslag och förtäring. På min lott föll en läcker och vackert garnerad räktårta. En skapelse ej främmande för mig eftersom jag tillverkat den många gånger tidigare.</div><div style="text-align: left;">Två dagar innan festen hade vi besök av våra skånska vänner. De är praktiskt sinnade därför de kom i sin husbil. Sängplatser, gästlakan och gästhanddukar tarvade därmed ingen åtgärd från vår sida. En dag och en frukost senare återstod ett farväl och efter kramar och en uppmaning om att ta det lugnt på vägarna återvände jag in från vår parkering till köket för att ta mig an räktårtan. Den ska stå i ett dygn för att den perfekta konsistensen skall infinna sig. </div><div style="text-align: left;">Då kommer min skånska väninna inrusande med vild uppsyn. Växellådan spökar så de tar sig inte fram en ynka meter. Efter diverse telefonsamtal och bokning av bärgningsbil kunde vi en än gång kramas och vinka av en husbil uppställd på ett upphissat bärgningsbilsflak.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Inte vet jag om den uppstådda dramatiken medverkade i min matlagningskonst eller ej, men den där räktårtan blev inte det vackra konstverk jag förutsatt mig. En timma innan gästernas ankomst betedde den sig precis likadant som dagen innan. Jag stirrade sorgsen på det katastrofala och den uppstod en lättare panikkänsla. Maken tröstade. Själv ville jag avblåsa hela kalaset. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Men kalas blev det. Räktårtan i hela sin sorgliga skepnaden tronade mitt bland de övriga delikatesserna som kunniga matlagerskor rört ihop och tagit med. </div><div style="text-align: left;">Av räktårtan blev inte mycket kvar. Alla bedyrade att ja smaken var det i alla fall inget fel på. Samtidigt som jag fick små råd och tips hur resultatet förhoppningsvis blir perfekt nästa gång. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Om vi fick en trevlig kväll? Mycket trevlig och att det gått fyra år sedan vi senast sågs allihop märkets inte ett spår. Det var som det alltid har varit.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-48809275598349009082022-09-13T11:01:00.003-07:002022-09-13T11:01:46.546-07:00En smekning över sladden och ett befriande snitt <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif9SIT1Yv0Ke5ubnj3sCRo1aOgUwOhMJeS5GuSUb0stAAcfIWjDj3Sx7fKmn4jwSQo-3ame9hBljkMoZ-L3EFa-uJN8yADyVShPl1omwPMkUYkXLFu5-k7KiNKs9o4M3jOBvz0waJRmjgVC58SMxzbpzGMD_uZX-4P_DB3He9uMBqh2_yzHJkQyUN6/s1892/B4872625-A4C1-4F74-965A-B63374EA7A4B.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1662" data-original-width="1892" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif9SIT1Yv0Ke5ubnj3sCRo1aOgUwOhMJeS5GuSUb0stAAcfIWjDj3Sx7fKmn4jwSQo-3ame9hBljkMoZ-L3EFa-uJN8yADyVShPl1omwPMkUYkXLFu5-k7KiNKs9o4M3jOBvz0waJRmjgVC58SMxzbpzGMD_uZX-4P_DB3He9uMBqh2_yzHJkQyUN6/s320/B4872625-A4C1-4F74-965A-B63374EA7A4B.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;"> Varje morgon äter vi smörgås med björnbärsmarmelad. Gjort på egna björnbär. Lyxigt och gott. Nu går det inte att hålla på med marmeladkok dagarna i ända. Vyerna behöver vidgas och det görs bäst genom att följa med maken till Norrköping och gå i butiker i väntan på att han skulle bli klar hos tandläkaren.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Min laddarsladd till mobiltelefonen har råkat ut för någon slags missöde, ytterhöljet har gått sönder och blottar det elektriska innanmätet. Risken för eldsvåda är överhängande. Med siktet inställt på en butik om saluför denna vara blev därmed mitt förhandsval.</div><div style="text-align: left;">Mannen i butiken sken upp när jag kom. Han tyckte dagens kundunderlag var skralt vilken jag tröstande hävdade kunde bero på vädret. </div><div style="text-align: left;">Min vara plockades fram och mycket graciöst demonstrerade han sladden som om den vore tillverkad av guld och diamanter. Han strök exhalterat med handen över sladden och visade att den hade extra förstärkning i båda ändar. Jag slog till för hur kunde jag tveka?</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vidare berättade den trevlige försäljaren att han bytt arbetsschema. Numera jobbar han från kl. 12.00 till kl. 19.00. Perfekt! Kaffe och morgonteve. Jag kontrade med att när han blir pensionär blir det ännu bättre.</div><div style="text-align: left;">Åh, du är pensionär. Vilken ålder befinner du dig i?</div><div style="text-align: left;">Jag blir 68 år nästa gång jag har bemärkelsedag.</div><div style="text-align: left;">Jäklar! Han såg uppskattande på mig. Jag blev lite nervös. Skulle han ge mig samma behandling som sladden? Du måste träna otroligt mycket så fräsch som du ser ut!</div><div style="text-align: left;">Nä, men jag klipper mycket gräs.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">I mitt hemland, fortsatte charmören, där dricker de gamla på ålderdomshemmet vin varje dag. De festar och äter buffé och på kvällen kan de koka nudlar om de vill. Sen dör de lugnt, stilla och lyckligt under natten när de sover. När de är sisådär 87 år. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Ja det är helt otroligt! Jag tackade för mig, mötte upp maken som klarat av tandläkarbesöket. Sen gick vi och fick vår tredje TBE spruta. Sköterskan fyllde i våra formulär, frågade om jag var gravid vilket jag förnekade. </div><div style="text-align: left;">Det är inte för sent, du vet ju att Sara fick barn mycket sent i livet. Hon tittade på maken. </div><div style="text-align: left;">Blanda inte in mig i det där, jag är inte längre något att räkna med när det gäller barnalstrande.</div><div style="text-align: left;">Jodå, män kan få barn hela livet, sa den glada sköterskan och stack sprutan i våra överarmar. De vänstra eftersom vi är högerhänta.</div><div style="text-align: left;">Innan vi lämnade vaccinationscentralen och sköterskans berättade hon att hon hade sju barnbarn men nu blir det inga fler. Hennes son skulle beställa tid hos en läkare som ska utför ett par små snitt i klockspelet. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Vi tackade för informationen och avslutade vår utflykt med bakelser på Lindahls konditori. För det var vi värda. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6038713245889597884.post-24213140344491789762022-09-12T13:55:00.003-07:002022-09-12T13:55:57.855-07:00Ett fotarbete utan livlina och en rutten skörd<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9nOurFyDby3u8WP4WVGfv9_QY9j7oEXQ6OJnTgnGyNYwFPAOH4l-0mS1VvTkTJSeFWzvXA9zlJD5sFoOPF-hO0jkv9UP3LsD0ybRmIfeJjwnTmMeplDAug874HLvSlEVBOaRdk3UDPckhIIf0Xy2R3WQW-VaM1eNO6dtXl29yZUtkDjh2zRSBVdD_/s4028/D7147443-26C3-4D7B-9F54-3CC32035D53E.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1933" data-original-width="4028" height="154" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9nOurFyDby3u8WP4WVGfv9_QY9j7oEXQ6OJnTgnGyNYwFPAOH4l-0mS1VvTkTJSeFWzvXA9zlJD5sFoOPF-hO0jkv9UP3LsD0ybRmIfeJjwnTmMeplDAug874HLvSlEVBOaRdk3UDPckhIIf0Xy2R3WQW-VaM1eNO6dtXl29yZUtkDjh2zRSBVdD_/s320/D7147443-26C3-4D7B-9F54-3CC32035D53E.jpeg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div style="text-align: left;"> Det blev inte som jag hoppats på. Det känns oroligt. Strax efter midnatt avslutade vi valvakan. Skärrade men föga förvånade. Missnöjet jäster och då landar röstsedlarna där de gör. Men jag gillar inte läget!</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Nu blir det väl rena rama cirkusen innan en regering bildats. Den verbala cirkusen har pågått länge och inte lär det bli bättre. </div><div style="text-align: left;">Efter det att vi gjort vår plikt i vallokalen hämtade vi upp stortvillingarna och deras lillebror och gick på en riktig cirkus. Vi skrattade, häpnade och förskräcktes över vad som utspelades i och högt ovanför manegen. </div><div style="text-align: left;">Aldrig, sa vi till varandra, aldrig ska vi försöka oss på det där. När så lindansarna gjorde korstecken över sina bringor förstod vi att nu, ja nu blir det någon extra ordinärt. Vilket det också blev. Med livet som insats utan livlina dessutom. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Idag har vi lagt en omvälvande helg bakom oss. Och snart även denna första dag på veckan. En dag som bjudit på varierande sysslor. Bland annat har trädgårdsmöblerna bytt plats från våra verandor till dotterns garage för vinterförvaring. Samt en tur med släpkärra till vår lokala återvinningsstation. Vi skulle slänga ris och löv. Riset på högen och lövet i containern för trädgårdsavfall. Vid högen hade en man ställt sin bil och kärra. På längden. Vilket betydde att vi inte kunde som brukligt är backa upp mot högen. Som i sin tur föranledde onödigt släpande. Jag blängde och muttrade men han verkade obrydd. Möjligtvis blängde han tillbaka en aning. När mannen var klar for han iväg och ställde sig vid containern för trädgårdsavfall. Tre korgar äpplen som inte dög varken till äppelmos eller paj hade ratats. Maken körde upp sin bil framför honom och började backa för att rätta in sig i ett rakt led. Plötsligt i vad som verkade vara en slags hämndaktion för tidigare irriterade blickar från mitt håll eller om mannen var ovanligt klen vilket han möjligtvis upptäckte efter att ha gått från bilen cirka en och en halv meter med första korgen, hoppade han in i bilen och körde fram den där metern för att slippa gå allt för långt. Därefter hängde han sig på tutan för att påkalla min makes uppmärksamhet.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Sen svor han åt mig. Mustaschen fladdrade på överläppen när han skrek att man måste faktiskt titta bakåt när man backar en bil. Jag skrek inte tillbaka eftersom jag kan det där med hyfs och fason. Däremot ifrågasatte jag lugnt och stilla hur korkad man kan vara som kör fram mot en bil som tänker rätta in sig i ledet. </div><div style="text-align: left;">Sen stod vi där bredvid varandra, han med sina ruttna äpplen och vi bar löv som till största delen på grund av långt avstånd mellan kärra och container inte hamnade i anvisad plats för trädgårdsavfall. </div><div style="text-align: left;">Det där är allt en riktig muntergök, sa jag högt till maken. Eller om jag sa att det där är allt en riktig tjurig gubbj**el, ja det minns jag inte riktigt så här i efterhand. </div><div style="text-align: left;">Men allt kan ha sin förklaring. Kanske det parti han röstade på var grönt eller rött eller så var han besviken över att han inte fick gå på cirkus. Eller så var han missnöjd över årets dåliga äppelskörd. Alla kan vi ha en dålig dag med låg sinnesstämning som följd. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Carinas dagliga levernehttp://www.blogger.com/profile/00346568223718401266noreply@blogger.com0