Länstidningen Östergötland


Länstidningen




Dagstidningar i all ära, men vad går inte upp mot en småtrevlig veckotidning! I Länstidningen Östergötland kan du läsa om allt, smått som stort, som händer i vårt landskap. Det kan handla om spännande människor, fina och sevärda platser, olika evangemang som varit eller som ska komma.
Är du ute efter en kökssoffa eller pelletskamin eller om det är något du vill bli av, bläddra dig fram till sidan Länsmarknaden.

Har du tips på något som vore trevligt att uppmärksamma i Länstidningen Östergötland, vänd dig då till redaktionen på mejladress redaktionen@lanstidningen.se eller ring 0141-560 03.

Skulle du vilja bli prenumerant, hör då av dig direkt till mig!


Naturen renar avloppet

Elsa-Maria och Magnus har haft god hjälp av Tony då valet föll på en miljövänlig avloppsanläggning.

Avloppsvattenförordningen kräver att enskilda fastigheters avloppsystem ska uppfylla kraven på reningseffekten senast år 2018. Vilket betyder att många fastighetsägare måste ta reda på vilket avloppsystem som finns på fastigheten. Om avloppet måste effektiviseras är det många beslut som ska fattas innan hemkommunen slutgiltigen ger sitt tillstånd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Elsa-Maria och Magnus Nillroth bor i en röd stuga i Skärkind och de stod inför det oundvikliga att deras avloppsfråga var tvunget att åtgärdas. – Vi har alltid funderat i termerna att låta naturen hjälpa till att ta hand om vårt avlopp på något sätt. Så fick jag syn på en annons om Alnarp cleanwater och vi tog kontakt med återförsäljaren berättar Elsa-Maria. Systemet är konstruerat för att i möjligaste mån efterlikna naturens egna sätt att ta hand om avlopp utan tillsatser av kemikalier eller behov av slamtömning. – Det här är ett avloppssystem som tar liten plats, är miljövänlig men dessutom ser trevlig ut. Det går ut på att det är en biologisk avloppsrening där mikroorganismer och växter renar avloppsvattnet.

Fortsättning publicerad 20150703

Festligt firande på Löfstad loge

Det bjöds på mat och dryck när Kimstad hembygdsförening firade sitt 20-årsjubileum.

Det har varit festligheter i Löfstad loge då Kimstad hembygdsförening firade sitt 20 årsjubileum. Föreningens ordförande Per Andersson höll ett anförande omkring åren som gått fram till nu medan ett femtiotal från hembygdsföreningen, samt speciellt inbjuda gäster, lät sig väl smaka av mat och dryck.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Föreningen bildades 1995 och initiativtagaren var Bertil Tyrberg som varit aktiv i cirka tio år innan, berättar Per Andersson. – Problemet var att ingen ville bli ordförande så vi fick bilda en interimsstyrelse först som fick arbeta vidare med frågan. Jag blev sedan vald till ordförande och har varit det sedan Kimstad hembygdsförening startades.

Målsättningen var att samla in äldre föremål och vi har en gedigen samling. Den 12 april 2012 togs första spadtagen till vårt skolmuseum som ligger i anslutning till Klockargården, som är vår hembygdsgård. Invigningen hölls i september samma år och vi har en hel skolsal med allt vad det innebär. Bland annat 600 skolplanscher och den obligatoriska tramporgeln finns med den också, förkunnade Per.

Kimstad hembygdsförening har även genomfört ett gigantiskt projekt med att samla in gamla fotografier. En grupp bestående av fyra medlemmar i föreningen har scannat in och skickat bilderna vidare till en databas som tillhör företagen Genline som har ett samarbetsavtal med Hembygdsförbundet. Klockargården, som är från 1600-talet ägs av kyrkan, men Kimstad hembygdsförening disponerar den för sin verksamhet. – Vi vet att Klockargården är från 1600-talet för det finns dokumenterat i skrift att en klockare, tillika kantor, i kyrkan hade skolundervisning här.

Fortsättning publicerad 20150612

Som på farfars fars tid

Det var inte ovanligt att handelsmän kom hem till kunderna istället för att kunderna kom till dem. Här en utomhushandel med grönsaker.

Skolbarnen i Vånga får själva laga sin skollunch, diska efter sig och vill de ha smör på mackan får de kärna sitt smör. Inte nog med det, de får även sköta om sin egen byk. Med hjälp av rotborste, tvättbräda och grönsåpa blir plagg och mattor rena och det nytvättade får sedan fladdra i vinden på klädstrecket med Vånga kyrkotorn som bakgrundsfond.

Text och bilder: CARINA LARSSON

Sedan trettio år tillbaka i tiden har klass tre på Vånga skola under en heldag fått prova på för att uppleva hur farfarsfar levde. Vånga hembygdsförening öppnar varje år upp samtliga hus vid hembygdsgården och är själva med för att lära och hjälpa barnen.

Ingegerd Söderholm har hand om eleverna som ska tillreda lunchen. Men innan dess har råvarorna inhandlats vid den tillfälliga handelsboden. Soppa står på menyn och det är inga överdådiga ingredienser som står till buds. – Det blir grönsakssoppa bestående av rotfrukter, lök och buljong förklarar Ingegerd medan hon hjälper några ur klassen att skala morötter och potatis.

I den öppna spisen knastrar elden och det sjuder i den trebenta stora svarta järnkitteln. Ingegerd är lite osäker på om soppan ska smaka eftersom det inte är någon modern mat men upplever att eleverna tycker det är både spännande och intressant att få laga mat över öppen eld inomhus i det gamla köket.

Fortsättning publicerad 20150605

Färgstarka minnen i svartvitt

Rolf, i mitten, dricker sin första Coca-Cola med sugrör.

Alla kommer till den dag i livet då blickarna vänds bakåt. Medgång och motgång, glädje och sorg, möter den bakåtblickande, för så är en människas liv. Rolf Peterson i Skärblacka använder sina gamla svartvita fotografier när han gör sin resa tillbaka i tiden.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag är född i Kuddby på Vikbolandet men flyttade som barn till Venneberga Söderköping och det är där som mina barndomsminnen börjar berättar Rolf och tummar på ett fotografi som föreställer pappa stående på ett lastsbilsflak. Min farfar hade Venneberga såg och där arbetade pappa som sågverksarbetare. En dag drabbades han av blindtarmsinflammation vilket ledde till döden så mamma blev ensam med mig som var fem år gammal och min lillasyster som var ett år yngre. Hon var bara tjugofem år när hon blev änka och hade inga möjligheter att klara sig och oss barn på egen hand. Därför flyttade vi hem till min mormor och morfar som bodde i Göstad i Vånga.

För att försörja sig och barnen tog Rolfs mamma tjänst som hushållerska hos en lantbrukare som var ungkarl. De fann varandra och kärleken började spira vilket resulterade i att de inför prästen lovade varandra evig trohet.

Fortsättning publicerad 20150529

Viktigt bemöta människors oro

Det måste jobbas ute i Europa så att fler länder tar sitt ansvar i flyktingpolitiken, anser Sophia Jarl (M).

Under valrörelsen talade Fredrik Reinfeldt om att vi måste öppna våra hjärtan inför flyktingmottagandet i Sverige. Hur ser det ut i flyktingfrågan ett år efter valrörelsen? Har vi öppnat våra hjärtan så mycket att finns det medmäskliga och rimliga metoder för att ta emot den ständigt ökande flyktingströmmen?

Text och bild: CARINA LARSSON

Frågan går till Sophia Jarl (M), oppositionsråd och gruppledare samt andra vice ordförande i Norrköpings kommunstyrelse. – När Fredrik Reinfeldt gjorde det här uttalandet tänkte jag att det var fantastiskt bra att han lyfte den här frågan. I flera år hade vi efterfrågat att partiet skulle ta tag i migrationsfrågan. På kommunnivå hade vi redan förstått att Sverigedemokraterna hade tagit enormt stor mark. Vi kände att vi saknade svar på människors frågor om både migrationspolitiken och integrationspolitiken. Det är en angelägen fråga som i och med att Fredrik Reinfeldt tog upp den så ser jag att det finns en fortsättning, säger Sophia.

Det finns en stor oro i landets kommuner för den ökade flyktingströmmen. Norrköpings kommun inget undantag. – Den största oron ligger hos kommuninvånarna. Det märks tydligt när vi rör oss ute bland människor. Jag vill även påstå att den oron finns hos politikerna, men där ligger bekymret i hur vi ska kunna hantera dessa stora flyktingströmmar.

Fortsättning publicerad 20150522


Begravningen – ett sista farväl

Begravningen är en sista hälsning men även en hyllning till livet som varit. Många skriver i sina önskemål vad det ska vara för blommor på kistan.

Plötsligt står vi där och livet har tagit en annorlunda vändning. Det självklara är inte längre självklart när vi mist någon som stått oss nära.

Text och bild: CARINA LARSSON

Att planera för någons begravning är oftast en smärtsam process och frågorna blir många. För att underlätta för de efterlevande är det en god idé att planera inför sin hädanfärd för en dag sker det, vi vet bara inte när. Orkar man inte prata om döden och sin begravning med närstående går det bra att skriva ner sina önskemål, antingen i ett arkiv som går att hämta på begravningsbyråerna eller på ett helt vanligt papper. Viktigt är dock att berätta för de närmaste att ett sådant dokument upprättats. Är den sista viljan inför sin begravning juridiskt bindande?

Frågan går vidare till Ulf Lernéus, förbundsdirektör på Sveriges begravningsbyråers förbund. – Nej, inte juridiskt enligt lag, vilket det var innan kyrkan skildes från staten. Däremot bör man följa den avlidnes vilja så långt det är möjligt. Ett dokument där den avlidne skrivit ner sina önskemål ska inte förväxlas med ett testamente som däremot är juridiskt bindande. Finns det önskemål om jordbegravning, kremation eller hur gravsättningen av askan ska ske måste man följa det önskemålet.

Fortsättning publicerad 20150508

Hon vill ta spårvägen mot miljövänlig framtid

De gula spårvagnarna är sedan 1904 ett signum för Norrköping.

Föreningen Spårvagnsstäderna i Sverige har fått en ny vice ordförande. Norrköpings kommunalråd Karin Jonsson har blivit invald i föreningen som organiserar tretton av landets största kommuner och fyra regionala kollektivtrafikmyndigheter.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Spårvagnsstäderna är en intresseorganisation för spårvagnsutbyggnad i Sverige, förklarar Karin. Medlemmarna finns där det redan finns spårvagnar vilket är Stockholm, Göteborg och Norrköping, men det är tio kommuner till som vill börja bygga spårvägar. Linköping, som är vår närliggande kommun, är med i föreningen och Jönköping har gått med nu som ny medlem.

I Eskilstuna finns också intresse för att bygga spårväg men den kommunen har för tillfället låtit de planerna ligga i träda. Anledningen till att allt fler kommuner vill satsa på spårvagnar är att det är ett miljövänligt färdmedel samt att det är fördelaktigt på lång sikt. Investerare och fastighetsägare vet att om spårväg byggs så kommer det att bli befolkade områden och då går det att satsa på ett stadsbyggnadsprojekt. Ett område som har spårväg blir attraktivt eftersom det drar fler resenärer. Ett tydligt exempel på det är när Norrköpings kommun utökade sin spårväg till Kvarnberget och Navestad ökade resenärerna med 20 procent på den sträckan.

Fortsättning publicerad 20150501 

Den tysta smärtans döttrar

Det är lagstadgat mot könsstympning. Trots det utförs stympningar på flickor och kvinnor på många håll i världen. Myra har varit till Tanzania och följt arbetet mot stympning och hon hoppas på att alla höjer sina röster i protest mot detta övervåld.

Det finns olika ämnen som betraktas som tabubelagda. Ett av dessa är kvinnlig könsstympning, en sedvänja som sträcker sig mer än 2 000 år tillbaka i tiden.

Text och bild: CARINA LARSSON

Könsstympning förekommer på olika håll i världen men flest utförda ingrepp sker i Afrika. Någon bedövning används inte och instrumenten kan vara en oren kniv, ett rakblad, en glasskärva. Det är en traumatisk upplevelse där risken för infektioner är överhängande och en del flickor dör efter att ha blivit könsstympade. Myra Ekström arbetar som präst i Svenska kyrkan Norrköping och hon stötte på kvinnlig könsstympning redan på 1970-talet och reagerade starkt mot denna form av övergrepp. – Jag tyckte det var så förfärligt att utsätta kvinnor och små barn för detta som innebär att delar av kvinnans könsorgan tas bort för att helt enkelt stympa henne. När jag sedan fick möjlighet att engagera mig i arbetet mot könsstympning så kände jag att det var något jag ville ägna mig åt. Svenska kyrkan här i Norrköping och Rotary samlar tillsammans in ekonomiska medel för att stötta frivilligorganisationen NAFGEM, Network Against Female Genilat Mutilation, som betyder nätverket mot kvinnlig könsstympning. Organisationen är verksam i norra delarna av Tanzania och området runt Kilimanjaro, berättar Myra.

Fortsättning publicerad 20150417

Rockabilly i manskapsboden

Sandra tänkte från början satsa på skor i sin lite udda gårdsbutik, men det blev istället en hel klädbutik. Här en finklänning att gå på fest i.

Gårdsbutiker med näroch egenproducerade produkter finner vi lite varstans ute på landsbygden. Ägg, kött, korv och en del mejeriprodukter finns till försäljning och det är det egenproducerade och ekologiska som lockar köparen. Sandra Karlsson på gården Hödalen i Krokek har dock kommit på sin helt egna nisch i sin gårdsbutik Boogie Nights.

Text och bild: CARINA LARSSON

Butiken, som är en helrenoverad manskapsbod, är läckert rosamålad och innanför butiksdörren finns ett eldorado för den som gillar rockabillykläder med tillhörande accessoarer.

Det var kärleken som förde Sandra till Krokek och när hon lämnade sin hemstad Malmö för att starta ett nytt liv tillsammans med sin Klas tog drömmen om ett liv på landet vid. – Att bo på landet har alltid hägrat för mig eftersom jag varit mycket på landet och mjölkat kor och kört traktor innan jag träffade Klas. Att flytta hit var inga problem eftersom jag var så våldsamt kär i honom.

– Jag hade en dansskola i Malmö. Visserligen i liten skala, men jag tänkte att jag provar att starta dansskola även här. Det visade sig att intresset var högt, bland de unga, men även hos lite äldre människor. När man dansar behövs dansskor och jag släpade runt på några kassar med skor som jag sålde, berättar Sandra. Klas tyckte det verkade besvärligt att kånka runt på kassarna så han föreslog att jag skulle starta upp en butik och jag var inte sen att haka på förslaget.

Fortsättning publicerad 20150403

En bygd i ständig förändring

Med bidrag från Länsstyrelsen har gubbdagis i Vånga skyltat kring Glansgruvans vandringsled.

Varje onsdag är det full rulle i Vånga Missionskyrka för det är då som Vångagubbarna samlas i gubbdagis som startade för sjutton år sedan.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det var jag och Gunnar Öjemo som startade gubbdagis. Från början försökte vi att få till en träff på kvällarna men det kom inga gubbar. Då sneglade vi lite på hur våra fruntimmer fick folk till sina träffar när de sydde Hardanger och upptäckte att om vi gjorde som dem och lade även våra träffar på förmiddagarna så skulle det gå bättre. Vilket det också gjorde, berättar Bengt- Olof ”Olle” Nilsson. Från början var de bara sju till åtta gubbar som höll till i Vånga hembygdsgård men de blev snart trångbodda allt efter som intresset väcktes. –Nu är vi sammanlagt femtio stycken så vi har fått hysa in oss i Missionskyrkan som har större kapacitet att ta mot folk. Oftast kommer det mellan trettio och fyrtiofem personer så det behövs utrymme, förklarar Olle.

Fortsättning publicerad 20150227

Ingen vill missa en torsdag

Arne Hultqvist, Nils-Göran Kempe, Alve Johansson och Bosse Andersson missar aldrig en stärkande promenad med efterföljande bastubad på torsdagarna.

I april 1950 bildades orienteringsklubben Denseln, en mix mellan socknarna Kimstad, Kullerstad och Vånga. Tre socknar som möts vid sjön Denseln. Den första klubbstugan kom att ligga vid Hyttsjön i Vånga och klubbens medlemsantal var runt 50 personer. Så småningom växte OK Denseln ur sin klubbstuga och den nya Mårnstugan byggdes med sjön Mårn, Ljusfors Skärblacka, som en vacker bakgrundsvy.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det har varit febril aktivitet sedan starten med goda orienteringsresultat bland både äldre orienterare och juniorer. Men även den mest hängivne orienterare kommer till det stadiet i livet att orken inte riktigt infinner sig att leta upp kontroller i stundom fysiskt påfrestande orienteringsbanor så kompass, kartor och pannlampor läggs på hyllan.

Om man en gång varit en friluftsmänniska sitter dock takterna kvar och ett stillasittande liv med soffhäng är då inte det ultimata. Därför startade klubbens äldre medlemmar torsdagsaktiviteten 60+ som innehåller motion under något enklare former där samvaron med varandra är huvudingrediensen.

Fortsättning publicerad 20150220

När köpcentret bommat igen

Svenska kyrkan i Norrköping har köpt in sängar och sängkläder åt tiggande EU-medborgare. En tillfällig, men uppskattad, lösning i mänsklig nöd.

Vi ser dem överallt. Sittande utanför butiker och på andra allmänna platser där människor är i ständig rörelse. En framsträckt solkig pappersmugg och ögon som ber, ”please, giv me some money.”

Text och bild: CARINA LARSSON

Många går förbi dessa EUmedborgare, utan att lägga någon större notis om handen som håller i pappersmuggen. Andra blir arga medan det finns de som lägger i ett eller ett par mynt. Men vart tar tiggarna vägen när butikerna stänger för dagen? När människor drar sig tillbaka för sina kvällsbestyr i villor och lägenheter. Då gator och torg ligger öde.

I många kommuner anordnas härbärge där tiggarna kan få tak över huvudet och ett värmande mål mat. Norrköping har sedan en månad tillbaka öppnat ett härbärge där Norrköpings kommun, Hela människan och Svenska kyrkan samarbetar för att tiggare från Bulgarien och Rumänien ska få möjlighet att sköta sin hygien, tvätta sina kläder men framför allt sova i en säng under nattens timmar. – Hela människan är huvudman för det här men härbärget finns i Matteusgården som ägs av Svenska kyrkan, berättar Ulf Larnemark från Hela människan. Det här med härbärget kom så hastigt på efter att Norrköpings kommun, Socialförvaltningen, i höstas inbjöd till ett första möte för att diskutera EU-medborgarnas situation. Efter det hände inte så mycket i frågan men så hade Thomas Wärfman, som är kyrkoherde i Svenska kyrkan Norrköping, och jag ett möte med varandra. Vi funderade omkring hur vi på ett enkelt sätt skulle göra för att komma igång med öppnandet av ett härbärge när vintern kom.

Fortsättning publicerad 20150213

När internet blir verklighet

Tea Andersson är regissör och översättare till The Nether som är en mycket stark och provocerande pjäs.

Det är spänning i teatersalongen på Östgötateatern i Norrköping när den provokativa thrillern The Nether spelas upp. För regi och översättning står Tea Andersson och det är den amerikanska dramatikern Jennifer Haley som är bosatt i Los Angeles som skrivit pjäsen.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det här är en ganska ny pjäs och det är Jennifer Haleys genombrottspjäs. Den har gjort stor succé i London och håller nu i dagarna på att flytta till West End från att ha haft Europapremiär på Royal Court Theatre i Liverpool. För att vara en amerikans pjäs är den ganska kontroversiell eftersom just amerikanska pjäser brukar undvika den här typen av problematik som den här pjäsen har. Många svåra frågor ställs på sin spets vilket är ganska spännande säger, Tea Andersson.

Det går att kalla The Nether för ett virtuellt underland där inga begränsningar finns för fantasi och känslor. I Gömstället som är en värld där det viktorianska skönhetsidealets värderingar blandas med övergrepp verkar kriminalinspektören Morris, spelad av Caroline Harrysson. I sin jakt att fånga mannen som skapat Gömstället utlöser hon ett krig mot teknikens framsteg och motståndaren är det mänskliga beteendet.

Fortsättning publicerad 20150206 

Norrköping fokuserar på maten

Ingrid Kalm och Anna Aldén är stolta och glada över kommunens satsning på god mat och bra råvaror. Kommunalrådet Karin Jonsson (C) var inbjuden till festen och i sitt tal pratade hon om vikten av bra mat i ett större perspektiv.

Måltiden brukar vara dagens höjdpunkt. Den ska vara smakrik men även vällagad och innehålla fina råvaror. Maten är även en grundsten för vårt välmående och vår hälsa. Norrköpings kommun har gjort en stor satsning under två år för att öka matens kvalitet, men även upplevelsen kring måltiderna.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Norrköpings kommun har gjort en stor jobbsatsning där kommunen satsat 56 miljoner kronor för att få Norrköpingsborna i arbete. Mycket gick till vården, skolan och socialförvaltningen men även kosten fick del i detta, säger Ingrid Kalm som är kostchef i Norrköpings kommun. Vi fick 6,4 miljoner för att göra en utbildningssatsning och vi har haft möjlighet att utbilda vår personal samtidigt som vi plockat in arbetslösa som har jobbat som vikarier. Vi har haft en sex veckors kockutbildning tillsammans med De Geergymnasiet här i Norrköping. Vi har hållt på under ett och ett halvt år, så 120 av kommunens kockar och ekonomibiträden har gått den här sexveckorsutbildningen i kost, hälsa och hållbar utveckling.

Efter en mycket lyckad utbildningssatsning arrangerades en festkväll med mingel, mat och underhållning för samtliga deltagare i kursen men även för lärare, de kommunala kockarna och kontorspersonal. Samtidigt lanserades kockarnas egen kokbok Let’s eat som ska vara en inspirationskälla till kommunens anställda, men även för de som arbetar med kost i andra kommuner.

Fortsättning publicerad 20150116

Holgersson bakom kulisserna

Intresset för Stefan Holgerssons forskning inom polisen är stort från allmänheten så Lili Stenmark har bjudit in honom till en föreläsning i ämnet. Att den nya omorganisationen inom polisen ska ge medborgarna trygghet är Stefan Holgersson mycket kritisk till.

Polisen och forskaren Stefan Holgersson är inte rädd för att kritisera polisen. Faktiskt så orädd att han för några veckor sedan släppte sin nya bok Polisen bakom kulisserna. I boken beskriver han ett flertal tillfällen över statistik som gjorts av polisen men som inte har någon förankring med verkligheten.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag har under lång tid sett det här problemet med att presentera verksamheten eller bygga upp en bild av verksamheten som den inte ser ut. Det har att göra med att polisen får så mycket krav på sig och inte klarar av de förväntningar man har på sig. Istället för att säga att ”nej, vi fixar inte det här” så utger man sig för att göra det. På kort sikt är det givetvis bra att folk ser hur duktiga polisen är men på lång sikt blir det falska förhoppningar hos allmänheten. Dessutom får man inte förändringar i lagstöd och personaltillskott om man påstår sig klara av uppgiften inom polisen. Det är mycket allvarligt och det har slagit igenom om man tittar på till exempel gängkriminalitet som jag tror är det allvarligaste problemet som är inom svensk polis idag, säger Stefan Holgersson.

Att ifrågasätta och granska polisen under ytan har stått Stefan dyrt i form av skarp kritik från högre ort. – Det är ett pris som jag gärna betalar eftersom jag anser att det är så viktigt att få fram bristerna som finns inom polisen. Jag kan inte bli uppsagd, däremot få andra uppgifter, som till exempel åka radiobil i Botkyrka söder om Stockholm som blir min nya roll efter nyår. Jag har sökt över tjugo olika chefsbefattningar inom polisen där jag inte ens blivit kallad på intervju.

Fortsättning publicerad 20150109

Tomten kom från Lappland

Sedan Anna-Lisa och Aarne blev ett par och bildade familj har de alltid firat julafton hemma i det hus där Anna-Lisa är född och uppvuxen. Men i år blir det ingen julmat lagad hemma för nu har kroppen sagt ifrån.

Julen är tiden då många åker kors och tvärs för att fira årets största helg med sin släkt. För många kan julhelgen upplevas som stressig och stundom konfliktfylld med flera åtaganden samtidigt. För Aarne och Anna-Lisa Hautamäki i Kullerstad utanför Skärblacka har julen aldrig vållat några som helst problem eller störningar.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag är född 1935 och bott hela livet i det här huset och har i all min tid firat jularna här berättar Anna-Lisa. Först tillsammans med min mamma och de fosterbarn som hon under åren haft och det är inte mindre än trettiofem stycken utspritt under åren. Min pappa dog när jag bara var ett halvår gammal och eftersom mamma aldrig gifte om sig var det hon som styrde med alla julförberedelser på egen hand. Hon var kokerska och väldigt duktig på matlagning så det fanns allt det som behövdes till julbordet. Men jag minns bäst skinkan erkänner Anna-Lisa. Julgran hade vi alltid och den dekorerades endast med papperskarameller som vi tillverkade själva. Faktiskt har jag haft kvar några av papperskaramellerna ändå sedan dess men jag tror att de sist bevarade nu har hamnat i soptunnan. En stjärna i toppen hade vi också, men den vet jag inte vart den har tagit vägen.

Men det är inte det enda som Anna-Lisa har kvar sedan sin barndoms jular. Hon tar alltid fram den gamla ljusstaken när det lackar mot jul och den får stå framme tills julen är över.

Fortsättning publicerad 20141229 


En välbesökt biblioteksfilial

Om inte en bok finns inne kan den ofta tas hem från andra bibliotek. Emma Sjögren och Maria Jonasson samarbetar med bibliotek i både Norrköping och Tranås.

Redan från år 56 efter Kristus fanns det möjligheter för läskunniga att bege sig till biblioteket i Alexandria som under antiken var världens största bibliotek. Böckerna såg dock inte ut som i dagens bibliotek utan det var pergamentrullar som gällde då.

Text och bild: CARINA LARSSON

Egyptens regering lät bygga Bibliotheca Alexandrina i närheten av platsen för det antika biblioteket och hela det moderna internationella bib - lioteket stod färdigt år 2003. 85 000 kvadratmeter stort med sju våningar där hyllorna sträcker sig så långt ögat kan nå och har plats för cirka åtta miljoner böcker. Lika gigantiskt är dock inte biblioteket i Skärblacka som är en filial till Norrköpings stadsbibliotek men är ändå ett imponerande bibliotek på landsbygden. Inte minst bib - liotekets generösa öppettider vilket gör möjligt för Skärblackaborna att besöka sitt bibliotek vilken dag de vill under vardagarna.

Att det skulle föreligga någon risk att stänga biblioteket som så många serviceställen på mindre orter gör finns inte, försäkrar de båda bibliotekarierna Maria Jonasson och Emma Sjögren som arbetar på biblioteket. – Nej det här biblioteket är ett välbesökt filialbibliotek trots att själva lånandet har gått ner, säger Maria. Det har att göra med att folk lånar böcker online. Framför allt så har läsplattorna och Ipad blivit större och där finns allt att tillgå.

Fortsättning publicerad 20141212

Flygande flickor fortfarande ett fåtal

Therese Denser är inte rädd för höga höjder och trivs som flygare trots att det händer att hon får känna på den manliga hierarkin i cockpit. Bild: PRIVAT

Sverige är det land som lär vara ett av de ledande länderna då det gäller jämnställdhet. Dock finns det åtskilliga yrken som fortfarande är könssegregerade. Där ibland pilotyrket där män är kraftigt överrepresenterade.

Text och bild: CARINA LARSSON

Therese Denser i Skärblacka är en av de kvinnliga piloter som är av åsikten att fler tjejer borde satsa på yrket som enligt henne är det roligaste som finns. Hennes yrkeskarriär startade i Norrköping där hon arbetade som sekreterare på Bråvalla flygflottilj ända fram till dess att Bråvalla lades ner 1994.

– I samband med nedläggningen fick vi anställda chansen att prova på något nytt och jag kände att jag ville prova på pilotyrket. Två killar före mig hade fått avslag men det avskräckte inte mig att skicka in en ansökan berättar Therese. Tankarna hade funnits där ett tag. Under en utlandssemester deltog jag i några helikoptersightseenigs i San Fransisco och jag åkte ed en kvinnlig helikopterpilot. Med kameran i högsta hugg satt jag bredvid henne medan hon berättade hur hennes jobb såg ut. När vi kom fram till Golden Gatebron tittade hon på mig och sedan dök hon rakt under bron. Jag var totalt skräckslagen och fick inte ett enda kort på den där resan, säger Therese och skrattar åt minnet. Även om Therese var rädd under flygturen formades tankarna omkring ett nytt framtida yrke och när möjligheten öppnade sig tog hon en provlektion på flygplan, men insåg att det inte var lika roligt som att flyga helikopter.

Fortsättning publicerad 20141205

Trygg som en islandshäst

Therese Windisch utanför Norsholm har ofta dottern Tove med sig i arbetet med islandshästarna. – Det är så härliga hästar och de passar mig perfekt även om jag gillar andra hästar också. De är pigga, starka och robusta. De lever ett naturligt liv som jag vill att hästar ska leva.

Den hästras som är bland de populäraste i Sverige är islandshästen. Lugn, trygg och pålitlig lämpar den sig för både turoch fritidsridning med både vana och ovana ryttare i sadeln.

Text och bild: CARINA LARSSON

För den som vill njuta av en riktig naturupplevelse på hästryggen kan det vara värt ett besök på gården Gibraltar strax utanför Norsholm. Där driver paret Therese Windisch och Johan Axelsson Gibraltar islandshästar.

– Här på gården driver vi verksamhet med turridning och på skollov och sommarlov arrangerar jag även ridläger. Eftersom jag håller på med avel har vi just nu många hästar, lite för många faktiskt så jag håller just nu på att sälja av lite unghästar. Hingstarna är redan sålda eftersom jag ska lägga ner aveln och endast koncentrera mig på turridning berättar Therese. Målet är att komma ner till tjugo hästar, det är en lagom nivå.

Fortsättning publicerad 20141121

Oktobernatten 1918 de aldrig skulle glömma

Tågolyckan vid Getå – den värsta i svensk historia

Den 1 oktober 1918 inträffade den hittills största tågolyckan i svensk historia. Historikern Mikael Andersson har besökt Skärkind kyrka för att berätta om hur loket F 1200 spårade ur vid Getå, Norrköpings kommun, och drog med sig minst 42 personer i döden.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Sommaren är 1918 och det är världskrig. Även hungersnöd råder, men tågen skulle ändå gå som vanligt. Det var en regnfattig sommar, hettan var i vissa lägen outhärdlig och det hade uppstått djupa och torra sprickor och i dessa sprickor föll det ner grus, berättar Mikael.

Under september kom störtregnet med omkring 40 till 50 millimeter regn per dag. Torrsprickorna fylldes med vatten och leran blev mer och mer vattenmättad. Ett lager av rullgrus började glida ner mot ett lager av lera som inte orkade hänga fast vid bergväggen. Leran började röra sig ner mot Bråvikens strand och krossade fullständigt banvallen och drog med sig landsvägen nedanför. Trycket var så enormt att sjöbotten under Bråviken lyftes uppåt och en mindre holme bildas som finns kvar än i dag. Tåg 422 hade lämnat Malmö station klockan 7 på morgonen. Vid ett stopp i Mjölby byttes loken ut och lok F 1200 anlände med sina vagnar tolv minuter för sent till Norrköping station.

Fortsättning publicerad 20141114

Landsjö borgholme fascinerar

Kimstad hembygdsförening har bjudit in Martin Rundkvist för att inför ett välfyllt församlingshem berätta om utgrävningarna och vilka fynd som gjorts i samband med utgrävningarna.

Det har under den gångna sommaren varit full arkeologisk aktivitet på Landsjö borgholme som ligger i närheten av Landsjö säteri i Norsholm.

Text och bild: CARINA LARSSON

Projektledare har varit arkeolog Martin Rundkvist som till vardags är verksam vid Umeå universitet. Han har tillsammans med ett antal studenter varit först ut med de arkeologiska utgrävningarna och öppnat inte mindre än fyra schakt på den höga holmen som ligger i sjön Landsjön.

Kimstad hembygdsförening har bjudit in Martin Rundkvist för att inför ett välfyllt församlingshem berätta om utgrävningarna och vilka fynd som gjorts i samband med utgrävningarna. – Det gick att se rasmassor runt om på holmen och ur skogsförnan syntes nedrivna rester av en mycket ambitiös borganläggning. Landsjö var sätesgård för Kristina Fastesdotter runt år 1280. Kristina var änka efter riddaren Holmger Folkesson Ama. Det var mycket sällsynt att Kronan tillät privata familjer att bygga en ringmur under den här tiden. Kopplingen till det kungatrogna högfrälset kan ge sin förklaring varför denna 59 meter långa mur som vi spårat vid den västra sidan ändå tilläts byggas, berättar Martin. Omkring år 1250 började det byggas borgar på allvar i Sverige. Det som är märkligt här är att nästan det enda som är bevarat på Landsjö holme är just en ringmur vilket är mycket ovanligt, säger Martin och gör en återkoppling till att Kristina och Holmger måste ha fått tillstånd av kungen att bygga borgen.

Fortsättning publicerad 20141107

Andreas nyfiken på Norrköping

Konstitutionsutskottets nyvalde ordförande, Andreas Norlén (M), är uppvuxen i Ödeshög men har i många år bott i Motala. Under hösten har flyttlasset gått till Norrköping, på bekvämt pendlingsavstånd till riksdagen, och nu ser han ser fram emot att lära känna en ny östgötsk stad med dess möjligheter och utmaningar.

Riksdagens konstitutionsutskott (KU) har fått en ny ordförande. Andreas Norlén (M) från Motala och Norrköping har över-tagit rollen efter Peter Eriksson (MP) och följer därmed i Motalas grundare Baltzar von Platens fotspår även om det var 191 år sedan von Platen hade ordförandeskapet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Andreas är född 1973 och intresserad av politik sedan unga år. – Jag gick med i Moderata ungdomsförbundet när jag gick på högstadiet i Ödeshög. Förra året firade jag 25-årsjubileéum som aktiv och mitt intresse för politik inleddes genom två vägar, berättar Andreas. Min mamma var aktiv i Moderaterna i Ödeshög och hon tog mig med på olika aktiviteter. Därefter försökte jag själv tänka till och formulera vad jag tyckte om olika aktuella frågor, i samhället men även ute i världen. – Ganska snart kom jag fram till att Moderaterna stod för det jag upplevde och tyckte. Det går att säga att det blev som en tvåstegsraket, dels blev jag samhällsintresserad genom min mor, dels tänkte jag igenom vad jag skulle välja och i vilken riktning jag skulle gå.

Fortsättning publicerad 20141031

Hjärtat med i hälsosatsning

Anette Wiktorsson tar blodtrycket på en förväntansfull Sonja Hollertz. Det var aningen högt till en början men efter lite vila blev det helt normalt.

Hur står det egentligen till med hälsan i Östergötland? Det har visat sig att östra Östergötland har mer hjärt- och kärlsjukdomar än västra. Med anledning av detta gör Östsam tillsammans med Landstinget i Östergötland och kommunerna Norrköping, Söderköping, Finspång och Valdemarsvik en satsning för att för - hind ra och minska insjuknandet i just hjärtoch kärlsjukdom.

Text och bild: CARINA LARSSON

För att få både kunskap, information och under festliga former arrangeras tre olika hälsotemakvällar i varje kommun. Först ut var Norrköpings kommun där olika representanter med inriktning på hälsa och välbefinnande hade samlats i Kullerstad torg, Skärblacka. Intresset var mycket stort och den mest välbesökta montern var vårdcentralens där Skärblackabor med omnejd fick möjlighet att testa sitt blodtryck.

– Vi tar blodtrycket på den som vill men även pratar lite omkring riskfaktorer och ger allmänna hälsoråd. Förhoppningsvis kan vi förebygga hjärt- och kärlsjukdomar genom att upplysa om vad man kan göra själv för att må bra, berättar Anette Wiktorsson och Ann Kullander från Skärblacka vårdcentral. Båda tycker att det är ett bra och spännande initiativ och en sådan här satsning har aldrig tidigare ägt rum i Skärblacka.

Fortsättning publicerad 20141024

Pensionatet är Lotties livsstil

Trots mycket arbete och många dagar har Lotti Lindquist aldrig ångrat att hon startade pensionat. Till höger: Att vakna upp och se Bråviken utanför fönstret ger lugn och harmoni.

Med så kallad mäklarutsikt över Bråviken i Sandviken ligger pensionat Villa Solliden. Nu är dock huset inte till salu, där råder febril aktivitet trots att sommarsäsongen närmar sig sitt slut.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bakom ruljangsen står Lotti Lindquist som tar en paus för att berätta om sitt arbete och det gamla husets historia. – Jag arbetade på en restaurang i Norrköping och då kom förre ägaren till Villa Solliden in och åt lunch. Han berättade då att han tänkte sälja fastigheten och undrade om inte jag kunde tänka mig vara spekulant. Jag slog ifrån mig tanken direkt, kände att jag hade jobbat tillräckligt mycket i mina dagar och ville inte ge mig in i något nytt, berättar Lotti.

Men ödet ville annat. Lotti tog med sig sin man Nicklas för att bara titta. Det blev förälskelse vid första ögonblicket. – Vi kände att precis allt stämde. Min man tyckte att vi kanske skulle försöka göra hela verksamheten till en familjegrej och helt enkelt byta liv. Så vi sålde villan i Krokek i maj 2009 och flyttade in i Villa Solliden.

Fortsättning publicerad 20141016

Skärkind – kreativ mittpunkt

Eva Granlund invigningstalade på ett mycket humoristiskt sätt, gestaltad som Elen Kaye.

Medlemmar från Omkultur har under oktober månad en samlingsutställning hos GalleriLi i Skärkind som startades med vernissage lagom till Norrköpings Kulturnatt.

Text och bild: CARINA LARSSON

Ombergsbygdens Kulturarbetarförening bildades 1998 med syfte att samla och tillvarata möjligheterna för yrkesverksamma kulturarbetare runt östgötska Ombergsbygden.

Nio medlemmar från Omkultur medverkar i denna höstliga grupputställning där skådespelaren Eva Granlund från Vadstena Nya teater var invigningstalare. – Medlemmarna i Omkultur är boende runt Omberg och inspireras av den miljön. Man får söka för att bli medlem, säger Anne-Britt Strannerklint som är konstnär. – Vi är 52 medlemmar med olika inriktningar inom konsten. Fotografer, musiker, bildkonstnärer, målare och keramiker för att nämna några säger Kennet Strannerklint, ordförande i Omkultur tillika fotograf med egen ateljé i Jönköping.

Fortsättning publicerad 20141003

Ett lyft för Skärblacka torg

Terese Denser, ansvarig för Skärblacka festival och expo, och företagarföreningens Arne Andersson är båda mycket nöjda med dagen som de tycker blev över förväntan. Runt 150 ideealla arbetstimmar ligger bakom den lyckade satsningen.

Torget i Skärblacka har länge varit en trist följetong. När Coop stängde dörrarna för gott för något år sedan näst intill avfolkades torget. Efter en hel del ideellt arbete under våren med att snygga till miljön och med en nyöppnad restaurang har hela torget fått ett rejält lyft.

Text och bild: CARINA LARSSON

För cirka en och en halv månad tillbaka började Skärblacka företagarförening att skissa på planer att göra något trevligt för Skärblacka och ortens innevånare. 150 arbetstimmar senare kunde företagarföreningen stolt presentera Skärblacka festival och expo på torget. Den som dragit i trådarna och lagt ner ofantligt med ideellt arbete är Terese Denser tillsammans med maken Mikael Gustafsson och svägerskan Therese Eklund. – Det blev över förväntan, så mycket folk trodde jag aldrig att det skulle komma, säger Terese när Länstidningen några dagar efter festligheterna ringer upp för att kolla läget.

Terese har sökt upp ortens och närliggande företag inför expot och alla hon kontaktade tyckte det var en rolig idé och ville vara med. – Ett företag i Kimstad som håller på med ansiktsmålning visste jag inte ens existerade så det blev extra festligt för barnen. Varje företag sponsrade med 200 kronor och några skänkte även lite mer vilket blev ett välkommet tillskott i kassan.

Fortsättning publicerad 20140926

Ett ypperligt läge för tillväxt

Linda Petersson och Robert Sandgren är beredda att räkna över kalkylerna för att se om det är möjligt att bygga vid Svärtinge skogsbacke.

Med det nya bostadsområdet Svärtinge skogsbacke växer den lilla orten Svärtinge som ligger mellan Norrköping och Finspång. Lennart Andersson representerar Östra Ryssnäs AB som är ett dotterbolag till Econova trädgårdsprodukter. Östra Ryssnäs AB äger 72 procent av marken, de resterande 28 procent ägs av Norrköpings kommun.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Enligt detaljplanen kommer det att byggas 650 boenden under en tioårsperiod, berättar Lennart Andersson. Den första etappen av utbyggnaden är nu klar med tio tomter. Just nu pågår projekteringen för mars – april 2015 då en större etapp med 80 tomter ska vara klart. Lennart menar även att det är världsekonomin som styr intresset av nybyggnationer.

Just nu byggs tre visningshus vid Lummervägen på de tio villatomterna och de husen är redan sålda till privatpersoner som kommer att flytta in direkt när visningarna av husen är avslutade. – Det är ett fantastiskt läge med vy över sjön Glan och närheten till både Finspång och Norrköping. Det tar inte mer än tio minuter åt båda hållen försäkrar Lennart som finns på plats då Svärtinge skogsbacke hade en heldagsvisning för allmänheten. Exploateringen sker mycket varsamt och anpassas helt efter naturen. Grundtanken är att det är tomterna som lånar plats av naturen inte tvärt om. Skogen ska få finnas kvar, bebyggelsen får inte skövla av den och de boende i området ska kunna känna att de bor mitt i naturen. – Jag kan ta vägnätet som ett bra exempel. Istället för att spränga mark kommer vägarna att byggas runt de berg som finns istället för rakt igenom. Områdets största del består av en södersluttning ner mot Glan vilket betyder att inga hus kommer att skymma sikten över sjön.

Fortsättning publicerad 20140919

Tidiga kvinnliga fotografer

Sofia Hammarqvist, intendent på Stadsmuseet ansvarar för utställningen, Med god blick och varsam hand, om kvinnliga fotografer i Norrköping. Idén hade grott under en längre tid.

Våren 1863 öppnade fotografen Agnes Arosenius sin ateljé på Hospitalsgatan i Norrköping. Nu hänger hennes självporträtt på Stadsmuseets vägg därmed får allmänheten möjlighet att fördjupa sig i det på den tiden mansdominerade yrket.

Text och bild: CARINA LARSSON

Med god blick och varsam hand heter fotoutställningen och uppmärksammar Agnes men även tre andra dåtida kvinnliga fotografer. Sofia Hammarqvist är museiintendent och utställningsansvarig. Idén om en fotoutställning av det här slaget har länge legat och grott. När det vid årsskiftet lades extra fokus på fotografer i Östergötland var det dags att blåsa liv i funderingarna.

– Det har inte varit helt lätt, berättar Sofia. Många hinder har vi stött på i jakten på fotografier. Visserligen har vi på Stadsmuseet 500 000 fotografier i vårt arkiv men i detta fall var vi tvungna att leta på andra ställen. De kvinnliga fotograferna stod i skymundan av sina manliga kollegor och kvinnorna jobbade oftast med porträttfotografering. Dessa fotografier hamnade i fotoalbum hemma hos människor och blev på så vis osynliga i fotohistorien. Ett av Sveriges tidigaste accepterade kvinnoyrken var fotograf. Arbetsmarknaden förändrades, skråväsendet skrotades och näringsfrihet infördes. Samtidigt blev yrket fotograf etablerat och kvinnorna kunde lättare ägna sig åt yrket.

Fortsättning publicerad 20140829 

Letar kärlek bakom styret

Thomas Enström åker gärna motorcykel men tycker det vore trevligt med lite kärlek bakom styret.

Fart, fläkt och frihetskänsla är motorcyklistens lyriska benämning på sitt intresse men det finns även stora möjligheter för en motorcyklist att nya kontakter skapas runt om i landet.

Text och bild:

Sommaren är motorcyklisternas tid. Enligt Riksorganisationen Sveriges Motorcyk - lister har föreningen sista juni i år 63 279 medlemmar fördelat på 86,3 procent män och 13,7 procent kvinnor.

Föreningen bildades 1963 och då var medlemsantalet endast 14 procent vilket betyder att intresset för att färdas fram på motorcykel ökat lavinartat år från år. Thomas Enström från Skärblacka har åkt motorcykel i ett 20-tal år med några års uppehåll tills suget efter hoj åter infunnit sig och han köpte sig en Custom glidarcykel. Men det är ändå något som fattas Thomas och det är någon som delar hans intresse, antingen sittandes på bönpallen eller ägandes en egen motorcykel.

Fortsättning publicerad 20140815

Syr ihop Norrköpings historia

Det tros ha bott människor i Norrköpingstrakten redan på 1000-talet före Kristus. Anette Kindahl och Bonnie Festin har i brist på föremål från tiden skapat en unik utställning om Norrköpings framväxt, en hel del baserat på textil av texilkonstnären Benita Bergfeldt- Lövstedt, verksam vid Östgötateatern. Utställningen kommer att visas på Norrköpings stadsmuseum från och med den 1 december.

Norrköpings stad har en lång och rik historia. Det tros ha bott människor i området redan på 1000-talet före Kristus och hällristningar från bronsåldern har hittats runt Motala ström. Staden utvecklades under medeltiden och lämningar har hittats vid utgrävningar som visar att det funnits bebyggelse sedan 1200-talet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Den 1 december öppnar Norrköpings stadsmuseum en utställning som ska berätta stadens historia från 1000- talet fram till 1600-talet. Anette Kindahl och Bonnie Festin, intendenter vid Norrköpings stadsmuseum, besökte Galleri Li i Skärkind för att berätta om arbetet med utställningen.

– Tyvärr finns det få föremål från den här tiden. Vi har frågat Historiska museet i Stockholm om vi skulle kunna få låna det som är förvarat där, men det har varit blankt nej. Några rostiga stigbyglar som kommer från Ringstaholm kunde de tänka sig att låna ut, men det hade vi inget intresse av så vi fick börja tänka i andra banor. Det finns även få uppgifter från den här tiden i Norrköping, så vi har fått läsa på och leta efter nya rön, berättar Anette Kindahl.

Fortsättning publicerad 20140808

Allt fler efterfrågar giftfritt

Peter Sundell både gödslar och bekämpar ohyra helt på naturligt väg. Aldrig tidigare har intresset för vad som serveras på tallriken varit större än nu.

Närodlat, kravodlat och ekologiskt. Aldrig tidigare har intresset för vad som serveras på tallriken varit så stort som de senaste åren. Speciellt yngre människor har blivit mer och mer medvetna om vikten att äta rätt och hälsosamt.

Text och bild: CARINA LARSSON

Peter Sundell driver Gåsbäckens odlingar utanför Kvillinge i östgötska Åby och han bekräftar påståendet genom sin egen kundkrets. – Jag har nog aldrig sett så många putande magar som de som kommer för att handla kravodlat i min gårdsbutik säger han och skrattar. Att det skulle bli så här stort trodde jag aldrig när jag för femton år sedan satte min fösta lök i jorden.

För det var så det började för Peters del. Han gick i odlartankar och började med lök och jordgubbar, det enda han hade någon som helst kunskap i. – Någonstans var jag tvungen att börja, men ett visste jag och det var att ogräset kunde bli min värsta ovän. Därför förstod jag tidigt att jag skulle bli tvungen att odla på plastlister för att hålla allt ogräs borta. Blir det regn och värme, ja då är det en stor trygghet att veta att bland odlingarna växer inget ogräs, mellan raderna är en annan sak och det är inte så mycket att göra åt mer än försöka hålla så rent det bara går.

Fortsättning publicerad 20140801

Eget initiativ ger bra resultat

Anna Torstensson med personal har lagt ner ett stort arbete med att snygga till Centralplan i Skärblacka. Dessutom har en snickare bytt bräder på blomlådor och bänkar för att öka trivseln för dem som vistas vid och passerar Centralplan.

Sedan Konsum i Skärblacka lade ner sin verksamhet för tre år sedan har torget som kallas Centralplan blivit näst intill avfolkat. De som söker sig dit är där för att besöka bank, gym, apotek eller blomsterhandel, men det är få som sätter sig på de utställda bänkarna för trevlig samvaro och lite småprat. Enligt Skärblackabor och aktörerna runt Centralplan är torget en bedrövelse som ingen tycks ta ansvar för.

Text och bild: CARINA LARSSON

Anna Torstensson äger och driver Skärblacka blomsterhandel och hon ser två huvudproblem gällande torgets utseende. – Hela torget är uppdelat. Två privata fastighetsägare samt Norrköpings kommun och vägföreningen har ansvar för var sin del. Men som det är nu är det ingen som tar något som helst ansvar, säger Anna. Kommunen har sagt nej till sponsring av blommor för att spara pengar. – Det finns två urnor som brukar planteras men sedan sköts de inte med vattning och då dör växterna. Det är bedrövligt eftersom vi alla betalar skatt och då borde det bli någon valuta för pengarna. Nu har många tröttnat på den otrivsel som upplevs och med Anna i spetsen har en uppfräschning av torget inletts.

Fortsättning publicerad 20140711

Nu måste politikerna pressas

Klimatriksdagen har en önskan att spridas över landet.

Under tre dagar med start på Sveriges nationaldag hölls Klimatriksdag 2014 i Norrköping med målet att klimatet ska bli en stor valfråga i höstens riksdagsval. Föreningen Klimatriksdag startades av en grupp i Naturskyddsföreningens Linköpingskrets där både enskilda och föreningar anslöts sig under våren 2013. Föreningens uppgift var att arrangera Klimatriksdag i Norrköping men önskan är att Klimatriksdag 2014 ska bli rikstäckande.

Text och bild: CARINA LARSSON

Johan Rockström, som är en av Sveriges främsta miljö- och klimatforskare, invigningstalade och han ansåg att den vetenskapliga debattens tid är förbi och att det måste sättas press på det politiska ledarskapet i de viktiga miljöfrågorna. Medeltemperaturen på jorden har höjts med 8,85 grader från förindustriell tid fram till idag vilket innebär att den arktiska sommarisen är på väg att försvinna.

Den globala uppvärmningen orsakas av den ökande koldioxidhalten i atmosfären på grund av förbränningen av fossila bränslen. År 2050 är det nödvändigt med en minskning av koldioxidutsläppen med 85-90 procent för att stoppa hotet mot den mänskliga civilisationen. Det var ett fullmatat program som erbjöds med manifestation och marsch för klimatet, föreläsningar, seminarier, familjedag och bytesmarknad.

Fortsättning publicerad 20140619

Allt packas i Erikssons lådor

Det började för femtio år sedan när Evald Eriksson började tillverka lådor för transport av böcklling och strömming. Hans Furuheim tog över Erikssons lådfabrik för tio år sedan.

Anne-Mari Johansson och Hans Furuheim köpte för tio år sedan Erikssons lådfabrik i Kolmården, där lådor, träpallar och specialemballage av olika slag och storlekar tillverkas. De större lådorna har till och med kommit att användas som bostäder bland lokalbefolkning i Iran, som alternativ till att bo i skjul.

Text och bild: CARINA LARSSON

För femtio år sedan började Evald Eriksson i Kolmården tillverka lådor ämnade för transport av böckling och strömming som fångades i Bråviken. Evald, som själv var fiskare, höll till med verksamheten i sin källare. Med tiden växte det lilla företaget ur källarlokalen, flyttades till Timmergata tegelbruk mellan Krokek och Kvarsebo och blev ett modernt bolag med stort produktutbud och runt ett tiotal anställda. Innan Evald övertog lokalen 1962 tillverkades det tegel där med anor så långt tillbaka i tiden som till 1800-talet.

När tiden var mogen övertog sonen Lars-Gunnar lådfabriken och drev den fram till sin pensionering, då företaget såldes till Anne-Mari Johansson och Hans Furuheim. – Vi övertog Erikssons lådfabrik för tio år sen som ett komplement till vårt andra företag, HAMpunkten, som vi har inne i Norrköping, berättar Anne-Mari. Där bedriver vi arbetsträning för personer som på ett eller annat sätt behöver hjälp med att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetet består av paketering av olika produkter. Till jul paketerade vi sju ton godis åt presentföretag.

Fortsättning publicerad 20140613

Reggaefest i Skärblacka

Några av artisterna som äntrade scenen vid årets reggaefest i Skärblacka.

I Skärblacka hålls varje år en minneskonsert till reggaekungen Bob Marleys ära. Konserten har utvecklats till en riktig folkfest och lockar människor från hela Sverige. Det stora dragplåstret, det välkända bandet Kalle Baah, ställer alltid upp gratis.

Text och bild: CARINA LARSSON

En viktig händelse i reggaehistorien var 1981. Då avled legenden Bob Marley och många i hans beundrarskara drabbades av sorg. Även till Östgötska Skärblacka letade sig sorgen och en av killarna i källarbandet Kalle Baah släpade ut sina instrument i villaträdgården på Sågvägen och höll en minneskonsert till Bob Marleys ära. Ett femtiotal åhörare samlades och föga anade då den unge musikern att det skulle vara upprinnelsen till ett stående arrangemang som sedan dess anordnats vid Folkets hus på Marleys dödsdag.

– Det hela har blivit en stor folkfest som är vida känd och det kommer människor till Skärblacka från hela Sverige. Vi har valt att ha minneskonserten under dagtid av två anledningar. Dels ska barnfamiljer kunna komma och ha trevligt, dels vill vi undvika fylla för det skapar endast otrivsel och i värsta fall bråk, berättar Stina Nerman som är vice ordförande i musikföreningen Blacka Musik. Nog har det blivit en riktig familjefest, hela gräsplanen utanför Folkets hus är fullpackad med människor, barnvagnar och hundar. Olika dofter sprider sig över nejden; grillade majskolvar, korv och kaffe. Musiken hörs vida omkring och det är reggae för hela slanten. Vid Svenska kyrkans stånd delas det ut Fairtrade bananer och församlingens komminister Theresia Östlund ser till att ingen går bananlös från festivalen.

Fortsättning publicerad 20140606

Gåramålare ställer ut på ön

När Wiwi Samuelsson gått i pension efter ett yrkesliv som journalist och författare föll det sig naturligt att satsa på konsten. Nu har hon haft sin första vernissage hemma i Skärblacka och många var nyfikna på att se hennes konst som ofta avbildar Skärblackas bolmande ”helhärliga” skorstenar.

Det har installerat sig en gåramålare* i herrgården på ön i Skärblacka. Hon heter Wiwi Samuelsson och har under fyrtio år förmedlat ordet genom journalistik och författarskap. Men nu har hon lagt undan pennan för att istället ägna sig åt måleri.

Text och bild: CARINA LARSSON

I sammarbete med hembygdsföreningarna i Skärblacka, Kimstad och Vånga, länsarkivarie Albin Lindqvist från Östergötlands arkivförbund, Lions Skärblacka och Ö-rådet har Wiwi öppnat upp sin första egna vernissage för allmänhetens beskådan. Och många var de som kom för att studera målningarna. Även landshövdingen Elisabeth Nilsson kom för att inviga utställningen och konstnären själv var överväldigad av både publiktillströmningens antal och landshövdingens invigning.

– Jag har skrivit i hela mitt liv men när jag blev pensionär började jag måla på riktigt. Jag har alltid hållit på att rita och måla med vattenfärg, men när jag slutade arbeta så kom funderingarna omkring vad jag fortsättningsvis skulle sysselsätta mig med, berättar Wiwi. Beslutet stannade vid Lunnevads folkhögskola för att Wiwi skulle utvecklas och lära sig måla mer professionellt. – Det har varit riktigt lyxigt att ha gått på Lunnevad, fina ateljéer och engagerade lärare som varit behjälpliga och jag har roat mig varje dag! Sitt livs första oljemålning gjorde hon på 70-talet när hon flyttade till Gränsholm tillsammans med tre andra familjer och bildade ett kollektiv.

Fortsättning publicerad 20140530 


Jubilerande vildmarkshotell

Christian Karlberg är hotellchefen som ser till att gästerna trivs i den del av djurparken som han basar över.

För precis trettio år sedan, den 28 april 1984 invigdes Vildmarkshotellet i Kolmården av prinsessan Christina. Cirka 2,5 miljoner gäster har under åren bott på hotellet som har 213 rum, fem sviter och 870 bäddar förutom 17 lokaler ämnade till konferenser.

Text och bild: CARINA LARSSON

Christian Karlberg är Vildmarkshotellets hotellchef sedan ett år tillbaka vilket inte betyder att han är en nykomling i huset. – Jag började arbeta här för 15 år sedan, då som sommarjobbare på bokningsavdelningen och har fortfarande kvar Vildmarkshotellet som min arbetsplats så jag vill påstå att det blev ett mycket långt sommarjobb, skojar han. Tidigare var djurparken ett bolag och hotellet ett, men numera är det ett och samma bolag vilket betyder att hotellet är en del av djurparken. – Det har medfört att vi kan utveckla aktiviteterna för våra gäster oavsett om det är barnfamiljer eller konferensgäster när vi är en enda destination.

Konceptet består av tre basprodukter, förklarar Christian. – Det ena är ett Kolmårdenpaket under sommarsäsongen där det ingår en övernattning och två dagars besök i djurparken. Så har vi konferensverksamheten från mitten av augusti till mitten av juni, därefter har vi inga konferenser beroende på att det är liten efterfrågan under sommaren och att blanda upp konferensgäster med alla barnfamiljer skulle inte fungera väl. – Det tredje alternativet är våra weekendpaket och då är det många gäster från Norrköping och närliggande orter som passar på att komma hit för att koppla av i vår avdelning African spa och relax. Vi erbjuder behandlingar, bad och sköna avslappnande stunder ute på vår terrass med hela Bråviken som utsikt. Hela hotellet har för övrigt afrikanskt tema och varje rum är döpta efter savannen och Afrikas djur. Om någon gäst vill leva lite mer äventyrligt och nära det vilda finns det möjlighet att övernatta i Safari camp som ligger mitt bland savannens vilda djur och är uppbyggd med Serengeti som förebild. Campen består av 15 tält med totalt 30 sovplatser och på kvällen tänds lägereldar och det grillas hamburgare, kyckling och korv. – Det är en magisk plats, säger Christian smått lyriskt. Något annat som är riktigt häftigt är konferenslokalen Delfincenter.

Fortsättning publicerad 20140509

Mästarna gjorde upp i smide

Åskådare och andra tävlande sitter still timme efter timme, men det är intressant att följa smedernas arbete i tävlingsmomenten.

Vartannat år arrangeras Svenska mästerskapen i smide och bakom tävlingen står Sveriges konstsmidesförening. För att öka intresset för smideskonsten flyttas tävlingen runt i Sverige och i år gick den av stapeln i Smidescentrum Hults bruk, i Åby.

Text och bild: CARINA LARSSON

Tävlingen är indelad i tre klasser. Dels en öppen klass för amatörsmeder och de som fortfarande är under utbildning, dels en gesällklass för färdigutbildade konstsmeder som innehar gesällbrev. Slutligen finns en mästarklass för de som är yrkesverksamma sedan sex år och har mästarbrev.

Mats Pedersen från Järfälla tävlar i öppen klass och han sitter och väntar på att det ska bli hans tur att smida en eldhund, som är en ställning där veden läggs i en eldstad. – Att sitta och vänta på att föregående tävlande ska bli klar är både roligt och intressant, trots att momentet tar omkring fyra timmar. Jag smider på min fritid och har stor passion för nycklar och lås av den gamla sorten. En vecka innan tävlingsdagen fick jag reda på vad uppgiften var, då blev det till att fundera och fantisera omkring eldhundens utseende. Ingen är den andra lik och det är det som är så roligt. Att titta på andra smeder ger verkligen egna idéer, säger Mats. Mats är regerande nordisk mästare men håller en låg profil med sitt mästarskap. Han anser att man aldrig ska gå ut i en tävling med för stora förhoppningar. Många är otroligt duktiga så en gång mästare betyder inte att det kommer att förbli så, är Mats ödmjuka filosofi.

Fortsättning publicerad 20140502


Här behövs en varsam hand


Tre riktiga proffs täcker in det mesta inom kulturvård och renovering av gamla hus. Ola Landström är fönsterhantverkare, Maria Lannerstedt (i mitten) dekorationsmålare och Malin Rydtröm föremålsarkivarie.

Det är en konst att renovera gamla hus och byta fönster, dörrar och isolera väggar, samtidigt som det gamla utseendet bevaras. Det kräver en varsam hand och ibland behövs lite hjälp på traven. En byggnadsantikvarie som har utbildning och kunskap kan svara på frågor om huruvida huset är kulturhistoriskt värdefullt eller inte.

Text och bild: CARINA LARSON

I Norrköping finns Byggnadsvårdsbutik Färg och måleriprodukter, som tillhandahåller byggnadsvårdsprodukter för både yrkesfolk och privatpersoner.

Personalen består av Ola Landström, som är fönsterhantverkare, Maria Lannerstedt, dekorationsmålare, och Malin Rydström, som är utbildad föremålsantikvarie. Alla bidrar med sina erfarenheter och kunskaper så att de flesta områden inom kulturvård och renoveringar täcks. Det är inte nödvändigtvis renovering av just gamla hus som råden handlar om. Ett hus från till exempel 1980- talet har sin egen värdebärare och då är det trevligt om just den tidsandan bevaras.

– Trenden har ökat att inte längre satsa på slit och släng, människor är idag mer inne på hållbarhet där byggnadsvård och miljö går hand i hand. Istället för att byta ut ett gammalt fönster mot ett nytt, är det bättre att renovera och bevara det gamla. Ett fönster som är hundra år och underhållbart kommer att hålla i hundra år till, samtidigt som det fyller dagens energikrav. Materialval och tillvägagångssätt är två viktiga stöttepelare och vi har ett stort nätverk av hantverkare med olika kompetenser, om vi inte själva kan svara på kundernas frågor, berättar Ola.

Fortsättning publicerad 20140418


Svår yrsel och sus i örat


Kunskapen kring Meniéres sjukdom är väldigt dålig hos myndigheterna och Arianne Jönsson har varit i strid med Försäkringskassan under lång tid för att få bli sjukskriven 25 procent. Nu tvingas hon av ekonomiska skäl jobba 100 procent och riskerar därför även att drabbas av utmattningssyndrom.

Hörseln är ett av våra viktigaste sinnen. Tappar vi den tappar vi också en stor del av vår sociala kontakt genom att bli isolerade från det övriga samhället som bygger på att vi hör. Att gå i varuhus eller besöka restauranger kan vara jobbigt för personer med hörselnedsättning eftersom det oftast spelas bakgrundsmusik på dessa offentliga platser vilket kan vara störande för den som hör dåligt.

Text och bild: CARINA LARSSON

Ariann Jönsson från Norrköping vet hur det är att leva med en hörselskada, när hon var omkring tjugo år drabbades hon av Meniéres sjukdom som är en inneröressjukdom uppkallad efter den franske läkaren Prosper Meniére som beskrev sjukdomen i mitten av 1800-talet.

– Jag märkte plötsligt att hörseln var borta på ena örat men misstänkte att jag fått öroninflammation eller vätska bakom trumhinnan så jag sökte vårdcentralen, berättar Ariann. De skickade mig omedelbart till öronakuten där jag fick genomgå en massa provtagningar. Efter en tid återhämtade sig hörseln men problemen kom och gick, ena veckan kunde jag höra normalt för att veckan efter få hörselnedsättning och det var väldigt jobbigt när hörseln varierade hela tiden.

Ariann har nu en konstant hörselskada på det vänstra örat och även tinnitus, men det värsta för henne är tröttheten och den rotatoriska yrseln som utan förvarning kan slå till.

Fortsättning publicerad 20140411 

Ek deltog i Södras sommarkväll

Kön ringlade sig lång till serveringen av kolbullar. För vad passar väl bättre att bjuda erfarna skogsägare på än riktig skogshuggarmat.

I strålande sol och ljumma vindar höll Södra sin årliga sommarkväll i Häfla hammarsmedja där Norrköpings skogsbruksområde stod som arrangörer.

Text och bild: CARINA LARSSON

Södras nytillträdda ordförande Lena Ek tilldelade Stiftelsen Häfla hammarsmedja Södras kulturstipendium på 10 000 kronor. Leif Sundeblad, ordförande i stiftelsen var mycket glad över kassatillskottet som kommer att gå till underhåll av de historiskt värdefulla byggnaderna. Samtidigt som stipendiet överlämnades fick stiftelsen även en extra liten present av Södra i form av en fågelholk med ett läskande innehåll. – Det är björksav som tappats på flaska. Det finns även med ett snapsglas så det torde vara en snapsholk, sa Leif och tackade för de båda gåvorna.

Kvällen inleddes med en förevisning av sågen där en timmerstock förvandlades till brädor. Sågen drivs helt och hållet av vattenkraft så närmare naturvänlig sågning går inte att komma resonerade närvarande skogsägare som följde arbetet med stort intresse. – Vi har som tradition att hålla sommarskogskvällar för Södras medlemmar med familjer och försöker hitta lite olika intressanta platser. I år föll lotten på Häfla hammarsmedja och det är en spännande plats att bli förevisade, menade Anders Ek som är ordförande i Norrköpings skogsbruksområde.

Fortsättning publicerad 20150703

Nu är stickning populärt igen

Margaretha trivs i Landsvägsgården och bjuder in till stickkafé varannan onsdag.

En symfoni av färger möter den som stiger in i garnboden hos Margaretha Dyrkell. Trä och textil i Ljusfallshammar har det mesta att erbjuda i garner och Margaretha brinner för både sin butik och för sin prunkande trädgård där kunder erbjuds att strosa runt och njuta av den vackra miljön.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Från grunden är jag hushållslärare men när vårt barn fick diabetes vid fem års ålder blev det jobbigt eftersom hon hade syskon och min man arbetade borta under veckorna. För att kunna vara hemma fick jag idén att starta upp något här hemma på gården, berättar Margaretha. Idén fortsatte att utvecklas och 1983 öppnade Margareta en liten butik där hon saluförde presentartiklar, ull- och virkgarn. Butikens utbud växte med ännu mer garn och en del handarbetsmaterial. – Från att det har varit ett uppehåll med stickning är det åter på modet och är nu jättestort. Broderi är däremot inte alls populärt längre och har nästan helt försvunnit, menar Margaretha.

Många stickar och skänker utomlands men även till sig själva och till sina barnbarn. Schalar men framför allt sockor är jättepoppis att sticka. – Det finns otroligt många olika sockmodeller, mönster och färger, förklarar hon. Varannan onsdag bjuder Margaretha in till stickkafé och de stickande damerna samlas i det vackra huset Landsvägsgården som har anor så långt tillbaka som tvåhundra år.

Fortsättning publicerad 20150626

Ett högtidstal som berörde

Musikkåren höll takt och ton i Bruksparken.

Strålande sol, den blågula flaggan som vajade för vinden och skolmusikkåren. Ingredienser som bäddar för ett riktigt fint nationaldagsfirande. Vilket det också blev då Finspång bjöd in till ett storslaget firande i Bruksparken där kommunen bjöd på kaffe och bullar som bakats och serverades av Finspångs motorsällskap.

Text och bild: CARINA LARSSON

Kommunfullmäktiges ordförande Berit Martinsson (S) välkomsttalade och överlämnade därefter podiet till proffsdansaren Tobias Karlsson, känd från Let’s dance. – Jag försöker alltid få tag i spännande högtidstalare till nationaldagen och blev glad när Tobias tackade ja till att komma hit till oss i Finspång. Han är beviset på att allt är möjligt och jag tror att många blir styrkta av hans tal, menade Christer Örjing som är kommunens kultursamordnare och den som har stor erfarenhet av hur ett bra nationaldagsfirande ska arrangeras.

Tobias berättade för en hänförd publik om livet som proffesionell dansare men även om mobbing och att i andras ögon vara annorlunda. – Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor. Jag kommer från en mindre ort utanför Hallsberg där det fanns ett enda motto. ”Det går aldrig!” Vilket jag är uppvuxen med i mitt föräldrahem. När jag var barn fanns det två aktiviteter vi kunde utöva. Spela fotboll på sommaren och åka skidor på vintern. Vilket jag var urkass på. Men när jag var nio år kom en dam till vår lilla stad och hon tog in dansen i mitt liv. I och med detta fick jag bekräftelse på att jag kunde något men att börja dansa i början av tonårstiden kan vara gränsen till dödligt.

Fortsättning publicerad 20150619

Synskadade massörer använder Lotorpsmetoden

Allt vanligare i Sverige att behandlas av synskadad massör

I Asien har synskadade massörer hög status. Anledningen tros vara att kinesiska kejsare tillät endast synskadade massörer utföra behandlingarna. I viss länder som exempelvis Vietnam, Laos och Sydkorea är det endast synskadade som får tillstånd att utbilda sig till massörer.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Sverige har Synskadade massörer AB börjat få fäste och finns på orterna Stockholm och Växjö. Samtliga massörer är certifierade synskadade massageterapeuter och företaget har ett nära samarbete med Mellansveriges massageskola och finns dessutom i ett nätverk med företag som engagerat sig i massörer med synskada. Företag är deras främsta kunder men även privatpersoner är välkomna att boka massage.

Grundaren till företaget är Martin Forstner som själv är synskadad massör. – Jag startade Synskadade massörer år 2011 och bakgrunden är att jag ofta fick nyfikna frågor gällande min synskada när jag var ute på arbetsplatser. Jag uppskattar visserligen när folk är nyfikna men kände att det lades allt för mycket fokus på mig och mina ögon. Tanken bakom min idé blev att om jag startade ett företag där alla visste redan från början att massören var synskadad så skulle det inte behöva bli några närmare diskussioner, berättar Martin.

Fortsättning publicerad 20150612

Svunnet Finspång i miniformat

Ingvar Arvidsson tycker det är både roligt och värdefullt att bevara Finspång även om det är i miniatyr.

Varje onsdagskväll samlas ett gäng herrar nere i källaren till ett hyreshus i Finspång. Länstidningen beslutade sig för att ta reda på vad som egentligen försigår i källarlokalen och gjorde därmed ett studiebesök.

Text och bild: CARINA LARSSON

Innanför dörren har Finspångs Modelljärnvägsklubb byggt upp ett imponerande landskap där Finspång har sin egen speciella plats. Ingvar Arvidsson, medlem i klubben som startades 1983, berättar om arbetet med likoch växelströmsbanorna som konverterats till digital styrning. Vill någon köra tågen konventionellt möter det inga hinder. Allt går att ordna med en enkel omkoppling. Men det mest intressanta är ändå landskapen som tågen reser igenom.

– Från början höll vi till i källaren på kommunhuset men blev trångbodda så vi flyttade hit där det finns lite mer svängrum. Vi har byggt allt själva med hjälp av kartong och annat lämpligt material som vi hittar. Att köpa färdigt blir dyrt och är inte lika roligt. När vi kom hit var målet att bygga upp en del av Finspång säger Ingvar och visar på Finspångs gamla järnvägsstation från 1927. Hyreshusen finns än idag och även Majorsvillan nere i centrum. Den ska tyvärr rivas för att ge plats åt ett höghus men det tänker inte vi här i klubben gå med på så hos oss får villan stå kvar. Att hus och byggnader inte riktigt står som de gör i verkligheten är det ingen som hänger upp sig på. Många som kommer på besök känner igen sig och får nostalgiska minnen av orten.

Fortsättning publicerad 20150605

Den som måste vara stark

Elisabeth och Ann-Margret gör livet lite lättare när det känns tungt och svårt för den som vårdar en närstående i hemmet.

När en anhörig vårdar en närstående som blivit sjuk kan det kännas tryggt och skönt att få stöd i vardagen. Livssituationen för både den som är sjuk och den omhändertagande är förändrad och det som tidigare varit självkart blir inte lika enkelt längre.

Text och bild: CARINA LARSSON

Finspångs kommun erbjuder kostnadsfri stöttning genom Anhörigteamet som startades i kommunen år 2007. Personal från teamet kommer hem till par för att ge avlastning och därmed möjlighet till den som vårdar att få lite egentid. Ann-Margret Blomquist, Elisabeth Jern och Gunvor Lindqvist arbetar på Anhörigteamet och de vet hur viktig och betydelsefullt det är med detta stöd.

– I första hand ger vi den friska anhöriga möjligheten att få komma ut och handla, hälsa på vänner eller bara rå om sig själv under några timmar i veckan. Samtidigt vill vi förmedla en trygghet i att vi finns endast ett telefonsamtal bort, säger Elisabeth. Avslösningen är en biståndsbedömd insats men den som önskar kan utan biståndsbeslut besöka Anhörigteamets anhöriggrupper, tematräffar eller bara ha en telefonkontakt om det är något som tynger eller bekymrar.

Fortsättning publicerad 20150529

En aldrig sinande historiekälla

Kjerstin Thorsson, Finspång, spelar fiol i gruvspelet Värvarna i Hällestad. Bilden är dock tagen vid en tidigare föreställning. En av årets föreställningar kommer att vara teckentolkad.

Den 5 juni är det för tionde året i rad premiär för Sommarteaterns årliga spel vid Gruvstugan i Hällestad. Som vanligt är det den ständigt historiegrävande Jan-Eric Karlström som vaskat fram storyn och Ingbritt Swanö Wiklander står för manus och regi. Titeln för årets gruvspel är Värvarna och förflyttar oss tillbaka till då Karl XII satt på den kungliga tronen.

Text: CARINA LARSSON

– Eftersom Hällestad var ett bergslag hade bönderna till viss del kommit lindrigare undan från de militära rustningarna än de från grannsocknarna. Det var kungen som hade beslutat att bönderna som bröt malm och smälte järn i gruvor och hyttor i Bergslagen skulle slippa krigstjänsten. Det var viktigare att både gruvor och hyttor var bemannade och i ständig drift, än att gruvdrängarna begav sig ut i strid och kanske aldrig mer kom hem från krigsfälten ute i Europa, berättar Jan-Eric.

Dock slapp männen från bergsbygden inte ifrån kriget helt och hållet. De var tvungna att bilda hemvärn som skulle bemanna landets fästningar och bevaka krigsfångar. Någon värvning till stridande arméer fick däremot inte förekomma inom Bergslagen. – Läget blev så småningom kritiskt när krigslyckan vände och armén fick svårt att fylla ut luckorna efter stupade soldater. Löftet om frihet från utskrivning och värvning till armén bröts, vilket blev påtagligt även i Hällestad. När det stora slaget vid Poltava skedde år 1709 dök Bergskompaniets värvare upp på orten varpå befolkningen startade vilda protester med kaplan Johannes Wallerius i täten, säger Jan-Eric.

Fortsättning publicerad 20150522

Svalt intresse för regnbågsveckan

”Det gäller att aldrig ge upp arbetet omkring könsfrågor och identitet. Därför kommer vi att arrangera regnbågsveckor fler år framöver”, resonerar bibliotekarien Ellinor Monell.

I samband med att Norrköping skulle ha sin Pridefestival beslutade sig Finspångs bibliotek att arrangera en regnbågsvecka med fokus på frågor kring hbtq, könsnormer och identitet.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi som arbetar här på biblioteket började prata om Pridefestivalen och kom på att även vi som inte är en storstad borde haka på detta viktiga ämne. Det säger Ellinor Monell som är bibliotekarie i Finspång. Hur det mottagits av Finspångsborna vet vi inte riktigt. Det jag kan säga är att det inte har haft någon stor genomslagskraft. Första dagen hade vi en filmförevisning med hbtq-tema men det kom tyvärr inte en enda besökare. Jag kan tänka mig att det finns en form av rädsla inför något som är främmande. Lite förvånande är att inga ungdomar kom men eftersom Finspång är en liten ort kanske ingen vågade komma. Risken att bli utpekad som homosexuell kan vara en bidragande orsak tror Ellinor. Det här är ett tema som ska uppmärksamma, alla grupper har samma värde och är välkomna så det borde inte finnas någon rädsla.

Fortsättning publicerad 20150515

Elever håller Finspång rent

”Kan ni så kan även vi”, resonerar kommunpolitikerna Larserik, Ulrika och Danny, och ger sig ut på en skräpplockardag. Allt skräp ska ner i de gula säckarna men först ska skräpet sorteras innan det bär iväg till sopstationen.

Håll Sverige rent är organisationen som under en vecka fört kampanjen Skräpplockardagarna. Finspångs kommun var inte sena med att nappa på aktiviteten och närmare 1 900 Finspångsbor har hjälpts åt att städa gator och torg rena från skräp.

Text och bild: CARINA LARSSON

På Hällestadsskolan fick skolbarnen hjälp av kommunstyrelsens politiker och med gemensamma krafter rensades inte bara skolområdet utan hela banvallen med närliggande områden. Att politikerna kommer till skolan för att plocka skräp är för att visa upp sig i ett för alla angeläget syfte. – Det har blivit en tradition när skolorna har ordnat den här aktiviteten och vi tycker att det är viktigt att det syns att även politikerna vill vara rädda om Finspång och vår miljö, säger Ulrika Jenasson (S). Inbjudan har kommit från Finspång tekniska verk som tillsammans med sektor barn och utbildning har uppmuntrat skolorna att ta upp frågan om nedskräpning på ett pedagogiskt sätt bland klasserna.

– Det är även en tunna uppställd vid kommunhuset och påsar uppställda så att alla som jobbar och vistas i kommunhuset kan plocka upp skräp och kasta där. Här ute i Hällestad har vi faktiskt inte hittat så mycket skräp, för barnen är duktiga att plocka upp och kastar dessutom inget skräp. Så här inom skolområdet är det väldigt snyggt och fint, anser Ulrika. – Mot banvallen blev det lite mer skräp som burkar, flaskor och två stora betongfundament med pinnar. Dessa tog personal från Tekniska verken reda på och det var bra att det kom bort så ingen snubblar över dem, säger Denny Lawrot (C).

Fortsättning publicerad 20150508

Framåt för nya Vårdcentrum

Vi går från det gamla och möter det nya säger Marie Morell, Fredrik Sjöström, Per Larsson och Jan-Owe Larsson.

Nu har äntligen satsningen på ett nytt Vårdcentrum börjat skymta slutmålet även om det kommer att dröja ytterligare fram till 2018 innan bygget står klart för invigning. Kommunfullmäktige har godkänt den nya detaljplanen och Vårdcentrum kommer att ligga längst med Bergslagsvägen mellan den gamla brandstationen och Baptistkyrkan.

Text och bild: CARINA LARSSON

Måndagen den 20 april besökte Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna i Region Östergötland Närsjukvården i Finspång där Närsjukvårdsdirektör Per Ström inledde dagen med att informera om verksamheten och det arbete som bedrivs inför den nya vårdbyggnaden. – En del av Nya moderaterna och Kristdemokraternas gemensamma arbete är att försöka vara ute och hitta frågor på egen hand nu när vi inte är med i det flöde som händer. En av frågorna som varit mycket viktig och aktuell under lång tid är naturligtvis allt arbete med Finspång, säger Marie Morell (M), oppositionsråd och 2:e vice ordförande i regionsstyrelsen. Vi har varit runt och tittat på närsjukvården bland annat i Motala och nu här i Finspång. Vi har fått en rundvandring här i sjukhuset tillsammans med Per Ström och Kerstin Olsson som är projektledare för nya vårdcentrum.

Det som är glädjande i Finspång är att det finns en bra försörjning av läkare vilket inte är helt vanligt på andra vårdcentraler i Östergötland eller andra delar av landet. – Det är viktigt att fortsätta nyttja att det finns en god tillgång på läkare och annan god kompetensförsörjning här på vårdcentralen. Det är för övrigt mycket spännande med Finspång, hur utvecklingsinriktad man är, oavsett vilka chefer som suttit på sina poster under åren. Det har alltid funnits ett driv och det upplever jag att det fortfarande finns och där samverkan med kommunen är unik, menar Marie Morell.

Fortsättning publicerad 20150501

Festligt i Svenska kyrkan

Ljusvandring på påsknatten runt kyrkan.

I ett litet försök till vårväder nyligen var det vårmarknad i Hällestads församlingshem. Redan utanför entrén kunde man smaka på brända mandlar och fortsatte man in så fanns hantverk till nytta och nöje, ätbara produkter i form av korvar och chark, honung, hembakat bröd med mera samt blommor, påskprydnader och lotterier.

Text: MARGARETA BAGGMAN
Bild: GÖSTA JOHANSSON

Så kunde man följa med på påskvandring i form av ett påskspel, som börjar i församlingshemmets lokaler där tre kvinnor berättar om Jesus sista måltid, besöket ute i Getsemane och vandringen till graven där den romerske soldaten somnat på kyrktrappan, mötet med ängeln, som förkunnar uppståndelsen och glädjen till orgelns brus i kyrkan.

Flera av församlingens präster och kyrkomusiker medverkade vid Vårfest på Vi berga shopping, där även en Bröllopsmässa arrangerades. Palmsöndagen kom med regn och snöblask. Finspångs församling fortsätter att fira sina äldre medlemmar med att bjuda in till 80, 85 och 90- års fest en gång i kvartalet. Årets första fest hölls i Hälle stad. Festligheten inleddes med en mässa i kyrkan ledd av komminister Kirsten Alm och diakon Annette Andersson med kända psalmer som Den blida vår är inne och Jesus från Nasaret går här fram.

Fortsättning publicerad 20150424

Den rullande naturskolan

Chris och Monica Wall dukar upp en härlig frukostbuffé för frusna orrskådare.

Ekoturen är Norrköpings kommuns rullande naturskola för barn men även för vuxna som ger östgötarna möjligheten att på ett smidigt sätt komma ut i skog och mark.

Text och bild: CARNA LARSSON

Anette Aspegren-Güldorff är Ekoturens busschaufför men även naturexpert med biologutbildning och förutom att hon hämtar skolbarn för naturexkursioner arrangerar hon naturutflykter för företag, föreningar och privatpersoner.

Lördagen den 28 mars gick turen till Kärnskogsmossen utanför Tjällmo som är en av Östergötlands bästa platser för orrspel, tillika en av södra Sveriges största öppna mossar med mycket vildmarkskänsla. En något kall och blåsig morgon där det riktiga orrspelet inte ville komma igång utan deltagarna fick nöja sig med att genom kikare skåda en och annan tupp och höna som helt ljudlöst flanerade omkring på mossen. – Förra året var det annorlunda, då var orrspelet i full gång, men det går inte att förutse djurs beteende i förväg, menar Anette som gjort turen till Kärnskogsmossen två gånger tidigare. Förra året inledde jag ett samarbete med Monica och Chris Wall som förestår Tjällmo gästgifvaregård och de dukar upp en frukostbuffé och kulturvandring på Skönnarboleden efter det att vi varit vid orrarnas spelplats.

Fortsättning publicerad 20150417

Fästingplågan håller i sig

Annelie och Pernilla önskar att alla som bor i riskområden kommer och vaccinerar sig innan fästingsäsongen kommer.

Äntligen är vintern ett avslutat kapitel för denna gång och vi börjar vistas ute i skog och mark. Vintergarderoben är undanhängd och nu gäller en lättare och ljusare ekipering. Men det gäller att vara vaksam under utomhusvistelsen och se till att inga oönskade småkryp som fästingar letar sig in under tröjärmar och byxben.

Text och bild: CARINA LARSSON

För att skydda sig själv och sina barn är det en god idé att vaccinera sig mot TBE speciellt de som är bosatta på ostkusten, i skärgården i Uppland och Södermanland samt i Mälarregionen där det även där finns vissa riskområden. I stora delar av Centraleuropa, Ryssland, Baltikum och Åland finns smittrisk så det är lämpligt att vaccinera sig om dessa länder ska besökas.

Annelie Kans Thalinsson och Pernilla Johansson arbetar båda som vaccinationssköterskor på vaccinationsmottagningen på Vårdcentralen i Finspång och de anser att alla som bor inom riskområden bör vaccinera sig för att skydda sig mot TBE. – Resevaccinationsmottagningen öppnade här i Finspång 2012 men det är inte enbart vaccinationer för de som ska åka utomlands som vi erbjuder utan även vaccination mot TBE. Våra öppettider är varje tisdag på eftermiddagen till kvällen så de som arbetar ska ha möjlighet att komma hit efter arbetsdagens slut, berättar Annelie. Det är stor skillnad på sjukdomarna borrelia och TBE.

Fortsättning publicerad 20150410

Från 50 till 150 ton svamp

Svampodlaren Hamid Biten satsar på att bli bland de största i Sverige. Snart flyttar han sin champinjonodling till moderna lokaler i Linköping vilket ska tredubbla produktionen.

Att bege sig ut i skogen för att plocka svamp är för många ett stort nöje. Fylla svampkorgen med kantareller och för den kunnige svampexperten kan det även bli både skivlingar och kremlor.

Text och bild: CARINA LARSSON

Ett mycket bekvämare sätt att krydda maträtter och såser med svamp är att bege sig till livsmedelsaffären och fylla korgen med läckra champinjoner. En färskvara som dock håller sig upp till en vecka i kylskåp. På gården Näfstorp Östergård i Lotorp utanför Finspång har Erik Nilsson odlat champinjoner i drygt tjugofem år, men sedan tre år tillbaka är det Hamit Biten från Linköping som står för odlingen.

– Lokalerna är slitna och nedgångna, därför håller vi på att bygga upp en ny anläggning i Linköping och planerna är att utöka odlingen till 150 ton champinjoner per år mot de 50 ton som vi producerar idag, säger Hamit. Det blir även mer lättskött för mig eftersom jag bor i Linköping och måste åka hit för att se till odlingen varje dag. Hamit är medlem i Svenska Svampodlarföreningen som är en ideell förening för yrkesodlare. Föreningen arbetar för att fler på landsbygden ska kunna ha möjlighet att odla svamp vilket ger fler arbetstillfällen på landsbygden. Champinjoner är den odling som dominerar i Sverige och det är en ytterst fin matsvamp, enligt Hamit.

Fortsättning publicerad 20150403

Kulturhistoria mitt ibland oss

Fasaden på det forna Konsumhuset har ett karaktärskapande mönster i den formgjutna betongen.

Säg kulturhisoriska byggnader och tankarna förs till en varsamt renoverad torpstuga eller ett soldattorp ute i den svenska landsbygden. Eller en klensmedja och en arbetarbostad på ett rum och kök där smeden bodde med sin familj. Byggnader som ställts iordning som museum dit dagens moderna människor kan få komma och känna de historiska vingslagen.

Text och bilder: CARINA LARSSON

Kulturhistoriska byggnader finns även mitt ibland oss som fullt fungerande bostäder, köpgallerior eller företagslokaler. I Finspång är det inte endast det vackra slottet med sin bedårande omgivning och de gamla bruksmiljöerna som är av kulturhistoriskt intresse. Detta har Finspångs kommun tagit fasta på och tagit fram en remissversion av ett kulturmiljöprogran med förslag på och beskrivning av kommunens miljöer och byggnader som är kulturhistoriskt viktiga. – Det här är ett program som egentligen beskriver sådana byggnader och miljöer som kommunen tycker är värda att bevara och vill beskriva det för allmänheten men även för tjänstemän som ska ta beslut i ombyggnationer och så vidare, säger Christer Öjring, kultursekreterare i Finspångs kommun.

– Det här bygger på en mycket omfattande inventering som är gjord längre tillbaka och den här remissversionen är ett förslag som utgår från dessa inventeringar som Östergötlands länsmuseum gjort från 1980- talet och framåt. Inför det här materialet har det gjorts en nyinventering även den med hjälp av Östergötlands länsmuseum.

Fortsättning publicerad 20150327

Husdjur för hela slanten

Linda Carlsson och Mia Siegers är både vänner och butiksägare.

Många drömmer om att få arbeta med djur. Kanske som veterinär, i en djurpark eller i ett stall med hästar. Så finns det de som arbetar i djuraffär dit kunderna kommer för att köpa foder, leksaker och andra nödvändigheter till sina skyddslingar. Eller varför inte en söt kanin, marsvin eller en ökenråtta?

Text och bild: CARINA LARSSON

Malin Siegers och Linda Carlsson har under många år arbetat i djuraffär som anställda men nu har de tagit det stora klivet ut och blivit egna företagare genom att köpa djuraffären i Finspång.
– Det var ingen tvekan om saken när den här möjligheten öppnade sig för oss, säger de.
– Dessutom har mina föräldrar goda erfarenheter av att vara egenföretagare så vi får hjälp av mamma med bokföringen så här i uppstarten, tillägger Malin.

Tros att det bara gått en månad sedan de övertog butiken har de hunnit med en hel del förändringar. De är dock inte helt okända bland sina kunder eftersom de arbetat i Finspång under några år tidigare. På bottenvåningen ligger djurens egen relaxavdelning där Mia Johansson som bäst ger hunden Joppe en skönhetsbehandling.

Fortsättning publicerad 20150320

Han har koll om det krisar

Peter Kindblom, kris- och säkerhetssamordnare i Finspångs kommun är i full gång med att planera en stor övning som ska gå av stapeln nu i höst.

Vårt samhälle är sårbart och de riskfaktorer som finns är många. Det kan handla om tekniska fel, sabotage och naturkatastrofer men även människors handlande. Kommunen har stora krav för att klara av hanteringen i händelse av olyckor och göra effektiva insatser men har även till uppgift att förebygga olyckor.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspångs kommun finns ett flertal industrier där det kan kan medföra stora risker vid ett eventuellt utsläpp av gasol, naturgas och ammoniak. Konsekvenserna kan bli förödande för både människor och området kring olycksplatsen. Skogsbränder, utsläpp av miljöföroreningar, långvariga elavbrott eller större trafikolyckor hör även till riskfaktorer som ligger i planen för åtgärder inför och vid extraordinära händelser, allvarliga samhällsstörningar och höjd beredskap.

Ledningsplanen utgör en del av kommunens arbete med att främja säkerhet för medborgarnas säkerhet. – Skulle det hända industriolyckor är det i första hand räddningstjänsten som träder in. Kommunen har en krisledningsorganisation som tar hand om till exempel naturolyckor och elbortfall, förklarar Peter Kindblom, kris- och säkerhetssamordnare i Finspångs kommun.

Fortsättning publicerad 20150313

Medborgarna får säga sitt

Anders Axelsson, kommundirektör i Finspångs kommun, menar att Finspång är en bra kommun att leva och bo i. Att få svart på vitt som enkätsvar om vad folk verkligen tycker om sin kommun är en hjälp för planeringen av kommande verksamhet. Även om 54 procent är en okej svarssiffra, så tycker Anders att borde kunna vara lite högre.

Statistiska centralbyrån erbjuder Sveriges kommuner att delta i en medborgarundersökning. Under hösten deltog sjuttiotre kommuner varav en av kommunerna var Finspångs kommun. Undersökningen skedde mellan 22 september och 10 november och 1 200 personer i åldrarna 18-84 medverkade och det var 54 procent av dessa som svarade på enkäten.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi var med på den här medborgarundersökningen för första gången år 2006 och sedan dess har vi gjort det vartannat år, berättar Anders Axelsson kommundirektör i Finspångs kommun. – Generellt är det ett led i både förvaltningen och politikernas uppdrag att få reda på vad medborgarna tycker om olika saker i sin kommun. Vi använder resultatet i vår styrning, det vill säga vår budgetstrategiska plan. Rapporten är uppbyggd på det sättet att det är tre stycken övergripande index. Nöjd medborgarindex handlar om hur befolkningen uppfattar våra verksamheter. Skola, äldreomsorg, snöröjning med mera. Nöjd regionindex behandlar platsen Finspång, alltså orten att bo i. Då är vi inne på områden som kollektivtrafiken, arbetsmöjligheter, utbildningsmöjligheter och kommersiella möjligheter. Det tredje index kallas nöjd inflytandeindex och är medborgarnas uppfattning om möjligheterna till dialog och påverkan gentemot politik, förvaltning och serviceperspektiv. Där gör vi för övrigt andra mätningar också som inte finns med här.

Fortsättning publicerad 20150306

Polisen omorganiserar sig

Robert Wallén har full förståelse att Polisens nya omorganisation har skapat oro hos många men han är övertygad om att Polisen i framtiden kommer att vara närmare medborgarna än tidigare. På kort sikt väntar inga förändringar i Finspång.

På uppdrag av regeringen har under en tvåårsperiod en omorganisationen inom Polisen arbetats fram. Istället för tjugoen fristående polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium har polisen blivet en enda Polismyndighet. Tanken bakom detta är att stärka polisens förmåga vid ingripanden samt utreda brott genom att de gamla myndig hets - hind ren tagits bort.

Text och bild: CARINA LARSSON

En arbetsgrupp under ledning av den särskild tillsatte utredaren Thomas Rolén och en genomförandekommitté på tjugo personer samt 2 500 polisanställda har i olika perioder varit involverade i arbetsgrupper för att ta fram beslutsunderlag och säkerställa ombildningen. Den nya ombildningen har oroat många vilket polisområdeschef i Östergötland Robert Wallén har full förståelse för.– Vi måste visa respekt för de som känner oro och vara lyhörda för frågor. Men som alltid när något är nytt så ställer sig folk skeptiska till en början. Det här är dock inget som förändras över en natt utan en lång process innan målet är nått, säger Robert.

Polisen är en av de sista myndigheter som varit regionalt indelade. Skatteverket, åklagarmyndigheten och alla andra myndigheter har blivit nationella myndigheter. För polisens del utgick det från kommunen en gång i tiden innan det blev förstatligat och sedan län. Nu har polisen bildat en myndighet i landet. Bakgrunden till att man gjorde det var att det upplevdes som ett problem, att det var svårt att styra polisen eftersom det var tjugoen självständiga myndigheter med egen styrelse och egen myndighetschef.

Fortsättning publicerad 20150227

Med finska på schemat

Det är en trygghet att veta att när man blir gammal och behöver vård och omsorg kan Finspångs kommun nu erbjuda en finskspråkig äldreomsorg.

Som ett led i arbetet med finskt förvaltningsområde är Finspångs kommun nu på gång med finskspråkig äldreomsorg. Denna satsning är en av flera satsningar sedan Finspångs blev ett finskt förvaltningsområde 2013.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi har gjort en kartläggning för två år sedan och då hade vi 259 personer i kommunen som var finlandsfödda i åldrarna sextionio och uppåt. Av dem finns några som är finlandssvenskar som inte har något intresse av att få äldreomsorg på finska, säger Tiina Mauritzell som är informatör hos Finspångs kommun. I kartläggningen framgick att få äldreomsorg på finska ligger i hög prioritet och ett hundratal svarade att när det var dags så ville de ha finskspråkig verksamhet och det är det man idag jobbar för inom kommunen.

Ett beslut är taget att Storängsgårdens äldreboende kommer att vara det boende som kommer att ha tvåspråkig profil. Att ha en ren finskspråkig avdelning finns det inte brukare för i dagsläget, däremot är målet att det ska vara tvåspråkigt dygnet runt.

Fortsättning publicerad 20150220

Från Finspång till Shanghai

Vi producerar en mycket högteknologisk produkt med mycket hög kvalité där bilindustrin är vår största kund, säger Magnus Carlström. Bild: CARINA LARSSON

I över etthundra år har det arbetats med metallorienterat material i Finspång och så görs det fortfarande. Gränges AB är aluminiumspecialister till fordonsindustrin där omkring hälften av alla bilar som tillverkas har någon komponent som tillverkas av Gränges AB.

Text: CARINA LARSSON

– Gränges är ett gammalt företag och noterades på Stockholmsbörsen redan år 1896 efter Skandia som var det första företaget som börsnoterades. Gränges har sysslat med allt från järnmalm till skog genom åren och var väldigt stort under en period. Omkring 1920-1925 så omsatte Gränges själva mer än halva omsättningen på hela börsen. Det har varit en del olika ägare under åren, Electrolux, Sapa och Orkla-koncernen men sedan ungefär ett år tillbaka är vi tillbaka i egen regi, berättar HR-och kommunikationsdirektören Magnus Carlström på Gränges AB Finspång.

Företaget består av cirka 1 000 medarbetare fördelat på två större produktionsenheter. Den ena i Shanghai i Kina och den andra här i Finspång med ungefär lika många medarbetare på varje enhet. Finspång producerar för Europamarknaden och Shanghai för Asienmarknaden. – Den starka Nordamerikanska marknaden producerar vi tillsammans för. På alla kontinenter har vi dessutom försäkringskontor och agenturer utom i Australien.

Fortsättning publicerad 20150213

Både kropp och själ behövs

Alla drabbas någon gång under livet av andlig smärta och då är det helt okej att vara arg på Gud anser Birgitta Hillbom i Finspång.

För den som behöver stöd när något känns svårt och jobbigt finns flera olika alternativ. Ett av dem är att vända sig till Svenska kyrkan och samtala enskilt eller i grupp med en diakon. Diakonen har liksom prästen tystnadsplikt och är utbildade på att hjälpa människor i fysisk, psykisk eller andlig nöd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Birgitta Hillbom i Finspång har under flera år arbetat som diakon i Sjukhuskyrkan, de sista åren före sin pensionering på Vrinnevisjukhuset, Norrköping. – Innan jag vigdes till diakon hade jag en assistentjänst i Sjukhuskyrkan på Universitetsjukhuset i Linköping. Den gjordes sedan om till en diakontjänst så för min del blev det ganska enkelt eftersom det krävs att man måste ha en tjänst innan man blir diakonvigd, berättar Birgitta. Innan dess hade jag jobbat som sjuksköterska på akutmottagningen i tjugo år. Där blev jag konfronterad med att livet kan fly när som helst och när livet kommer tillbaka då finns behovet av att få prata av sig.

– Gång på gång fick jag lyssna till människors hela livsberättelser, fortsätter Birgitta. Det fanns en präst på sjukhuset som alltid ställde upp, speciellt under storhelger och när tillströmningen av patienter till akuten var som störst. Han tog sig tid att prata med folk, speciellt med dem som kanske inte var direkt sjuka utan kom till akuten av helt andra orsaker. På så sätt kom även jag att känna till en hel del omkring Sjukhuskyrkan och kunde i och med det vara behjälplig med samtal om det behövdes.

Fortsättning publicerad 20150206

Mäklaren ligger steget före

Nya regler för bolån missgynnar många unga köpare som inte har de 15 procent som krävs i handpenning för att köpa en egen bostad.

Under förra året gick försäljningen av fastigheter ner i hela landet och även i Finspång, men med den låga räntan som nu gäller kommer med stor sannolikhet försäljningssiffrorna att ändras till uppåtgående under år 2015.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Att sälja eller köpa ett hus är för många den största affären. Ekonomiskt, men även känslomässigt, säger Annika Ingemarsdotter Skoogenäs, fastighetsmäklare i Finspång. Det nuvarande ränteläget är mycket positivt men världens oroshärdar bidrar kanske till att folk är lite försiktiga med att göra stora affärer. Det är även nya regler som kräver att man måste ha mycket själv som insats för att kunna köpa ett hus. Det missgynnar unga köpare som inte har de här 15 procent vilket medför att de tyvärr är borta från marknaden. Hur de ska kunna förverkliga sina drömmar om eget hus vet jag verkligen inte. Antagligen får de vänta tills de ärver sina föräldrar menar Annika en smula uppgivet.

– Det blir som ett Stockholmssyndrom där unga människor inte kan flytta hemifrån på grund av höga fastighetspriser och svårighet med att få lån, säger Annikas kollega Caroline Gunnarsson. – Ett problem som drabbar äldre som vill sälja sina hus för att byta till ett bekvämare boende är att i Finspång är det brist på lägenheter med hiss, eller som ligger på markplan. Då är de fast i sina hus, kanske med en stor trädgård som de inte orkar sköta.

Fortsättning publicerad 20150130

Poppis pocket utan Potter

Bokcirklar köper gärna sina böcker hos Ulf och Anette. Det är övervägande mest kvinnor som är med i bokcirklar, männen är sällsynta

Vi ser dem lite varstans i vårt samhälle, pocketbokläsarna. I vänthallar, på tåg, bussar och i flygplan. En pocketbok är lätt att ta med sig, tar minimalt med plats och är billig att köpa. Priset är en fördel för bland annat studerande ungdomar som inte är stadda vid kassa men ändå vill köpa böcker.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång driver sedan två år tillbaka paret Ulf och Anette Nyström en pocketbokhandel och de har märkt att försäljningen av pocketböcker har ökat markant.
– Absolut är det så, det ökar stadigt för det är pocketböcker som folk köper till stora delar. Det är en av anledningarna till att vi startat den här bokhandeln. Den andra anledningen är att den är mycket billigare att hantera vilket blir en billigare lagerkostnad för oss, säger Ulf.
– Eftersom vi specialiserat oss på pocket så kan vi ha en större bredd av titlar som inte andra bokhandlare kan ha. Oftast är det svårt att få tag i bredden då det gäller pocket utan det säljs tio i topp-böcker ute i butikerna.

Ulf och Anettes tanke bakom sin bokhandel är att ha en bok av varje titel med väldigt många titlar och i dagsläget finns det över 2 500 titlar i affärens hyllor. Alla böcker finns inte i pocketformat, framför allt faktaböcker är det svårt att få tag i som pocketbok. Många inbundna böcker dröjer också väldigt länge innan de släpps som pocket.

Fortsättning publicerad 20150123

Även djuren går till homeopat

Katarina behöver ibland läsa på bland alla homeopatmedel som finns för att hitta det rätta som botar ett sjukt djur.

Allt fler väljer alternativa metoder för att bota sjukdomar och åkommor. Även djurägare har funnit denna form av behandlingsmetod och vänder sig till en djurhomeopat för att få hjälp då deras skyddslingar blivit sjuka.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Hårstorp utanför Finspång finns Katarina Ahlström som är utbildad och diplomerad djurhomeopat med egen praktik sedan tolv år tillbaka. – Jag bestämde mig tidigt i livet för att jobba med djur. När jag satt och läste en lantbrukstidning fick jag syn på en annons om djurhomeopatutbildning och bestämde mig för att haka på den. Det var en heltäckande utbildning på två år i Göteborg så jag gick den på distans medan jag arbetade under tiden med marknadsföring, berättar Katarina.

Efter det gick hon påbyggnadskurser, men med inriktning på människor. Det bygger på samma princip och ger oerhört mycket kunskap inom området. Katarina har dock aldrig arbetat som homeopat för människor, men all litteratur om homeopati hon använder sig av gäller människor som hon sedan får användning för när hon behandlar djur.

Fortsättning publicerad 20150116

Ung företagare i Finspång

Natasa Slatinac i Finspång är alltid beredd. Kunderna kan säkert och tryggt lita på att både bud och leverans kommer dit det ska.

När Natasa Slatinac i Finspång slutade gymnasiet var hon inte beredd på att fortsätta plugga vidare. Hon var inte heller beredd på att kasta sig ut i arbetslösheten med allt vad det innebär. Däremot var hon fast besluten att starta eget och Finspång bud och leverans registrerades som firma och startade upp sin verksamhet i september i år.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag hade tidigare ett litet företag tillsammans med några andra där vi levererade morgonfrallor på lördagarna till Finspångsborna, så själva affärsidén med att utföra budtjänster var inte främmande för mig, berättar Natasa. Jag har fortsatt med frallorna men ville utveckla mitt företag lite mer som en budfirma. Det som erbjuds är matinköp, fungera som postombud mot kund, hämta medicin på apoteket, men även se till att gäster som bott på hotellet här i Finspång ska få tillbaka eventuellt kvarglömda persedlar.

Natasas firma är ännu i sin linda så något större kundunderlag har hon inte hunnit skaffa sig än. Någon nämnvärd oro känner hon dock inte utan ser ljust på framtiden som egenföretagare. – Det som ligger mig i fatet är att jag inte är så gammal än, förklarar den målinriktade nittonåringen och fortsätter: – Men hur gammal måste man vara för att starta eget företag undrar jag. Någon gång måste man ju börja och finns både modet och drivkraften bakom företaget så tror jag inte att det ska bli några problem. Det är bara att försöka marknadsföra sig, men framför allt sköta tjänsterna på ett klanderfritt sätt så kunderna kan känna sig nöjda och trygga.

Fortsättning publicerad 20150109

Men var är snösvängen?

Ja se det snöar...

När den första snön faller och lägger sig som ett vitt täcke över gator och torg är det många som irriterar sig över att snösvängen dröjer onödigt länge. Hur länge ska boende i städer behöva vänta innan gator och trottoarer är framskottade?

Text och bild: CARINA LARSSON

Marti Lehtmes är teknisk chef på Finspångs tekniska verk som sköter snöröjningen på uppdrag av Finspångs kommun och han har svar på många frågor som gäller väghållning vintertid – Snöfria vintrar är naturligtvis ekonomiskt bra för oss, samtidigt som snönotan blir, per kubikmeter snö, dyr eftersom det finns en form av uppgörelse där det utgår en beredskapsersättning oavsett om det faller snö eller inte, säger Marti. Den 15 november drar snöröjningen igång, men inte innan snödjupet är mellan tre och fem centimeter. Vi har ett avtal med entreprenörer, en blandning av företagare och till viss del inhyrda lantbrukare, av de som vi har kontakterade. Finspångs kommun har inga egna snöröjningsfordon, däremot har vi en bemanning som gör en del handskottning dagtid, men även ett ansvar för joursnöskottning för hand.

Avtalen med entreprenörerna upphandlas men det är en liten specialare med upphandlingen i år för man har haft ett ramavtal på ett treårskontrakt med transporttjänster där snöröjning ingår som skulle ha upphandlats i höst.

Fortsättning publicerad 20141229

Garanterat jobb efter utbildning

Gabriella Gylling, arbetsförmedlingschef i Finspång, Söderköping och Valdemarsvik, menar att läraryrket är något att satsa på eftersom det är definierat som ett bristyrke. Arbetslösheten i Finspång är fortfarande hög, men Gabriella ser ljust på framtiden. I förra veckan fick 26 personer en ny anställning.

Under många år har det varit svårt att fylla platserna på lärarutbildningarna. Arbetsvillkoren, lönen samt den administrativa bördan har bidragit till att yrket inte är attraktivt men även legitimationskravet har medverkat till lärarbristen i landet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Inom vissa ämnen, främst vissa yrkesämnen, naturvetenskapliga ämnen och matematik har det varit mycket problematiskt att rekrytera lärare. – Detta gäller inte bara Finspång utan är påtagligt över hela landet. Läraryrket betecknas som ett bristyrke idag. Vad det gäller Finspång så är det förskolelärare och specialpedagog som bedöms som riskyrke. Det säger säger Gabriella Gylling arbetsförmedlingschef i Finspång, Söderköping och Valdemarsvik. – Vi kan se att vi inte kommer att kunna tillsätta de tjänsterna som Finspångs kommun har ute nu vilka är tretton tjänster, utan man måste titta i hela landet efter sökande. Vi har inte speciellt många lärare inskrivna här hos oss på Arbetsförmedlingen, det finns en som söker inom förskoleklass och en gymnasielärare.

Gabriella menar att eftersom läraryrket är ett bristyrke kan det vara god idé att satsa på en lärarutbildning. – Tänker du att du vill ha ett garanterat jobb så är lärare ett väldigt bra alternativ. Eftersom yrket inte är attraktivt har det varit problem med att fylla lärarprogrammen, många har valt bort yrket på grund av arbetsvillkor, lön, och inte minst den administrativa biten. Det finns dock många platser och lätt att komma in på lärarprogrammen och när man väl är klar med utbildningen finns det jobb om man tar sig den tiden det tar att utbilda sig och har intresset för yrket, säger Gabriella.

Fortsättning publicerad 20141219

Vinnande skulpturer på Bildningen invigda

Från klar himmel är en monumental väggskulptur i mässingsrör och mässingsfästen. Konstnären heter Katarina Löfström. Entreprenör för konstverket är Rejmyre mässingsbruk.

Finspångs kommun berikats med två nya konstverk på Bildningen i Finspång, Katarina Löfströms verk Från klar himmel samt Fredrik Noréns verk Passage. Konstverken gick vinnande ur en tävling där ett 50-tal konstnärer deltog. Verken är platsspecifika skulpturer med utgångspunkt ur samspelet mellan kunskap, idéer, konst och arkitektur.

Mässingsskulpturen Från klar himmel tar fasta på skolans ledord Upplevelse och bildning och skapar en skulptural gestaltning som omfamnar det centrala atriet. Liksom en upplevelse hittar den sin egen väg längs väggar, trappor och våningsplan.

I många medeltida målningar återges ofta ögonblicket när en person får en insikt med en gyllene stråle som träffar personens huvud. Denna symbolik återkommer i många skilda kulturer runt om i världen.

Fortsättning publicerad 20141212

Stor succé för second hand

Arne Ottosson trivs både som pastor och som affärsman. Finspångs nya second hand-satsning har snabbt blivit en succé.

Det är trendigt att köpa begagnat. Det gynnar dessutom miljön genom att spara in på både råvaror och energi men det gynnar även den egna plånboken.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång har second handbutiken Bra och begagnat slagit upp portarna och redan efter en månad har det blivit en stor succé bland Finspångsborna. Arne Ottosson arbetar i butiken som vice butiksföreståndare, men även som pastor i Baptistkyrkan i Finspång.

– Jag har jobbat här sedan första september, men lokalen tillträddes redan i augusti, berättar Arne. Det här är en filial till Bra och begagnat i Norrköping och ägs av det kristna samfundet Evangeliska frikyrkan med säte i Örebro. Det hela startade med en secondhandbutik i Örebro där det finns några butiker. Det finns även två butiker i Norrköping och för två år sedan startades det en filial mitt inne i Söderköping. Vi tror att vi så småningom kommer att bli en egen affär här i Finspång men än så länge är vi en filial. Att få varor till butiken är inga problem. Privatpersoner kommer så gott som dagligen med saker men butikspersonalen åker även hem till folk och hämtar det de vill bli av med.

Fortsättning publicerad 20141205

Alla kan ta snyggare bilder

Anne Kataja är en av Tony Oldenburgs fotoelever och hon har beslutat sig för att gå en fotokurs som nybörjare, främst för att lära känna sin kamera som hon fått i födelsedagspresent av sin man.

Det fotograferas som aldrig förr och en bidragande orsak kan vara de nya smarta telefonerna med inbyggd kamera. Semesterresor, hundar som badar och fredagskvällens middagar läggs upp på de sociala näten. Ett fotografi är inte längre var och ens personliga ensak inklistrad i ett fotoalbum. Vi delar vårt liv genom bilder med både kända och okända människor.

Text och bild: CARINA LARSSON

Tony Oldenburg är fotograf i Finspång och han tycker att det är glädjande att så många människor fotograferar. Nu vill han lära ut konsten att ta bra bilder genom att hålla fotokurser.

– Folk har börjat experimentera med sina bilder. Vill lära sig tekniken, men även vara kreativ och konstnärlig, vilket jag tycker är roligt, säger Tony. Det största problemet folk har när de fotograferar är att få bort rörelseoskärpan i bilden. Det har att göra med att kameran har en inställning där den inte riktigt hänger med. Den biten pratar jag mycket om för det handlar om att kunna fånga sitt barn eller sin hund i rörelse.
– Mina bilder blir så oskarpa får jag ofta höra, fortsätter Tony, och då får jag förklara att det handlar om kamerans olika inställningar, men även vad det finns för begränsningar i kameran. En vardagsfotograf kan inte jämföra sig och sin kamera med en proffsfotograf som har en helt annan och mycket dyrare utrustning att jobba med.

Fortsättning publicerad 20111428

Här isas blodet i alla ådror

Karl-Erik Widholm och Arne Hultqvist har båda forskat om Vångas hemskaste plats, galgbacken på Rökstorp Mo. – Jag tycker det känns mycket märkligt att stå på platsen där makabra avrättningar skett, även om det är mycket länge sedan, säger Arne Hultqvist.

Vinterns första snö faller tungt och blött över galgbacken på Rökstorp Mo. Från landsvägen hörs ljudet av bilar som passerar platsen som ligger i skogen mellan Vånga, Skärblacka och Finspång.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det är kallt och den isiga vinden kyler genom den varmaste täckjacka. Men det är inte endast kylan som påverkar att huden knottrar sig, även platsen med sin hemska historia hjälper till att isa blodet i ådrorna. Den 31 december 1939 halshöggs och brändes Kierstin Erichsdotter på bål vid Rökstorps Mo vilket blev hennes straff för barnamord. Men hon var inte den enda som mötte döden på detta bestialiska sätt på denna avrättningsplats för brottslingar.

Karl-Erik Widholm från Vånga har med hjälp av litteratur och internet forskat fram att socknarna Risinge, Vånga, Regna och Skedevi, som utgör Risinge tingslag, hade Rökstorp Mo som avrättningsplats, ett sammarbete socknarna mellan för att fler skulle få vara med och dela på de omkostnader som uppstod i samband med avrättningarna. – Det hela började med att vi i Vånga hembygdsförening skulle ta reda på en del omkring de här platserna. Personligen tyckte jag att det här var en intressant plats och när jag började titta på det så upptäckte jag att de här socknarna runtomkring Vånga hade folk som fick sätta livet till för sina missgärningar, berättar Karl-Erik. På den tiden fanns det omkring 300 avrättningsplatser runt om i Sverige och varje avrättning föregicks av en rättegång där det fastställdes på vilket sätt förbrytaren skulle avrättas.

Fortsättning publicerad 20141121

Veckopendlar till Finspång

Nygräddade surdegslimpor med en bit av Värmland i degen.

Pia Holm från värmländska Kristinehamn är inte rädd för utmaningar i livet. Det har hon bevisat när hon för en tid sedan köpte det konkurshotade Åbergs bageri i Finspång. Hemma i Kristinehamn finns familjen kvar bestående av maken Christer och deras fyra gemensamma barn. Samt bageriet och konditoriet Vetekransen.

Text och bild: CARINA LARSSON

– För fyra år sedan hoppade jag in som extra resurs hos Vetekransen och när ägaren beslutade sig för att sälja så tog vi helt enkelt över företaget berättar Pia. Men det blev en verkligt hård pärs för oss med mycket krångel i början. Bagaren sa sig vara både bagare och konditor vilket inte stämde överens med verkligheten. Vi själva hade inte bakat mer än hemma med barnen så det blev totalt kaos. Vi fick dock hjälp utifrån den första veckan så vi redde ut det till sist och sedan rullade det bara på.

Trots alla bekymmer började Pia att fundera omkring möjligheterna att öka ut verksamheten och letade efter den möjligheten i Karlstad utan någon framgång. Så fick hon höra talas om att Åbergs bageri i Finspång var till salu och hon tog klivet in i Östergötland. – Det hade naturligtvis varit bättre att få något i närheten av Kristinehamn och där vi bor men nu blev det inte så. Bageriet hemma sköts av en tjej som varit anställd hos oss sedan i somras och hon är chefsansvarig och det känns lugnt och tryggt. Min man är lastbilschaufför men har ändå varit verksam i bageriet men att baka om nätterna och köra lastbil om dagarna är ohållbart så han ägnar sig åt lastbilen nu istället berättar Pia

Fortsättning publicerad 20141114

Fin form igen med Mamma Boot Camp

Finspångsmammorna återtar formen efter graviditet

Att vänta barn och sedan genomgå en förlossning ger kroppen många förändringar i form av bäckenproblem, onda ryggar, foglossning och inte minst uttöjda och försvagade magmuskler. Efter förlossningen är det viktigt att komma i form och återställa kroppen inte minst med tanke på att den ska orka med att lyfta och bära runt på den nya lilla familjemedlemmen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång är det ingen ovanlig syn att ett helt gäng mammor springer i raskt takt med barnvagnarna framför sig för att helt plötsligt stanna och kasta sig ner på marken för att göra armhävningar innan de återupptar språngmarschen.

Sara Hillbom driver Saras hälsokälla i Finspång och är instruktör för Mamma boot camp där mammor sedan åtta veckor efter förlossningen har möjlighet att få hjälp med att stärka och återfå kroppens spänst efter graviditeten. – Jag startade Saras hälsokälla 2007 med massage men har innan dess arbetat som instruktör sedan 1993. Den här gruppen är mammor med barnvagn och kallas för Cross nature barnvagn och vi tränar ute året om.

Fortsättning publicerad 20141107

En arbetsplats att växa med

I Mo gård handelsträdgård finns mycket vackert och färgglatt.

Att sommaren nu är över och den mörka årstiden är i antågande märks i våra trädgårdar. Sommarblommorna är ersatta med olika höstarrangemang och nere i rabatterna förbereder sig vårlökar som krokus, påskliljor och tulpaner på vintervila för att när snö och is är borta ge en ny ögonfröjd till våren som kommer.

Text och bild: CARINA LARSSON

I de fem växthusen på Mo gård handelsträdgård i Doverstorp mellan Skärblacka och Finspång är det full aktivitet. Tomater, gurkor, paprikor och squash skördas för att säljas i den lilla tillhörande butiken. Samtidigt fylls växthusborden med julstjärnor som i skydd av mörker ska få de gröna bladen att övergå i rött. Den traditionella julblomman som kommer att pryda våra hem i advent.

Vid första anblicken tycks Mo gård handelsträdgård vara som vilken handelsträdgård som helst men det är ändå något som skiljer den från andra. Olle Johansson är ansvarig för handelsträdgården som varit hans arbetsplats i trettio år. – Det här är en del av Mo gårds dagliga verksamhet där de som arbetar här har någon form av funktionsnedsättning, berättar Olle. Vi har även en gymnasiesärskola där en del av eleverna gör sin praktik här.

Fortsättning publicerad 20141031

Gapflabb på kulturhuset

Alla ståuppare på samma scen Bowe Bewonius, Ludde Samuelsson, Ben Kersley, Joakim Lindkvist, Hans Lindén och Susanna Ljunggren.

Kulturhuset i Finspång gör allt för att roa sina besökare och hösten satsning är Stand up Nights där båda kända och helt okända stand up komiker äntrar Kulturhusets scen vid tre tillfällen.

Text och bild: CARINA LARSSON

Christer Örjing, kultursek - reterare i Finspång ser positivt på den här formen av underhållning och kunde glatt konstatera att första kvällen drog mycket publik. – Jag har en känsla att folk kommer att gilla det här och grundar de tankarna på att jag har arrangerat stand up tidigare här i Finspång. Då kom en stor publik och jag har förstått att det finns en längtan efter det här. Det är naturligtvis viktigt med en bra första kväll och det verkar det bli också, säger Christer.

Många har köpt förköpsbiljetter och många droppar in efter hand under kvällen. Christer kommer att prova hur väl det här kommer att slå och har valt onsdagskvällar eftersom det är så mycket annat här i huset övriga kvällar. – Det är både bio och teater så vi behöver ha en regelbundenhet att erbjuda så därför blir det onsdagskvällar. Det hela började med att en av stand up-komikerna Ben Kersley och Christer fick kontakt med varandra genom Facebook. Ben hade skrivit till Kulturhuset med en presentation av sig själv varpå Kulturhuset blev intresserade och ville inleda ett samarbete.

Fortsättning publicerad 20141024

Tråkigt att behöva tacka nej

Tillsammans med kommunen hjälps vi åt att främja tryggheten i Finspång, säger Hanna Sjöberg, närpolischef.

Polisen finns mitt ibland oss för att skapa trygghet och vara behjälpliga med att upprätthålla ordning då det behövs. Länstidningen Östergötland begav sig till Finspång för att ta reda på hur Finspångsborna uppfattar polisen mitt i centrum.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det kan vara lite rörigt nere på torget eftersom det händer att det sitter en hel del överförfiskade där. Systembolaget ligger precis intill och just torget verkar ha blivit en samlingsplats. Då är det skönt när polisen kommer ett varv och ser till stämningen. säger Arne Karlsson som är på väg till affären för att handla.

Hanna Sjögren är närpolischef på Polisen i Finspång och hon håller med. – Vi jobbar mycket inom Brå (Brottsförebyggande rådet) med torggänget som det kallas. Nästan alla kommuner har de här gängen och här i Finspång är det en grupp på omkring tjugo personer som sitter och dricker alkohol i närheten av Systembolager. Allmänheten upplever att det är stökigt och kan känna sig otrygga där. Vi får ofta samtal hit till stationen från både människor som rör sig vid torgen men även från handlare och näringsidkare runt torget. Vi går på våra rutiner och jobbar dessutom lite tajtare med socialtjänsten samt utbildning i butikssäkerhet för personalen i butikerna och väktarinsatser, berättar Hanna.

Fortsättning publicerad 20141016

Trädgård är Henriks passion

Att anlägga trädgårdar kräver både god fysik och en konstnärlig ådra

Som ung gymnasieelev kan det ibland vara svårt att veta om valet av utbildning är det rätta. Många faktorer kan spela in, ändrade intressen, förändringar inom arbetsmarknaden och insikten om att utbildningen inte var som från början tänkt kan vara några av orsakerna.

Text och bild: CARINA LARSSON

För Henrik Persson i Finspång fanns dock inga tvivel då han för tretton år sedan påbörjade sin gymnasieutbildning inom trädgårdsyrket. Ändå slutade det inte riktigt som han först tänkt.
– Jag hade för mig att jag skulle bygga golfbanor men även arbeta med skötsel av golfbanor. Jag hade praktiserat på golfbanan här i Finspång och sedan sökte jag till ett golfbanegymnasium i Gamleby men kom inte in där eftersom Norrköping låg för nära så då fick det bli trädgårdsutbildningen i Norrköpings kommun istället. Efter gymnasiet var jag med och byggde en golfbana utanför Linköping men efter det blev det att jag gick igång på marksten och kände att det var det som gällde.

Golfbanor blev mindre populära och då startade jag helt enkelt eget företag. Något som kanske är lite ovanligt för en ungdom eftersom det kanske inte är ett stort intresse för unga att hålla på med trädgård, resonerar Henrik.

Fortsättning publicerad 20141010

En stor musikalupplevelse

Vi första anblicken kanske man tror att Sound of Music är en liten banal kärlekshistoria, men den har mycket mer än så. Det är lätt att dra paralleller till 1930-talets nazistiska vindar genom att titta på de strömningar som allt mer fått fäste i dagens Sverige och Europa.

I fyra månader kommer Östgötateatern i Norrköping att spira av kärlek då den klassiska kärlekshistorien Sound of Music kommer att framföras som musikal.

Text och bild: CARINA LARSSON

Regissören bakom föreställningen är Mattias Carlsson som menar att kärlekssagan är komplicerad på så sätt att den bygger på en verklig händelse och riktiga personer. – Det här är en musical av det stora Brodwayformatet och jag tycker om att vara och röra mig i den här storleken av musikaler. Det ska vara mycket och publiken ska få mycket för pengarna. Många människor på scenen och en stor härlig koreografi och publiken kommer att få en stor musicalupplevelse när de kommer hit, lovar Mattias Carlsson. Mattias har tidigare stått för regin till Familjen Addams och när det blev dags för denna storsatsning på teatern ville han jobba med samma team nu som då.

– Magnus Möllersted är scenograf och Cynthia Kai koreograf, de är otroligt viktiga för mig precis som musikerna i orkesterdiket där kapellmästare är Johan Siberg. Allt som allt är det nio musiker nere i diket och att ha en liveorkester är fantastiskt eftersom det är en trend att när det framförs shower är musiken inspelad. Men det gör inte vi här på Östgötateatern och det kommer vi aldrig att göra så länge jag är regissör här, säger Mattias med stolthet i rösten.

Fortsättning publicerad 20141003

Siemens öppnade dörrarna

En av Siemens tre verkstäder är Ljungströmsverkstaden.

För första gången öppnade Siemens i Finspång dörrarna för allmänheten till sina tre verkstäder, Laval, Ljungström och Norrmalm där det tillverkas gasturbiner för export över hela världen. Även kontoret Dalen som byggdes för två år sedan bjöd in till besök och köerna av intresserade ringlade sig långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det här är en möjlighet för Siemens anställda att få visa upp sin arbetsplats för sina familjer, släkt och vänner säger Mats Rosander utvecklingsingenjör med chefsbefattningar och som själv arbetet på Siemens i över trettio år. Cecilia Lundström arbetar på Dalen och visar runt i de ljusa och öppna kontorslokalerna.

– Här finns plats för olika sorters arbeten som till exempel rum där det går att ha olika sorters möten. Det kan vara telefonmöten eller obokade möten till rum där någon behöver arbeta mer ostört. Vi har även tre kreativa arbetsrum. Systemen är hela tiden uppkopplat vilket betyder att vi inte behöver resa runt i världen på olika möten. Arbetsplatserna för kontorsanställda är flexibla så på morgonen är det bara att ta sig en ledig plats. Trots att vi är runt tusen som arbetar här i huset finns det en plats åt alla eftersom alla inte är här samtidigt säger Cecilia som trivs mycket bra med att arbeta i det miljöcertifierade kontoret. Curt Nicolin-gymnasiet var inbjudna gäster och de visade upp framtidens 3 D-teknik i form av Oculus Rift där besökarna bjöds på en hisnande åktur i berg-och dalbana.

Fortsättning publicerad 20140926

Så går det till på landsbygden

Inte alla dagar Hedvig, Edda och Molly får mata en killing.

Den östgötska landsbygden har åter igen haft öppet hus under Östgötadagarna och utbudet av aktiviteter och upplevesler var som vanligt mycket stort.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många hade hittat till Hejtorps gårdsmejeri ett par mil söder om Finspång och där var dagens största begivenhet get- och kosafari. Trasmatteklädda halmbalar fungerade utmärkt som säten i balvagnen som oavbrutet kördes mellan beteshagarna där getter och kor förevisades av Hejtorpsbonden Mattias Carlsson. Frågorna var många och kunskapen som togs med av besökarna från staden var bland annat att en get har lika många magar som en ko. Vallhunden Kip fick jobba hårt för att visa hur han medverkar i arbetslaget och enligt Mattias är Kip gårdens förste mjölkdräng. Utan honom vore det inte lika enkelt att samla ihop flocken och fösa dem hem till mjölkanläggningen.

Lennart Andersson från Torps gård har en del av sin köttdjursbesättning av rasen Hereford betande på Hejtorp och han bidrog med sin kunskap omkring uppfödandet av köttdjur. Den som ville bekanta sig med en riktig avelstjur kunde hälsa på Little Joe, en treåring med en aktningsvärd vikt av 1050 kilo. Han har haft en glad och trevlig sommar bland kvigorna garanterade Lennart nöjt.

Fortsättning publicerad 20140919

Lanthandeln – navet i bygden

Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhan är lanthandlarna som aldrig ger upp sin affär eller sin kundkrets.

Lanthandels överlevnad har under åren stadigt försämrats. Stora köpcentra i städerna samt lågprisbutiker är hårda konkurrenter, men även vi konsumenter har ändrat våra köpbeteenden inte minst genom att handla över internet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Men lanthandeln behövs för bygden, om den lägger ner försvinner en bit av bygden med den. I Hällestad, Finspångs kommun, finns fortfarande en lanthandel och det är tack vare Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhad. Utan en enda krona i bidrag har de båda drivit affären framåt och 800 hushåll av Hällestads 1 500 är affären köptrogna något som sporrar Muhammed och Ebrahim som gör sitt yttersta för att tillmötesgå sina kunder.

När de båda flydde kriget i sitt hemland Iran trodde ingen av dem att de skulle bli affärsinnehavare i det nya hemlandet. Ebrahim var utbildad ingenjör och Muhammed laboratorieassistent men eftersom deras utbildningar inte hade några motsvarigheter här i Sverige så låg en tid med arbetslöshet framför dem. – Vi gick kurser på AMUcenter, jag hade även varit på Lernia och jobbat en tid som CNC-operatör på Noss, men på grund av brist på arbete blev jag arbetslös, berättar Ebrahim.

Fortsättning publicerad 20140912

Konstvisit i Rejmyreskogen

Bruce Chao höll en föreläsning om sin konst hos Rejmyre Art Lab.

Bruce Chao från USA och Christine Mackey från Irland är två konstnärer som under en månad bott i Rejmyre. Bådas kontsprojekt har haft skogen som tema och de har arbetat med sina projekt på olika ställen i Rejmyreskogen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Gunnesjön som ligger strax intill Rejmyre har Bruce sjösatt en transparant farkost gjord av plast och grenar. Bruce som är glaskonstnär berättar att hans projekt baseras på släktskapet människa och natur, men även mellan kultur och natur. Med naturen som utgångspunkt är det fullt möjligt att skapa ögonblick mellan oss själva och kulturen menar Bruce. Med kamera, block och penna har Christine Mackey vandrat runt i skogen. Utefter insamlade objekt har hon sedan skrivit berättelser, skissat, men även fotograferat.

Hon hittade bland annat en fjäril vid vägkanten. Den levde men trots några försök att ge den vatten dog den. Christine plockade med sig fjärilen som var en sorgmantel och gjorde ett kostverk av den. Vilande på en bädd av gräs uppe på en stubbe visar Christine vad som ledde till fjärilens död. I sin väska samlade hon också ihop några grenar. Utifrån dem växte idén fram att göra en kolmila i miniatyr för att själv framställa ritkol.

Fortsättning publicerad 20140905

Han har rent mjöl i påsen

Gamla maskiner som fungerar som de ska.

En mil norr om Rejmyre ligger Hävla kvarn inbäddad i natursköna omgivningar. Kvarnen har stått där sedan 1901 då den flyttades dit från Häfla bruk under mjölnare Karl Emil Erikssons ledning.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Han var min farfars bror och idag är det jag som är mjölnaren i tredje generationen här i kvarnen, berättar Lars Ericsson. Kvarnen är från 1800-talet och byggd från början i Häfla bruk men flyttades två kilometer uppströms. Den 17 april 1900 påbörjades nedplockningen av kvarnen och flytten kunde starta. När kvarnstenarna åter började mala fanns ytterligare en mjölnare med i kvarnen, Arvid Eriksson som var Karl Emils bror. Han var tidigare mjölnare i Bilsbro kvarn utanför Vingåker, men det krävdes ändå en viss undervisning av Karl Emil för att lära in den nya kvarnens drift.

I maj 1903 överlämnade Karl Emil kvarnen till Arvid och drog vidare till Örebrotrakten för att bli kvarnbyggare åt Malmö-Örebro Kvarn maskiner. – Arvid hade med sig sin maka Hulda och 1905 kom sonen Harald till världen och det var min pappa. Han växte upp här och det blev en fulländad mjölnarfamilj och pappa tog över efter min farfar Arvid när han gick ur tiden 1958, fortsätter Lars.

Fortsättning publicerad 20140829

Garvaren och smeden drar vidare

En studentmössa av lite ovanligare slag, en trofé från jaktgymnasiet.

De enträgna – Garvare och smeder heter utställning som varit hela sommaren i Engelska magasinet, Rejmyre. Arrangörer har varit Kulturbruk Rejmyre. Utställningen är två hantverk som egentligen inte har något samröre med varandra men som visar upp ett hantverk och människorna bakom dessa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda och Mikael Maasing är båda verksamma i Rejmyre, hon som garverska och han som smed. Tillsammans har de hjälpts åt att hänga utställningen. Ett antal garvare har inbjudits och fokus ligger på det småskaliga och miljöenliga garvandet. Garvare tillhör idag en ovanlig yrkesgrupp och i Sverige finns omkring ett tiotal professionella garvare.

Utställningar om garvarnas arbete är indelat i två delar. Lotta Rahme står för den första delen som är en vandringsutställning och visar hur urbefolkningar i norr beredde skinn. Vid varje monter finns beskrivningar i text och bild men besökaren kan även via film följa beredning av älgskinn i Kanada, fiskskinn i Japan men även svenska samers beredning. Utställningens andra del består av svenska garvare och garverskor där en av utställarna är Aja Pettersson som är hantverkslärare på Bäckedals folkhögskola i Sveg där Linda Maasing själv gått som elev.

Fortsättning publicerad 20140822

Hålligång sponsrar orten

Hålligång i skogen. Black Star Riders var ett av banden på Skogsröjet i Rejmyre. Musiken dånade, publiken jublade och allt verkade vara gemytligt på alla sätt och vis.

För nionde året i rad arrangerade Rejmyre Musikförening festivalen Skogsröjet. I dagarna tre bjöds publiken på musik av högsta klass blandat med strålande sol och lagom fläktande vindar.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det är ett perfekt festivalväder, sa en nöjd Stefan Arvidsson som är Skogsröjets festivalgeneral. Det ligger lång planeringstid bakom varje festival som startar månaden efter att kvällens sista band klivit ner från scenen och hela området städats upp. – Det brukat vara lite efterplock ungefär två veckor efter Skogsröjet sedan tar vi en frimånad innan nästa års festival börjar planeras säger Stefan. Vi är en styrgrupp på sju personer som är med i planerandet och allt sker på ideell basis. Utan alla frivilligarbetare skulle det här vara svårt. Under de här dagarna är vi runt 250 till 300 volontärer som har sina arbetsuppgifter och ser till att allt fungerar. Både de som jobbar de här dagarna samt alla artister ska ha två lagade mål mat om dagen plus fika. Det finns folk som hela tiden står och brer mackor och så hyr vi in en carteringfirma så ingen behöver vara hungrig, garanterar Stefan.

Fortsättning publicerad 20140815

Parken vid slottet är lungan

Utsikt från kullen i engelska parken.

Ett stenkast från Finspångs centrum ligger Finspångs slott som Louis De Geer dy lät uppföra mellan åren 1668-1685. Nedanför slottet sträcker sig den vackra slottsparken och det går att utan överdrift kalla parken för Finspångs lunga där flanörer kan koppla av i den rofyllda stillheten och njuta av den vackra utsikten över hela slotts- och bruksmiljön.

Text och bild: CARINA LARSSON

Parken anlades i flera etapper mellan åren 1690 och 1820 och under 1790-talet utvidgades den med en engelsk park. Många vattendrag från Finspångsån rinner genom slottsparken och för att ta sig över finns små broar i gjutjärn som är tillverkade vid Finspongs bruk under 1850-talet. Slottsparken har även kommit att bli en mötesplats med musikaliska uppträdanden och sommarspel som underhåller och roar publiken. Under sommaren kommer Siemens tillsammans med Finspång kommun att framföra sommarspel som är en specialskriven dramatisering och handlar om grevar och baroner bland turbiner och kanoner. Det är en historisk tillbakablick på stadens företag och en rundvandring i 1900-talets Finspång.

Mitt i parken står det vackra orangeriet som ritades 1831 av Lars Jacob von Röök, en av dåtidens mest namnkunniga kulturpersonligheter. Går man en tur runt orangeriet finner man på baksidan av byggnaden två väggmålningar föreställande Aurora, morgonrodnadens gudinna, och motiven är hämtade från Galateasagan. Konstnären Pehr Berggren avled 1848, och mylingarna är kopior av verk av den italienske konstnären Guido Reni som var en målare under barockepoken.

Fortsättning publicerad 20140808

Ge röst åt självförtroendet

Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende.

Vårt utseende och våra röster är personliga och signalerar igenkännande till andra vilka vi är. Hur våra röster låter är påverkade av vår anatomi och faktorer som bland annat stämbandens längd och kön. Stämbanden hos en man är 15 till 18 millimeter medan kvinnas stämband är 12 till 15 millimeter långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många använder sin röst som ett arbetsredskap i både tal och sång men det är viktigt att vad som sägs och hur det sägs når fram på ett tillfredställande sätt för mottagaren. Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende. – När någon uppsöker mig kan det vara för att personen upplever att rösten inte bär i till exempel offentliga sammanhang. Jag brukar ställa frågan vad han eller hon vill göra med sin röst och vad förväntningarna är. Sedan gör vi en röstanalys genom att en förutbestämd text får läsas och sedan får personen berätta lite fritt om sig själv. Allt spelas in och vi lyssnar sedan tillsammans på bandet. Det är viktigt för mig att ta reda på att det inte ligger sjukdom bakom ett röstproblem eller att personen använder mediciner som kan påverka rösten. En del lider av reflux som ger sura uppstötningar och då blir stämbanden förstörda eller att rösten påverkats av dålig arbetsmiljö eller allergier. Då ligger det inte inom mitt område och jag rekommenderar personen att söka upp en röstläkare som i sin tur kan remittera en logoped, förklarar Ingbritt.

Fortsättning publicerad 20140801

Både för miljö och ekonomi

Sirpa Olsson-Sivén, Sanna Mörkky och Frida Granath arbetar inom hemtjänsten och tycker det är roligt att lära sig eco driving.

Det finns olika sätt att minska användningen av fossilt bränsle på. Finspångs kommun antog år 2011 en energieffektiviseringsplan för kommunens lokaler och verksamheter men även för transporter. Personal som kör mycket bil i tjänsten har fått genomgå en utbildning i eco driving (ekologisk körning). Både ekonomin och miljön gynnas genom ett sparsamt körsätt. Hemtjänstens medarbetare är en viktig målgrupp.

Text och bild: CARINA LARSSON

Joakim Svensson är energistrateg i Finspångs kommun men även projektledare för Sparsam körning i hemtjänsten. Det första steget är att pröva modellen på en hemtjänstenhet och om projektet faller väl ut ska det spridas vidare. Projektet finanseras primärt genom medel från Energimyndigheten och Finspångs kommun har fått bidrag från Energieffektiviseringsstöd för kommuner och landsting för hela detta år. Meningen är att huvuddelen av projektet ska genomföras under 2014. Inledningsfasen ägde rum under mars, april och maj då utrustningen i de nio bilarna testades och finansieringen fastställdes.

Fortsättning publicerad 20140718

Manifestation mot rasism

Trots hällande regn slöt Finspångsborna upp i kampen mot främlingsfientlighet. Brunnsparken fylldes snabbt.

Regnet strilade ner över Finsponga Marken och prognosen för en större anslutning i bruksparken där manifestationen Finspångare mot rasism såg dyster ut.

Text och bild: CARINA LARSSON

Lilibet Gustafsson och Anna Hellerstedt som tillsammans med Senad Bosnajakovic och Anita Mattisson varit med i planeringsgruppen såg ändå positivt på deltagarantalet. – Vi har fått in omkring tio talare och över tjugofem ställningstagande som ska upp på scenen och berätta varför de är mot rasism säger Lilibet och ordnar febrilt med ljudanläggningen. Hela den här idén kommer från ordföranden ur tre lokala partier här i Finspång som träffats för att pratat om vad vi ska göra mot rasism i vår kommun. Anna och jag blev sedan tillfrågade om vi ville vara med och arrangera hela manifestationen som inte är partipolitisk på något sätt utan här enas vi i en stor och viktig uppgift.

Fortsättning publicerad 20140711

En plats för andhämtning

“Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla,” säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter. Hon tar hand om barn mellan 6 och 12 år under två veckor.

Ett par kilometer väster om Finspång ligger Bönergården precis vid strandkanten av sjön Bönnern. Stora gräsytor sträcker sig ner mot sjön som är badvänlig och lättillgänglig.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bönergården ägs sedan 2000 av Stiftelsen Bönergården som består av de tre församlingarna missionsförsamlingen, baptistförsamlingen och pingstförsamlingen i Finspång. Hela verksamheten bygger på en kristen grund men vem som helst är välkommen att besöka Bönergården för en stunds avkoppling och andhämtning i den natursköna omgivningen.
– Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter nämligen Sommarlek för barn mellan 6 och 12 år. Det är som ett dagkollo under två veckor för barnen och vi brukar ha en samling på morgonen för att sen leka och ha roligt fram till eftermiddagen. Dagledigträffarna med pensionärer gör också resor hit och alla onsdagar är det musikcafé och våffelkvällar. Vi försöker att få hit musiker från hela Östergötland för att inte bara köra med inhemska talanger och det är inte endast kristen sång och musik som framförs utan en blandning av allt.

Fortsättning publicerad 20140704

Festligheter i dagarna tre

Församlingen har en otroligt bred körverksamhet. Mariagårdens 20-årsjubileum firades med glad sång och musik av kören Joysingers under ledning av Monika Björkvall

För att fira Mariagårdens 20-årsjubileum har det pågått festligheter i dagarna tre med pilgrimsvandring, friluftsgudstjänst i Mariagårdens trädgård, musikunderhållning och förtäring.
– Det har strömmat in folk hela tiden och dagarna har verkligen varit uppskattade, säger Kristina Larsson, husmor.

Text och bild: CARINA LARSSON

1994 var ett händelserikt år. Ett nytt svenskt pensionssystem ersatte ATP, regeringen beslutade att alla barnfamiljer som sökt asyl i Sverige före 1993 ska få uppehållstillstånd och pappamånaden infördes i föräldraförsäkringen. Men även mer dramatiska händelser ägde rum som försatte människor i sorg, Estonia förliste och i Stockholm skedde dödsskjutningar när festglada människor besökte Sturecompagniet.

Även i Finspång blåste förändringarnas vindar då Svenska kyrkan flyttade från det gamla församlingshemmet som var både trångt och låg en aning illa till och flyttade in i den nybyggda lokalen Mariagården i centrums kärna. Tårtkalaset efter friluftsgudstjänsten var mycket uppskattat, men även specialaren Café Oasensmörgåsen, som är näst intill en liten måltid, har haft en strykande åtgång.

Fortsättning publicerad 20140627

Nytt ljus på lokal historia

Vad hände egentligen i tändsticksfabriken i byn Valstorp på 1800-talet? Teatergruppen Gruvspelen drar i sommar fulla hus med en påhittad historia med förlaga i verkligheten.

Nu har årets gruvspel vid Gruvstugan utanför Hällestad framförts inför utsålda hus. I drygt tjugo år fanns en tändsticksfabrik belägen i byn Valstorp strax utanför Hällestad. Fabriken har sedan levt vidare i bygdens berättarhistoria i hundra år, en skröna som teatergruppen Gruvspelen nu gjort en föreställning av, utan att den för den sakens skull är en dokumentär.

Text och bild: CARINA LARSSON

Verkligheten, som gruvspelet baseras på, är att grundaren av tändsticksfabriken var en person vid namn Anders Peter Andersson, som bytte ut Andersson mot Bagge på 1840-talet.
– Vinden på en enkel torpstuga fungerade som lokal för tändsticksmakeriet, men själva tillverkningen kunde nog räknas mer som ett hantverk än som fabriksdrift, berättar Gösta Johansson, som kan sin bygdehistoria.

Upprinnelsen till tändsticksfabriken är enligt skrönan att Anders Andersson gjorde sig skyldig till stöld hos en bonde och fick avtjäna sitt straff i fängelset i Karlsborg. Verkligheten kan vara en annan eftersom ingen egentligen visste vart Anders tagit vägen, säkert är dock att han under en tid inte fanns med i kyrkböckerna.

Fortsättning publicerad 20140619

Ett riktigt höjdarjobb

Hallå där nere! Martin Carsten från Finspång arbetar som arborist. På fritiden klättrar han gärna i berg. Säkerheten är a och o och att jobba på höga höjder är en vanesak menar han.

Många av oss upplever en svindlande känsla om vi någon gång måste kliva upp på en stege och det blir ett visst avstånd ner till marken. För Martin Carsten från Finspång hör höga höjder till hans vardag och profession.

Text och bild: CARINA LARSSON

Martin Carsten är arborist, eller trädvårdare som han själv kallar sig för, och då gäller det att inte ha anlag för svindel. – Nej, höjdrädd är jag inte, däremot har jag respekt för höjder och det måste man ha annars kan det vara direkt livsfarligt, säger Martin.

Han ser över säkerhetsutrustningen innan han ska utföra dagens första jobb. Att klättra rakt upp till en höjd på 22 meter för att såga ner en tall vid en sommarstuga strax utanför Åby. Martin har alltid gillat bergsklättring och har även varit i Himalaya och klättrat. – En gång var vi en grupp som försökte oss på att bestiga en bergstopp som ingen tidigare hade bestigit, men vi fick ge upp eftersom det skedde lavinolyckor. Efter en tid åkte jag tillbaka till bergskedjan som ensamklättrare. Jag har inga problem med att klättra helt ensam, säger Martin. Även när Martin utför sina jobb är han helt ensam. Det kan verka riskabelt, men enligt honom själv tar han inga risker. – Jag är noga med väderleken, är det full storm får jag vänta tills stormen bedarrat, det här jobbet är väldigt väderberoende. Eftersom jag aldrig jobbar i skogen utan för det mesta hemma hos folk, så brukar ägarna vara med och ge goda råd. Då säger jag åt dem att gå in i köket och koka kaffe istället, jag vill inte att mina uppdragsgivare ska få grenar i huvudet, skrattar han.

Fortsättning publicerad 20140613

Lämningar med många minnen

På taket till det som var ett vattenverk berättar Arno Aarna för Jan-Erik Svenblad hur vattenverket fungerade.

Mellan Skärblacka och Finspång ligger Dovers torp. En vacker skog med både barroch lövträd sträcker sig ner mot Glan och vid vackert väder går det att blicka ut över vattnet och se Svärtinge, Skärblacka och Norrköping. Det råder lugn och harmoni på platsen men för exakt 70 år sedan var det liv och rörelse med inslag av sorg och dramatiska händelser som kom att påverka människors liv för lång tid framöver.

Text och bild: CARINA LARSSON

Våren 1944 härjade Röda armén i Estland och många kände sig tvungna att för sina liv fly armén och en av tillflyktsorterna blev Dovers torp, ett av Sveriges runt 50 flyktingläger. Män, kvinnor och hela familjer färdades tvärs över Östersjön för att finna en fristad i lägret som hade kapacitet att ta emot upp till 1 500 personer åt gången. En av dessa var då nioårige Arno Aarna som med sina föräldrar och fyra syskon färdades i en gammal vedskuta i hela tre dygn innan de med hjälp av svenska kustbevakningen nådde Roslagens skärgård.

Numera är de 100 barackerna i Doverstorp borta men resterna finns kvar i form av plintar, stenformationer och gjutna grunder som ett minne över de omkring 8 000 flyktingar från Estland och senare Polen som mellan åren 1944 och 1946, under enkla förhållanden fick lägret som sin tillfälliga bostad. Arno Aarna söker sig ofta till platsen med en kaffetermos och även om han snart fyller 79 år minns han tydligt och klart överresan och de tre månader han bodde i Doverstorp. Han är medlem i föreningen Doverstorps flyktingläger där Jan-Erik Svenblad är ordförande.

Fortsättning publicerad 20140606

Vandring från 1500- till 1900-tal

Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby är djupt imponerade över leden.

Att vandra de 3,6 kilometerna på Glansgruvans vandringsled är som att vandra genom historien mellan sent 1500-tal till mitten av 1900-talet. Leden går genom delar av Vånga socken och de historiska lämningarna avlöser varandra.

Text och bild: CARINA LARSSON

Vandringsleden börjar vid Restad kalkbrott. Vid Glans kalkbruk ses resterna av bruket där kalkförbränningen började efter första världskriget och fortsatte fram till 1954 då driften lades ner. Kalkstensbrytningen fortsatte några år till för att upphöra i slutet av 1950-talet. Leden fortsätter på historisk mark och är en del av den gamla landsvägen mellan Norrköping och Finspång och kallas Bergslagsvägen eller Kungsvägen. Någon trafik mellan orterna har inte funnits sedan 1700-talet, då vägen flyttades västerut i närheten av där riksväg 215 ligger idag.

Längst med leden finns de gamla gruvhålen bevarade. Det har funnits omkring tjugo gruvor, vars hål idag är vattenfyllda och omgärdade med skyddsnät. Den djupaste gruvan är Mariedalsgruvan, med ett djup på 122 meter. Malmbrytningen i gruvorna pågick under 1600-talet fram till 1700-talet och all brytning skedde med så kallad tillmakning, vilket innebär att berget hettades upp och värmespänningarna ledde till att berget sprack. Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby har letat sig till Glansgruvans vandringsled och är djupt imponerade över leden och de historiska sevärdheterna. – Det är en fantastisk upplevelse och något vi inte visste fanns innan jag fick höra talas om vandringsleden genom en bekant på Facebook, säger Ann-Britt. Båda fascineras över den rika växtligheten av sällsynta blommor, mossar och örter i den kalkrika miljön. Det finns olika arter av orkidéer, köttätande växter och en ormgran med ett säreget utseende. Genetiska orsaker gör att granen inte har förmågan att bilda sidoskott på grenarna som kan växa utan att bilda skott. Barren växer direkt på grenarna som är långa och hänger rakt ner.

Fortsättning publicerad 20140530

Ett yrkesliv i FÄRG

Henrik Nordgren gick efter en liten omväg i pappas fotspår. Nu har han jobbat hos Kulturmålarna i 17 år.

Kulturmålarna är en målerifirma i Finspång som startade i samband med att den gamla textilarbetsplatsen Louis De Geer i Norrköping gjordes om till en modern konsert- och kongresshall 1994.

Text och bild: CARINA LARSSON

På 1970-talet stannade den sista vävstolen i industribyggnaden Louis De Geer. Huset har anor så långt tillbaka som till 1600-talet, då det var ett vapenfaktori. Nya tider stundade och nya idéer växte fram efter att byggnaden upphörde att vara arbetsplats för textilarbetare. Varsamt restaurerades den gamla industrilokalen och i oktober 1994 invigdes Louis De Geer konsert och kongress. Det var i samband med detta de båda målarfirmorna Torstensson och Allard samt Sune Larsson kom in i bilden.

– Firmorna samarbetade när Louis De Geer skulle målas och ett tredje bolag bildades, vilket blev Kulturmålarna. När sedan den tredje firman blev till salu köpte min pappa, som var målarmästare hos Torstensson och Allard, Kulturmålarna och så småningom kom även jag med in i firman, säger Henrik Nordgren som idag mest ägnar sig åt det administrativa och gör kalkyler i företaget. Jag hinner inte med att måla så mycket för kontorsarbetet kräver sitt och det är fullt upp hela tiden. Vi målar åt industrin, Finspångs kommun, Vallonbygden och åt privatpersoner. Kulturmålarna finns på Ekkällevägen i Finspång och det är omkring fjorton personer som arbetar på firman. Några är under utbildning i målaryrket och gör sin praktik och andra går som lärlingar.

Fortsättning publicerad 20140523

En hel värld av färg & mönster

Ett gäng som älskar att arbeta med inredning och snygga, smarta lösningar. Colorama-gänget i Finspång samlade i trappan.

Passar blommiga tapeter ihop med rutiga eller randiga? Eller orange med rött? Finns det en osäkerhet omkring valet av mönster och färger kan det vara en god idé att kontakta en inredningsdesigner som kan komma med både goda och smakfulla råd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda Hillström arbetar på Colorama Ödman i Finspång och hon hjälper kunderna som kommer till butiken, men hon åker även hem till dem som vill ha hjälp med att till exempel pigga upp vardagsrum och kök med något nytt och stilfullt.

Linda har alltid haft ett intresse för inredning men det krävs utbildning inom området, inte minst när det gäller att se till kundens behov. – I slutänden är det kunden själv som bestämmer, men blandar de ihop mönster och färger alltför mycket får jag försöka lotsa in dem i ett annat tänk. Allt passar faktiskt inte ihop. Men en till synes omöjlig färgsammansättning går att möjliggöra om man knyter ihop färgerna med till exempel en avvikande färg, garanterar Linda som är utbildad både inredningsrådgivare och inredningsdesigner. På frågan vad kunden vill ha har Linda inget rakt svar, det är väldigt olika från person till person. Vissa vill ha det allra senaste och trendigaste medan andra håller sig till det neutrala och strikta.

Fortsättning publicerad 20140516

Allt går–bara viljan finns!

– Jag önskar att någon filmat mig så att jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne Källgren.

Inget är omöjligt, det gäller bara att inte låsa sig och klä sig i en offerkofta som känns blytung. Den filosofin bär Anne Källgren i Finspång med sig om hon någon gång blickar bakåt, till den tiden för omkring tretton år sedan, innan hon själv till slut tog av sig sin egen offerkofta.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag var ”fröken duktig” som hade eget företag och drev en ridskola samtidigt som jag var småbarnsmamma, renoverade huset och fuskade med sömnen. Det var en onödighet som bara kostade tid, jag arbetade tolv till femton timmar per dygn och i efterhand förstår jag att jag var en arbetsnarkoman, säger Anne. Familj och vänner varnade, men Anne vägrade lyssna. Tills en dag då hon vaknade upp med huvudet på bilratten vid en parkeringsplats någonstans mellan Karlskoga och Örebro.

– Då förstod jag att något var fruktansvärt fel och sökte hjälp. Därefter blev min dagliga aktivitet att släpa mig fram och tillbaka till postlådan, innan jag kröp tillbaka till min säng och drog täcket över mig som ett skydd för omvärlden. Jag önskar att någon filmat mig så jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne allvarligt.

Fortsättning publicerad 20140509

”Passa på att ha roligt i livet”

Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom hans yrkeskompetens. Han tog steget till eget när han kände att tiden, och han själv, var mogen.

Innan det går att flytta in i ett nybyggt hus har det varit en lång process. Stora beslut har tagits, inte mist val av husfabrikant. I samband med att bygglov söks ska en kontrollansvarig anges som ska följa hela processen, vilket bland annat innefattar tekniska samråd, besiktning och underlag för slutbesked. Allt detta måste klaras av innan bohaget kan bäras in och familjen installera sig i sitt nya hus.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Med sina 30 års erfarenhet av byggbranschen har Bengt stor kunskap och kan vara behjälplig vid en människas kanske största investering i livet. – Jag var bygg- och fastighetschef på Coor Service Management, som då hette Sapa industriservice, i tretton år, men började känna att det var dags för andra utmaningar och blev egenföretagare, säger Bengt.

Idag har Bengt konsultuppdrag i olika byggprojekt, både för privatpersoner och företag, men även uppdrag som kontrollansvarig vid nybyggnationer och tillbyggnader. – En stor del av mitt arbete är kontrolluppdragen, men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom min yrkeskompetens. Det är brist i landet på certifierade kontrollansvariga i samband med bygglovsansökan, berättar Bengt.

Fortsättning publicerad 20140502

Segelflyg – fri som vråken

– Nu börjar utomhussäsongen här i Finspång och de segelflygplan som legat inomhus i klubbhuset under vinter ska plockas fram. Sedan är det bara att ge sig upp under molnkanten när vädret tillåter, säger Ernst Persson som segelflugit i 70 år. Johan Bäckman är lika biten av sporten som Ernst.

Efter första världskriget infördes begränsningar för utvecklandet av flyg i Tyskland och det enda som tilläts var glidflygplan. Det 950 meter höga berget Wasserkuppe i tyska Hessen blev en viktig plats där segelflyget tog sin början. Glidflygplan och hängglidare var de farkoster som användes innan man upptäckte att vissa vindar gjorde att tiden i luften kunde förlängas och segelflygets era inleddes.

Text och bild: CARINA LARSSON

År 1923 var några svenska flygare till Wasserkuppe och genomgick glidflygarutbildning. En av dem, Rolf Bergvik, introducerade segelflyget i Sverige, något som kom för att stanna. Idag bedrivs segelflyget genom Svenska segelflygförbundet, som är en organisation under Svenska Flygsportförbundet.

Linköpings segelflygklubb bildades redan 1940 och har haft sin verksamhet på Malmen fram till 2006, då de förbjöds att fortsätta med verksamheten där. Klubben började leta nya segelflygstråk och övertog Finspångs sportflygfält 2007. Finspångs segelklubb hade fört en tynande tillvaro och beslutat sig för att lägga ner verksamheten.

Fortsättning publicerad 20140425

En god bit av Japan i Finspång

Mikael Axelius har lång erfarenhet av det japanska köket och driver sedan åtta år Sushiakademin i Finspång.

Fredagkväll och tacomys, en vanlig kombination i de svenska hemmen. Men varför inte byta ut det mexikanska mot det japanska och köpa hem några bitar sushi istället.

Text och bild: CARINA LARSSON

En bra idé tycker Mikael Axelius som har lång erfarenhet inom det japanska köket och sedan åtta år tillbaka äger och driver Sushiakademin i Finspång. – Från början hade jag tänkt bli konstnär men hamnade i en japansk restaurang i Stockholm och så blev jag fast i yrket. 2001 gick jag en starta egetkurs med målet att bli min egen restaurangägare. Den konstnärliga ådran har jag faktiskt användning av för att komponera en sushirätt krävs att den inte bara ska smaka gott i munnen, den ska även vara en fröjd för ögat.

Mikael är noga med råvarorna och han beställer hem alla varor av hög kvalité och betalar extra för att få det han verkligen vill ha för att kunderna ska känna sig nöjda. – Jag köper inte in fisk som är rödlistad som till exempel tonfisk och det har accepteras av mina matgäster. Så har jag hittat ett ris som bara jag och en japansk restaurang i Stockholm använder, det är ett extra kort rundkornigt ris. All fisk skär jag i bitar och fryser in i två dygn innan den är klar att använda, berättar Mikael.

Fortsättning publicerad 20140418

Spännande te- och kaffehandel

Johanna får nostalgikänslor från sin barndoms uppdukade bord när hon säljer finsk mat.

Kryddans thé- och kaffehandel är en ny spännande butik i Finspång. Här finns ett rikligt utbud av kaffe, te, kryddor och praliner. Dessutom finns direktimporterad finsk mat som snabbt blivit populär. Vad sägs om leverlåda, kaffeost och lördagskorv?

Text och bild: CARINA LARSSON

Sedan tre månader tillbaka kan Finspångsborna köpa lite finare sorters kaffe och te då paret Monica Andersson och Roger Nord öppnat Kryddans thé- och kaffehandel på Bergslagsvägen. Till hjälp i butiken finns Johanna Larsson och hon har koll på vilka kaffeoch tesorter som passar bäst vid olika tillfällen.

Skulle det smaka bra med en liten godbit till den varma drycken finns ett stort utbud med fina chokladpraliner i mängder av olika smaker och kulörer. Varför inte prova på en pralin smaksatt med hallon och chili, hallonpannacotta, blåbär eller lite mer vågade smaker som ingefära och citron. Som butiksnamnet talar om finns även en hel vägg med hyllor fyllda med etthundra sorters kryddor som kommer från en kryddgård i Skånska Bjärred. – Chokladen är riktigt fin och kommer ursprungligen från Belgien och rullas i Tyskland. Eftersom det är så många smaker att välja på kan det vara svårt för kunden att bestämma sig, vi brukar inte vara knussliga utan det går bra att få provsmaka om det skulle behövas. Jag har själv smakat men måste erkänna att jag nog förätit mig. Det är mäktig choklad och inget som man proppar i sig många praliner av, en enda räcker gott och väl till en kopp kaffe eller te, säger Johanna.

Fortsättning publicerad 20140411

De brinner för kulturen

Populära ”livekonserter” på stor bioduk, After Work på både svenska och engelska, dagbio, musik, teaterverksamhet och mycket annat ryms under taket på Kulturhuset Finspång. Christer Öjring och Mårten Hafström brinner för att utveckla Finspångs kulturella liv.

Först kom Rolling Stones sedan Phantom Of The Opera till Kulturhuset i Finspång. Visserligen inte live, men nästan, eftersom det blev en riktig konsertkänsla när båda föreställningarna rullades upp på bioduken i den mäktiga biografsalongen med plats för över 400 besökare.

Text och bild: CARINA LARSSON

– När vi visade Rolling Stones från den inspelade livekonsert de gjorde Hyde Park sommaren 2013 jublande vår publik och applåderade och det gläder mig oerhört att det blev en sådan succé eftersom just Rolling Stones alltid legat mig varmt om hjärtat, jag tillhör ju den åldersgruppen som var med på den tiden och även sett deras konsertet live flera gånger säger Christer Öjring, kultursekreterare i Finspång. – Konsert på bio är bara ett av våra koncept här i Kulturhuset. fyller Mårten Hafström i. Han är kulturutvecklingschef och har ansvaret för Kulturhuset och trots att han endast innehaft den posten i sju månader brinner han lika mycket som Christer att driva ambitionen framåt för att utveckla och föra den kulturella andan framåt.

De här konserterna visar att vi hittat rätt och bion är ett otroligt lyft för Finspång. Vi kan faktiskt med stolthet säga att vi är med bland alla världens stora biografer genom att visa filmer som har Sverigepremiärer och det är en häftig känsla att det är Finspång och världen, vi är verkligen i centrum då det gäller film. Vi satsar på det verkligt breda filmerna, när Hundraåringen gick upp på premiär hade vi sex utsålda föreställningar och 1 200 sålda biljetter. Vi vänder oss även till den unga publiken där vi visar söndagsmatiné och under skolloven är det extra matinéförställningar.

Fortsättning publicerad 20140404

En Indienresa för livet

Per Blomberg visar kryddor som är inköpta på den lokala marknaden i Rampurwadi.

LRF:s årsmöte i Risinge 2011 blev upprinnelsen till ett spännande möte mellan svenska lantbrukare i Finspång och lantbrukare i Rampurwadi i Maharashtra state, Indien.

Text och bild: CARINA LARSSON

– En LRF-medlem kunde inte komma på LRF:s årsmöte i Risinge, eftersom hon vid det tillfället var i Indien. Väl hemkommen fick hon i uppgift att hålla ett föredrag om sin resa och avslutade då med att kasta ut en fråga om någon var intresserad av att följa med på nästa resa och då räckte jag upp handen, berättar Per Blomberg.

Per och hans fru Sofia reste tillsammans med några grannar och blev helt sålda över resan till Rampurwadi, som är en platå belägen 1000 meter över havet där det lever och arbetar enbart lantbrukare. – Vi är några lantbrukarfamiljer här i Finspång som startade Föreningen Rampurwadis vänner som har till syfte att främja ett utbyte mellan svenska och indiska lantbrukare, berättar han. I Indien har föreningen kontakt med paret Sunita och Mohanish Keskar som arbetar med ett socialt utvecklingsprojekt i Rampurwadi, med fokus på ett hållbart och utvecklande lantbruk. De driver även ett skolhem för 15 pojkar.

Fortsättning publicerad 20140328


Ek deltog i Södras sommarkväll

Kön ringlade sig lång till serveringen av kolbullar. För vad passar väl bättre att bjuda erfarna skogsägare på än riktig skogshuggarmat.

I strålande sol och ljumma vindar höll Södra sin årliga sommarkväll i Häfla hammarsmedja där Norrköpings skogsbruksområde stod som arrangörer.

Text och bild: CARINA LARSSON

Södras nytillträdda ordförande Lena Ek tilldelade Stiftelsen Häfla hammarsmedja Södras kulturstipendium på 10 000 kronor. Leif Sundeblad, ordförande i stiftelsen var mycket glad över kassatillskottet som kommer att gå till underhåll av de historiskt värdefulla byggnaderna. Samtidigt som stipendiet överlämnades fick stiftelsen även en extra liten present av Södra i form av en fågelholk med ett läskande innehåll. – Det är björksav som tappats på flaska. Det finns även med ett snapsglas så det torde vara en snapsholk, sa Leif och tackade för de båda gåvorna.

Kvällen inleddes med en förevisning av sågen där en timmerstock förvandlades till brädor. Sågen drivs helt och hållet av vattenkraft så närmare naturvänlig sågning går inte att komma resonerade närvarande skogsägare som följde arbetet med stort intresse. – Vi har som tradition att hålla sommarskogskvällar för Södras medlemmar med familjer och försöker hitta lite olika intressanta platser. I år föll lotten på Häfla hammarsmedja och det är en spännande plats att bli förevisade, menade Anders Ek som är ordförande i Norrköpings skogsbruksområde.

Fortsättning publicerad 20150703

Nu är stickning populärt igen

Margaretha trivs i Landsvägsgården och bjuder in till stickkafé varannan onsdag.

En symfoni av färger möter den som stiger in i garnboden hos Margaretha Dyrkell. Trä och textil i Ljusfallshammar har det mesta att erbjuda i garner och Margaretha brinner för både sin butik och för sin prunkande trädgård där kunder erbjuds att strosa runt och njuta av den vackra miljön.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Från grunden är jag hushållslärare men när vårt barn fick diabetes vid fem års ålder blev det jobbigt eftersom hon hade syskon och min man arbetade borta under veckorna. För att kunna vara hemma fick jag idén att starta upp något här hemma på gården, berättar Margaretha. Idén fortsatte att utvecklas och 1983 öppnade Margareta en liten butik där hon saluförde presentartiklar, ull- och virkgarn. Butikens utbud växte med ännu mer garn och en del handarbetsmaterial. – Från att det har varit ett uppehåll med stickning är det åter på modet och är nu jättestort. Broderi är däremot inte alls populärt längre och har nästan helt försvunnit, menar Margaretha.

Många stickar och skänker utomlands men även till sig själva och till sina barnbarn. Schalar men framför allt sockor är jättepoppis att sticka. – Det finns otroligt många olika sockmodeller, mönster och färger, förklarar hon. Varannan onsdag bjuder Margaretha in till stickkafé och de stickande damerna samlas i det vackra huset Landsvägsgården som har anor så långt tillbaka som tvåhundra år.

Fortsättning publicerad 20150626

Ett högtidstal som berörde

Musikkåren höll takt och ton i Bruksparken.

Strålande sol, den blågula flaggan som vajade för vinden och skolmusikkåren. Ingredienser som bäddar för ett riktigt fint nationaldagsfirande. Vilket det också blev då Finspång bjöd in till ett storslaget firande i Bruksparken där kommunen bjöd på kaffe och bullar som bakats och serverades av Finspångs motorsällskap.

Text och bild: CARINA LARSSON

Kommunfullmäktiges ordförande Berit Martinsson (S) välkomsttalade och överlämnade därefter podiet till proffsdansaren Tobias Karlsson, känd från Let’s dance. – Jag försöker alltid få tag i spännande högtidstalare till nationaldagen och blev glad när Tobias tackade ja till att komma hit till oss i Finspång. Han är beviset på att allt är möjligt och jag tror att många blir styrkta av hans tal, menade Christer Örjing som är kommunens kultursamordnare och den som har stor erfarenhet av hur ett bra nationaldagsfirande ska arrangeras.

Tobias berättade för en hänförd publik om livet som proffesionell dansare men även om mobbing och att i andras ögon vara annorlunda. – Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor. Jag kommer från en mindre ort utanför Hallsberg där det fanns ett enda motto. ”Det går aldrig!” Vilket jag är uppvuxen med i mitt föräldrahem. När jag var barn fanns det två aktiviteter vi kunde utöva. Spela fotboll på sommaren och åka skidor på vintern. Vilket jag var urkass på. Men när jag var nio år kom en dam till vår lilla stad och hon tog in dansen i mitt liv. I och med detta fick jag bekräftelse på att jag kunde något men att börja dansa i början av tonårstiden kan vara gränsen till dödligt.

Fortsättning publicerad 20150619

Synskadade massörer använder Lotorpsmetoden

Allt vanligare i Sverige att behandlas av synskadad massör

I Asien har synskadade massörer hög status. Anledningen tros vara att kinesiska kejsare tillät endast synskadade massörer utföra behandlingarna. I viss länder som exempelvis Vietnam, Laos och Sydkorea är det endast synskadade som får tillstånd att utbilda sig till massörer.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Sverige har Synskadade massörer AB börjat få fäste och finns på orterna Stockholm och Växjö. Samtliga massörer är certifierade synskadade massageterapeuter och företaget har ett nära samarbete med Mellansveriges massageskola och finns dessutom i ett nätverk med företag som engagerat sig i massörer med synskada. Företag är deras främsta kunder men även privatpersoner är välkomna att boka massage.

Grundaren till företaget är Martin Forstner som själv är synskadad massör. – Jag startade Synskadade massörer år 2011 och bakgrunden är att jag ofta fick nyfikna frågor gällande min synskada när jag var ute på arbetsplatser. Jag uppskattar visserligen när folk är nyfikna men kände att det lades allt för mycket fokus på mig och mina ögon. Tanken bakom min idé blev att om jag startade ett företag där alla visste redan från början att massören var synskadad så skulle det inte behöva bli några närmare diskussioner, berättar Martin.

Fortsättning publicerad 20150612

Svunnet Finspång i miniformat

Ingvar Arvidsson tycker det är både roligt och värdefullt att bevara Finspång även om det är i miniatyr.

Varje onsdagskväll samlas ett gäng herrar nere i källaren till ett hyreshus i Finspång. Länstidningen beslutade sig för att ta reda på vad som egentligen försigår i källarlokalen och gjorde därmed ett studiebesök.

Text och bild: CARINA LARSSON

Innanför dörren har Finspångs Modelljärnvägsklubb byggt upp ett imponerande landskap där Finspång har sin egen speciella plats. Ingvar Arvidsson, medlem i klubben som startades 1983, berättar om arbetet med likoch växelströmsbanorna som konverterats till digital styrning. Vill någon köra tågen konventionellt möter det inga hinder. Allt går att ordna med en enkel omkoppling. Men det mest intressanta är ändå landskapen som tågen reser igenom.

– Från början höll vi till i källaren på kommunhuset men blev trångbodda så vi flyttade hit där det finns lite mer svängrum. Vi har byggt allt själva med hjälp av kartong och annat lämpligt material som vi hittar. Att köpa färdigt blir dyrt och är inte lika roligt. När vi kom hit var målet att bygga upp en del av Finspång säger Ingvar och visar på Finspångs gamla järnvägsstation från 1927. Hyreshusen finns än idag och även Majorsvillan nere i centrum. Den ska tyvärr rivas för att ge plats åt ett höghus men det tänker inte vi här i klubben gå med på så hos oss får villan stå kvar. Att hus och byggnader inte riktigt står som de gör i verkligheten är det ingen som hänger upp sig på. Många som kommer på besök känner igen sig och får nostalgiska minnen av orten.

Fortsättning publicerad 20150605

Den som måste vara stark

Elisabeth och Ann-Margret gör livet lite lättare när det känns tungt och svårt för den som vårdar en närstående i hemmet.

När en anhörig vårdar en närstående som blivit sjuk kan det kännas tryggt och skönt att få stöd i vardagen. Livssituationen för både den som är sjuk och den omhändertagande är förändrad och det som tidigare varit självkart blir inte lika enkelt längre.

Text och bild: CARINA LARSSON

Finspångs kommun erbjuder kostnadsfri stöttning genom Anhörigteamet som startades i kommunen år 2007. Personal från teamet kommer hem till par för att ge avlastning och därmed möjlighet till den som vårdar att få lite egentid. Ann-Margret Blomquist, Elisabeth Jern och Gunvor Lindqvist arbetar på Anhörigteamet och de vet hur viktig och betydelsefullt det är med detta stöd.

– I första hand ger vi den friska anhöriga möjligheten att få komma ut och handla, hälsa på vänner eller bara rå om sig själv under några timmar i veckan. Samtidigt vill vi förmedla en trygghet i att vi finns endast ett telefonsamtal bort, säger Elisabeth. Avslösningen är en biståndsbedömd insats men den som önskar kan utan biståndsbeslut besöka Anhörigteamets anhöriggrupper, tematräffar eller bara ha en telefonkontakt om det är något som tynger eller bekymrar.

Fortsättning publicerad 20150529

En aldrig sinande historiekälla

Kjerstin Thorsson, Finspång, spelar fiol i gruvspelet Värvarna i Hällestad. Bilden är dock tagen vid en tidigare föreställning. En av årets föreställningar kommer att vara teckentolkad.

Den 5 juni är det för tionde året i rad premiär för Sommarteaterns årliga spel vid Gruvstugan i Hällestad. Som vanligt är det den ständigt historiegrävande Jan-Eric Karlström som vaskat fram storyn och Ingbritt Swanö Wiklander står för manus och regi. Titeln för årets gruvspel är Värvarna och förflyttar oss tillbaka till då Karl XII satt på den kungliga tronen.

Text: CARINA LARSSON

– Eftersom Hällestad var ett bergslag hade bönderna till viss del kommit lindrigare undan från de militära rustningarna än de från grannsocknarna. Det var kungen som hade beslutat att bönderna som bröt malm och smälte järn i gruvor och hyttor i Bergslagen skulle slippa krigstjänsten. Det var viktigare att både gruvor och hyttor var bemannade och i ständig drift, än att gruvdrängarna begav sig ut i strid och kanske aldrig mer kom hem från krigsfälten ute i Europa, berättar Jan-Eric.

Dock slapp männen från bergsbygden inte ifrån kriget helt och hållet. De var tvungna att bilda hemvärn som skulle bemanna landets fästningar och bevaka krigsfångar. Någon värvning till stridande arméer fick däremot inte förekomma inom Bergslagen. – Läget blev så småningom kritiskt när krigslyckan vände och armén fick svårt att fylla ut luckorna efter stupade soldater. Löftet om frihet från utskrivning och värvning till armén bröts, vilket blev påtagligt även i Hällestad. När det stora slaget vid Poltava skedde år 1709 dök Bergskompaniets värvare upp på orten varpå befolkningen startade vilda protester med kaplan Johannes Wallerius i täten, säger Jan-Eric.

Fortsättning publicerad 20150522

Svalt intresse för regnbågsveckan

”Det gäller att aldrig ge upp arbetet omkring könsfrågor och identitet. Därför kommer vi att arrangera regnbågsveckor fler år framöver”, resonerar bibliotekarien Ellinor Monell.

I samband med att Norrköping skulle ha sin Pridefestival beslutade sig Finspångs bibliotek att arrangera en regnbågsvecka med fokus på frågor kring hbtq, könsnormer och identitet.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi som arbetar här på biblioteket började prata om Pridefestivalen och kom på att även vi som inte är en storstad borde haka på detta viktiga ämne. Det säger Ellinor Monell som är bibliotekarie i Finspång. Hur det mottagits av Finspångsborna vet vi inte riktigt. Det jag kan säga är att det inte har haft någon stor genomslagskraft. Första dagen hade vi en filmförevisning med hbtq-tema men det kom tyvärr inte en enda besökare. Jag kan tänka mig att det finns en form av rädsla inför något som är främmande. Lite förvånande är att inga ungdomar kom men eftersom Finspång är en liten ort kanske ingen vågade komma. Risken att bli utpekad som homosexuell kan vara en bidragande orsak tror Ellinor. Det här är ett tema som ska uppmärksamma, alla grupper har samma värde och är välkomna så det borde inte finnas någon rädsla.

Fortsättning publicerad 20150515

Elever håller Finspång rent

”Kan ni så kan även vi”, resonerar kommunpolitikerna Larserik, Ulrika och Danny, och ger sig ut på en skräpplockardag. Allt skräp ska ner i de gula säckarna men först ska skräpet sorteras innan det bär iväg till sopstationen.

Håll Sverige rent är organisationen som under en vecka fört kampanjen Skräpplockardagarna. Finspångs kommun var inte sena med att nappa på aktiviteten och närmare 1 900 Finspångsbor har hjälpts åt att städa gator och torg rena från skräp.

Text och bild: CARINA LARSSON

På Hällestadsskolan fick skolbarnen hjälp av kommunstyrelsens politiker och med gemensamma krafter rensades inte bara skolområdet utan hela banvallen med närliggande områden. Att politikerna kommer till skolan för att plocka skräp är för att visa upp sig i ett för alla angeläget syfte. – Det har blivit en tradition när skolorna har ordnat den här aktiviteten och vi tycker att det är viktigt att det syns att även politikerna vill vara rädda om Finspång och vår miljö, säger Ulrika Jenasson (S). Inbjudan har kommit från Finspång tekniska verk som tillsammans med sektor barn och utbildning har uppmuntrat skolorna att ta upp frågan om nedskräpning på ett pedagogiskt sätt bland klasserna.

– Det är även en tunna uppställd vid kommunhuset och påsar uppställda så att alla som jobbar och vistas i kommunhuset kan plocka upp skräp och kasta där. Här ute i Hällestad har vi faktiskt inte hittat så mycket skräp, för barnen är duktiga att plocka upp och kastar dessutom inget skräp. Så här inom skolområdet är det väldigt snyggt och fint, anser Ulrika. – Mot banvallen blev det lite mer skräp som burkar, flaskor och två stora betongfundament med pinnar. Dessa tog personal från Tekniska verken reda på och det var bra att det kom bort så ingen snubblar över dem, säger Denny Lawrot (C).

Fortsättning publicerad 20150508

Framåt för nya Vårdcentrum

Vi går från det gamla och möter det nya säger Marie Morell, Fredrik Sjöström, Per Larsson och Jan-Owe Larsson.

Nu har äntligen satsningen på ett nytt Vårdcentrum börjat skymta slutmålet även om det kommer att dröja ytterligare fram till 2018 innan bygget står klart för invigning. Kommunfullmäktige har godkänt den nya detaljplanen och Vårdcentrum kommer att ligga längst med Bergslagsvägen mellan den gamla brandstationen och Baptistkyrkan.

Text och bild: CARINA LARSSON

Måndagen den 20 april besökte Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna i Region Östergötland Närsjukvården i Finspång där Närsjukvårdsdirektör Per Ström inledde dagen med att informera om verksamheten och det arbete som bedrivs inför den nya vårdbyggnaden. – En del av Nya moderaterna och Kristdemokraternas gemensamma arbete är att försöka vara ute och hitta frågor på egen hand nu när vi inte är med i det flöde som händer. En av frågorna som varit mycket viktig och aktuell under lång tid är naturligtvis allt arbete med Finspång, säger Marie Morell (M), oppositionsråd och 2:e vice ordförande i regionsstyrelsen. Vi har varit runt och tittat på närsjukvården bland annat i Motala och nu här i Finspång. Vi har fått en rundvandring här i sjukhuset tillsammans med Per Ström och Kerstin Olsson som är projektledare för nya vårdcentrum.

Det som är glädjande i Finspång är att det finns en bra försörjning av läkare vilket inte är helt vanligt på andra vårdcentraler i Östergötland eller andra delar av landet. – Det är viktigt att fortsätta nyttja att det finns en god tillgång på läkare och annan god kompetensförsörjning här på vårdcentralen. Det är för övrigt mycket spännande med Finspång, hur utvecklingsinriktad man är, oavsett vilka chefer som suttit på sina poster under åren. Det har alltid funnits ett driv och det upplever jag att det fortfarande finns och där samverkan med kommunen är unik, menar Marie Morell.

Fortsättning publicerad 20150501

Festligt i Svenska kyrkan

Ljusvandring på påsknatten runt kyrkan.

I ett litet försök till vårväder nyligen var det vårmarknad i Hällestads församlingshem. Redan utanför entrén kunde man smaka på brända mandlar och fortsatte man in så fanns hantverk till nytta och nöje, ätbara produkter i form av korvar och chark, honung, hembakat bröd med mera samt blommor, påskprydnader och lotterier.

Text: MARGARETA BAGGMAN
Bild: GÖSTA JOHANSSON

Så kunde man följa med på påskvandring i form av ett påskspel, som börjar i församlingshemmets lokaler där tre kvinnor berättar om Jesus sista måltid, besöket ute i Getsemane och vandringen till graven där den romerske soldaten somnat på kyrktrappan, mötet med ängeln, som förkunnar uppståndelsen och glädjen till orgelns brus i kyrkan.

Flera av församlingens präster och kyrkomusiker medverkade vid Vårfest på Vi berga shopping, där även en Bröllopsmässa arrangerades. Palmsöndagen kom med regn och snöblask. Finspångs församling fortsätter att fira sina äldre medlemmar med att bjuda in till 80, 85 och 90- års fest en gång i kvartalet. Årets första fest hölls i Hälle stad. Festligheten inleddes med en mässa i kyrkan ledd av komminister Kirsten Alm och diakon Annette Andersson med kända psalmer som Den blida vår är inne och Jesus från Nasaret går här fram.

Fortsättning publicerad 20150424

Den rullande naturskolan

Chris och Monica Wall dukar upp en härlig frukostbuffé för frusna orrskådare.

Ekoturen är Norrköpings kommuns rullande naturskola för barn men även för vuxna som ger östgötarna möjligheten att på ett smidigt sätt komma ut i skog och mark.

Text och bild: CARNA LARSSON

Anette Aspegren-Güldorff är Ekoturens busschaufför men även naturexpert med biologutbildning och förutom att hon hämtar skolbarn för naturexkursioner arrangerar hon naturutflykter för företag, föreningar och privatpersoner.

Lördagen den 28 mars gick turen till Kärnskogsmossen utanför Tjällmo som är en av Östergötlands bästa platser för orrspel, tillika en av södra Sveriges största öppna mossar med mycket vildmarkskänsla. En något kall och blåsig morgon där det riktiga orrspelet inte ville komma igång utan deltagarna fick nöja sig med att genom kikare skåda en och annan tupp och höna som helt ljudlöst flanerade omkring på mossen. – Förra året var det annorlunda, då var orrspelet i full gång, men det går inte att förutse djurs beteende i förväg, menar Anette som gjort turen till Kärnskogsmossen två gånger tidigare. Förra året inledde jag ett samarbete med Monica och Chris Wall som förestår Tjällmo gästgifvaregård och de dukar upp en frukostbuffé och kulturvandring på Skönnarboleden efter det att vi varit vid orrarnas spelplats.

Fortsättning publicerad 20150417

Fästingplågan håller i sig

Annelie och Pernilla önskar att alla som bor i riskområden kommer och vaccinerar sig innan fästingsäsongen kommer.

Äntligen är vintern ett avslutat kapitel för denna gång och vi börjar vistas ute i skog och mark. Vintergarderoben är undanhängd och nu gäller en lättare och ljusare ekipering. Men det gäller att vara vaksam under utomhusvistelsen och se till att inga oönskade småkryp som fästingar letar sig in under tröjärmar och byxben.

Text och bild: CARINA LARSSON

För att skydda sig själv och sina barn är det en god idé att vaccinera sig mot TBE speciellt de som är bosatta på ostkusten, i skärgården i Uppland och Södermanland samt i Mälarregionen där det även där finns vissa riskområden. I stora delar av Centraleuropa, Ryssland, Baltikum och Åland finns smittrisk så det är lämpligt att vaccinera sig om dessa länder ska besökas.

Annelie Kans Thalinsson och Pernilla Johansson arbetar båda som vaccinationssköterskor på vaccinationsmottagningen på Vårdcentralen i Finspång och de anser att alla som bor inom riskområden bör vaccinera sig för att skydda sig mot TBE. – Resevaccinationsmottagningen öppnade här i Finspång 2012 men det är inte enbart vaccinationer för de som ska åka utomlands som vi erbjuder utan även vaccination mot TBE. Våra öppettider är varje tisdag på eftermiddagen till kvällen så de som arbetar ska ha möjlighet att komma hit efter arbetsdagens slut, berättar Annelie. Det är stor skillnad på sjukdomarna borrelia och TBE.

Fortsättning publicerad 20150410

Från 50 till 150 ton svamp

Svampodlaren Hamid Biten satsar på att bli bland de största i Sverige. Snart flyttar han sin champinjonodling till moderna lokaler i Linköping vilket ska tredubbla produktionen.

Att bege sig ut i skogen för att plocka svamp är för många ett stort nöje. Fylla svampkorgen med kantareller och för den kunnige svampexperten kan det även bli både skivlingar och kremlor.

Text och bild: CARINA LARSSON

Ett mycket bekvämare sätt att krydda maträtter och såser med svamp är att bege sig till livsmedelsaffären och fylla korgen med läckra champinjoner. En färskvara som dock håller sig upp till en vecka i kylskåp. På gården Näfstorp Östergård i Lotorp utanför Finspång har Erik Nilsson odlat champinjoner i drygt tjugofem år, men sedan tre år tillbaka är det Hamit Biten från Linköping som står för odlingen.

– Lokalerna är slitna och nedgångna, därför håller vi på att bygga upp en ny anläggning i Linköping och planerna är att utöka odlingen till 150 ton champinjoner per år mot de 50 ton som vi producerar idag, säger Hamit. Det blir även mer lättskött för mig eftersom jag bor i Linköping och måste åka hit för att se till odlingen varje dag. Hamit är medlem i Svenska Svampodlarföreningen som är en ideell förening för yrkesodlare. Föreningen arbetar för att fler på landsbygden ska kunna ha möjlighet att odla svamp vilket ger fler arbetstillfällen på landsbygden. Champinjoner är den odling som dominerar i Sverige och det är en ytterst fin matsvamp, enligt Hamit.

Fortsättning publicerad 20150403

Kulturhistoria mitt ibland oss

Fasaden på det forna Konsumhuset har ett karaktärskapande mönster i den formgjutna betongen.

Säg kulturhisoriska byggnader och tankarna förs till en varsamt renoverad torpstuga eller ett soldattorp ute i den svenska landsbygden. Eller en klensmedja och en arbetarbostad på ett rum och kök där smeden bodde med sin familj. Byggnader som ställts iordning som museum dit dagens moderna människor kan få komma och känna de historiska vingslagen.

Text och bilder: CARINA LARSSON

Kulturhistoriska byggnader finns även mitt ibland oss som fullt fungerande bostäder, köpgallerior eller företagslokaler. I Finspång är det inte endast det vackra slottet med sin bedårande omgivning och de gamla bruksmiljöerna som är av kulturhistoriskt intresse. Detta har Finspångs kommun tagit fasta på och tagit fram en remissversion av ett kulturmiljöprogran med förslag på och beskrivning av kommunens miljöer och byggnader som är kulturhistoriskt viktiga. – Det här är ett program som egentligen beskriver sådana byggnader och miljöer som kommunen tycker är värda att bevara och vill beskriva det för allmänheten men även för tjänstemän som ska ta beslut i ombyggnationer och så vidare, säger Christer Öjring, kultursekreterare i Finspångs kommun.

– Det här bygger på en mycket omfattande inventering som är gjord längre tillbaka och den här remissversionen är ett förslag som utgår från dessa inventeringar som Östergötlands länsmuseum gjort från 1980- talet och framåt. Inför det här materialet har det gjorts en nyinventering även den med hjälp av Östergötlands länsmuseum.

Fortsättning publicerad 20150327

Husdjur för hela slanten

Linda Carlsson och Mia Siegers är både vänner och butiksägare.

Många drömmer om att få arbeta med djur. Kanske som veterinär, i en djurpark eller i ett stall med hästar. Så finns det de som arbetar i djuraffär dit kunderna kommer för att köpa foder, leksaker och andra nödvändigheter till sina skyddslingar. Eller varför inte en söt kanin, marsvin eller en ökenråtta?

Text och bild: CARINA LARSSON

Malin Siegers och Linda Carlsson har under många år arbetat i djuraffär som anställda men nu har de tagit det stora klivet ut och blivit egna företagare genom att köpa djuraffären i Finspång.
– Det var ingen tvekan om saken när den här möjligheten öppnade sig för oss, säger de.
– Dessutom har mina föräldrar goda erfarenheter av att vara egenföretagare så vi får hjälp av mamma med bokföringen så här i uppstarten, tillägger Malin.

Tros att det bara gått en månad sedan de övertog butiken har de hunnit med en hel del förändringar. De är dock inte helt okända bland sina kunder eftersom de arbetat i Finspång under några år tidigare. På bottenvåningen ligger djurens egen relaxavdelning där Mia Johansson som bäst ger hunden Joppe en skönhetsbehandling.

Fortsättning publicerad 20150320

Han har koll om det krisar

Peter Kindblom, kris- och säkerhetssamordnare i Finspångs kommun är i full gång med att planera en stor övning som ska gå av stapeln nu i höst.

Vårt samhälle är sårbart och de riskfaktorer som finns är många. Det kan handla om tekniska fel, sabotage och naturkatastrofer men även människors handlande. Kommunen har stora krav för att klara av hanteringen i händelse av olyckor och göra effektiva insatser men har även till uppgift att förebygga olyckor.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspångs kommun finns ett flertal industrier där det kan kan medföra stora risker vid ett eventuellt utsläpp av gasol, naturgas och ammoniak. Konsekvenserna kan bli förödande för både människor och området kring olycksplatsen. Skogsbränder, utsläpp av miljöföroreningar, långvariga elavbrott eller större trafikolyckor hör även till riskfaktorer som ligger i planen för åtgärder inför och vid extraordinära händelser, allvarliga samhällsstörningar och höjd beredskap.

Ledningsplanen utgör en del av kommunens arbete med att främja säkerhet för medborgarnas säkerhet. – Skulle det hända industriolyckor är det i första hand räddningstjänsten som träder in. Kommunen har en krisledningsorganisation som tar hand om till exempel naturolyckor och elbortfall, förklarar Peter Kindblom, kris- och säkerhetssamordnare i Finspångs kommun.

Fortsättning publicerad 20150313

Medborgarna får säga sitt

Anders Axelsson, kommundirektör i Finspångs kommun, menar att Finspång är en bra kommun att leva och bo i. Att få svart på vitt som enkätsvar om vad folk verkligen tycker om sin kommun är en hjälp för planeringen av kommande verksamhet. Även om 54 procent är en okej svarssiffra, så tycker Anders att borde kunna vara lite högre.

Statistiska centralbyrån erbjuder Sveriges kommuner att delta i en medborgarundersökning. Under hösten deltog sjuttiotre kommuner varav en av kommunerna var Finspångs kommun. Undersökningen skedde mellan 22 september och 10 november och 1 200 personer i åldrarna 18-84 medverkade och det var 54 procent av dessa som svarade på enkäten.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi var med på den här medborgarundersökningen för första gången år 2006 och sedan dess har vi gjort det vartannat år, berättar Anders Axelsson kommundirektör i Finspångs kommun. – Generellt är det ett led i både förvaltningen och politikernas uppdrag att få reda på vad medborgarna tycker om olika saker i sin kommun. Vi använder resultatet i vår styrning, det vill säga vår budgetstrategiska plan. Rapporten är uppbyggd på det sättet att det är tre stycken övergripande index. Nöjd medborgarindex handlar om hur befolkningen uppfattar våra verksamheter. Skola, äldreomsorg, snöröjning med mera. Nöjd regionindex behandlar platsen Finspång, alltså orten att bo i. Då är vi inne på områden som kollektivtrafiken, arbetsmöjligheter, utbildningsmöjligheter och kommersiella möjligheter. Det tredje index kallas nöjd inflytandeindex och är medborgarnas uppfattning om möjligheterna till dialog och påverkan gentemot politik, förvaltning och serviceperspektiv. Där gör vi för övrigt andra mätningar också som inte finns med här.

Fortsättning publicerad 20150306

Polisen omorganiserar sig

Robert Wallén har full förståelse att Polisens nya omorganisation har skapat oro hos många men han är övertygad om att Polisen i framtiden kommer att vara närmare medborgarna än tidigare. På kort sikt väntar inga förändringar i Finspång.

På uppdrag av regeringen har under en tvåårsperiod en omorganisationen inom Polisen arbetats fram. Istället för tjugoen fristående polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium har polisen blivet en enda Polismyndighet. Tanken bakom detta är att stärka polisens förmåga vid ingripanden samt utreda brott genom att de gamla myndig hets - hind ren tagits bort.

Text och bild: CARINA LARSSON

En arbetsgrupp under ledning av den särskild tillsatte utredaren Thomas Rolén och en genomförandekommitté på tjugo personer samt 2 500 polisanställda har i olika perioder varit involverade i arbetsgrupper för att ta fram beslutsunderlag och säkerställa ombildningen. Den nya ombildningen har oroat många vilket polisområdeschef i Östergötland Robert Wallén har full förståelse för.– Vi måste visa respekt för de som känner oro och vara lyhörda för frågor. Men som alltid när något är nytt så ställer sig folk skeptiska till en början. Det här är dock inget som förändras över en natt utan en lång process innan målet är nått, säger Robert.

Polisen är en av de sista myndigheter som varit regionalt indelade. Skatteverket, åklagarmyndigheten och alla andra myndigheter har blivit nationella myndigheter. För polisens del utgick det från kommunen en gång i tiden innan det blev förstatligat och sedan län. Nu har polisen bildat en myndighet i landet. Bakgrunden till att man gjorde det var att det upplevdes som ett problem, att det var svårt att styra polisen eftersom det var tjugoen självständiga myndigheter med egen styrelse och egen myndighetschef.

Fortsättning publicerad 20150227

Med finska på schemat

Det är en trygghet att veta att när man blir gammal och behöver vård och omsorg kan Finspångs kommun nu erbjuda en finskspråkig äldreomsorg.

Som ett led i arbetet med finskt förvaltningsområde är Finspångs kommun nu på gång med finskspråkig äldreomsorg. Denna satsning är en av flera satsningar sedan Finspångs blev ett finskt förvaltningsområde 2013.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi har gjort en kartläggning för två år sedan och då hade vi 259 personer i kommunen som var finlandsfödda i åldrarna sextionio och uppåt. Av dem finns några som är finlandssvenskar som inte har något intresse av att få äldreomsorg på finska, säger Tiina Mauritzell som är informatör hos Finspångs kommun. I kartläggningen framgick att få äldreomsorg på finska ligger i hög prioritet och ett hundratal svarade att när det var dags så ville de ha finskspråkig verksamhet och det är det man idag jobbar för inom kommunen.

Ett beslut är taget att Storängsgårdens äldreboende kommer att vara det boende som kommer att ha tvåspråkig profil. Att ha en ren finskspråkig avdelning finns det inte brukare för i dagsläget, däremot är målet att det ska vara tvåspråkigt dygnet runt.

Fortsättning publicerad 20150220

Från Finspång till Shanghai

Vi producerar en mycket högteknologisk produkt med mycket hög kvalité där bilindustrin är vår största kund, säger Magnus Carlström. Bild: CARINA LARSSON

I över etthundra år har det arbetats med metallorienterat material i Finspång och så görs det fortfarande. Gränges AB är aluminiumspecialister till fordonsindustrin där omkring hälften av alla bilar som tillverkas har någon komponent som tillverkas av Gränges AB.

Text: CARINA LARSSON

– Gränges är ett gammalt företag och noterades på Stockholmsbörsen redan år 1896 efter Skandia som var det första företaget som börsnoterades. Gränges har sysslat med allt från järnmalm till skog genom åren och var väldigt stort under en period. Omkring 1920-1925 så omsatte Gränges själva mer än halva omsättningen på hela börsen. Det har varit en del olika ägare under åren, Electrolux, Sapa och Orkla-koncernen men sedan ungefär ett år tillbaka är vi tillbaka i egen regi, berättar HR-och kommunikationsdirektören Magnus Carlström på Gränges AB Finspång.

Företaget består av cirka 1 000 medarbetare fördelat på två större produktionsenheter. Den ena i Shanghai i Kina och den andra här i Finspång med ungefär lika många medarbetare på varje enhet. Finspång producerar för Europamarknaden och Shanghai för Asienmarknaden. – Den starka Nordamerikanska marknaden producerar vi tillsammans för. På alla kontinenter har vi dessutom försäkringskontor och agenturer utom i Australien.

Fortsättning publicerad 20150213

Både kropp och själ behövs

Alla drabbas någon gång under livet av andlig smärta och då är det helt okej att vara arg på Gud anser Birgitta Hillbom i Finspång.

För den som behöver stöd när något känns svårt och jobbigt finns flera olika alternativ. Ett av dem är att vända sig till Svenska kyrkan och samtala enskilt eller i grupp med en diakon. Diakonen har liksom prästen tystnadsplikt och är utbildade på att hjälpa människor i fysisk, psykisk eller andlig nöd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Birgitta Hillbom i Finspång har under flera år arbetat som diakon i Sjukhuskyrkan, de sista åren före sin pensionering på Vrinnevisjukhuset, Norrköping. – Innan jag vigdes till diakon hade jag en assistentjänst i Sjukhuskyrkan på Universitetsjukhuset i Linköping. Den gjordes sedan om till en diakontjänst så för min del blev det ganska enkelt eftersom det krävs att man måste ha en tjänst innan man blir diakonvigd, berättar Birgitta. Innan dess hade jag jobbat som sjuksköterska på akutmottagningen i tjugo år. Där blev jag konfronterad med att livet kan fly när som helst och när livet kommer tillbaka då finns behovet av att få prata av sig.

– Gång på gång fick jag lyssna till människors hela livsberättelser, fortsätter Birgitta. Det fanns en präst på sjukhuset som alltid ställde upp, speciellt under storhelger och när tillströmningen av patienter till akuten var som störst. Han tog sig tid att prata med folk, speciellt med dem som kanske inte var direkt sjuka utan kom till akuten av helt andra orsaker. På så sätt kom även jag att känna till en hel del omkring Sjukhuskyrkan och kunde i och med det vara behjälplig med samtal om det behövdes.

Fortsättning publicerad 20150206

Mäklaren ligger steget före

Nya regler för bolån missgynnar många unga köpare som inte har de 15 procent som krävs i handpenning för att köpa en egen bostad.

Under förra året gick försäljningen av fastigheter ner i hela landet och även i Finspång, men med den låga räntan som nu gäller kommer med stor sannolikhet försäljningssiffrorna att ändras till uppåtgående under år 2015.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Att sälja eller köpa ett hus är för många den största affären. Ekonomiskt, men även känslomässigt, säger Annika Ingemarsdotter Skoogenäs, fastighetsmäklare i Finspång. Det nuvarande ränteläget är mycket positivt men världens oroshärdar bidrar kanske till att folk är lite försiktiga med att göra stora affärer. Det är även nya regler som kräver att man måste ha mycket själv som insats för att kunna köpa ett hus. Det missgynnar unga köpare som inte har de här 15 procent vilket medför att de tyvärr är borta från marknaden. Hur de ska kunna förverkliga sina drömmar om eget hus vet jag verkligen inte. Antagligen får de vänta tills de ärver sina föräldrar menar Annika en smula uppgivet.

– Det blir som ett Stockholmssyndrom där unga människor inte kan flytta hemifrån på grund av höga fastighetspriser och svårighet med att få lån, säger Annikas kollega Caroline Gunnarsson. – Ett problem som drabbar äldre som vill sälja sina hus för att byta till ett bekvämare boende är att i Finspång är det brist på lägenheter med hiss, eller som ligger på markplan. Då är de fast i sina hus, kanske med en stor trädgård som de inte orkar sköta.

Fortsättning publicerad 20150130

Poppis pocket utan Potter

Bokcirklar köper gärna sina böcker hos Ulf och Anette. Det är övervägande mest kvinnor som är med i bokcirklar, männen är sällsynta

Vi ser dem lite varstans i vårt samhälle, pocketbokläsarna. I vänthallar, på tåg, bussar och i flygplan. En pocketbok är lätt att ta med sig, tar minimalt med plats och är billig att köpa. Priset är en fördel för bland annat studerande ungdomar som inte är stadda vid kassa men ändå vill köpa böcker.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång driver sedan två år tillbaka paret Ulf och Anette Nyström en pocketbokhandel och de har märkt att försäljningen av pocketböcker har ökat markant.
– Absolut är det så, det ökar stadigt för det är pocketböcker som folk köper till stora delar. Det är en av anledningarna till att vi startat den här bokhandeln. Den andra anledningen är att den är mycket billigare att hantera vilket blir en billigare lagerkostnad för oss, säger Ulf.
– Eftersom vi specialiserat oss på pocket så kan vi ha en större bredd av titlar som inte andra bokhandlare kan ha. Oftast är det svårt att få tag i bredden då det gäller pocket utan det säljs tio i topp-böcker ute i butikerna.

Ulf och Anettes tanke bakom sin bokhandel är att ha en bok av varje titel med väldigt många titlar och i dagsläget finns det över 2 500 titlar i affärens hyllor. Alla böcker finns inte i pocketformat, framför allt faktaböcker är det svårt att få tag i som pocketbok. Många inbundna böcker dröjer också väldigt länge innan de släpps som pocket.

Fortsättning publicerad 20150123

Även djuren går till homeopat

Katarina behöver ibland läsa på bland alla homeopatmedel som finns för att hitta det rätta som botar ett sjukt djur.

Allt fler väljer alternativa metoder för att bota sjukdomar och åkommor. Även djurägare har funnit denna form av behandlingsmetod och vänder sig till en djurhomeopat för att få hjälp då deras skyddslingar blivit sjuka.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Hårstorp utanför Finspång finns Katarina Ahlström som är utbildad och diplomerad djurhomeopat med egen praktik sedan tolv år tillbaka. – Jag bestämde mig tidigt i livet för att jobba med djur. När jag satt och läste en lantbrukstidning fick jag syn på en annons om djurhomeopatutbildning och bestämde mig för att haka på den. Det var en heltäckande utbildning på två år i Göteborg så jag gick den på distans medan jag arbetade under tiden med marknadsföring, berättar Katarina.

Efter det gick hon påbyggnadskurser, men med inriktning på människor. Det bygger på samma princip och ger oerhört mycket kunskap inom området. Katarina har dock aldrig arbetat som homeopat för människor, men all litteratur om homeopati hon använder sig av gäller människor som hon sedan får användning för när hon behandlar djur.

Fortsättning publicerad 20150116

Ung företagare i Finspång

Natasa Slatinac i Finspång är alltid beredd. Kunderna kan säkert och tryggt lita på att både bud och leverans kommer dit det ska.

När Natasa Slatinac i Finspång slutade gymnasiet var hon inte beredd på att fortsätta plugga vidare. Hon var inte heller beredd på att kasta sig ut i arbetslösheten med allt vad det innebär. Däremot var hon fast besluten att starta eget och Finspång bud och leverans registrerades som firma och startade upp sin verksamhet i september i år.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag hade tidigare ett litet företag tillsammans med några andra där vi levererade morgonfrallor på lördagarna till Finspångsborna, så själva affärsidén med att utföra budtjänster var inte främmande för mig, berättar Natasa. Jag har fortsatt med frallorna men ville utveckla mitt företag lite mer som en budfirma. Det som erbjuds är matinköp, fungera som postombud mot kund, hämta medicin på apoteket, men även se till att gäster som bott på hotellet här i Finspång ska få tillbaka eventuellt kvarglömda persedlar.

Natasas firma är ännu i sin linda så något större kundunderlag har hon inte hunnit skaffa sig än. Någon nämnvärd oro känner hon dock inte utan ser ljust på framtiden som egenföretagare. – Det som ligger mig i fatet är att jag inte är så gammal än, förklarar den målinriktade nittonåringen och fortsätter: – Men hur gammal måste man vara för att starta eget företag undrar jag. Någon gång måste man ju börja och finns både modet och drivkraften bakom företaget så tror jag inte att det ska bli några problem. Det är bara att försöka marknadsföra sig, men framför allt sköta tjänsterna på ett klanderfritt sätt så kunderna kan känna sig nöjda och trygga.

Fortsättning publicerad 20150109

Men var är snösvängen?

Ja se det snöar...

När den första snön faller och lägger sig som ett vitt täcke över gator och torg är det många som irriterar sig över att snösvängen dröjer onödigt länge. Hur länge ska boende i städer behöva vänta innan gator och trottoarer är framskottade?

Text och bild: CARINA LARSSON

Marti Lehtmes är teknisk chef på Finspångs tekniska verk som sköter snöröjningen på uppdrag av Finspångs kommun och han har svar på många frågor som gäller väghållning vintertid – Snöfria vintrar är naturligtvis ekonomiskt bra för oss, samtidigt som snönotan blir, per kubikmeter snö, dyr eftersom det finns en form av uppgörelse där det utgår en beredskapsersättning oavsett om det faller snö eller inte, säger Marti. Den 15 november drar snöröjningen igång, men inte innan snödjupet är mellan tre och fem centimeter. Vi har ett avtal med entreprenörer, en blandning av företagare och till viss del inhyrda lantbrukare, av de som vi har kontakterade. Finspångs kommun har inga egna snöröjningsfordon, däremot har vi en bemanning som gör en del handskottning dagtid, men även ett ansvar för joursnöskottning för hand.

Avtalen med entreprenörerna upphandlas men det är en liten specialare med upphandlingen i år för man har haft ett ramavtal på ett treårskontrakt med transporttjänster där snöröjning ingår som skulle ha upphandlats i höst.

Fortsättning publicerad 20141229

Garanterat jobb efter utbildning

Gabriella Gylling, arbetsförmedlingschef i Finspång, Söderköping och Valdemarsvik, menar att läraryrket är något att satsa på eftersom det är definierat som ett bristyrke. Arbetslösheten i Finspång är fortfarande hög, men Gabriella ser ljust på framtiden. I förra veckan fick 26 personer en ny anställning.

Under många år har det varit svårt att fylla platserna på lärarutbildningarna. Arbetsvillkoren, lönen samt den administrativa bördan har bidragit till att yrket inte är attraktivt men även legitimationskravet har medverkat till lärarbristen i landet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Inom vissa ämnen, främst vissa yrkesämnen, naturvetenskapliga ämnen och matematik har det varit mycket problematiskt att rekrytera lärare. – Detta gäller inte bara Finspång utan är påtagligt över hela landet. Läraryrket betecknas som ett bristyrke idag. Vad det gäller Finspång så är det förskolelärare och specialpedagog som bedöms som riskyrke. Det säger säger Gabriella Gylling arbetsförmedlingschef i Finspång, Söderköping och Valdemarsvik. – Vi kan se att vi inte kommer att kunna tillsätta de tjänsterna som Finspångs kommun har ute nu vilka är tretton tjänster, utan man måste titta i hela landet efter sökande. Vi har inte speciellt många lärare inskrivna här hos oss på Arbetsförmedlingen, det finns en som söker inom förskoleklass och en gymnasielärare.

Gabriella menar att eftersom läraryrket är ett bristyrke kan det vara god idé att satsa på en lärarutbildning. – Tänker du att du vill ha ett garanterat jobb så är lärare ett väldigt bra alternativ. Eftersom yrket inte är attraktivt har det varit problem med att fylla lärarprogrammen, många har valt bort yrket på grund av arbetsvillkor, lön, och inte minst den administrativa biten. Det finns dock många platser och lätt att komma in på lärarprogrammen och när man väl är klar med utbildningen finns det jobb om man tar sig den tiden det tar att utbilda sig och har intresset för yrket, säger Gabriella.

Fortsättning publicerad 20141219

Vinnande skulpturer på Bildningen invigda

Från klar himmel är en monumental väggskulptur i mässingsrör och mässingsfästen. Konstnären heter Katarina Löfström. Entreprenör för konstverket är Rejmyre mässingsbruk.

Finspångs kommun berikats med två nya konstverk på Bildningen i Finspång, Katarina Löfströms verk Från klar himmel samt Fredrik Noréns verk Passage. Konstverken gick vinnande ur en tävling där ett 50-tal konstnärer deltog. Verken är platsspecifika skulpturer med utgångspunkt ur samspelet mellan kunskap, idéer, konst och arkitektur.

Mässingsskulpturen Från klar himmel tar fasta på skolans ledord Upplevelse och bildning och skapar en skulptural gestaltning som omfamnar det centrala atriet. Liksom en upplevelse hittar den sin egen väg längs väggar, trappor och våningsplan.

I många medeltida målningar återges ofta ögonblicket när en person får en insikt med en gyllene stråle som träffar personens huvud. Denna symbolik återkommer i många skilda kulturer runt om i världen.

Fortsättning publicerad 20141212

Stor succé för second hand

Arne Ottosson trivs både som pastor och som affärsman. Finspångs nya second hand-satsning har snabbt blivit en succé.

Det är trendigt att köpa begagnat. Det gynnar dessutom miljön genom att spara in på både råvaror och energi men det gynnar även den egna plånboken.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång har second handbutiken Bra och begagnat slagit upp portarna och redan efter en månad har det blivit en stor succé bland Finspångsborna. Arne Ottosson arbetar i butiken som vice butiksföreståndare, men även som pastor i Baptistkyrkan i Finspång.

– Jag har jobbat här sedan första september, men lokalen tillträddes redan i augusti, berättar Arne. Det här är en filial till Bra och begagnat i Norrköping och ägs av det kristna samfundet Evangeliska frikyrkan med säte i Örebro. Det hela startade med en secondhandbutik i Örebro där det finns några butiker. Det finns även två butiker i Norrköping och för två år sedan startades det en filial mitt inne i Söderköping. Vi tror att vi så småningom kommer att bli en egen affär här i Finspång men än så länge är vi en filial. Att få varor till butiken är inga problem. Privatpersoner kommer så gott som dagligen med saker men butikspersonalen åker även hem till folk och hämtar det de vill bli av med.

Fortsättning publicerad 20141205

Alla kan ta snyggare bilder

Anne Kataja är en av Tony Oldenburgs fotoelever och hon har beslutat sig för att gå en fotokurs som nybörjare, främst för att lära känna sin kamera som hon fått i födelsedagspresent av sin man.

Det fotograferas som aldrig förr och en bidragande orsak kan vara de nya smarta telefonerna med inbyggd kamera. Semesterresor, hundar som badar och fredagskvällens middagar läggs upp på de sociala näten. Ett fotografi är inte längre var och ens personliga ensak inklistrad i ett fotoalbum. Vi delar vårt liv genom bilder med både kända och okända människor.

Text och bild: CARINA LARSSON

Tony Oldenburg är fotograf i Finspång och han tycker att det är glädjande att så många människor fotograferar. Nu vill han lära ut konsten att ta bra bilder genom att hålla fotokurser.

– Folk har börjat experimentera med sina bilder. Vill lära sig tekniken, men även vara kreativ och konstnärlig, vilket jag tycker är roligt, säger Tony. Det största problemet folk har när de fotograferar är att få bort rörelseoskärpan i bilden. Det har att göra med att kameran har en inställning där den inte riktigt hänger med. Den biten pratar jag mycket om för det handlar om att kunna fånga sitt barn eller sin hund i rörelse.
– Mina bilder blir så oskarpa får jag ofta höra, fortsätter Tony, och då får jag förklara att det handlar om kamerans olika inställningar, men även vad det finns för begränsningar i kameran. En vardagsfotograf kan inte jämföra sig och sin kamera med en proffsfotograf som har en helt annan och mycket dyrare utrustning att jobba med.

Fortsättning publicerad 20111428

Här isas blodet i alla ådror

Karl-Erik Widholm och Arne Hultqvist har båda forskat om Vångas hemskaste plats, galgbacken på Rökstorp Mo. – Jag tycker det känns mycket märkligt att stå på platsen där makabra avrättningar skett, även om det är mycket länge sedan, säger Arne Hultqvist.

Vinterns första snö faller tungt och blött över galgbacken på Rökstorp Mo. Från landsvägen hörs ljudet av bilar som passerar platsen som ligger i skogen mellan Vånga, Skärblacka och Finspång.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det är kallt och den isiga vinden kyler genom den varmaste täckjacka. Men det är inte endast kylan som påverkar att huden knottrar sig, även platsen med sin hemska historia hjälper till att isa blodet i ådrorna. Den 31 december 1939 halshöggs och brändes Kierstin Erichsdotter på bål vid Rökstorps Mo vilket blev hennes straff för barnamord. Men hon var inte den enda som mötte döden på detta bestialiska sätt på denna avrättningsplats för brottslingar.

Karl-Erik Widholm från Vånga har med hjälp av litteratur och internet forskat fram att socknarna Risinge, Vånga, Regna och Skedevi, som utgör Risinge tingslag, hade Rökstorp Mo som avrättningsplats, ett sammarbete socknarna mellan för att fler skulle få vara med och dela på de omkostnader som uppstod i samband med avrättningarna. – Det hela började med att vi i Vånga hembygdsförening skulle ta reda på en del omkring de här platserna. Personligen tyckte jag att det här var en intressant plats och när jag började titta på det så upptäckte jag att de här socknarna runtomkring Vånga hade folk som fick sätta livet till för sina missgärningar, berättar Karl-Erik. På den tiden fanns det omkring 300 avrättningsplatser runt om i Sverige och varje avrättning föregicks av en rättegång där det fastställdes på vilket sätt förbrytaren skulle avrättas.

Fortsättning publicerad 20141121

Veckopendlar till Finspång

Nygräddade surdegslimpor med en bit av Värmland i degen.

Pia Holm från värmländska Kristinehamn är inte rädd för utmaningar i livet. Det har hon bevisat när hon för en tid sedan köpte det konkurshotade Åbergs bageri i Finspång. Hemma i Kristinehamn finns familjen kvar bestående av maken Christer och deras fyra gemensamma barn. Samt bageriet och konditoriet Vetekransen.

Text och bild: CARINA LARSSON

– För fyra år sedan hoppade jag in som extra resurs hos Vetekransen och när ägaren beslutade sig för att sälja så tog vi helt enkelt över företaget berättar Pia. Men det blev en verkligt hård pärs för oss med mycket krångel i början. Bagaren sa sig vara både bagare och konditor vilket inte stämde överens med verkligheten. Vi själva hade inte bakat mer än hemma med barnen så det blev totalt kaos. Vi fick dock hjälp utifrån den första veckan så vi redde ut det till sist och sedan rullade det bara på.

Trots alla bekymmer började Pia att fundera omkring möjligheterna att öka ut verksamheten och letade efter den möjligheten i Karlstad utan någon framgång. Så fick hon höra talas om att Åbergs bageri i Finspång var till salu och hon tog klivet in i Östergötland. – Det hade naturligtvis varit bättre att få något i närheten av Kristinehamn och där vi bor men nu blev det inte så. Bageriet hemma sköts av en tjej som varit anställd hos oss sedan i somras och hon är chefsansvarig och det känns lugnt och tryggt. Min man är lastbilschaufför men har ändå varit verksam i bageriet men att baka om nätterna och köra lastbil om dagarna är ohållbart så han ägnar sig åt lastbilen nu istället berättar Pia

Fortsättning publicerad 20141114

Fin form igen med Mamma Boot Camp

Finspångsmammorna återtar formen efter graviditet

Att vänta barn och sedan genomgå en förlossning ger kroppen många förändringar i form av bäckenproblem, onda ryggar, foglossning och inte minst uttöjda och försvagade magmuskler. Efter förlossningen är det viktigt att komma i form och återställa kroppen inte minst med tanke på att den ska orka med att lyfta och bära runt på den nya lilla familjemedlemmen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång är det ingen ovanlig syn att ett helt gäng mammor springer i raskt takt med barnvagnarna framför sig för att helt plötsligt stanna och kasta sig ner på marken för att göra armhävningar innan de återupptar språngmarschen.

Sara Hillbom driver Saras hälsokälla i Finspång och är instruktör för Mamma boot camp där mammor sedan åtta veckor efter förlossningen har möjlighet att få hjälp med att stärka och återfå kroppens spänst efter graviditeten. – Jag startade Saras hälsokälla 2007 med massage men har innan dess arbetat som instruktör sedan 1993. Den här gruppen är mammor med barnvagn och kallas för Cross nature barnvagn och vi tränar ute året om.

Fortsättning publicerad 20141107

En arbetsplats att växa med

I Mo gård handelsträdgård finns mycket vackert och färgglatt.

Att sommaren nu är över och den mörka årstiden är i antågande märks i våra trädgårdar. Sommarblommorna är ersatta med olika höstarrangemang och nere i rabatterna förbereder sig vårlökar som krokus, påskliljor och tulpaner på vintervila för att när snö och is är borta ge en ny ögonfröjd till våren som kommer.

Text och bild: CARINA LARSSON

I de fem växthusen på Mo gård handelsträdgård i Doverstorp mellan Skärblacka och Finspång är det full aktivitet. Tomater, gurkor, paprikor och squash skördas för att säljas i den lilla tillhörande butiken. Samtidigt fylls växthusborden med julstjärnor som i skydd av mörker ska få de gröna bladen att övergå i rött. Den traditionella julblomman som kommer att pryda våra hem i advent.

Vid första anblicken tycks Mo gård handelsträdgård vara som vilken handelsträdgård som helst men det är ändå något som skiljer den från andra. Olle Johansson är ansvarig för handelsträdgården som varit hans arbetsplats i trettio år. – Det här är en del av Mo gårds dagliga verksamhet där de som arbetar här har någon form av funktionsnedsättning, berättar Olle. Vi har även en gymnasiesärskola där en del av eleverna gör sin praktik här.

Fortsättning publicerad 20141031

Gapflabb på kulturhuset

Alla ståuppare på samma scen Bowe Bewonius, Ludde Samuelsson, Ben Kersley, Joakim Lindkvist, Hans Lindén och Susanna Ljunggren.

Kulturhuset i Finspång gör allt för att roa sina besökare och hösten satsning är Stand up Nights där båda kända och helt okända stand up komiker äntrar Kulturhusets scen vid tre tillfällen.

Text och bild: CARINA LARSSON

Christer Örjing, kultursek - reterare i Finspång ser positivt på den här formen av underhållning och kunde glatt konstatera att första kvällen drog mycket publik. – Jag har en känsla att folk kommer att gilla det här och grundar de tankarna på att jag har arrangerat stand up tidigare här i Finspång. Då kom en stor publik och jag har förstått att det finns en längtan efter det här. Det är naturligtvis viktigt med en bra första kväll och det verkar det bli också, säger Christer.

Många har köpt förköpsbiljetter och många droppar in efter hand under kvällen. Christer kommer att prova hur väl det här kommer att slå och har valt onsdagskvällar eftersom det är så mycket annat här i huset övriga kvällar. – Det är både bio och teater så vi behöver ha en regelbundenhet att erbjuda så därför blir det onsdagskvällar. Det hela började med att en av stand up-komikerna Ben Kersley och Christer fick kontakt med varandra genom Facebook. Ben hade skrivit till Kulturhuset med en presentation av sig själv varpå Kulturhuset blev intresserade och ville inleda ett samarbete.

Fortsättning publicerad 20141024

Tråkigt att behöva tacka nej

Tillsammans med kommunen hjälps vi åt att främja tryggheten i Finspång, säger Hanna Sjöberg, närpolischef.

Polisen finns mitt ibland oss för att skapa trygghet och vara behjälpliga med att upprätthålla ordning då det behövs. Länstidningen Östergötland begav sig till Finspång för att ta reda på hur Finspångsborna uppfattar polisen mitt i centrum.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det kan vara lite rörigt nere på torget eftersom det händer att det sitter en hel del överförfiskade där. Systembolaget ligger precis intill och just torget verkar ha blivit en samlingsplats. Då är det skönt när polisen kommer ett varv och ser till stämningen. säger Arne Karlsson som är på väg till affären för att handla.

Hanna Sjögren är närpolischef på Polisen i Finspång och hon håller med. – Vi jobbar mycket inom Brå (Brottsförebyggande rådet) med torggänget som det kallas. Nästan alla kommuner har de här gängen och här i Finspång är det en grupp på omkring tjugo personer som sitter och dricker alkohol i närheten av Systembolager. Allmänheten upplever att det är stökigt och kan känna sig otrygga där. Vi får ofta samtal hit till stationen från både människor som rör sig vid torgen men även från handlare och näringsidkare runt torget. Vi går på våra rutiner och jobbar dessutom lite tajtare med socialtjänsten samt utbildning i butikssäkerhet för personalen i butikerna och väktarinsatser, berättar Hanna.

Fortsättning publicerad 20141016

Trädgård är Henriks passion

Att anlägga trädgårdar kräver både god fysik och en konstnärlig ådra

Som ung gymnasieelev kan det ibland vara svårt att veta om valet av utbildning är det rätta. Många faktorer kan spela in, ändrade intressen, förändringar inom arbetsmarknaden och insikten om att utbildningen inte var som från början tänkt kan vara några av orsakerna.

Text och bild: CARINA LARSSON

För Henrik Persson i Finspång fanns dock inga tvivel då han för tretton år sedan påbörjade sin gymnasieutbildning inom trädgårdsyrket. Ändå slutade det inte riktigt som han först tänkt.
– Jag hade för mig att jag skulle bygga golfbanor men även arbeta med skötsel av golfbanor. Jag hade praktiserat på golfbanan här i Finspång och sedan sökte jag till ett golfbanegymnasium i Gamleby men kom inte in där eftersom Norrköping låg för nära så då fick det bli trädgårdsutbildningen i Norrköpings kommun istället. Efter gymnasiet var jag med och byggde en golfbana utanför Linköping men efter det blev det att jag gick igång på marksten och kände att det var det som gällde.

Golfbanor blev mindre populära och då startade jag helt enkelt eget företag. Något som kanske är lite ovanligt för en ungdom eftersom det kanske inte är ett stort intresse för unga att hålla på med trädgård, resonerar Henrik.

Fortsättning publicerad 20141010

En stor musikalupplevelse

Vi första anblicken kanske man tror att Sound of Music är en liten banal kärlekshistoria, men den har mycket mer än så. Det är lätt att dra paralleller till 1930-talets nazistiska vindar genom att titta på de strömningar som allt mer fått fäste i dagens Sverige och Europa.

I fyra månader kommer Östgötateatern i Norrköping att spira av kärlek då den klassiska kärlekshistorien Sound of Music kommer att framföras som musikal.

Text och bild: CARINA LARSSON

Regissören bakom föreställningen är Mattias Carlsson som menar att kärlekssagan är komplicerad på så sätt att den bygger på en verklig händelse och riktiga personer. – Det här är en musical av det stora Brodwayformatet och jag tycker om att vara och röra mig i den här storleken av musikaler. Det ska vara mycket och publiken ska få mycket för pengarna. Många människor på scenen och en stor härlig koreografi och publiken kommer att få en stor musicalupplevelse när de kommer hit, lovar Mattias Carlsson. Mattias har tidigare stått för regin till Familjen Addams och när det blev dags för denna storsatsning på teatern ville han jobba med samma team nu som då.

– Magnus Möllersted är scenograf och Cynthia Kai koreograf, de är otroligt viktiga för mig precis som musikerna i orkesterdiket där kapellmästare är Johan Siberg. Allt som allt är det nio musiker nere i diket och att ha en liveorkester är fantastiskt eftersom det är en trend att när det framförs shower är musiken inspelad. Men det gör inte vi här på Östgötateatern och det kommer vi aldrig att göra så länge jag är regissör här, säger Mattias med stolthet i rösten.

Fortsättning publicerad 20141003

Siemens öppnade dörrarna

En av Siemens tre verkstäder är Ljungströmsverkstaden.

För första gången öppnade Siemens i Finspång dörrarna för allmänheten till sina tre verkstäder, Laval, Ljungström och Norrmalm där det tillverkas gasturbiner för export över hela världen. Även kontoret Dalen som byggdes för två år sedan bjöd in till besök och köerna av intresserade ringlade sig långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det här är en möjlighet för Siemens anställda att få visa upp sin arbetsplats för sina familjer, släkt och vänner säger Mats Rosander utvecklingsingenjör med chefsbefattningar och som själv arbetet på Siemens i över trettio år. Cecilia Lundström arbetar på Dalen och visar runt i de ljusa och öppna kontorslokalerna.

– Här finns plats för olika sorters arbeten som till exempel rum där det går att ha olika sorters möten. Det kan vara telefonmöten eller obokade möten till rum där någon behöver arbeta mer ostört. Vi har även tre kreativa arbetsrum. Systemen är hela tiden uppkopplat vilket betyder att vi inte behöver resa runt i världen på olika möten. Arbetsplatserna för kontorsanställda är flexibla så på morgonen är det bara att ta sig en ledig plats. Trots att vi är runt tusen som arbetar här i huset finns det en plats åt alla eftersom alla inte är här samtidigt säger Cecilia som trivs mycket bra med att arbeta i det miljöcertifierade kontoret. Curt Nicolin-gymnasiet var inbjudna gäster och de visade upp framtidens 3 D-teknik i form av Oculus Rift där besökarna bjöds på en hisnande åktur i berg-och dalbana.

Fortsättning publicerad 20140926

Så går det till på landsbygden

Inte alla dagar Hedvig, Edda och Molly får mata en killing.

Den östgötska landsbygden har åter igen haft öppet hus under Östgötadagarna och utbudet av aktiviteter och upplevesler var som vanligt mycket stort.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många hade hittat till Hejtorps gårdsmejeri ett par mil söder om Finspång och där var dagens största begivenhet get- och kosafari. Trasmatteklädda halmbalar fungerade utmärkt som säten i balvagnen som oavbrutet kördes mellan beteshagarna där getter och kor förevisades av Hejtorpsbonden Mattias Carlsson. Frågorna var många och kunskapen som togs med av besökarna från staden var bland annat att en get har lika många magar som en ko. Vallhunden Kip fick jobba hårt för att visa hur han medverkar i arbetslaget och enligt Mattias är Kip gårdens förste mjölkdräng. Utan honom vore det inte lika enkelt att samla ihop flocken och fösa dem hem till mjölkanläggningen.

Lennart Andersson från Torps gård har en del av sin köttdjursbesättning av rasen Hereford betande på Hejtorp och han bidrog med sin kunskap omkring uppfödandet av köttdjur. Den som ville bekanta sig med en riktig avelstjur kunde hälsa på Little Joe, en treåring med en aktningsvärd vikt av 1050 kilo. Han har haft en glad och trevlig sommar bland kvigorna garanterade Lennart nöjt.

Fortsättning publicerad 20140919

Lanthandeln – navet i bygden

Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhan är lanthandlarna som aldrig ger upp sin affär eller sin kundkrets.

Lanthandels överlevnad har under åren stadigt försämrats. Stora köpcentra i städerna samt lågprisbutiker är hårda konkurrenter, men även vi konsumenter har ändrat våra köpbeteenden inte minst genom att handla över internet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Men lanthandeln behövs för bygden, om den lägger ner försvinner en bit av bygden med den. I Hällestad, Finspångs kommun, finns fortfarande en lanthandel och det är tack vare Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhad. Utan en enda krona i bidrag har de båda drivit affären framåt och 800 hushåll av Hällestads 1 500 är affären köptrogna något som sporrar Muhammed och Ebrahim som gör sitt yttersta för att tillmötesgå sina kunder.

När de båda flydde kriget i sitt hemland Iran trodde ingen av dem att de skulle bli affärsinnehavare i det nya hemlandet. Ebrahim var utbildad ingenjör och Muhammed laboratorieassistent men eftersom deras utbildningar inte hade några motsvarigheter här i Sverige så låg en tid med arbetslöshet framför dem. – Vi gick kurser på AMUcenter, jag hade även varit på Lernia och jobbat en tid som CNC-operatör på Noss, men på grund av brist på arbete blev jag arbetslös, berättar Ebrahim.

Fortsättning publicerad 20140912

Konstvisit i Rejmyreskogen

Bruce Chao höll en föreläsning om sin konst hos Rejmyre Art Lab.

Bruce Chao från USA och Christine Mackey från Irland är två konstnärer som under en månad bott i Rejmyre. Bådas kontsprojekt har haft skogen som tema och de har arbetat med sina projekt på olika ställen i Rejmyreskogen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Gunnesjön som ligger strax intill Rejmyre har Bruce sjösatt en transparant farkost gjord av plast och grenar. Bruce som är glaskonstnär berättar att hans projekt baseras på släktskapet människa och natur, men även mellan kultur och natur. Med naturen som utgångspunkt är det fullt möjligt att skapa ögonblick mellan oss själva och kulturen menar Bruce. Med kamera, block och penna har Christine Mackey vandrat runt i skogen. Utefter insamlade objekt har hon sedan skrivit berättelser, skissat, men även fotograferat.

Hon hittade bland annat en fjäril vid vägkanten. Den levde men trots några försök att ge den vatten dog den. Christine plockade med sig fjärilen som var en sorgmantel och gjorde ett kostverk av den. Vilande på en bädd av gräs uppe på en stubbe visar Christine vad som ledde till fjärilens död. I sin väska samlade hon också ihop några grenar. Utifrån dem växte idén fram att göra en kolmila i miniatyr för att själv framställa ritkol.

Fortsättning publicerad 20140905

Han har rent mjöl i påsen

Gamla maskiner som fungerar som de ska.

En mil norr om Rejmyre ligger Hävla kvarn inbäddad i natursköna omgivningar. Kvarnen har stått där sedan 1901 då den flyttades dit från Häfla bruk under mjölnare Karl Emil Erikssons ledning.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Han var min farfars bror och idag är det jag som är mjölnaren i tredje generationen här i kvarnen, berättar Lars Ericsson. Kvarnen är från 1800-talet och byggd från början i Häfla bruk men flyttades två kilometer uppströms. Den 17 april 1900 påbörjades nedplockningen av kvarnen och flytten kunde starta. När kvarnstenarna åter började mala fanns ytterligare en mjölnare med i kvarnen, Arvid Eriksson som var Karl Emils bror. Han var tidigare mjölnare i Bilsbro kvarn utanför Vingåker, men det krävdes ändå en viss undervisning av Karl Emil för att lära in den nya kvarnens drift.

I maj 1903 överlämnade Karl Emil kvarnen till Arvid och drog vidare till Örebrotrakten för att bli kvarnbyggare åt Malmö-Örebro Kvarn maskiner. – Arvid hade med sig sin maka Hulda och 1905 kom sonen Harald till världen och det var min pappa. Han växte upp här och det blev en fulländad mjölnarfamilj och pappa tog över efter min farfar Arvid när han gick ur tiden 1958, fortsätter Lars.

Fortsättning publicerad 20140829

Garvaren och smeden drar vidare

En studentmössa av lite ovanligare slag, en trofé från jaktgymnasiet.

De enträgna – Garvare och smeder heter utställning som varit hela sommaren i Engelska magasinet, Rejmyre. Arrangörer har varit Kulturbruk Rejmyre. Utställningen är två hantverk som egentligen inte har något samröre med varandra men som visar upp ett hantverk och människorna bakom dessa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda och Mikael Maasing är båda verksamma i Rejmyre, hon som garverska och han som smed. Tillsammans har de hjälpts åt att hänga utställningen. Ett antal garvare har inbjudits och fokus ligger på det småskaliga och miljöenliga garvandet. Garvare tillhör idag en ovanlig yrkesgrupp och i Sverige finns omkring ett tiotal professionella garvare.

Utställningar om garvarnas arbete är indelat i två delar. Lotta Rahme står för den första delen som är en vandringsutställning och visar hur urbefolkningar i norr beredde skinn. Vid varje monter finns beskrivningar i text och bild men besökaren kan även via film följa beredning av älgskinn i Kanada, fiskskinn i Japan men även svenska samers beredning. Utställningens andra del består av svenska garvare och garverskor där en av utställarna är Aja Pettersson som är hantverkslärare på Bäckedals folkhögskola i Sveg där Linda Maasing själv gått som elev.

Fortsättning publicerad 20140822

Hålligång sponsrar orten

Hålligång i skogen. Black Star Riders var ett av banden på Skogsröjet i Rejmyre. Musiken dånade, publiken jublade och allt verkade vara gemytligt på alla sätt och vis.

För nionde året i rad arrangerade Rejmyre Musikförening festivalen Skogsröjet. I dagarna tre bjöds publiken på musik av högsta klass blandat med strålande sol och lagom fläktande vindar.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det är ett perfekt festivalväder, sa en nöjd Stefan Arvidsson som är Skogsröjets festivalgeneral. Det ligger lång planeringstid bakom varje festival som startar månaden efter att kvällens sista band klivit ner från scenen och hela området städats upp. – Det brukat vara lite efterplock ungefär två veckor efter Skogsröjet sedan tar vi en frimånad innan nästa års festival börjar planeras säger Stefan. Vi är en styrgrupp på sju personer som är med i planerandet och allt sker på ideell basis. Utan alla frivilligarbetare skulle det här vara svårt. Under de här dagarna är vi runt 250 till 300 volontärer som har sina arbetsuppgifter och ser till att allt fungerar. Både de som jobbar de här dagarna samt alla artister ska ha två lagade mål mat om dagen plus fika. Det finns folk som hela tiden står och brer mackor och så hyr vi in en carteringfirma så ingen behöver vara hungrig, garanterar Stefan.

Fortsättning publicerad 20140815

Parken vid slottet är lungan

Utsikt från kullen i engelska parken.

Ett stenkast från Finspångs centrum ligger Finspångs slott som Louis De Geer dy lät uppföra mellan åren 1668-1685. Nedanför slottet sträcker sig den vackra slottsparken och det går att utan överdrift kalla parken för Finspångs lunga där flanörer kan koppla av i den rofyllda stillheten och njuta av den vackra utsikten över hela slotts- och bruksmiljön.

Text och bild: CARINA LARSSON

Parken anlades i flera etapper mellan åren 1690 och 1820 och under 1790-talet utvidgades den med en engelsk park. Många vattendrag från Finspångsån rinner genom slottsparken och för att ta sig över finns små broar i gjutjärn som är tillverkade vid Finspongs bruk under 1850-talet. Slottsparken har även kommit att bli en mötesplats med musikaliska uppträdanden och sommarspel som underhåller och roar publiken. Under sommaren kommer Siemens tillsammans med Finspång kommun att framföra sommarspel som är en specialskriven dramatisering och handlar om grevar och baroner bland turbiner och kanoner. Det är en historisk tillbakablick på stadens företag och en rundvandring i 1900-talets Finspång.

Mitt i parken står det vackra orangeriet som ritades 1831 av Lars Jacob von Röök, en av dåtidens mest namnkunniga kulturpersonligheter. Går man en tur runt orangeriet finner man på baksidan av byggnaden två väggmålningar föreställande Aurora, morgonrodnadens gudinna, och motiven är hämtade från Galateasagan. Konstnären Pehr Berggren avled 1848, och mylingarna är kopior av verk av den italienske konstnären Guido Reni som var en målare under barockepoken.

Fortsättning publicerad 20140808

Ge röst åt självförtroendet

Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende.

Vårt utseende och våra röster är personliga och signalerar igenkännande till andra vilka vi är. Hur våra röster låter är påverkade av vår anatomi och faktorer som bland annat stämbandens längd och kön. Stämbanden hos en man är 15 till 18 millimeter medan kvinnas stämband är 12 till 15 millimeter långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många använder sin röst som ett arbetsredskap i både tal och sång men det är viktigt att vad som sägs och hur det sägs når fram på ett tillfredställande sätt för mottagaren. Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende. – När någon uppsöker mig kan det vara för att personen upplever att rösten inte bär i till exempel offentliga sammanhang. Jag brukar ställa frågan vad han eller hon vill göra med sin röst och vad förväntningarna är. Sedan gör vi en röstanalys genom att en förutbestämd text får läsas och sedan får personen berätta lite fritt om sig själv. Allt spelas in och vi lyssnar sedan tillsammans på bandet. Det är viktigt för mig att ta reda på att det inte ligger sjukdom bakom ett röstproblem eller att personen använder mediciner som kan påverka rösten. En del lider av reflux som ger sura uppstötningar och då blir stämbanden förstörda eller att rösten påverkats av dålig arbetsmiljö eller allergier. Då ligger det inte inom mitt område och jag rekommenderar personen att söka upp en röstläkare som i sin tur kan remittera en logoped, förklarar Ingbritt.

Fortsättning publicerad 20140801

Både för miljö och ekonomi

Sirpa Olsson-Sivén, Sanna Mörkky och Frida Granath arbetar inom hemtjänsten och tycker det är roligt att lära sig eco driving.

Det finns olika sätt att minska användningen av fossilt bränsle på. Finspångs kommun antog år 2011 en energieffektiviseringsplan för kommunens lokaler och verksamheter men även för transporter. Personal som kör mycket bil i tjänsten har fått genomgå en utbildning i eco driving (ekologisk körning). Både ekonomin och miljön gynnas genom ett sparsamt körsätt. Hemtjänstens medarbetare är en viktig målgrupp.

Text och bild: CARINA LARSSON

Joakim Svensson är energistrateg i Finspångs kommun men även projektledare för Sparsam körning i hemtjänsten. Det första steget är att pröva modellen på en hemtjänstenhet och om projektet faller väl ut ska det spridas vidare. Projektet finanseras primärt genom medel från Energimyndigheten och Finspångs kommun har fått bidrag från Energieffektiviseringsstöd för kommuner och landsting för hela detta år. Meningen är att huvuddelen av projektet ska genomföras under 2014. Inledningsfasen ägde rum under mars, april och maj då utrustningen i de nio bilarna testades och finansieringen fastställdes.

Fortsättning publicerad 20140718

Manifestation mot rasism

Trots hällande regn slöt Finspångsborna upp i kampen mot främlingsfientlighet. Brunnsparken fylldes snabbt.

Regnet strilade ner över Finsponga Marken och prognosen för en större anslutning i bruksparken där manifestationen Finspångare mot rasism såg dyster ut.

Text och bild: CARINA LARSSON

Lilibet Gustafsson och Anna Hellerstedt som tillsammans med Senad Bosnajakovic och Anita Mattisson varit med i planeringsgruppen såg ändå positivt på deltagarantalet. – Vi har fått in omkring tio talare och över tjugofem ställningstagande som ska upp på scenen och berätta varför de är mot rasism säger Lilibet och ordnar febrilt med ljudanläggningen. Hela den här idén kommer från ordföranden ur tre lokala partier här i Finspång som träffats för att pratat om vad vi ska göra mot rasism i vår kommun. Anna och jag blev sedan tillfrågade om vi ville vara med och arrangera hela manifestationen som inte är partipolitisk på något sätt utan här enas vi i en stor och viktig uppgift.

Fortsättning publicerad 20140711

En plats för andhämtning

“Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla,” säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter. Hon tar hand om barn mellan 6 och 12 år under två veckor.

Ett par kilometer väster om Finspång ligger Bönergården precis vid strandkanten av sjön Bönnern. Stora gräsytor sträcker sig ner mot sjön som är badvänlig och lättillgänglig.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bönergården ägs sedan 2000 av Stiftelsen Bönergården som består av de tre församlingarna missionsförsamlingen, baptistförsamlingen och pingstförsamlingen i Finspång. Hela verksamheten bygger på en kristen grund men vem som helst är välkommen att besöka Bönergården för en stunds avkoppling och andhämtning i den natursköna omgivningen.
– Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter nämligen Sommarlek för barn mellan 6 och 12 år. Det är som ett dagkollo under två veckor för barnen och vi brukar ha en samling på morgonen för att sen leka och ha roligt fram till eftermiddagen. Dagledigträffarna med pensionärer gör också resor hit och alla onsdagar är det musikcafé och våffelkvällar. Vi försöker att få hit musiker från hela Östergötland för att inte bara köra med inhemska talanger och det är inte endast kristen sång och musik som framförs utan en blandning av allt.

Fortsättning publicerad 20140704

Festligheter i dagarna tre

Församlingen har en otroligt bred körverksamhet. Mariagårdens 20-årsjubileum firades med glad sång och musik av kören Joysingers under ledning av Monika Björkvall

För att fira Mariagårdens 20-årsjubileum har det pågått festligheter i dagarna tre med pilgrimsvandring, friluftsgudstjänst i Mariagårdens trädgård, musikunderhållning och förtäring.
– Det har strömmat in folk hela tiden och dagarna har verkligen varit uppskattade, säger Kristina Larsson, husmor.

Text och bild: CARINA LARSSON

1994 var ett händelserikt år. Ett nytt svenskt pensionssystem ersatte ATP, regeringen beslutade att alla barnfamiljer som sökt asyl i Sverige före 1993 ska få uppehållstillstånd och pappamånaden infördes i föräldraförsäkringen. Men även mer dramatiska händelser ägde rum som försatte människor i sorg, Estonia förliste och i Stockholm skedde dödsskjutningar när festglada människor besökte Sturecompagniet.

Även i Finspång blåste förändringarnas vindar då Svenska kyrkan flyttade från det gamla församlingshemmet som var både trångt och låg en aning illa till och flyttade in i den nybyggda lokalen Mariagården i centrums kärna. Tårtkalaset efter friluftsgudstjänsten var mycket uppskattat, men även specialaren Café Oasensmörgåsen, som är näst intill en liten måltid, har haft en strykande åtgång.

Fortsättning publicerad 20140627

Nytt ljus på lokal historia

Vad hände egentligen i tändsticksfabriken i byn Valstorp på 1800-talet? Teatergruppen Gruvspelen drar i sommar fulla hus med en påhittad historia med förlaga i verkligheten.

Nu har årets gruvspel vid Gruvstugan utanför Hällestad framförts inför utsålda hus. I drygt tjugo år fanns en tändsticksfabrik belägen i byn Valstorp strax utanför Hällestad. Fabriken har sedan levt vidare i bygdens berättarhistoria i hundra år, en skröna som teatergruppen Gruvspelen nu gjort en föreställning av, utan att den för den sakens skull är en dokumentär.

Text och bild: CARINA LARSSON

Verkligheten, som gruvspelet baseras på, är att grundaren av tändsticksfabriken var en person vid namn Anders Peter Andersson, som bytte ut Andersson mot Bagge på 1840-talet.
– Vinden på en enkel torpstuga fungerade som lokal för tändsticksmakeriet, men själva tillverkningen kunde nog räknas mer som ett hantverk än som fabriksdrift, berättar Gösta Johansson, som kan sin bygdehistoria.

Upprinnelsen till tändsticksfabriken är enligt skrönan att Anders Andersson gjorde sig skyldig till stöld hos en bonde och fick avtjäna sitt straff i fängelset i Karlsborg. Verkligheten kan vara en annan eftersom ingen egentligen visste vart Anders tagit vägen, säkert är dock att han under en tid inte fanns med i kyrkböckerna.

Fortsättning publicerad 20140619

Ett riktigt höjdarjobb

Hallå där nere! Martin Carsten från Finspång arbetar som arborist. På fritiden klättrar han gärna i berg. Säkerheten är a och o och att jobba på höga höjder är en vanesak menar han.

Många av oss upplever en svindlande känsla om vi någon gång måste kliva upp på en stege och det blir ett visst avstånd ner till marken. För Martin Carsten från Finspång hör höga höjder till hans vardag och profession.

Text och bild: CARINA LARSSON

Martin Carsten är arborist, eller trädvårdare som han själv kallar sig för, och då gäller det att inte ha anlag för svindel. – Nej, höjdrädd är jag inte, däremot har jag respekt för höjder och det måste man ha annars kan det vara direkt livsfarligt, säger Martin.

Han ser över säkerhetsutrustningen innan han ska utföra dagens första jobb. Att klättra rakt upp till en höjd på 22 meter för att såga ner en tall vid en sommarstuga strax utanför Åby. Martin har alltid gillat bergsklättring och har även varit i Himalaya och klättrat. – En gång var vi en grupp som försökte oss på att bestiga en bergstopp som ingen tidigare hade bestigit, men vi fick ge upp eftersom det skedde lavinolyckor. Efter en tid åkte jag tillbaka till bergskedjan som ensamklättrare. Jag har inga problem med att klättra helt ensam, säger Martin. Även när Martin utför sina jobb är han helt ensam. Det kan verka riskabelt, men enligt honom själv tar han inga risker. – Jag är noga med väderleken, är det full storm får jag vänta tills stormen bedarrat, det här jobbet är väldigt väderberoende. Eftersom jag aldrig jobbar i skogen utan för det mesta hemma hos folk, så brukar ägarna vara med och ge goda råd. Då säger jag åt dem att gå in i köket och koka kaffe istället, jag vill inte att mina uppdragsgivare ska få grenar i huvudet, skrattar han.

Fortsättning publicerad 20140613

Lämningar med många minnen

På taket till det som var ett vattenverk berättar Arno Aarna för Jan-Erik Svenblad hur vattenverket fungerade.

Mellan Skärblacka och Finspång ligger Dovers torp. En vacker skog med både barroch lövträd sträcker sig ner mot Glan och vid vackert väder går det att blicka ut över vattnet och se Svärtinge, Skärblacka och Norrköping. Det råder lugn och harmoni på platsen men för exakt 70 år sedan var det liv och rörelse med inslag av sorg och dramatiska händelser som kom att påverka människors liv för lång tid framöver.

Text och bild: CARINA LARSSON

Våren 1944 härjade Röda armén i Estland och många kände sig tvungna att för sina liv fly armén och en av tillflyktsorterna blev Dovers torp, ett av Sveriges runt 50 flyktingläger. Män, kvinnor och hela familjer färdades tvärs över Östersjön för att finna en fristad i lägret som hade kapacitet att ta emot upp till 1 500 personer åt gången. En av dessa var då nioårige Arno Aarna som med sina föräldrar och fyra syskon färdades i en gammal vedskuta i hela tre dygn innan de med hjälp av svenska kustbevakningen nådde Roslagens skärgård.

Numera är de 100 barackerna i Doverstorp borta men resterna finns kvar i form av plintar, stenformationer och gjutna grunder som ett minne över de omkring 8 000 flyktingar från Estland och senare Polen som mellan åren 1944 och 1946, under enkla förhållanden fick lägret som sin tillfälliga bostad. Arno Aarna söker sig ofta till platsen med en kaffetermos och även om han snart fyller 79 år minns han tydligt och klart överresan och de tre månader han bodde i Doverstorp. Han är medlem i föreningen Doverstorps flyktingläger där Jan-Erik Svenblad är ordförande.

Fortsättning publicerad 20140606

Vandring från 1500- till 1900-tal

Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby är djupt imponerade över leden.

Att vandra de 3,6 kilometerna på Glansgruvans vandringsled är som att vandra genom historien mellan sent 1500-tal till mitten av 1900-talet. Leden går genom delar av Vånga socken och de historiska lämningarna avlöser varandra.

Text och bild: CARINA LARSSON

Vandringsleden börjar vid Restad kalkbrott. Vid Glans kalkbruk ses resterna av bruket där kalkförbränningen började efter första världskriget och fortsatte fram till 1954 då driften lades ner. Kalkstensbrytningen fortsatte några år till för att upphöra i slutet av 1950-talet. Leden fortsätter på historisk mark och är en del av den gamla landsvägen mellan Norrköping och Finspång och kallas Bergslagsvägen eller Kungsvägen. Någon trafik mellan orterna har inte funnits sedan 1700-talet, då vägen flyttades västerut i närheten av där riksväg 215 ligger idag.

Längst med leden finns de gamla gruvhålen bevarade. Det har funnits omkring tjugo gruvor, vars hål idag är vattenfyllda och omgärdade med skyddsnät. Den djupaste gruvan är Mariedalsgruvan, med ett djup på 122 meter. Malmbrytningen i gruvorna pågick under 1600-talet fram till 1700-talet och all brytning skedde med så kallad tillmakning, vilket innebär att berget hettades upp och värmespänningarna ledde till att berget sprack. Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby har letat sig till Glansgruvans vandringsled och är djupt imponerade över leden och de historiska sevärdheterna. – Det är en fantastisk upplevelse och något vi inte visste fanns innan jag fick höra talas om vandringsleden genom en bekant på Facebook, säger Ann-Britt. Båda fascineras över den rika växtligheten av sällsynta blommor, mossar och örter i den kalkrika miljön. Det finns olika arter av orkidéer, köttätande växter och en ormgran med ett säreget utseende. Genetiska orsaker gör att granen inte har förmågan att bilda sidoskott på grenarna som kan växa utan att bilda skott. Barren växer direkt på grenarna som är långa och hänger rakt ner.

Fortsättning publicerad 20140530

Ett yrkesliv i FÄRG

Henrik Nordgren gick efter en liten omväg i pappas fotspår. Nu har han jobbat hos Kulturmålarna i 17 år.

Kulturmålarna är en målerifirma i Finspång som startade i samband med att den gamla textilarbetsplatsen Louis De Geer i Norrköping gjordes om till en modern konsert- och kongresshall 1994.

Text och bild: CARINA LARSSON

På 1970-talet stannade den sista vävstolen i industribyggnaden Louis De Geer. Huset har anor så långt tillbaka som till 1600-talet, då det var ett vapenfaktori. Nya tider stundade och nya idéer växte fram efter att byggnaden upphörde att vara arbetsplats för textilarbetare. Varsamt restaurerades den gamla industrilokalen och i oktober 1994 invigdes Louis De Geer konsert och kongress. Det var i samband med detta de båda målarfirmorna Torstensson och Allard samt Sune Larsson kom in i bilden.

– Firmorna samarbetade när Louis De Geer skulle målas och ett tredje bolag bildades, vilket blev Kulturmålarna. När sedan den tredje firman blev till salu köpte min pappa, som var målarmästare hos Torstensson och Allard, Kulturmålarna och så småningom kom även jag med in i firman, säger Henrik Nordgren som idag mest ägnar sig åt det administrativa och gör kalkyler i företaget. Jag hinner inte med att måla så mycket för kontorsarbetet kräver sitt och det är fullt upp hela tiden. Vi målar åt industrin, Finspångs kommun, Vallonbygden och åt privatpersoner. Kulturmålarna finns på Ekkällevägen i Finspång och det är omkring fjorton personer som arbetar på firman. Några är under utbildning i målaryrket och gör sin praktik och andra går som lärlingar.

Fortsättning publicerad 20140523

En hel värld av färg & mönster

Ett gäng som älskar att arbeta med inredning och snygga, smarta lösningar. Colorama-gänget i Finspång samlade i trappan.

Passar blommiga tapeter ihop med rutiga eller randiga? Eller orange med rött? Finns det en osäkerhet omkring valet av mönster och färger kan det vara en god idé att kontakta en inredningsdesigner som kan komma med både goda och smakfulla råd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda Hillström arbetar på Colorama Ödman i Finspång och hon hjälper kunderna som kommer till butiken, men hon åker även hem till dem som vill ha hjälp med att till exempel pigga upp vardagsrum och kök med något nytt och stilfullt.

Linda har alltid haft ett intresse för inredning men det krävs utbildning inom området, inte minst när det gäller att se till kundens behov. – I slutänden är det kunden själv som bestämmer, men blandar de ihop mönster och färger alltför mycket får jag försöka lotsa in dem i ett annat tänk. Allt passar faktiskt inte ihop. Men en till synes omöjlig färgsammansättning går att möjliggöra om man knyter ihop färgerna med till exempel en avvikande färg, garanterar Linda som är utbildad både inredningsrådgivare och inredningsdesigner. På frågan vad kunden vill ha har Linda inget rakt svar, det är väldigt olika från person till person. Vissa vill ha det allra senaste och trendigaste medan andra håller sig till det neutrala och strikta.

Fortsättning publicerad 20140516

Allt går–bara viljan finns!

– Jag önskar att någon filmat mig så att jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne Källgren.

Inget är omöjligt, det gäller bara att inte låsa sig och klä sig i en offerkofta som känns blytung. Den filosofin bär Anne Källgren i Finspång med sig om hon någon gång blickar bakåt, till den tiden för omkring tretton år sedan, innan hon själv till slut tog av sig sin egen offerkofta.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag var ”fröken duktig” som hade eget företag och drev en ridskola samtidigt som jag var småbarnsmamma, renoverade huset och fuskade med sömnen. Det var en onödighet som bara kostade tid, jag arbetade tolv till femton timmar per dygn och i efterhand förstår jag att jag var en arbetsnarkoman, säger Anne. Familj och vänner varnade, men Anne vägrade lyssna. Tills en dag då hon vaknade upp med huvudet på bilratten vid en parkeringsplats någonstans mellan Karlskoga och Örebro.

– Då förstod jag att något var fruktansvärt fel och sökte hjälp. Därefter blev min dagliga aktivitet att släpa mig fram och tillbaka till postlådan, innan jag kröp tillbaka till min säng och drog täcket över mig som ett skydd för omvärlden. Jag önskar att någon filmat mig så jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne allvarligt.

Fortsättning publicerad 20140509

”Passa på att ha roligt i livet”

Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom hans yrkeskompetens. Han tog steget till eget när han kände att tiden, och han själv, var mogen.

Innan det går att flytta in i ett nybyggt hus har det varit en lång process. Stora beslut har tagits, inte mist val av husfabrikant. I samband med att bygglov söks ska en kontrollansvarig anges som ska följa hela processen, vilket bland annat innefattar tekniska samråd, besiktning och underlag för slutbesked. Allt detta måste klaras av innan bohaget kan bäras in och familjen installera sig i sitt nya hus.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Med sina 30 års erfarenhet av byggbranschen har Bengt stor kunskap och kan vara behjälplig vid en människas kanske största investering i livet. – Jag var bygg- och fastighetschef på Coor Service Management, som då hette Sapa industriservice, i tretton år, men började känna att det var dags för andra utmaningar och blev egenföretagare, säger Bengt.

Idag har Bengt konsultuppdrag i olika byggprojekt, både för privatpersoner och företag, men även uppdrag som kontrollansvarig vid nybyggnationer och tillbyggnader. – En stor del av mitt arbete är kontrolluppdragen, men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom min yrkeskompetens. Det är brist i landet på certifierade kontrollansvariga i samband med bygglovsansökan, berättar Bengt.

Fortsättning publicerad 20140502

Segelflyg – fri som vråken

– Nu börjar utomhussäsongen här i Finspång och de segelflygplan som legat inomhus i klubbhuset under vinter ska plockas fram. Sedan är det bara att ge sig upp under molnkanten när vädret tillåter, säger Ernst Persson som segelflugit i 70 år. Johan Bäckman är lika biten av sporten som Ernst.

Efter första världskriget infördes begränsningar för utvecklandet av flyg i Tyskland och det enda som tilläts var glidflygplan. Det 950 meter höga berget Wasserkuppe i tyska Hessen blev en viktig plats där segelflyget tog sin början. Glidflygplan och hängglidare var de farkoster som användes innan man upptäckte att vissa vindar gjorde att tiden i luften kunde förlängas och segelflygets era inleddes.

Text och bild: CARINA LARSSON

År 1923 var några svenska flygare till Wasserkuppe och genomgick glidflygarutbildning. En av dem, Rolf Bergvik, introducerade segelflyget i Sverige, något som kom för att stanna. Idag bedrivs segelflyget genom Svenska segelflygförbundet, som är en organisation under Svenska Flygsportförbundet.

Linköpings segelflygklubb bildades redan 1940 och har haft sin verksamhet på Malmen fram till 2006, då de förbjöds att fortsätta med verksamheten där. Klubben började leta nya segelflygstråk och övertog Finspångs sportflygfält 2007. Finspångs segelklubb hade fört en tynande tillvaro och beslutat sig för att lägga ner verksamheten.

Fortsättning publicerad 20140425

En god bit av Japan i Finspång

Mikael Axelius har lång erfarenhet av det japanska köket och driver sedan åtta år Sushiakademin i Finspång.

Fredagkväll och tacomys, en vanlig kombination i de svenska hemmen. Men varför inte byta ut det mexikanska mot det japanska och köpa hem några bitar sushi istället.

Text och bild: CARINA LARSSON

En bra idé tycker Mikael Axelius som har lång erfarenhet inom det japanska köket och sedan åtta år tillbaka äger och driver Sushiakademin i Finspång. – Från början hade jag tänkt bli konstnär men hamnade i en japansk restaurang i Stockholm och så blev jag fast i yrket. 2001 gick jag en starta egetkurs med målet att bli min egen restaurangägare. Den konstnärliga ådran har jag faktiskt användning av för att komponera en sushirätt krävs att den inte bara ska smaka gott i munnen, den ska även vara en fröjd för ögat.

Mikael är noga med råvarorna och han beställer hem alla varor av hög kvalité och betalar extra för att få det han verkligen vill ha för att kunderna ska känna sig nöjda. – Jag köper inte in fisk som är rödlistad som till exempel tonfisk och det har accepteras av mina matgäster. Så har jag hittat ett ris som bara jag och en japansk restaurang i Stockholm använder, det är ett extra kort rundkornigt ris. All fisk skär jag i bitar och fryser in i två dygn innan den är klar att använda, berättar Mikael.

Fortsättning publicerad 20140418

Spännande te- och kaffehandel

Johanna får nostalgikänslor från sin barndoms uppdukade bord när hon säljer finsk mat.

Kryddans thé- och kaffehandel är en ny spännande butik i Finspång. Här finns ett rikligt utbud av kaffe, te, kryddor och praliner. Dessutom finns direktimporterad finsk mat som snabbt blivit populär. Vad sägs om leverlåda, kaffeost och lördagskorv?

Text och bild: CARINA LARSSON

Sedan tre månader tillbaka kan Finspångsborna köpa lite finare sorters kaffe och te då paret Monica Andersson och Roger Nord öppnat Kryddans thé- och kaffehandel på Bergslagsvägen. Till hjälp i butiken finns Johanna Larsson och hon har koll på vilka kaffeoch tesorter som passar bäst vid olika tillfällen.

Skulle det smaka bra med en liten godbit till den varma drycken finns ett stort utbud med fina chokladpraliner i mängder av olika smaker och kulörer. Varför inte prova på en pralin smaksatt med hallon och chili, hallonpannacotta, blåbär eller lite mer vågade smaker som ingefära och citron. Som butiksnamnet talar om finns även en hel vägg med hyllor fyllda med etthundra sorters kryddor som kommer från en kryddgård i Skånska Bjärred. – Chokladen är riktigt fin och kommer ursprungligen från Belgien och rullas i Tyskland. Eftersom det är så många smaker att välja på kan det vara svårt för kunden att bestämma sig, vi brukar inte vara knussliga utan det går bra att få provsmaka om det skulle behövas. Jag har själv smakat men måste erkänna att jag nog förätit mig. Det är mäktig choklad och inget som man proppar i sig många praliner av, en enda räcker gott och väl till en kopp kaffe eller te, säger Johanna.

Fortsättning publicerad 20140411

De brinner för kulturen

Populära ”livekonserter” på stor bioduk, After Work på både svenska och engelska, dagbio, musik, teaterverksamhet och mycket annat ryms under taket på Kulturhuset Finspång. Christer Öjring och Mårten Hafström brinner för att utveckla Finspångs kulturella liv.

Först kom Rolling Stones sedan Phantom Of The Opera till Kulturhuset i Finspång. Visserligen inte live, men nästan, eftersom det blev en riktig konsertkänsla när båda föreställningarna rullades upp på bioduken i den mäktiga biografsalongen med plats för över 400 besökare.

Text och bild: CARINA LARSSON

– När vi visade Rolling Stones från den inspelade livekonsert de gjorde Hyde Park sommaren 2013 jublande vår publik och applåderade och det gläder mig oerhört att det blev en sådan succé eftersom just Rolling Stones alltid legat mig varmt om hjärtat, jag tillhör ju den åldersgruppen som var med på den tiden och även sett deras konsertet live flera gånger säger Christer Öjring, kultursekreterare i Finspång. – Konsert på bio är bara ett av våra koncept här i Kulturhuset. fyller Mårten Hafström i. Han är kulturutvecklingschef och har ansvaret för Kulturhuset och trots att han endast innehaft den posten i sju månader brinner han lika mycket som Christer att driva ambitionen framåt för att utveckla och föra den kulturella andan framåt.

De här konserterna visar att vi hittat rätt och bion är ett otroligt lyft för Finspång. Vi kan faktiskt med stolthet säga att vi är med bland alla världens stora biografer genom att visa filmer som har Sverigepremiärer och det är en häftig känsla att det är Finspång och världen, vi är verkligen i centrum då det gäller film. Vi satsar på det verkligt breda filmerna, när Hundraåringen gick upp på premiär hade vi sex utsålda föreställningar och 1 200 sålda biljetter. Vi vänder oss även till den unga publiken där vi visar söndagsmatiné och under skolloven är det extra matinéförställningar.

Fortsättning publicerad 20140404

En Indienresa för livet

Per Blomberg visar kryddor som är inköpta på den lokala marknaden i Rampurwadi.

LRF:s årsmöte i Risinge 2011 blev upprinnelsen till ett spännande möte mellan svenska lantbrukare i Finspång och lantbrukare i Rampurwadi i Maharashtra state, Indien.

Text och bild: CARINA LARSSON

– En LRF-medlem kunde inte komma på LRF:s årsmöte i Risinge, eftersom hon vid det tillfället var i Indien. Väl hemkommen fick hon i uppgift att hålla ett föredrag om sin resa och avslutade då med att kasta ut en fråga om någon var intresserad av att följa med på nästa resa och då räckte jag upp handen, berättar Per Blomberg.

Per och hans fru Sofia reste tillsammans med några grannar och blev helt sålda över resan till Rampurwadi, som är en platå belägen 1000 meter över havet där det lever och arbetar enbart lantbrukare. – Vi är några lantbrukarfamiljer här i Finspång som startade Föreningen Rampurwadis vänner som har till syfte att främja ett utbyte mellan svenska och indiska lantbrukare, berättar han. I Indien har föreningen kontakt med paret Sunita och Mohanish Keskar som arbetar med ett socialt utvecklingsprojekt i Rampurwadi, med fokus på ett hållbart och utvecklande lantbruk. De driver även ett skolhem för 15 pojkar.

Fortsättning publicerad 20140328


Ek deltog i Södras sommarkväll


Kön ringlade sig lång till serveringen av kolbullar. För vad passar väl bättre att bjuda erfarna skogsägare på än riktig skogshuggarmat.

I strålande sol och ljumma vindar höll Södra sin årliga sommarkväll i Häfla hammarsmedja där Norrköpings skogsbruksområde stod som arrangörer.

Text och bild: CARINA LARSSON

Södras nytillträdda ordförande Lena Ek tilldelade Stiftelsen Häfla hammarsmedja Södras kulturstipendium på 10 000 kronor. Leif Sundeblad, ordförande i stiftelsen var mycket glad över kassatillskottet som kommer att gå till underhåll av de historiskt värdefulla byggnaderna. Samtidigt som stipendiet överlämnades fick stiftelsen även en extra liten present av Södra i form av en fågelholk med ett läskande innehåll. – Det är björksav som tappats på flaska. Det finns även med ett snapsglas så det torde vara en snapsholk, sa Leif och tackade för de båda gåvorna.

Kvällen inleddes med en förevisning av sågen där en timmerstock förvandlades till brädor. Sågen drivs helt och hållet av vattenkraft så närmare naturvänlig sågning går inte att komma resonerade närvarande skogsägare som följde arbetet med stort intresse. – Vi har som tradition att hålla sommarskogskvällar för Södras medlemmar med familjer och försöker hitta lite olika intressanta platser. I år föll lotten på Häfla hammarsmedja och det är en spännande plats att bli förevisade, menade Anders Ek som är ordförande i Norrköpings skogsbruksområde.

Fortsättning publicerad 20150703

Nu är stickning populärt igen


Margaretha trivs i Landsvägsgården och bjuder in till stickkafé varannan onsdag.

En symfoni av färger möter den som stiger in i garnboden hos Margaretha Dyrkell. Trä och textil i Ljusfallshammar har det mesta att erbjuda i garner och Margaretha brinner för både sin butik och för sin prunkande trädgård där kunder erbjuds att strosa runt och njuta av den vackra miljön.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Från grunden är jag hushållslärare men när vårt barn fick diabetes vid fem års ålder blev det jobbigt eftersom hon hade syskon och min man arbetade borta under veckorna. För att kunna vara hemma fick jag idén att starta upp något här hemma på gården, berättar Margaretha. Idén fortsatte att utvecklas och 1983 öppnade Margareta en liten butik där hon saluförde presentartiklar, ull- och virkgarn. Butikens utbud växte med ännu mer garn och en del handarbetsmaterial. – Från att det har varit ett uppehåll med stickning är det åter på modet och är nu jättestort. Broderi är däremot inte alls populärt längre och har nästan helt försvunnit, menar Margaretha.

Många stickar och skänker utomlands men även till sig själva och till sina barnbarn. Schalar men framför allt sockor är jättepoppis att sticka. – Det finns otroligt många olika sockmodeller, mönster och färger, förklarar hon. Varannan onsdag bjuder Margaretha in till stickkafé och de stickande damerna samlas i det vackra huset Landsvägsgården som har anor så långt tillbaka som tvåhundra år.

Fortsättning publicerad 20150626

Ett högtidstal som berörde


Musikkåren höll takt och ton i Bruksparken.

Strålande sol, den blågula flaggan som vajade för vinden och skolmusikkåren. Ingredienser som bäddar för ett riktigt fint nationaldagsfirande. Vilket det också blev då Finspång bjöd in till ett storslaget firande i Bruksparken där kommunen bjöd på kaffe och bullar som bakats och serverades av Finspångs motorsällskap.

Text och bild: CARINA LARSSON

Kommunfullmäktiges ordförande Berit Martinsson (S) välkomsttalade och överlämnade därefter podiet till proffsdansaren Tobias Karlsson, känd från Let’s dance. – Jag försöker alltid få tag i spännande högtidstalare till nationaldagen och blev glad när Tobias tackade ja till att komma hit till oss i Finspång. Han är beviset på att allt är möjligt och jag tror att många blir styrkta av hans tal, menade Christer Örjing som är kommunens kultursamordnare och den som har stor erfarenhet av hur ett bra nationaldagsfirande ska arrangeras.

Tobias berättade för en hänförd publik om livet som proffesionell dansare men även om mobbing och att i andras ögon vara annorlunda. – Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor. Jag kommer från en mindre ort utanför Hallsberg där det fanns ett enda motto. ”Det går aldrig!” Vilket jag är uppvuxen med i mitt föräldrahem. När jag var barn fanns det två aktiviteter vi kunde utöva. Spela fotboll på sommaren och åka skidor på vintern. Vilket jag var urkass på. Men när jag var nio år kom en dam till vår lilla stad och hon tog in dansen i mitt liv. I och med detta fick jag bekräftelse på att jag kunde något men att börja dansa i början av tonårstiden kan vara gränsen till dödligt.

Fortsättning publicerad 20150619

Synskadade massörer använder Lotorpsmetoden


Allt vanligare i Sverige att behandlas av synskadad massör

I Asien har synskadade massörer hög status. Anledningen tros vara att kinesiska kejsare tillät endast synskadade massörer utföra behandlingarna. I viss länder som exempelvis Vietnam, Laos och Sydkorea är det endast synskadade som får tillstånd att utbilda sig till massörer.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Sverige har Synskadade massörer AB börjat få fäste och finns på orterna Stockholm och Växjö. Samtliga massörer är certifierade synskadade massageterapeuter och företaget har ett nära samarbete med Mellansveriges massageskola och finns dessutom i ett nätverk med företag som engagerat sig i massörer med synskada. Företag är deras främsta kunder men även privatpersoner är välkomna att boka massage.

Grundaren till företaget är Martin Forstner som själv är synskadad massör. – Jag startade Synskadade massörer år 2011 och bakgrunden är att jag ofta fick nyfikna frågor gällande min synskada när jag var ute på arbetsplatser. Jag uppskattar visserligen när folk är nyfikna men kände att det lades allt för mycket fokus på mig och mina ögon. Tanken bakom min idé blev att om jag startade ett företag där alla visste redan från början att massören var synskadad så skulle det inte behöva bli några närmare diskussioner, berättar Martin.

Fortsättning publicerad 20150612

Svunnet Finspång i miniformat


Ingvar Arvidsson tycker det är både roligt och värdefullt att bevara Finspång även om det är i miniatyr.

Varje onsdagskväll samlas ett gäng herrar nere i källaren till ett hyreshus i Finspång. Länstidningen beslutade sig för att ta reda på vad som egentligen försigår i källarlokalen och gjorde därmed ett studiebesök.

Text och bild: CARINA LARSSON

Innanför dörren har Finspångs Modelljärnvägsklubb byggt upp ett imponerande landskap där Finspång har sin egen speciella plats. Ingvar Arvidsson, medlem i klubben som startades 1983, berättar om arbetet med likoch växelströmsbanorna som konverterats till digital styrning. Vill någon köra tågen konventionellt möter det inga hinder. Allt går att ordna med en enkel omkoppling. Men det mest intressanta är ändå landskapen som tågen reser igenom.

– Från början höll vi till i källaren på kommunhuset men blev trångbodda så vi flyttade hit där det finns lite mer svängrum. Vi har byggt allt själva med hjälp av kartong och annat lämpligt material som vi hittar. Att köpa färdigt blir dyrt och är inte lika roligt. När vi kom hit var målet att bygga upp en del av Finspång säger Ingvar och visar på Finspångs gamla järnvägsstation från 1927. Hyreshusen finns än idag och även Majorsvillan nere i centrum. Den ska tyvärr rivas för att ge plats åt ett höghus men det tänker inte vi här i klubben gå med på så hos oss får villan stå kvar. Att hus och byggnader inte riktigt står som de gör i verkligheten är det ingen som hänger upp sig på. Många som kommer på besök känner igen sig och får nostalgiska minnen av orten.

Fortsättning publicerad 20150605

Den som måste vara stark


Elisabeth och Ann-Margret gör livet lite lättare när det känns tungt och svårt för den som vårdar en närstående i hemmet.

När en anhörig vårdar en närstående som blivit sjuk kan det kännas tryggt och skönt att få stöd i vardagen. Livssituationen för både den som är sjuk och den omhändertagande är förändrad och det som tidigare varit självkart blir inte lika enkelt längre.

Text och bild: CARINA LARSSON

Finspångs kommun erbjuder kostnadsfri stöttning genom Anhörigteamet som startades i kommunen år 2007. Personal från teamet kommer hem till par för att ge avlastning och därmed möjlighet till den som vårdar att få lite egentid. Ann-Margret Blomquist, Elisabeth Jern och Gunvor Lindqvist arbetar på Anhörigteamet och de vet hur viktig och betydelsefullt det är med detta stöd.

– I första hand ger vi den friska anhöriga möjligheten att få komma ut och handla, hälsa på vänner eller bara rå om sig själv under några timmar i veckan. Samtidigt vill vi förmedla en trygghet i att vi finns endast ett telefonsamtal bort, säger Elisabeth. Avslösningen är en biståndsbedömd insats men den som önskar kan utan biståndsbeslut besöka Anhörigteamets anhöriggrupper, tematräffar eller bara ha en telefonkontakt om det är något som tynger eller bekymrar.

Fortsättning publicerad 20150529

En aldrig sinande historiekälla


Kjerstin Thorsson, Finspång, spelar fiol i gruvspelet Värvarna i Hällestad. Bilden är dock tagen vid en tidigare föreställning. En av årets föreställningar kommer att vara teckentolkad.

Den 5 juni är det för tionde året i rad premiär för Sommarteaterns årliga spel vid Gruvstugan i Hällestad. Som vanligt är det den ständigt historiegrävande Jan-Eric Karlström som vaskat fram storyn och Ingbritt Swanö Wiklander står för manus och regi. Titeln för årets gruvspel är Värvarna och förflyttar oss tillbaka till då Karl XII satt på den kungliga tronen.

Text: CARINA LARSSON

– Eftersom Hällestad var ett bergslag hade bönderna till viss del kommit lindrigare undan från de militära rustningarna än de från grannsocknarna. Det var kungen som hade beslutat att bönderna som bröt malm och smälte järn i gruvor och hyttor i Bergslagen skulle slippa krigstjänsten. Det var viktigare att både gruvor och hyttor var bemannade och i ständig drift, än att gruvdrängarna begav sig ut i strid och kanske aldrig mer kom hem från krigsfälten ute i Europa, berättar Jan-Eric.

Dock slapp männen från bergsbygden inte ifrån kriget helt och hållet. De var tvungna att bilda hemvärn som skulle bemanna landets fästningar och bevaka krigsfångar. Någon värvning till stridande arméer fick däremot inte förekomma inom Bergslagen. – Läget blev så småningom kritiskt när krigslyckan vände och armén fick svårt att fylla ut luckorna efter stupade soldater. Löftet om frihet från utskrivning och värvning till armén bröts, vilket blev påtagligt även i Hällestad. När det stora slaget vid Poltava skedde år 1709 dök Bergskompaniets värvare upp på orten varpå befolkningen startade vilda protester med kaplan Johannes Wallerius i täten, säger Jan-Eric.

Fortsättning publicerad 20150522

Svalt intresse för regnbågsveckan


”Det gäller att aldrig ge upp arbetet omkring könsfrågor och identitet. Därför kommer vi att arrangera regnbågsveckor fler år framöver”, resonerar bibliotekarien Ellinor Monell.

I samband med att Norrköping skulle ha sin Pridefestival beslutade sig Finspångs bibliotek att arrangera en regnbågsvecka med fokus på frågor kring hbtq, könsnormer och identitet.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi som arbetar här på biblioteket började prata om Pridefestivalen och kom på att även vi som inte är en storstad borde haka på detta viktiga ämne. Det säger Ellinor Monell som är bibliotekarie i Finspång. Hur det mottagits av Finspångsborna vet vi inte riktigt. Det jag kan säga är att det inte har haft någon stor genomslagskraft. Första dagen hade vi en filmförevisning med hbtq-tema men det kom tyvärr inte en enda besökare. Jag kan tänka mig att det finns en form av rädsla inför något som är främmande. Lite förvånande är att inga ungdomar kom men eftersom Finspång är en liten ort kanske ingen vågade komma. Risken att bli utpekad som homosexuell kan vara en bidragande orsak tror Ellinor. Det här är ett tema som ska uppmärksamma, alla grupper har samma värde och är välkomna så det borde inte finnas någon rädsla.

Fortsättning publicerad 20150515

Elever håller Finspång rent


”Kan ni så kan även vi”, resonerar kommunpolitikerna Larserik, Ulrika och Danny, och ger sig ut på en skräpplockardag. Allt skräp ska ner i de gula säckarna men först ska skräpet sorteras innan det bär iväg till sopstationen.

Håll Sverige rent är organisationen som under en vecka fört kampanjen Skräpplockardagarna. Finspångs kommun var inte sena med att nappa på aktiviteten och närmare 1 900 Finspångsbor har hjälpts åt att städa gator och torg rena från skräp.

Text och bild: CARINA LARSSON

På Hällestadsskolan fick skolbarnen hjälp av kommunstyrelsens politiker och med gemensamma krafter rensades inte bara skolområdet utan hela banvallen med närliggande områden. Att politikerna kommer till skolan för att plocka skräp är för att visa upp sig i ett för alla angeläget syfte. – Det har blivit en tradition när skolorna har ordnat den här aktiviteten och vi tycker att det är viktigt att det syns att även politikerna vill vara rädda om Finspång och vår miljö, säger Ulrika Jenasson (S). Inbjudan har kommit från Finspång tekniska verk som tillsammans med sektor barn och utbildning har uppmuntrat skolorna att ta upp frågan om nedskräpning på ett pedagogiskt sätt bland klasserna.

– Det är även en tunna uppställd vid kommunhuset och påsar uppställda så att alla som jobbar och vistas i kommunhuset kan plocka upp skräp och kasta där. Här ute i Hällestad har vi faktiskt inte hittat så mycket skräp, för barnen är duktiga att plocka upp och kastar dessutom inget skräp. Så här inom skolområdet är det väldigt snyggt och fint, anser Ulrika. – Mot banvallen blev det lite mer skräp som burkar, flaskor och två stora betongfundament med pinnar. Dessa tog personal från Tekniska verken reda på och det var bra att det kom bort så ingen snubblar över dem, säger Denny Lawrot (C).

Fortsättning publicerad 20150508

Framåt för nya Vårdcentrum


Vi går från det gamla och möter det nya säger Marie Morell, Fredrik Sjöström, Per Larsson och Jan-Owe Larsson.

Nu har äntligen satsningen på ett nytt Vårdcentrum börjat skymta slutmålet även om det kommer att dröja ytterligare fram till 2018 innan bygget står klart för invigning. Kommunfullmäktige har godkänt den nya detaljplanen och Vårdcentrum kommer att ligga längst med Bergslagsvägen mellan den gamla brandstationen och Baptistkyrkan.

Text och bild: CARINA LARSSON

Måndagen den 20 april besökte Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna i Region Östergötland Närsjukvården i Finspång där Närsjukvårdsdirektör Per Ström inledde dagen med att informera om verksamheten och det arbete som bedrivs inför den nya vårdbyggnaden. – En del av Nya moderaterna och Kristdemokraternas gemensamma arbete är att försöka vara ute och hitta frågor på egen hand nu när vi inte är med i det flöde som händer. En av frågorna som varit mycket viktig och aktuell under lång tid är naturligtvis allt arbete med Finspång, säger Marie Morell (M), oppositionsråd och 2:e vice ordförande i regionsstyrelsen. Vi har varit runt och tittat på närsjukvården bland annat i Motala och nu här i Finspång. Vi har fått en rundvandring här i sjukhuset tillsammans med Per Ström och Kerstin Olsson som är projektledare för nya vårdcentrum.

Det som är glädjande i Finspång är att det finns en bra försörjning av läkare vilket inte är helt vanligt på andra vårdcentraler i Östergötland eller andra delar av landet. – Det är viktigt att fortsätta nyttja att det finns en god tillgång på läkare och annan god kompetensförsörjning här på vårdcentralen. Det är för övrigt mycket spännande med Finspång, hur utvecklingsinriktad man är, oavsett vilka chefer som suttit på sina poster under åren. Det har alltid funnits ett driv och det upplever jag att det fortfarande finns och där samverkan med kommunen är unik, menar Marie Morell.

Fortsättning publicerad 20150501

Den rullande naturskolan


Chris och Monica Wall dukar upp en härlig frukostbuffé för frusna orrskådare.

Ekoturen är Norrköpings kommuns rullande naturskola för barn men även för vuxna som ger östgötarna möjligheten att på ett smidigt sätt komma ut i skog och mark.

Text och bild: CARNA LARSSON

Anette Aspegren-Güldorff är Ekoturens busschaufför men även naturexpert med biologutbildning och förutom att hon hämtar skolbarn för naturexkursioner arrangerar hon naturutflykter för företag, föreningar och privatpersoner.

Lördagen den 28 mars gick turen till Kärnskogsmossen utanför Tjällmo som är en av Östergötlands bästa platser för orrspel, tillika en av södra Sveriges största öppna mossar med mycket vildmarkskänsla. En något kall och blåsig morgon där det riktiga orrspelet inte ville komma igång utan deltagarna fick nöja sig med att genom kikare skåda en och annan tupp och höna som helt ljudlöst flanerade omkring på mossen. – Förra året var det annorlunda, då var orrspelet i full gång, men det går inte att förutse djurs beteende i förväg, menar Anette som gjort turen till Kärnskogsmossen två gånger tidigare. Förra året inledde jag ett samarbete med Monica och Chris Wall som förestår Tjällmo gästgifvaregård och de dukar upp en frukostbuffé och kulturvandring på Skönnarboleden efter det att vi varit vid orrarnas spelplats.

Fortsättning publicerad 20150417

Fästingplågan håller i sig


Annelie och Pernilla önskar att alla som bor i riskområden kommer och vaccinerar sig innan fästingsäsongen kommer.

Äntligen är vintern ett avslutat kapitel för denna gång och vi börjar vistas ute i skog och mark. Vintergarderoben är undanhängd och nu gäller en lättare och ljusare ekipering. Men det gäller att vara vaksam under utomhusvistelsen och se till att inga oönskade småkryp som fästingar letar sig in under tröjärmar och byxben.

Text och bild: CARINA LARSSON

För att skydda sig själv och sina barn är det en god idé att vaccinera sig mot TBE speciellt de som är bosatta på ostkusten, i skärgården i Uppland och Södermanland samt i Mälarregionen där det även där finns vissa riskområden. I stora delar av Centraleuropa, Ryssland, Baltikum och Åland finns smittrisk så det är lämpligt att vaccinera sig om dessa länder ska besökas.

Annelie Kans Thalinsson och Pernilla Johansson arbetar båda som vaccinationssköterskor på vaccinationsmottagningen på Vårdcentralen i Finspång och de anser att alla som bor inom riskområden bör vaccinera sig för att skydda sig mot TBE. – Resevaccinationsmottagningen öppnade här i Finspång 2012 men det är inte enbart vaccinationer för de som ska åka utomlands som vi erbjuder utan även vaccination mot TBE. Våra öppettider är varje tisdag på eftermiddagen till kvällen så de som arbetar ska ha möjlighet att komma hit efter arbetsdagens slut, berättar Annelie. Det är stor skillnad på sjukdomarna borrelia och TBE.

Fortsättning publicerad 20150410

Från 50 till 150 ton svamp


Svampodlaren Hamid Biten satsar på att bli bland de största i Sverige. Snart flyttar han sin champinjonodling till moderna lokaler i Linköping vilket ska tredubbla produktionen.

Att bege sig ut i skogen för att plocka svamp är för många ett stort nöje. Fylla svampkorgen med kantareller och för den kunnige svampexperten kan det även bli både skivlingar och kremlor.

Text och bild: CARINA LARSSON

Ett mycket bekvämare sätt att krydda maträtter och såser med svamp är att bege sig till livsmedelsaffären och fylla korgen med läckra champinjoner. En färskvara som dock håller sig upp till en vecka i kylskåp. På gården Näfstorp Östergård i Lotorp utanför Finspång har Erik Nilsson odlat champinjoner i drygt tjugofem år, men sedan tre år tillbaka är det Hamit Biten från Linköping som står för odlingen.

– Lokalerna är slitna och nedgångna, därför håller vi på att bygga upp en ny anläggning i Linköping och planerna är att utöka odlingen till 150 ton champinjoner per år mot de 50 ton som vi producerar idag, säger Hamit. Det blir även mer lättskött för mig eftersom jag bor i Linköping och måste åka hit för att se till odlingen varje dag. Hamit är medlem i Svenska Svampodlarföreningen som är en ideell förening för yrkesodlare. Föreningen arbetar för att fler på landsbygden ska kunna ha möjlighet att odla svamp vilket ger fler arbetstillfällen på landsbygden. Champinjoner är den odling som dominerar i Sverige och det är en ytterst fin matsvamp, enligt Hamit.

Fortsättning publicerad 20150403

Kulturhistoria mitt ibland oss


Fasaden på det forna Konsumhuset har ett karaktärskapande mönster i den formgjutna betongen.

Säg kulturhisoriska byggnader och tankarna förs till en varsamt renoverad torpstuga eller ett soldattorp ute i den svenska landsbygden. Eller en klensmedja och en arbetarbostad på ett rum och kök där smeden bodde med sin familj. Byggnader som ställts iordning som museum dit dagens moderna människor kan få komma och känna de historiska vingslagen.

Text och bilder: CARINA LARSSON

Kulturhistoriska byggnader finns även mitt ibland oss som fullt fungerande bostäder, köpgallerior eller företagslokaler. I Finspång är det inte endast det vackra slottet med sin bedårande omgivning och de gamla bruksmiljöerna som är av kulturhistoriskt intresse. Detta har Finspångs kommun tagit fasta på och tagit fram en remissversion av ett kulturmiljöprogran med förslag på och beskrivning av kommunens miljöer och byggnader som är kulturhistoriskt viktiga. – Det här är ett program som egentligen beskriver sådana byggnader och miljöer som kommunen tycker är värda att bevara och vill beskriva det för allmänheten men även för tjänstemän som ska ta beslut i ombyggnationer och så vidare, säger Christer Öjring, kultursekreterare i Finspångs kommun.

– Det här bygger på en mycket omfattande inventering som är gjord längre tillbaka och den här remissversionen är ett förslag som utgår från dessa inventeringar som Östergötlands länsmuseum gjort från 1980- talet och framåt. Inför det här materialet har det gjorts en nyinventering även den med hjälp av Östergötlands länsmuseum.

Fortsättning publicerad 20150327

Husdjur för hela slanten


Linda Carlsson och Mia Siegers är både vänner och butiksägare.

Många drömmer om att få arbeta med djur. Kanske som veterinär, i en djurpark eller i ett stall med hästar. Så finns det de som arbetar i djuraffär dit kunderna kommer för att köpa foder, leksaker och andra nödvändigheter till sina skyddslingar. Eller varför inte en söt kanin, marsvin eller en ökenråtta?

Text och bild: CARINA LARSSON

Malin Siegers och Linda Carlsson har under många år arbetat i djuraffär som anställda men nu har de tagit det stora klivet ut och blivit egna företagare genom att köpa djuraffären i Finspång.
– Det var ingen tvekan om saken när den här möjligheten öppnade sig för oss, säger de.
– Dessutom har mina föräldrar goda erfarenheter av att vara egenföretagare så vi får hjälp av mamma med bokföringen så här i uppstarten, tillägger Malin.

Tros att det bara gått en månad sedan de övertog butiken har de hunnit med en hel del förändringar. De är dock inte helt okända bland sina kunder eftersom de arbetat i Finspång under några år tidigare. På bottenvåningen ligger djurens egen relaxavdelning där Mia Johansson som bäst ger hunden Joppe en skönhetsbehandling.

Fortsättning publicerad 20150320

Han har koll om det krisar


Peter Kindblom, kris- och säkerhetssamordnare i Finspångs kommun är i full gång med att planera en stor övning som ska gå av stapeln nu i höst.

Vårt samhälle är sårbart och de riskfaktorer som finns är många. Det kan handla om tekniska fel, sabotage och naturkatastrofer men även människors handlande. Kommunen har stora krav för att klara av hanteringen i händelse av olyckor och göra effektiva insatser men har även till uppgift att förebygga olyckor.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspångs kommun finns ett flertal industrier där det kan kan medföra stora risker vid ett eventuellt utsläpp av gasol, naturgas och ammoniak. Konsekvenserna kan bli förödande för både människor och området kring olycksplatsen. Skogsbränder, utsläpp av miljöföroreningar, långvariga elavbrott eller större trafikolyckor hör även till riskfaktorer som ligger i planen för åtgärder inför och vid extraordinära händelser, allvarliga samhällsstörningar och höjd beredskap.

Ledningsplanen utgör en del av kommunens arbete med att främja säkerhet för medborgarnas säkerhet. – Skulle det hända industriolyckor är det i första hand räddningstjänsten som träder in. Kommunen har en krisledningsorganisation som tar hand om till exempel naturolyckor och elbortfall, förklarar Peter Kindblom, kris- och säkerhetssamordnare i Finspångs kommun.

Fortsättning publicerad 20150313

Medborgarna får säga sitt


Anders Axelsson, kommundirektör i Finspångs kommun, menar att Finspång är en bra kommun att leva och bo i. Att få svart på vitt som enkätsvar om vad folk verkligen tycker om sin kommun är en hjälp för planeringen av kommande verksamhet. Även om 54 procent är en okej svarssiffra, så tycker Anders att borde kunna vara lite högre.

Statistiska centralbyrån erbjuder Sveriges kommuner att delta i en medborgarundersökning. Under hösten deltog sjuttiotre kommuner varav en av kommunerna var Finspångs kommun. Undersökningen skedde mellan 22 september och 10 november och 1 200 personer i åldrarna 18-84 medverkade och det var 54 procent av dessa som svarade på enkäten.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi var med på den här medborgarundersökningen för första gången år 2006 och sedan dess har vi gjort det vartannat år, berättar Anders Axelsson kommundirektör i Finspångs kommun. – Generellt är det ett led i både förvaltningen och politikernas uppdrag att få reda på vad medborgarna tycker om olika saker i sin kommun. Vi använder resultatet i vår styrning, det vill säga vår budgetstrategiska plan. Rapporten är uppbyggd på det sättet att det är tre stycken övergripande index. Nöjd medborgarindex handlar om hur befolkningen uppfattar våra verksamheter. Skola, äldreomsorg, snöröjning med mera. Nöjd regionindex behandlar platsen Finspång, alltså orten att bo i. Då är vi inne på områden som kollektivtrafiken, arbetsmöjligheter, utbildningsmöjligheter och kommersiella möjligheter. Det tredje index kallas nöjd inflytandeindex och är medborgarnas uppfattning om möjligheterna till dialog och påverkan gentemot politik, förvaltning och serviceperspektiv. Där gör vi för övrigt andra mätningar också som inte finns med här.

Fortsättning publicerad 20150306

Polisen omorganiserar sig


Robert Wallén har full förståelse att Polisens nya omorganisation har skapat oro hos många men han är övertygad om att Polisen i framtiden kommer att vara närmare medborgarna än tidigare. På kort sikt väntar inga förändringar i Finspång.

På uppdrag av regeringen har under en tvåårsperiod en omorganisationen inom Polisen arbetats fram. Istället för tjugoen fristående polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium har polisen blivet en enda Polismyndighet. Tanken bakom detta är att stärka polisens förmåga vid ingripanden samt utreda brott genom att de gamla myndig hets - hind ren tagits bort.

Text och bild: CARINA LARSSON

En arbetsgrupp under ledning av den särskild tillsatte utredaren Thomas Rolén och en genomförandekommitté på tjugo personer samt 2 500 polisanställda har i olika perioder varit involverade i arbetsgrupper för att ta fram beslutsunderlag och säkerställa ombildningen. Den nya ombildningen har oroat många vilket polisområdeschef i Östergötland Robert Wallén har full förståelse för.– Vi måste visa respekt för de som känner oro och vara lyhörda för frågor. Men som alltid när något är nytt så ställer sig folk skeptiska till en början. Det här är dock inget som förändras över en natt utan en lång process innan målet är nått, säger Robert.

Polisen är en av de sista myndigheter som varit regionalt indelade. Skatteverket, åklagarmyndigheten och alla andra myndigheter har blivit nationella myndigheter. För polisens del utgick det från kommunen en gång i tiden innan det blev förstatligat och sedan län. Nu har polisen bildat en myndighet i landet. Bakgrunden till att man gjorde det var att det upplevdes som ett problem, att det var svårt att styra polisen eftersom det var tjugoen självständiga myndigheter med egen styrelse och egen myndighetschef.

Fortsättning publicerad 20150227

Med finska på schemat


Det är en trygghet att veta att när man blir gammal och behöver vård och omsorg kan Finspångs kommun nu erbjuda en finskspråkig äldreomsorg.

Som ett led i arbetet med finskt förvaltningsområde är Finspångs kommun nu på gång med finskspråkig äldreomsorg. Denna satsning är en av flera satsningar sedan Finspångs blev ett finskt förvaltningsområde 2013.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi har gjort en kartläggning för två år sedan och då hade vi 259 personer i kommunen som var finlandsfödda i åldrarna sextionio och uppåt. Av dem finns några som är finlandssvenskar som inte har något intresse av att få äldreomsorg på finska, säger Tiina Mauritzell som är informatör hos Finspångs kommun. I kartläggningen framgick att få äldreomsorg på finska ligger i hög prioritet och ett hundratal svarade att när det var dags så ville de ha finskspråkig verksamhet och det är det man idag jobbar för inom kommunen.

Ett beslut är taget att Storängsgårdens äldreboende kommer att vara det boende som kommer att ha tvåspråkig profil. Att ha en ren finskspråkig avdelning finns det inte brukare för i dagsläget, däremot är målet att det ska vara tvåspråkigt dygnet runt.

Fortsättning publicerad 20150220

Från Finspång till Shanghai


Vi producerar en mycket högteknologisk produkt med mycket hög kvalité där bilindustrin är vår största kund, säger Magnus Carlström. Bild: CARINA LARSSON

I över etthundra år har det arbetats med metallorienterat material i Finspång och så görs det fortfarande. Gränges AB är aluminiumspecialister till fordonsindustrin där omkring hälften av alla bilar som tillverkas har någon komponent som tillverkas av Gränges AB.

Text: CARINA LARSSON

– Gränges är ett gammalt företag och noterades på Stockholmsbörsen redan år 1896 efter Skandia som var det första företaget som börsnoterades. Gränges har sysslat med allt från järnmalm till skog genom åren och var väldigt stort under en period. Omkring 1920-1925 så omsatte Gränges själva mer än halva omsättningen på hela börsen. Det har varit en del olika ägare under åren, Electrolux, Sapa och Orkla-koncernen men sedan ungefär ett år tillbaka är vi tillbaka i egen regi, berättar HR-och kommunikationsdirektören Magnus Carlström på Gränges AB Finspång.

Företaget består av cirka 1 000 medarbetare fördelat på två större produktionsenheter. Den ena i Shanghai i Kina och den andra här i Finspång med ungefär lika många medarbetare på varje enhet. Finspång producerar för Europamarknaden och Shanghai för Asienmarknaden. – Den starka Nordamerikanska marknaden producerar vi tillsammans för. På alla kontinenter har vi dessutom försäkringskontor och agenturer utom i Australien.

Fortsättning publicerad 20150213

Både kropp och själ behövs


Alla drabbas någon gång under livet av andlig smärta och då är det helt okej att vara arg på Gud anser Birgitta Hillbom i Finspång.

För den som behöver stöd när något känns svårt och jobbigt finns flera olika alternativ. Ett av dem är att vända sig till Svenska kyrkan och samtala enskilt eller i grupp med en diakon. Diakonen har liksom prästen tystnadsplikt och är utbildade på att hjälpa människor i fysisk, psykisk eller andlig nöd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Birgitta Hillbom i Finspång har under flera år arbetat som diakon i Sjukhuskyrkan, de sista åren före sin pensionering på Vrinnevisjukhuset, Norrköping. – Innan jag vigdes till diakon hade jag en assistentjänst i Sjukhuskyrkan på Universitetsjukhuset i Linköping. Den gjordes sedan om till en diakontjänst så för min del blev det ganska enkelt eftersom det krävs att man måste ha en tjänst innan man blir diakonvigd, berättar Birgitta. Innan dess hade jag jobbat som sjuksköterska på akutmottagningen i tjugo år. Där blev jag konfronterad med att livet kan fly när som helst och när livet kommer tillbaka då finns behovet av att få prata av sig.

– Gång på gång fick jag lyssna till människors hela livsberättelser, fortsätter Birgitta. Det fanns en präst på sjukhuset som alltid ställde upp, speciellt under storhelger och när tillströmningen av patienter till akuten var som störst. Han tog sig tid att prata med folk, speciellt med dem som kanske inte var direkt sjuka utan kom till akuten av helt andra orsaker. På så sätt kom även jag att känna till en hel del omkring Sjukhuskyrkan och kunde i och med det vara behjälplig med samtal om det behövdes.

Fortsättning publicerad 20150206

Mäklaren ligger steget före


Nya regler för bolån missgynnar många unga köpare som inte har de 15 procent som krävs i handpenning för att köpa en egen bostad.

Under förra året gick försäljningen av fastigheter ner i hela landet och även i Finspång, men med den låga räntan som nu gäller kommer med stor sannolikhet försäljningssiffrorna att ändras till uppåtgående under år 2015.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Att sälja eller köpa ett hus är för många den största affären. Ekonomiskt, men även känslomässigt, säger Annika Ingemarsdotter Skoogenäs, fastighetsmäklare i Finspång. Det nuvarande ränteläget är mycket positivt men världens oroshärdar bidrar kanske till att folk är lite försiktiga med att göra stora affärer. Det är även nya regler som kräver att man måste ha mycket själv som insats för att kunna köpa ett hus. Det missgynnar unga köpare som inte har de här 15 procent vilket medför att de tyvärr är borta från marknaden. Hur de ska kunna förverkliga sina drömmar om eget hus vet jag verkligen inte. Antagligen får de vänta tills de ärver sina föräldrar menar Annika en smula uppgivet.

– Det blir som ett Stockholmssyndrom där unga människor inte kan flytta hemifrån på grund av höga fastighetspriser och svårighet med att få lån, säger Annikas kollega Caroline Gunnarsson. – Ett problem som drabbar äldre som vill sälja sina hus för att byta till ett bekvämare boende är att i Finspång är det brist på lägenheter med hiss, eller som ligger på markplan. Då är de fast i sina hus, kanske med en stor trädgård som de inte orkar sköta.

Fortsättning publicerad 20150130

Poppis pocket utan Potter


Bokcirklar köper gärna sina böcker hos Ulf och Anette. Det är övervägande mest kvinnor som är med i bokcirklar, männen är sällsynta

Vi ser dem lite varstans i vårt samhälle, pocketbokläsarna. I vänthallar, på tåg, bussar och i flygplan. En pocketbok är lätt att ta med sig, tar minimalt med plats och är billig att köpa. Priset är en fördel för bland annat studerande ungdomar som inte är stadda vid kassa men ändå vill köpa böcker.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång driver sedan två år tillbaka paret Ulf och Anette Nyström en pocketbokhandel och de har märkt att försäljningen av pocketböcker har ökat markant.
– Absolut är det så, det ökar stadigt för det är pocketböcker som folk köper till stora delar. Det är en av anledningarna till att vi startat den här bokhandeln. Den andra anledningen är att den är mycket billigare att hantera vilket blir en billigare lagerkostnad för oss, säger Ulf.
– Eftersom vi specialiserat oss på pocket så kan vi ha en större bredd av titlar som inte andra bokhandlare kan ha. Oftast är det svårt att få tag i bredden då det gäller pocket utan det säljs tio i topp-böcker ute i butikerna.

Ulf och Anettes tanke bakom sin bokhandel är att ha en bok av varje titel med väldigt många titlar och i dagsläget finns det över 2 500 titlar i affärens hyllor. Alla böcker finns inte i pocketformat, framför allt faktaböcker är det svårt att få tag i som pocketbok. Många inbundna böcker dröjer också väldigt länge innan de släpps som pocket.

Fortsättning publicerad 20150123

Även djuren går till homeopat


Katarina behöver ibland läsa på bland alla homeopatmedel som finns för att hitta det rätta som botar ett sjukt djur.

Allt fler väljer alternativa metoder för att bota sjukdomar och åkommor. Även djurägare har funnit denna form av behandlingsmetod och vänder sig till en djurhomeopat för att få hjälp då deras skyddslingar blivit sjuka.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Hårstorp utanför Finspång finns Katarina Ahlström som är utbildad och diplomerad djurhomeopat med egen praktik sedan tolv år tillbaka. – Jag bestämde mig tidigt i livet för att jobba med djur. När jag satt och läste en lantbrukstidning fick jag syn på en annons om djurhomeopatutbildning och bestämde mig för att haka på den. Det var en heltäckande utbildning på två år i Göteborg så jag gick den på distans medan jag arbetade under tiden med marknadsföring, berättar Katarina.

Efter det gick hon påbyggnadskurser, men med inriktning på människor. Det bygger på samma princip och ger oerhört mycket kunskap inom området. Katarina har dock aldrig arbetat som homeopat för människor, men all litteratur om homeopati hon använder sig av gäller människor som hon sedan får användning för när hon behandlar djur.

Fortsättning publicerad 20150116

Ung företagare i Finspång


Natasa Slatinac i Finspång är alltid beredd. Kunderna kan säkert och tryggt lita på att både bud och leverans kommer dit det ska.

När Natasa Slatinac i Finspång slutade gymnasiet var hon inte beredd på att fortsätta plugga vidare. Hon var inte heller beredd på att kasta sig ut i arbetslösheten med allt vad det innebär. Däremot var hon fast besluten att starta eget och Finspång bud och leverans registrerades som firma och startade upp sin verksamhet i september i år.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag hade tidigare ett litet företag tillsammans med några andra där vi levererade morgonfrallor på lördagarna till Finspångsborna, så själva affärsidén med att utföra budtjänster var inte främmande för mig, berättar Natasa. Jag har fortsatt med frallorna men ville utveckla mitt företag lite mer som en budfirma. Det som erbjuds är matinköp, fungera som postombud mot kund, hämta medicin på apoteket, men även se till att gäster som bott på hotellet här i Finspång ska få tillbaka eventuellt kvarglömda persedlar.

Natasas firma är ännu i sin linda så något större kundunderlag har hon inte hunnit skaffa sig än. Någon nämnvärd oro känner hon dock inte utan ser ljust på framtiden som egenföretagare. – Det som ligger mig i fatet är att jag inte är så gammal än, förklarar den målinriktade nittonåringen och fortsätter: – Men hur gammal måste man vara för att starta eget företag undrar jag. Någon gång måste man ju börja och finns både modet och drivkraften bakom företaget så tror jag inte att det ska bli några problem. Det är bara att försöka marknadsföra sig, men framför allt sköta tjänsterna på ett klanderfritt sätt så kunderna kan känna sig nöjda och trygga.

Fortsättning publicerad 20150109

Men var är snösvängen?


Ja se det snöar...

När den första snön faller och lägger sig som ett vitt täcke över gator och torg är det många som irriterar sig över att snösvängen dröjer onödigt länge. Hur länge ska boende i städer behöva vänta innan gator och trottoarer är framskottade?

Text och bild: CARINA LARSSON

Marti Lehtmes är teknisk chef på Finspångs tekniska verk som sköter snöröjningen på uppdrag av Finspångs kommun och han har svar på många frågor som gäller väghållning vintertid – Snöfria vintrar är naturligtvis ekonomiskt bra för oss, samtidigt som snönotan blir, per kubikmeter snö, dyr eftersom det finns en form av uppgörelse där det utgår en beredskapsersättning oavsett om det faller snö eller inte, säger Marti. Den 15 november drar snöröjningen igång, men inte innan snödjupet är mellan tre och fem centimeter. Vi har ett avtal med entreprenörer, en blandning av företagare och till viss del inhyrda lantbrukare, av de som vi har kontakterade. Finspångs kommun har inga egna snöröjningsfordon, däremot har vi en bemanning som gör en del handskottning dagtid, men även ett ansvar för joursnöskottning för hand.

Avtalen med entreprenörerna upphandlas men det är en liten specialare med upphandlingen i år för man har haft ett ramavtal på ett treårskontrakt med transporttjänster där snöröjning ingår som skulle ha upphandlats i höst.

Fortsättning publicerad 20141229

Garanterat jobb efter utbildning


Gabriella Gylling, arbetsförmedlingschef i Finspång, Söderköping och Valdemarsvik, menar att läraryrket är något att satsa på eftersom det är definierat som ett bristyrke. Arbetslösheten i Finspång är fortfarande hög, men Gabriella ser ljust på framtiden. I förra veckan fick 26 personer en ny anställning.

Under många år har det varit svårt att fylla platserna på lärarutbildningarna. Arbetsvillkoren, lönen samt den administrativa bördan har bidragit till att yrket inte är attraktivt men även legitimationskravet har medverkat till lärarbristen i landet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Inom vissa ämnen, främst vissa yrkesämnen, naturvetenskapliga ämnen och matematik har det varit mycket problematiskt att rekrytera lärare. – Detta gäller inte bara Finspång utan är påtagligt över hela landet. Läraryrket betecknas som ett bristyrke idag. Vad det gäller Finspång så är det förskolelärare och specialpedagog som bedöms som riskyrke. Det säger säger Gabriella Gylling arbetsförmedlingschef i Finspång, Söderköping och Valdemarsvik. – Vi kan se att vi inte kommer att kunna tillsätta de tjänsterna som Finspångs kommun har ute nu vilka är tretton tjänster, utan man måste titta i hela landet efter sökande. Vi har inte speciellt många lärare inskrivna här hos oss på Arbetsförmedlingen, det finns en som söker inom förskoleklass och en gymnasielärare.

Gabriella menar att eftersom läraryrket är ett bristyrke kan det vara god idé att satsa på en lärarutbildning. – Tänker du att du vill ha ett garanterat jobb så är lärare ett väldigt bra alternativ. Eftersom yrket inte är attraktivt har det varit problem med att fylla lärarprogrammen, många har valt bort yrket på grund av arbetsvillkor, lön, och inte minst den administrativa biten. Det finns dock många platser och lätt att komma in på lärarprogrammen och när man väl är klar med utbildningen finns det jobb om man tar sig den tiden det tar att utbilda sig och har intresset för yrket, säger Gabriella.

Fortsättning publicerad 20141219

Vinnande skulpturer på Bildningen invigda


Från klar himmel är en monumental väggskulptur i mässingsrör och mässingsfästen. Konstnären heter Katarina Löfström. Entreprenör för konstverket är Rejmyre mässingsbruk.

Finspångs kommun berikats med två nya konstverk på Bildningen i Finspång, Katarina Löfströms verk Från klar himmel samt Fredrik Noréns verk Passage. Konstverken gick vinnande ur en tävling där ett 50-tal konstnärer deltog. Verken är platsspecifika skulpturer med utgångspunkt ur samspelet mellan kunskap, idéer, konst och arkitektur.

Mässingsskulpturen Från klar himmel tar fasta på skolans ledord Upplevelse och bildning och skapar en skulptural gestaltning som omfamnar det centrala atriet. Liksom en upplevelse hittar den sin egen väg längs väggar, trappor och våningsplan.

I många medeltida målningar återges ofta ögonblicket när en person får en insikt med en gyllene stråle som träffar personens huvud. Denna symbolik återkommer i många skilda kulturer runt om i världen.

Fortsättning publicerad 20141212

Stor succé för second hand


Arne Ottosson trivs både som pastor och som affärsman. Finspångs nya second hand-satsning har snabbt blivit en succé.

Det är trendigt att köpa begagnat. Det gynnar dessutom miljön genom att spara in på både råvaror och energi men det gynnar även den egna plånboken.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång har second handbutiken Bra och begagnat slagit upp portarna och redan efter en månad har det blivit en stor succé bland Finspångsborna. Arne Ottosson arbetar i butiken som vice butiksföreståndare, men även som pastor i Baptistkyrkan i Finspång.

– Jag har jobbat här sedan första september, men lokalen tillträddes redan i augusti, berättar Arne. Det här är en filial till Bra och begagnat i Norrköping och ägs av det kristna samfundet Evangeliska frikyrkan med säte i Örebro. Det hela startade med en secondhandbutik i Örebro där det finns några butiker. Det finns även två butiker i Norrköping och för två år sedan startades det en filial mitt inne i Söderköping. Vi tror att vi så småningom kommer att bli en egen affär här i Finspång men än så länge är vi en filial. Att få varor till butiken är inga problem. Privatpersoner kommer så gott som dagligen med saker men butikspersonalen åker även hem till folk och hämtar det de vill bli av med.

Fortsättning publicerad 20141205

Alla kan ta snyggare bilder


Anne Kataja är en av Tony Oldenburgs fotoelever och hon har beslutat sig för att gå en fotokurs som nybörjare, främst för att lära känna sin kamera som hon fått i födelsedagspresent av sin man.

Det fotograferas som aldrig förr och en bidragande orsak kan vara de nya smarta telefonerna med inbyggd kamera. Semesterresor, hundar som badar och fredagskvällens middagar läggs upp på de sociala näten. Ett fotografi är inte längre var och ens personliga ensak inklistrad i ett fotoalbum. Vi delar vårt liv genom bilder med både kända och okända människor.

Text och bild: CARINA LARSSON

Tony Oldenburg är fotograf i Finspång och han tycker att det är glädjande att så många människor fotograferar. Nu vill han lära ut konsten att ta bra bilder genom att hålla fotokurser.

– Folk har börjat experimentera med sina bilder. Vill lära sig tekniken, men även vara kreativ och konstnärlig, vilket jag tycker är roligt, säger Tony. Det största problemet folk har när de fotograferar är att få bort rörelseoskärpan i bilden. Det har att göra med att kameran har en inställning där den inte riktigt hänger med. Den biten pratar jag mycket om för det handlar om att kunna fånga sitt barn eller sin hund i rörelse.
– Mina bilder blir så oskarpa får jag ofta höra, fortsätter Tony, och då får jag förklara att det handlar om kamerans olika inställningar, men även vad det finns för begränsningar i kameran. En vardagsfotograf kan inte jämföra sig och sin kamera med en proffsfotograf som har en helt annan och mycket dyrare utrustning att jobba med.

Fortsättning publicerad 20111428

Här isas blodet i alla ådror


Karl-Erik Widholm och Arne Hultqvist har båda forskat om Vångas hemskaste plats, galgbacken på Rökstorp Mo. – Jag tycker det känns mycket märkligt att stå på platsen där makabra avrättningar skett, även om det är mycket länge sedan, säger Arne Hultqvist.

Vinterns första snö faller tungt och blött över galgbacken på Rökstorp Mo. Från landsvägen hörs ljudet av bilar som passerar platsen som ligger i skogen mellan Vånga, Skärblacka och Finspång.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det är kallt och den isiga vinden kyler genom den varmaste täckjacka. Men det är inte endast kylan som påverkar att huden knottrar sig, även platsen med sin hemska historia hjälper till att isa blodet i ådrorna. Den 31 december 1939 halshöggs och brändes Kierstin Erichsdotter på bål vid Rökstorps Mo vilket blev hennes straff för barnamord. Men hon var inte den enda som mötte döden på detta bestialiska sätt på denna avrättningsplats för brottslingar.

Karl-Erik Widholm från Vånga har med hjälp av litteratur och internet forskat fram att socknarna Risinge, Vånga, Regna och Skedevi, som utgör Risinge tingslag, hade Rökstorp Mo som avrättningsplats, ett sammarbete socknarna mellan för att fler skulle få vara med och dela på de omkostnader som uppstod i samband med avrättningarna. – Det hela började med att vi i Vånga hembygdsförening skulle ta reda på en del omkring de här platserna. Personligen tyckte jag att det här var en intressant plats och när jag började titta på det så upptäckte jag att de här socknarna runtomkring Vånga hade folk som fick sätta livet till för sina missgärningar, berättar Karl-Erik. På den tiden fanns det omkring 300 avrättningsplatser runt om i Sverige och varje avrättning föregicks av en rättegång där det fastställdes på vilket sätt förbrytaren skulle avrättas.

Fortsättning publicerad 20141121

Veckopendlar till Finspång


Nygräddade surdegslimpor med en bit av Värmland i degen.

Pia Holm från värmländska Kristinehamn är inte rädd för utmaningar i livet. Det har hon bevisat när hon för en tid sedan köpte det konkurshotade Åbergs bageri i Finspång. Hemma i Kristinehamn finns familjen kvar bestående av maken Christer och deras fyra gemensamma barn. Samt bageriet och konditoriet Vetekransen.

Text och bild: CARINA LARSSON

– För fyra år sedan hoppade jag in som extra resurs hos Vetekransen och när ägaren beslutade sig för att sälja så tog vi helt enkelt över företaget berättar Pia. Men det blev en verkligt hård pärs för oss med mycket krångel i början. Bagaren sa sig vara både bagare och konditor vilket inte stämde överens med verkligheten. Vi själva hade inte bakat mer än hemma med barnen så det blev totalt kaos. Vi fick dock hjälp utifrån den första veckan så vi redde ut det till sist och sedan rullade det bara på.

Trots alla bekymmer började Pia att fundera omkring möjligheterna att öka ut verksamheten och letade efter den möjligheten i Karlstad utan någon framgång. Så fick hon höra talas om att Åbergs bageri i Finspång var till salu och hon tog klivet in i Östergötland. – Det hade naturligtvis varit bättre att få något i närheten av Kristinehamn och där vi bor men nu blev det inte så. Bageriet hemma sköts av en tjej som varit anställd hos oss sedan i somras och hon är chefsansvarig och det känns lugnt och tryggt. Min man är lastbilschaufför men har ändå varit verksam i bageriet men att baka om nätterna och köra lastbil om dagarna är ohållbart så han ägnar sig åt lastbilen nu istället berättar Pia

Fortsättning publicerad 20141114

Fin form igen med Mamma Boot Camp


Finspångsmammorna återtar formen efter graviditet

Att vänta barn och sedan genomgå en förlossning ger kroppen många förändringar i form av bäckenproblem, onda ryggar, foglossning och inte minst uttöjda och försvagade magmuskler. Efter förlossningen är det viktigt att komma i form och återställa kroppen inte minst med tanke på att den ska orka med att lyfta och bära runt på den nya lilla familjemedlemmen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspång är det ingen ovanlig syn att ett helt gäng mammor springer i raskt takt med barnvagnarna framför sig för att helt plötsligt stanna och kasta sig ner på marken för att göra armhävningar innan de återupptar språngmarschen.

Sara Hillbom driver Saras hälsokälla i Finspång och är instruktör för Mamma boot camp där mammor sedan åtta veckor efter förlossningen har möjlighet att få hjälp med att stärka och återfå kroppens spänst efter graviditeten. – Jag startade Saras hälsokälla 2007 med massage men har innan dess arbetat som instruktör sedan 1993. Den här gruppen är mammor med barnvagn och kallas för Cross nature barnvagn och vi tränar ute året om.

Fortsättning publicerad 20141107

En arbetsplats att växa med


I Mo gård handelsträdgård finns mycket vackert och färgglatt.

Att sommaren nu är över och den mörka årstiden är i antågande märks i våra trädgårdar. Sommarblommorna är ersatta med olika höstarrangemang och nere i rabatterna förbereder sig vårlökar som krokus, påskliljor och tulpaner på vintervila för att när snö och is är borta ge en ny ögonfröjd till våren som kommer.

Text och bild: CARINA LARSSON

I de fem växthusen på Mo gård handelsträdgård i Doverstorp mellan Skärblacka och Finspång är det full aktivitet. Tomater, gurkor, paprikor och squash skördas för att säljas i den lilla tillhörande butiken. Samtidigt fylls växthusborden med julstjärnor som i skydd av mörker ska få de gröna bladen att övergå i rött. Den traditionella julblomman som kommer att pryda våra hem i advent.

Vid första anblicken tycks Mo gård handelsträdgård vara som vilken handelsträdgård som helst men det är ändå något som skiljer den från andra. Olle Johansson är ansvarig för handelsträdgården som varit hans arbetsplats i trettio år. – Det här är en del av Mo gårds dagliga verksamhet där de som arbetar här har någon form av funktionsnedsättning, berättar Olle. Vi har även en gymnasiesärskola där en del av eleverna gör sin praktik här.

Fortsättning publicerad 20141031

Gapflabb på kulturhuset


Alla ståuppare på samma scen Bowe Bewonius, Ludde Samuelsson, Ben Kersley, Joakim Lindkvist, Hans Lindén och Susanna Ljunggren.

Kulturhuset i Finspång gör allt för att roa sina besökare och hösten satsning är Stand up Nights där båda kända och helt okända stand up komiker äntrar Kulturhusets scen vid tre tillfällen.

Text och bild: CARINA LARSSON

Christer Örjing, kultursek - reterare i Finspång ser positivt på den här formen av underhållning och kunde glatt konstatera att första kvällen drog mycket publik. – Jag har en känsla att folk kommer att gilla det här och grundar de tankarna på att jag har arrangerat stand up tidigare här i Finspång. Då kom en stor publik och jag har förstått att det finns en längtan efter det här. Det är naturligtvis viktigt med en bra första kväll och det verkar det bli också, säger Christer.

Många har köpt förköpsbiljetter och många droppar in efter hand under kvällen. Christer kommer att prova hur väl det här kommer att slå och har valt onsdagskvällar eftersom det är så mycket annat här i huset övriga kvällar. – Det är både bio och teater så vi behöver ha en regelbundenhet att erbjuda så därför blir det onsdagskvällar. Det hela började med att en av stand up-komikerna Ben Kersley och Christer fick kontakt med varandra genom Facebook. Ben hade skrivit till Kulturhuset med en presentation av sig själv varpå Kulturhuset blev intresserade och ville inleda ett samarbete.

Fortsättning publicerad 20141024

Tråkigt att behöva tacka nej


Tillsammans med kommunen hjälps vi åt att främja tryggheten i Finspång, säger Hanna Sjöberg, närpolischef.

Polisen finns mitt ibland oss för att skapa trygghet och vara behjälpliga med att upprätthålla ordning då det behövs. Länstidningen Östergötland begav sig till Finspång för att ta reda på hur Finspångsborna uppfattar polisen mitt i centrum.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det kan vara lite rörigt nere på torget eftersom det händer att det sitter en hel del överförfiskade där. Systembolaget ligger precis intill och just torget verkar ha blivit en samlingsplats. Då är det skönt när polisen kommer ett varv och ser till stämningen. säger Arne Karlsson som är på väg till affären för att handla.

Hanna Sjögren är närpolischef på Polisen i Finspång och hon håller med. – Vi jobbar mycket inom Brå (Brottsförebyggande rådet) med torggänget som det kallas. Nästan alla kommuner har de här gängen och här i Finspång är det en grupp på omkring tjugo personer som sitter och dricker alkohol i närheten av Systembolager. Allmänheten upplever att det är stökigt och kan känna sig otrygga där. Vi får ofta samtal hit till stationen från både människor som rör sig vid torgen men även från handlare och näringsidkare runt torget. Vi går på våra rutiner och jobbar dessutom lite tajtare med socialtjänsten samt utbildning i butikssäkerhet för personalen i butikerna och väktarinsatser, berättar Hanna.

Fortsättning publicerad 20141016

Trädgård är Henriks passion


Att anlägga trädgårdar kräver både god fysik och en konstnärlig ådra

Som ung gymnasieelev kan det ibland vara svårt att veta om valet av utbildning är det rätta. Många faktorer kan spela in, ändrade intressen, förändringar inom arbetsmarknaden och insikten om att utbildningen inte var som från början tänkt kan vara några av orsakerna.

Text och bild: CARINA LARSSON

För Henrik Persson i Finspång fanns dock inga tvivel då han för tretton år sedan påbörjade sin gymnasieutbildning inom trädgårdsyrket. Ändå slutade det inte riktigt som han först tänkt.
– Jag hade för mig att jag skulle bygga golfbanor men även arbeta med skötsel av golfbanor. Jag hade praktiserat på golfbanan här i Finspång och sedan sökte jag till ett golfbanegymnasium i Gamleby men kom inte in där eftersom Norrköping låg för nära så då fick det bli trädgårdsutbildningen i Norrköpings kommun istället. Efter gymnasiet var jag med och byggde en golfbana utanför Linköping men efter det blev det att jag gick igång på marksten och kände att det var det som gällde.

Golfbanor blev mindre populära och då startade jag helt enkelt eget företag. Något som kanske är lite ovanligt för en ungdom eftersom det kanske inte är ett stort intresse för unga att hålla på med trädgård, resonerar Henrik.

Fortsättning publicerad 20141010

En stor musikalupplevelse


Vi första anblicken kanske man tror att Sound of Music är en liten banal kärlekshistoria, men den har mycket mer än så. Det är lätt att dra paralleller till 1930-talets nazistiska vindar genom att titta på de strömningar som allt mer fått fäste i dagens Sverige och Europa.

I fyra månader kommer Östgötateatern i Norrköping att spira av kärlek då den klassiska kärlekshistorien Sound of Music kommer att framföras som musikal.

Text och bild: CARINA LARSSON

Regissören bakom föreställningen är Mattias Carlsson som menar att kärlekssagan är komplicerad på så sätt att den bygger på en verklig händelse och riktiga personer. – Det här är en musical av det stora Brodwayformatet och jag tycker om att vara och röra mig i den här storleken av musikaler. Det ska vara mycket och publiken ska få mycket för pengarna. Många människor på scenen och en stor härlig koreografi och publiken kommer att få en stor musicalupplevelse när de kommer hit, lovar Mattias Carlsson. Mattias har tidigare stått för regin till Familjen Addams och när det blev dags för denna storsatsning på teatern ville han jobba med samma team nu som då.

– Magnus Möllersted är scenograf och Cynthia Kai koreograf, de är otroligt viktiga för mig precis som musikerna i orkesterdiket där kapellmästare är Johan Siberg. Allt som allt är det nio musiker nere i diket och att ha en liveorkester är fantastiskt eftersom det är en trend att när det framförs shower är musiken inspelad. Men det gör inte vi här på Östgötateatern och det kommer vi aldrig att göra så länge jag är regissör här, säger Mattias med stolthet i rösten.

Fortsättning publicerad 20141003

Siemens öppnade dörrarna


En av Siemens tre verkstäder är Ljungströmsverkstaden.

För första gången öppnade Siemens i Finspång dörrarna för allmänheten till sina tre verkstäder, Laval, Ljungström och Norrmalm där det tillverkas gasturbiner för export över hela världen. Även kontoret Dalen som byggdes för två år sedan bjöd in till besök och köerna av intresserade ringlade sig långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det här är en möjlighet för Siemens anställda att få visa upp sin arbetsplats för sina familjer, släkt och vänner säger Mats Rosander utvecklingsingenjör med chefsbefattningar och som själv arbetet på Siemens i över trettio år. Cecilia Lundström arbetar på Dalen och visar runt i de ljusa och öppna kontorslokalerna.

– Här finns plats för olika sorters arbeten som till exempel rum där det går att ha olika sorters möten. Det kan vara telefonmöten eller obokade möten till rum där någon behöver arbeta mer ostört. Vi har även tre kreativa arbetsrum. Systemen är hela tiden uppkopplat vilket betyder att vi inte behöver resa runt i världen på olika möten. Arbetsplatserna för kontorsanställda är flexibla så på morgonen är det bara att ta sig en ledig plats. Trots att vi är runt tusen som arbetar här i huset finns det en plats åt alla eftersom alla inte är här samtidigt säger Cecilia som trivs mycket bra med att arbeta i det miljöcertifierade kontoret. Curt Nicolin-gymnasiet var inbjudna gäster och de visade upp framtidens 3 D-teknik i form av Oculus Rift där besökarna bjöds på en hisnande åktur i berg-och dalbana.

Fortsättning publicerad 20140926

Så går det till på landsbygden


Inte alla dagar Hedvig, Edda och Molly får mata en killing.

Den östgötska landsbygden har åter igen haft öppet hus under Östgötadagarna och utbudet av aktiviteter och upplevesler var som vanligt mycket stort.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många hade hittat till Hejtorps gårdsmejeri ett par mil söder om Finspång och där var dagens största begivenhet get- och kosafari. Trasmatteklädda halmbalar fungerade utmärkt som säten i balvagnen som oavbrutet kördes mellan beteshagarna där getter och kor förevisades av Hejtorpsbonden Mattias Carlsson. Frågorna var många och kunskapen som togs med av besökarna från staden var bland annat att en get har lika många magar som en ko. Vallhunden Kip fick jobba hårt för att visa hur han medverkar i arbetslaget och enligt Mattias är Kip gårdens förste mjölkdräng. Utan honom vore det inte lika enkelt att samla ihop flocken och fösa dem hem till mjölkanläggningen.

Lennart Andersson från Torps gård har en del av sin köttdjursbesättning av rasen Hereford betande på Hejtorp och han bidrog med sin kunskap omkring uppfödandet av köttdjur. Den som ville bekanta sig med en riktig avelstjur kunde hälsa på Little Joe, en treåring med en aktningsvärd vikt av 1050 kilo. Han har haft en glad och trevlig sommar bland kvigorna garanterade Lennart nöjt.

Fortsättning publicerad 20140919

Lanthandeln – navet i bygden


Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhan är lanthandlarna som aldrig ger upp sin affär eller sin kundkrets.

Lanthandels överlevnad har under åren stadigt försämrats. Stora köpcentra i städerna samt lågprisbutiker är hårda konkurrenter, men även vi konsumenter har ändrat våra köpbeteenden inte minst genom att handla över internet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Men lanthandeln behövs för bygden, om den lägger ner försvinner en bit av bygden med den. I Hällestad, Finspångs kommun, finns fortfarande en lanthandel och det är tack vare Muhammed Kavian och Ebrahim Yazdankhad. Utan en enda krona i bidrag har de båda drivit affären framåt och 800 hushåll av Hällestads 1 500 är affären köptrogna något som sporrar Muhammed och Ebrahim som gör sitt yttersta för att tillmötesgå sina kunder.

När de båda flydde kriget i sitt hemland Iran trodde ingen av dem att de skulle bli affärsinnehavare i det nya hemlandet. Ebrahim var utbildad ingenjör och Muhammed laboratorieassistent men eftersom deras utbildningar inte hade några motsvarigheter här i Sverige så låg en tid med arbetslöshet framför dem. – Vi gick kurser på AMUcenter, jag hade även varit på Lernia och jobbat en tid som CNC-operatör på Noss, men på grund av brist på arbete blev jag arbetslös, berättar Ebrahim.

Fortsättning publicerad 20140912

Konstvisit i Rejmyreskogen


Bruce Chao höll en föreläsning om sin konst hos Rejmyre Art Lab.

Bruce Chao från USA och Christine Mackey från Irland är två konstnärer som under en månad bott i Rejmyre. Bådas kontsprojekt har haft skogen som tema och de har arbetat med sina projekt på olika ställen i Rejmyreskogen.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Gunnesjön som ligger strax intill Rejmyre har Bruce sjösatt en transparant farkost gjord av plast och grenar. Bruce som är glaskonstnär berättar att hans projekt baseras på släktskapet människa och natur, men även mellan kultur och natur. Med naturen som utgångspunkt är det fullt möjligt att skapa ögonblick mellan oss själva och kulturen menar Bruce. Med kamera, block och penna har Christine Mackey vandrat runt i skogen. Utefter insamlade objekt har hon sedan skrivit berättelser, skissat, men även fotograferat.

Hon hittade bland annat en fjäril vid vägkanten. Den levde men trots några försök att ge den vatten dog den. Christine plockade med sig fjärilen som var en sorgmantel och gjorde ett kostverk av den. Vilande på en bädd av gräs uppe på en stubbe visar Christine vad som ledde till fjärilens död. I sin väska samlade hon också ihop några grenar. Utifrån dem växte idén fram att göra en kolmila i miniatyr för att själv framställa ritkol.

Fortsättning publicerad 20140905

Han har rent mjöl i påsen


Gamla maskiner som fungerar som de ska.

En mil norr om Rejmyre ligger Hävla kvarn inbäddad i natursköna omgivningar. Kvarnen har stått där sedan 1901 då den flyttades dit från Häfla bruk under mjölnare Karl Emil Erikssons ledning.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Han var min farfars bror och idag är det jag som är mjölnaren i tredje generationen här i kvarnen, berättar Lars Ericsson. Kvarnen är från 1800-talet och byggd från början i Häfla bruk men flyttades två kilometer uppströms. Den 17 april 1900 påbörjades nedplockningen av kvarnen och flytten kunde starta. När kvarnstenarna åter började mala fanns ytterligare en mjölnare med i kvarnen, Arvid Eriksson som var Karl Emils bror. Han var tidigare mjölnare i Bilsbro kvarn utanför Vingåker, men det krävdes ändå en viss undervisning av Karl Emil för att lära in den nya kvarnens drift.

I maj 1903 överlämnade Karl Emil kvarnen till Arvid och drog vidare till Örebrotrakten för att bli kvarnbyggare åt Malmö-Örebro Kvarn maskiner. – Arvid hade med sig sin maka Hulda och 1905 kom sonen Harald till världen och det var min pappa. Han växte upp här och det blev en fulländad mjölnarfamilj och pappa tog över efter min farfar Arvid när han gick ur tiden 1958, fortsätter Lars.

Fortsättning publicerad 20140829

Garvaren och smeden drar vidare


En studentmössa av lite ovanligare slag, en trofé från jaktgymnasiet.

De enträgna – Garvare och smeder heter utställning som varit hela sommaren i Engelska magasinet, Rejmyre. Arrangörer har varit Kulturbruk Rejmyre. Utställningen är två hantverk som egentligen inte har något samröre med varandra men som visar upp ett hantverk och människorna bakom dessa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda och Mikael Maasing är båda verksamma i Rejmyre, hon som garverska och han som smed. Tillsammans har de hjälpts åt att hänga utställningen. Ett antal garvare har inbjudits och fokus ligger på det småskaliga och miljöenliga garvandet. Garvare tillhör idag en ovanlig yrkesgrupp och i Sverige finns omkring ett tiotal professionella garvare.

Utställningar om garvarnas arbete är indelat i två delar. Lotta Rahme står för den första delen som är en vandringsutställning och visar hur urbefolkningar i norr beredde skinn. Vid varje monter finns beskrivningar i text och bild men besökaren kan även via film följa beredning av älgskinn i Kanada, fiskskinn i Japan men även svenska samers beredning. Utställningens andra del består av svenska garvare och garverskor där en av utställarna är Aja Pettersson som är hantverkslärare på Bäckedals folkhögskola i Sveg där Linda Maasing själv gått som elev.

Fortsättning publicerad 20140822

Hålligång sponsrar orten


Hålligång i skogen. Black Star Riders var ett av banden på Skogsröjet i Rejmyre. Musiken dånade, publiken jublade och allt verkade vara gemytligt på alla sätt och vis.

För nionde året i rad arrangerade Rejmyre Musikförening festivalen Skogsröjet. I dagarna tre bjöds publiken på musik av högsta klass blandat med strålande sol och lagom fläktande vindar.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det är ett perfekt festivalväder, sa en nöjd Stefan Arvidsson som är Skogsröjets festivalgeneral. Det ligger lång planeringstid bakom varje festival som startar månaden efter att kvällens sista band klivit ner från scenen och hela området städats upp. – Det brukat vara lite efterplock ungefär två veckor efter Skogsröjet sedan tar vi en frimånad innan nästa års festival börjar planeras säger Stefan. Vi är en styrgrupp på sju personer som är med i planerandet och allt sker på ideell basis. Utan alla frivilligarbetare skulle det här vara svårt. Under de här dagarna är vi runt 250 till 300 volontärer som har sina arbetsuppgifter och ser till att allt fungerar. Både de som jobbar de här dagarna samt alla artister ska ha två lagade mål mat om dagen plus fika. Det finns folk som hela tiden står och brer mackor och så hyr vi in en carteringfirma så ingen behöver vara hungrig, garanterar Stefan.

Fortsättning publicerad 20140815

Parken vid slottet är lungan


Utsikt från kullen i engelska parken.

Ett stenkast från Finspångs centrum ligger Finspångs slott som Louis De Geer dy lät uppföra mellan åren 1668-1685. Nedanför slottet sträcker sig den vackra slottsparken och det går att utan överdrift kalla parken för Finspångs lunga där flanörer kan koppla av i den rofyllda stillheten och njuta av den vackra utsikten över hela slotts- och bruksmiljön.

Text och bild: CARINA LARSSON

Parken anlades i flera etapper mellan åren 1690 och 1820 och under 1790-talet utvidgades den med en engelsk park. Många vattendrag från Finspångsån rinner genom slottsparken och för att ta sig över finns små broar i gjutjärn som är tillverkade vid Finspongs bruk under 1850-talet. Slottsparken har även kommit att bli en mötesplats med musikaliska uppträdanden och sommarspel som underhåller och roar publiken. Under sommaren kommer Siemens tillsammans med Finspång kommun att framföra sommarspel som är en specialskriven dramatisering och handlar om grevar och baroner bland turbiner och kanoner. Det är en historisk tillbakablick på stadens företag och en rundvandring i 1900-talets Finspång.

Mitt i parken står det vackra orangeriet som ritades 1831 av Lars Jacob von Röök, en av dåtidens mest namnkunniga kulturpersonligheter. Går man en tur runt orangeriet finner man på baksidan av byggnaden två väggmålningar föreställande Aurora, morgonrodnadens gudinna, och motiven är hämtade från Galateasagan. Konstnären Pehr Berggren avled 1848, och mylingarna är kopior av verk av den italienske konstnären Guido Reni som var en målare under barockepoken.

Fortsättning publicerad 20140808

Ge röst åt självförtroendet


Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende.

Vårt utseende och våra röster är personliga och signalerar igenkännande till andra vilka vi är. Hur våra röster låter är påverkade av vår anatomi och faktorer som bland annat stämbandens längd och kön. Stämbanden hos en man är 15 till 18 millimeter medan kvinnas stämband är 12 till 15 millimeter långa.

Text och bild: CARINA LARSSON

Många använder sin röst som ett arbetsredskap i både tal och sång men det är viktigt att vad som sägs och hur det sägs når fram på ett tillfredställande sätt för mottagaren. Ingbritt Swanö Wiklander, från Finspång, är utbildad logonom och har hjälpt många att utveckla sin röst och lära sig samspelet mellan kropp och röst vilket ger speciellt ovana talare bättre självförtroende. – När någon uppsöker mig kan det vara för att personen upplever att rösten inte bär i till exempel offentliga sammanhang. Jag brukar ställa frågan vad han eller hon vill göra med sin röst och vad förväntningarna är. Sedan gör vi en röstanalys genom att en förutbestämd text får läsas och sedan får personen berätta lite fritt om sig själv. Allt spelas in och vi lyssnar sedan tillsammans på bandet. Det är viktigt för mig att ta reda på att det inte ligger sjukdom bakom ett röstproblem eller att personen använder mediciner som kan påverka rösten. En del lider av reflux som ger sura uppstötningar och då blir stämbanden förstörda eller att rösten påverkats av dålig arbetsmiljö eller allergier. Då ligger det inte inom mitt område och jag rekommenderar personen att söka upp en röstläkare som i sin tur kan remittera en logoped, förklarar Ingbritt.

Fortsättning publicerad 20140801

Både för miljö och ekonomi


Sirpa Olsson-Sivén, Sanna Mörkky och Frida Granath arbetar inom hemtjänsten och tycker det är roligt att lära sig eco driving.

Det finns olika sätt att minska användningen av fossilt bränsle på. Finspångs kommun antog år 2011 en energieffektiviseringsplan för kommunens lokaler och verksamheter men även för transporter. Personal som kör mycket bil i tjänsten har fått genomgå en utbildning i eco driving (ekologisk körning). Både ekonomin och miljön gynnas genom ett sparsamt körsätt. Hemtjänstens medarbetare är en viktig målgrupp.

Text och bild: CARINA LARSSON

Joakim Svensson är energistrateg i Finspångs kommun men även projektledare för Sparsam körning i hemtjänsten. Det första steget är att pröva modellen på en hemtjänstenhet och om projektet faller väl ut ska det spridas vidare. Projektet finanseras primärt genom medel från Energimyndigheten och Finspångs kommun har fått bidrag från Energieffektiviseringsstöd för kommuner och landsting för hela detta år. Meningen är att huvuddelen av projektet ska genomföras under 2014. Inledningsfasen ägde rum under mars, april och maj då utrustningen i de nio bilarna testades och finansieringen fastställdes.

Fortsättning publicerad 20140718

Manifestation mot rasism


Trots hällande regn slöt Finspångsborna upp i kampen mot främlingsfientlighet. Brunnsparken fylldes snabbt.

Regnet strilade ner över Finsponga Marken och prognosen för en större anslutning i bruksparken där manifestationen Finspångare mot rasism såg dyster ut.

Text och bild: CARINA LARSSON

Lilibet Gustafsson och Anna Hellerstedt som tillsammans med Senad Bosnajakovic och Anita Mattisson varit med i planeringsgruppen såg ändå positivt på deltagarantalet. – Vi har fått in omkring tio talare och över tjugofem ställningstagande som ska upp på scenen och berätta varför de är mot rasism säger Lilibet och ordnar febrilt med ljudanläggningen. Hela den här idén kommer från ordföranden ur tre lokala partier här i Finspång som träffats för att pratat om vad vi ska göra mot rasism i vår kommun. Anna och jag blev sedan tillfrågade om vi ville vara med och arrangera hela manifestationen som inte är partipolitisk på något sätt utan här enas vi i en stor och viktig uppgift.

Fortsättning publicerad 20140711

En plats för andhämtning


“Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla,” säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter. Hon tar hand om barn mellan 6 och 12 år under två veckor.

Ett par kilometer väster om Finspång ligger Bönergården precis vid strandkanten av sjön Bönnern. Stora gräsytor sträcker sig ner mot sjön som är badvänlig och lättillgänglig.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bönergården ägs sedan 2000 av Stiftelsen Bönergården som består av de tre församlingarna missionsförsamlingen, baptistförsamlingen och pingstförsamlingen i Finspång. Hela verksamheten bygger på en kristen grund men vem som helst är välkommen att besöka Bönergården för en stunds avkoppling och andhämtning i den natursköna omgivningen.
– Det händer alltid mycket här ute för både unga och gamla säger Sandra Ottosson som är ledare för en av sommarens aktiviteter nämligen Sommarlek för barn mellan 6 och 12 år. Det är som ett dagkollo under två veckor för barnen och vi brukar ha en samling på morgonen för att sen leka och ha roligt fram till eftermiddagen. Dagledigträffarna med pensionärer gör också resor hit och alla onsdagar är det musikcafé och våffelkvällar. Vi försöker att få hit musiker från hela Östergötland för att inte bara köra med inhemska talanger och det är inte endast kristen sång och musik som framförs utan en blandning av allt.

Fortsättning publicerad 20140704

Festligheter i dagarna tre


Församlingen har en otroligt bred körverksamhet. Mariagårdens 20-årsjubileum firades med glad sång och musik av kören Joysingers under ledning av Monika Björkvall

För att fira Mariagårdens 20-årsjubileum har det pågått festligheter i dagarna tre med pilgrimsvandring, friluftsgudstjänst i Mariagårdens trädgård, musikunderhållning och förtäring.
– Det har strömmat in folk hela tiden och dagarna har verkligen varit uppskattade, säger Kristina Larsson, husmor.

Text och bild: CARINA LARSSON

1994 var ett händelserikt år. Ett nytt svenskt pensionssystem ersatte ATP, regeringen beslutade att alla barnfamiljer som sökt asyl i Sverige före 1993 ska få uppehållstillstånd och pappamånaden infördes i föräldraförsäkringen. Men även mer dramatiska händelser ägde rum som försatte människor i sorg, Estonia förliste och i Stockholm skedde dödsskjutningar när festglada människor besökte Sturecompagniet.

Även i Finspång blåste förändringarnas vindar då Svenska kyrkan flyttade från det gamla församlingshemmet som var både trångt och låg en aning illa till och flyttade in i den nybyggda lokalen Mariagården i centrums kärna. Tårtkalaset efter friluftsgudstjänsten var mycket uppskattat, men även specialaren Café Oasensmörgåsen, som är näst intill en liten måltid, har haft en strykande åtgång.

Fortsättning publicerad 20140627

Nytt ljus på lokal historia


Vad hände egentligen i tändsticksfabriken i byn Valstorp på 1800-talet? Teatergruppen Gruvspelen drar i sommar fulla hus med en påhittad historia med förlaga i verkligheten.

Nu har årets gruvspel vid Gruvstugan utanför Hällestad framförts inför utsålda hus. I drygt tjugo år fanns en tändsticksfabrik belägen i byn Valstorp strax utanför Hällestad. Fabriken har sedan levt vidare i bygdens berättarhistoria i hundra år, en skröna som teatergruppen Gruvspelen nu gjort en föreställning av, utan att den för den sakens skull är en dokumentär.

Text och bild: CARINA LARSSON

Verkligheten, som gruvspelet baseras på, är att grundaren av tändsticksfabriken var en person vid namn Anders Peter Andersson, som bytte ut Andersson mot Bagge på 1840-talet.
– Vinden på en enkel torpstuga fungerade som lokal för tändsticksmakeriet, men själva tillverkningen kunde nog räknas mer som ett hantverk än som fabriksdrift, berättar Gösta Johansson, som kan sin bygdehistoria.

Upprinnelsen till tändsticksfabriken är enligt skrönan att Anders Andersson gjorde sig skyldig till stöld hos en bonde och fick avtjäna sitt straff i fängelset i Karlsborg. Verkligheten kan vara en annan eftersom ingen egentligen visste vart Anders tagit vägen, säkert är dock att han under en tid inte fanns med i kyrkböckerna.

Fortsättning publicerad 20140619

Ett riktigt höjdarjobb


Hallå där nere! Martin Carsten från Finspång arbetar som arborist. På fritiden klättrar han gärna i berg. Säkerheten är a och o och att jobba på höga höjder är en vanesak menar han.

Många av oss upplever en svindlande känsla om vi någon gång måste kliva upp på en stege och det blir ett visst avstånd ner till marken. För Martin Carsten från Finspång hör höga höjder till hans vardag och profession.

Text och bild: CARINA LARSSON

Martin Carsten är arborist, eller trädvårdare som han själv kallar sig för, och då gäller det att inte ha anlag för svindel. – Nej, höjdrädd är jag inte, däremot har jag respekt för höjder och det måste man ha annars kan det vara direkt livsfarligt, säger Martin.

Han ser över säkerhetsutrustningen innan han ska utföra dagens första jobb. Att klättra rakt upp till en höjd på 22 meter för att såga ner en tall vid en sommarstuga strax utanför Åby. Martin har alltid gillat bergsklättring och har även varit i Himalaya och klättrat. – En gång var vi en grupp som försökte oss på att bestiga en bergstopp som ingen tidigare hade bestigit, men vi fick ge upp eftersom det skedde lavinolyckor. Efter en tid åkte jag tillbaka till bergskedjan som ensamklättrare. Jag har inga problem med att klättra helt ensam, säger Martin. Även när Martin utför sina jobb är han helt ensam. Det kan verka riskabelt, men enligt honom själv tar han inga risker. – Jag är noga med väderleken, är det full storm får jag vänta tills stormen bedarrat, det här jobbet är väldigt väderberoende. Eftersom jag aldrig jobbar i skogen utan för det mesta hemma hos folk, så brukar ägarna vara med och ge goda råd. Då säger jag åt dem att gå in i köket och koka kaffe istället, jag vill inte att mina uppdragsgivare ska få grenar i huvudet, skrattar han.

Fortsättning publicerad 20140613

Lämningar med många minnen


På taket till det som var ett vattenverk berättar Arno Aarna för Jan-Erik Svenblad hur vattenverket fungerade.

Mellan Skärblacka och Finspång ligger Dovers torp. En vacker skog med både barroch lövträd sträcker sig ner mot Glan och vid vackert väder går det att blicka ut över vattnet och se Svärtinge, Skärblacka och Norrköping. Det råder lugn och harmoni på platsen men för exakt 70 år sedan var det liv och rörelse med inslag av sorg och dramatiska händelser som kom att påverka människors liv för lång tid framöver.

Text och bild: CARINA LARSSON

Våren 1944 härjade Röda armén i Estland och många kände sig tvungna att för sina liv fly armén och en av tillflyktsorterna blev Dovers torp, ett av Sveriges runt 50 flyktingläger. Män, kvinnor och hela familjer färdades tvärs över Östersjön för att finna en fristad i lägret som hade kapacitet att ta emot upp till 1 500 personer åt gången. En av dessa var då nioårige Arno Aarna som med sina föräldrar och fyra syskon färdades i en gammal vedskuta i hela tre dygn innan de med hjälp av svenska kustbevakningen nådde Roslagens skärgård.

Numera är de 100 barackerna i Doverstorp borta men resterna finns kvar i form av plintar, stenformationer och gjutna grunder som ett minne över de omkring 8 000 flyktingar från Estland och senare Polen som mellan åren 1944 och 1946, under enkla förhållanden fick lägret som sin tillfälliga bostad. Arno Aarna söker sig ofta till platsen med en kaffetermos och även om han snart fyller 79 år minns han tydligt och klart överresan och de tre månader han bodde i Doverstorp. Han är medlem i föreningen Doverstorps flyktingläger där Jan-Erik Svenblad är ordförande.

Fortsättning publicerad 20140606

Vandring från 1500- till 1900-tal


Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby är djupt imponerade över leden.

Att vandra de 3,6 kilometerna på Glansgruvans vandringsled är som att vandra genom historien mellan sent 1500-tal till mitten av 1900-talet. Leden går genom delar av Vånga socken och de historiska lämningarna avlöser varandra.

Text och bild: CARINA LARSSON

Vandringsleden börjar vid Restad kalkbrott. Vid Glans kalkbruk ses resterna av bruket där kalkförbränningen började efter första världskriget och fortsatte fram till 1954 då driften lades ner. Kalkstensbrytningen fortsatte några år till för att upphöra i slutet av 1950-talet. Leden fortsätter på historisk mark och är en del av den gamla landsvägen mellan Norrköping och Finspång och kallas Bergslagsvägen eller Kungsvägen. Någon trafik mellan orterna har inte funnits sedan 1700-talet, då vägen flyttades västerut i närheten av där riksväg 215 ligger idag.

Längst med leden finns de gamla gruvhålen bevarade. Det har funnits omkring tjugo gruvor, vars hål idag är vattenfyllda och omgärdade med skyddsnät. Den djupaste gruvan är Mariedalsgruvan, med ett djup på 122 meter. Malmbrytningen i gruvorna pågick under 1600-talet fram till 1700-talet och all brytning skedde med så kallad tillmakning, vilket innebär att berget hettades upp och värmespänningarna ledde till att berget sprack. Claes-Göran Karlsson och Ann-Britt Jonsson från Åby har letat sig till Glansgruvans vandringsled och är djupt imponerade över leden och de historiska sevärdheterna. – Det är en fantastisk upplevelse och något vi inte visste fanns innan jag fick höra talas om vandringsleden genom en bekant på Facebook, säger Ann-Britt. Båda fascineras över den rika växtligheten av sällsynta blommor, mossar och örter i den kalkrika miljön. Det finns olika arter av orkidéer, köttätande växter och en ormgran med ett säreget utseende. Genetiska orsaker gör att granen inte har förmågan att bilda sidoskott på grenarna som kan växa utan att bilda skott. Barren växer direkt på grenarna som är långa och hänger rakt ner.

Fortsättning publicerad 20140530

Ett yrkesliv i FÄRG


Henrik Nordgren gick efter en liten omväg i pappas fotspår. Nu har han jobbat hos Kulturmålarna i 17 år.

Kulturmålarna är en målerifirma i Finspång som startade i samband med att den gamla textilarbetsplatsen Louis De Geer i Norrköping gjordes om till en modern konsert- och kongresshall 1994.

Text och bild: CARINA LARSSON

På 1970-talet stannade den sista vävstolen i industribyggnaden Louis De Geer. Huset har anor så långt tillbaka som till 1600-talet, då det var ett vapenfaktori. Nya tider stundade och nya idéer växte fram efter att byggnaden upphörde att vara arbetsplats för textilarbetare. Varsamt restaurerades den gamla industrilokalen och i oktober 1994 invigdes Louis De Geer konsert och kongress. Det var i samband med detta de båda målarfirmorna Torstensson och Allard samt Sune Larsson kom in i bilden.

– Firmorna samarbetade när Louis De Geer skulle målas och ett tredje bolag bildades, vilket blev Kulturmålarna. När sedan den tredje firman blev till salu köpte min pappa, som var målarmästare hos Torstensson och Allard, Kulturmålarna och så småningom kom även jag med in i firman, säger Henrik Nordgren som idag mest ägnar sig åt det administrativa och gör kalkyler i företaget. Jag hinner inte med att måla så mycket för kontorsarbetet kräver sitt och det är fullt upp hela tiden. Vi målar åt industrin, Finspångs kommun, Vallonbygden och åt privatpersoner. Kulturmålarna finns på Ekkällevägen i Finspång och det är omkring fjorton personer som arbetar på firman. Några är under utbildning i målaryrket och gör sin praktik och andra går som lärlingar.

Fortsättning publicerad 20140523

En hel värld av färg & mönster


Ett gäng som älskar att arbeta med inredning och snygga, smarta lösningar. Colorama-gänget i Finspång samlade i trappan.

Passar blommiga tapeter ihop med rutiga eller randiga? Eller orange med rött? Finns det en osäkerhet omkring valet av mönster och färger kan det vara en god idé att kontakta en inredningsdesigner som kan komma med både goda och smakfulla råd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Linda Hillström arbetar på Colorama Ödman i Finspång och hon hjälper kunderna som kommer till butiken, men hon åker även hem till dem som vill ha hjälp med att till exempel pigga upp vardagsrum och kök med något nytt och stilfullt.

Linda har alltid haft ett intresse för inredning men det krävs utbildning inom området, inte minst när det gäller att se till kundens behov. – I slutänden är det kunden själv som bestämmer, men blandar de ihop mönster och färger alltför mycket får jag försöka lotsa in dem i ett annat tänk. Allt passar faktiskt inte ihop. Men en till synes omöjlig färgsammansättning går att möjliggöra om man knyter ihop färgerna med till exempel en avvikande färg, garanterar Linda som är utbildad både inredningsrådgivare och inredningsdesigner. På frågan vad kunden vill ha har Linda inget rakt svar, det är väldigt olika från person till person. Vissa vill ha det allra senaste och trendigaste medan andra håller sig till det neutrala och strikta.

Fortsättning publicerad 20140516

Allt går–bara viljan finns!


– Jag önskar att någon filmat mig så att jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne Källgren.

Inget är omöjligt, det gäller bara att inte låsa sig och klä sig i en offerkofta som känns blytung. Den filosofin bär Anne Källgren i Finspång med sig om hon någon gång blickar bakåt, till den tiden för omkring tretton år sedan, innan hon själv till slut tog av sig sin egen offerkofta.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag var ”fröken duktig” som hade eget företag och drev en ridskola samtidigt som jag var småbarnsmamma, renoverade huset och fuskade med sömnen. Det var en onödighet som bara kostade tid, jag arbetade tolv till femton timmar per dygn och i efterhand förstår jag att jag var en arbetsnarkoman, säger Anne. Familj och vänner varnade, men Anne vägrade lyssna. Tills en dag då hon vaknade upp med huvudet på bilratten vid en parkeringsplats någonstans mellan Karlskoga och Örebro.

– Då förstod jag att något var fruktansvärt fel och sökte hjälp. Därefter blev min dagliga aktivitet att släpa mig fram och tillbaka till postlådan, innan jag kröp tillbaka till min säng och drog täcket över mig som ett skydd för omvärlden. Jag önskar att någon filmat mig så jag idag kunde se hur jag betedde mig, både mot mig själv och mot min omgivning. Hur egotrippad jag egentligen var, trots att jag tyckte att jag gjorde allt för dem som stod mig nära, berättar Anne allvarligt.

Fortsättning publicerad 20140509

”Passa på att ha roligt i livet”


Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom hans yrkeskompetens. Han tog steget till eget när han kände att tiden, och han själv, var mogen.

Innan det går att flytta in i ett nybyggt hus har det varit en lång process. Stora beslut har tagits, inte mist val av husfabrikant. I samband med att bygglov söks ska en kontrollansvarig anges som ska följa hela processen, vilket bland annat innefattar tekniska samråd, besiktning och underlag för slutbesked. Allt detta måste klaras av innan bohaget kan bäras in och familjen installera sig i sitt nya hus.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bengt Sundén driver Byggcontroll i Finspång AB och är certifierad kontrollansvarig i samband med bygglovsansökningar. Med sina 30 års erfarenhet av byggbranschen har Bengt stor kunskap och kan vara behjälplig vid en människas kanske största investering i livet. – Jag var bygg- och fastighetschef på Coor Service Management, som då hette Sapa industriservice, i tretton år, men började känna att det var dags för andra utmaningar och blev egenföretagare, säger Bengt.

Idag har Bengt konsultuppdrag i olika byggprojekt, både för privatpersoner och företag, men även uppdrag som kontrollansvarig vid nybyggnationer och tillbyggnader. – En stor del av mitt arbete är kontrolluppdragen, men även byggprojektledning, byggprojektsamordning, framtagning av bygglovshandlingar och entreprenadbesiktningar ligger inom min yrkeskompetens. Det är brist i landet på certifierade kontrollansvariga i samband med bygglovsansökan, berättar Bengt.

Fortsättning publicerad 20140502

Segelflyg – fri som vråken


– Nu börjar utomhussäsongen här i Finspång och de segelflygplan som legat inomhus i klubbhuset under vinter ska plockas fram. Sedan är det bara att ge sig upp under molnkanten när vädret tillåter, säger Ernst Persson som segelflugit i 70 år. Johan Bäckman är lika biten av sporten som Ernst.

Efter första världskriget infördes begränsningar för utvecklandet av flyg i Tyskland och det enda som tilläts var glidflygplan. Det 950 meter höga berget Wasserkuppe i tyska Hessen blev en viktig plats där segelflyget tog sin början. Glidflygplan och hängglidare var de farkoster som användes innan man upptäckte att vissa vindar gjorde att tiden i luften kunde förlängas och segelflygets era inleddes.

Text och bild: CARINA LARSSON

År 1923 var några svenska flygare till Wasserkuppe och genomgick glidflygarutbildning. En av dem, Rolf Bergvik, introducerade segelflyget i Sverige, något som kom för att stanna. Idag bedrivs segelflyget genom Svenska segelflygförbundet, som är en organisation under Svenska Flygsportförbundet.

Linköpings segelflygklubb bildades redan 1940 och har haft sin verksamhet på Malmen fram till 2006, då de förbjöds att fortsätta med verksamheten där. Klubben började leta nya segelflygstråk och övertog Finspångs sportflygfält 2007. Finspångs segelklubb hade fört en tynande tillvaro och beslutat sig för att lägga ner verksamheten.

Fortsättning publicerad 20140425

En god bit av Japan i Finspång


Mikael Axelius har lång erfarenhet av det japanska köket och driver sedan åtta år Sushiakademin i Finspång.

Fredagkväll och tacomys, en vanlig kombination i de svenska hemmen. Men varför inte byta ut det mexikanska mot det japanska och köpa hem några bitar sushi istället.

Text och bild: CARINA LARSSON

En bra idé tycker Mikael Axelius som har lång erfarenhet inom det japanska köket och sedan åtta år tillbaka äger och driver Sushiakademin i Finspång. – Från början hade jag tänkt bli konstnär men hamnade i en japansk restaurang i Stockholm och så blev jag fast i yrket. 2001 gick jag en starta egetkurs med målet att bli min egen restaurangägare. Den konstnärliga ådran har jag faktiskt användning av för att komponera en sushirätt krävs att den inte bara ska smaka gott i munnen, den ska även vara en fröjd för ögat.

Mikael är noga med råvarorna och han beställer hem alla varor av hög kvalité och betalar extra för att få det han verkligen vill ha för att kunderna ska känna sig nöjda. – Jag köper inte in fisk som är rödlistad som till exempel tonfisk och det har accepteras av mina matgäster. Så har jag hittat ett ris som bara jag och en japansk restaurang i Stockholm använder, det är ett extra kort rundkornigt ris. All fisk skär jag i bitar och fryser in i två dygn innan den är klar att använda, berättar Mikael.

Fortsättning publicerad 20140418

Spännande te- och kaffehandel


Johanna får nostalgikänslor från sin barndoms uppdukade bord när hon säljer finsk mat.

Kryddans thé- och kaffehandel är en ny spännande butik i Finspång. Här finns ett rikligt utbud av kaffe, te, kryddor och praliner. Dessutom finns direktimporterad finsk mat som snabbt blivit populär. Vad sägs om leverlåda, kaffeost och lördagskorv?

Text och bild: CARINA LARSSON

Sedan tre månader tillbaka kan Finspångsborna köpa lite finare sorters kaffe och te då paret Monica Andersson och Roger Nord öppnat Kryddans thé- och kaffehandel på Bergslagsvägen. Till hjälp i butiken finns Johanna Larsson och hon har koll på vilka kaffeoch tesorter som passar bäst vid olika tillfällen.

Skulle det smaka bra med en liten godbit till den varma drycken finns ett stort utbud med fina chokladpraliner i mängder av olika smaker och kulörer. Varför inte prova på en pralin smaksatt med hallon och chili, hallonpannacotta, blåbär eller lite mer vågade smaker som ingefära och citron. Som butiksnamnet talar om finns även en hel vägg med hyllor fyllda med etthundra sorters kryddor som kommer från en kryddgård i Skånska Bjärred. – Chokladen är riktigt fin och kommer ursprungligen från Belgien och rullas i Tyskland. Eftersom det är så många smaker att välja på kan det vara svårt för kunden att bestämma sig, vi brukar inte vara knussliga utan det går bra att få provsmaka om det skulle behövas. Jag har själv smakat men måste erkänna att jag nog förätit mig. Det är mäktig choklad och inget som man proppar i sig många praliner av, en enda räcker gott och väl till en kopp kaffe eller te, säger Johanna.

Fortsättning publicerad 20140411

De brinner för kulturen


Populära ”livekonserter” på stor bioduk, After Work på både svenska och engelska, dagbio, musik, teaterverksamhet och mycket annat ryms under taket på Kulturhuset Finspång. Christer Öjring och Mårten Hafström brinner för att utveckla Finspångs kulturella liv.

Först kom Rolling Stones sedan Phantom Of The Opera till Kulturhuset i Finspång. Visserligen inte live, men nästan, eftersom det blev en riktig konsertkänsla när båda föreställningarna rullades upp på bioduken i den mäktiga biografsalongen med plats för över 400 besökare.

Text och bild: CARINA LARSSON

– När vi visade Rolling Stones från den inspelade livekonsert de gjorde Hyde Park sommaren 2013 jublande vår publik och applåderade och det gläder mig oerhört att det blev en sådan succé eftersom just Rolling Stones alltid legat mig varmt om hjärtat, jag tillhör ju den åldersgruppen som var med på den tiden och även sett deras konsertet live flera gånger säger Christer Öjring, kultursekreterare i Finspång. – Konsert på bio är bara ett av våra koncept här i Kulturhuset. fyller Mårten Hafström i. Han är kulturutvecklingschef och har ansvaret för Kulturhuset och trots att han endast innehaft den posten i sju månader brinner han lika mycket som Christer att driva ambitionen framåt för att utveckla och föra den kulturella andan framåt.

De här konserterna visar att vi hittat rätt och bion är ett otroligt lyft för Finspång. Vi kan faktiskt med stolthet säga att vi är med bland alla världens stora biografer genom att visa filmer som har Sverigepremiärer och det är en häftig känsla att det är Finspång och världen, vi är verkligen i centrum då det gäller film. Vi satsar på det verkligt breda filmerna, när Hundraåringen gick upp på premiär hade vi sex utsålda föreställningar och 1 200 sålda biljetter. Vi vänder oss även till den unga publiken där vi visar söndagsmatiné och under skolloven är det extra matinéförställningar.

Fortsättning publicerad 20140404

En Indienresa för livet


Per Blomberg visar kryddor som är inköpta på den lokala marknaden i Rampurwadi.

LRF:s årsmöte i Risinge 2011 blev upprinnelsen till ett spännande möte mellan svenska lantbrukare i Finspång och lantbrukare i Rampurwadi i Maharashtra state, Indien.

Text och bild: CARINA LARSSON

– En LRF-medlem kunde inte komma på LRF:s årsmöte i Risinge, eftersom hon vid det tillfället var i Indien. Väl hemkommen fick hon i uppgift att hålla ett föredrag om sin resa och avslutade då med att kasta ut en fråga om någon var intresserad av att följa med på nästa resa och då räckte jag upp handen, berättar Per Blomberg.

Per och hans fru Sofia reste tillsammans med några grannar och blev helt sålda över resan till Rampurwadi, som är en platå belägen 1000 meter över havet där det lever och arbetar enbart lantbrukare. – Vi är några lantbrukarfamiljer här i Finspång som startade Föreningen Rampurwadis vänner som har till syfte att främja ett utbyte mellan svenska och indiska lantbrukare, berättar han. I Indien har föreningen kontakt med paret Sunita och Mohanish Keskar som arbetar med ett socialt utvecklingsprojekt i Rampurwadi, med fokus på ett hållbart och utvecklande lantbruk. De driver även ett skolhem för 15 pojkar.

Fortsättning publicerad 20140328



Fiskpedikyr hos prins Carl


Länstidningens reporters fötter får fiskpedikyr. 100 små fotarbetare, garra rufa med ursprung i Turkiet, väntade ivrigt på dagens arbetsuppgift, att befria den utsände reportern från fnasiga hälar och förhårdnader under fotsulorna.

Villa Fridhem ligger vackert vid den norra sidan av Bråviken och har tidigare varit sommarnöje åt prins Carl och hans maka. Numera är där konferenshotell och populär festlokal för bland annat bröllop. För gästerna finns också en härlig spaavdelning med bland annat den allra senaste flugan, fiskpedikyr. Länstidningen har vågat pröva.

Text och bild: CARINA LARSSON

Med vidunderlig utsikt över Bråviken ligger Villa Fridhem strax utanför Åby inbäddad i Kolmårdsskogen. Det gamla residenset byggdes 1909 som sommarnöje åt prins Carl och hans maka Ingeborg. Familjen fick uppleva många härliga somrar i denna natursköna miljö och Ingeborg firade sin 75-årsdag på Villa Fridhem 1953, som kom att bli den sista sommaren där för prinsen och hans familj. Fastigheten testamenterades till Landstinget i Östergötland och under trettiofem års tid drevs byggnaden som konvalescenthem innan Villa Fridhem övergick i privat ägo i slutet av 1980-talet. Nya stunder väntade för den anrika byggnaden och 1990 öppnades portarna igen till Villa Fridhem, men denna gång som konferenshotell med möjlighet att ha fester, fira bröllop och dop, ha en lyxig weekend, dricka afternoon tea och njuta i spa-avdelningen.

Nu har även den nya flugan inom spavärlden hittat till Villa Fridhem, så kallad fiskpedikyr. Länstidningen beslutade sig för att testa en fyrtiominuters behandling som föregicks av en noggrann fottvagning innan fötterna stacks ner i en behållare med etthundra små fotarbetare som ivrigt väntade på dagens arbetsuppgift, att befria den utsände reportern från fnasiga hälar och förhårdnader under fotsulorna.

Fortsättning publicerad 20140307 



Alla raser är välkomna


Lotte Andersson med sina hundar Figgro, Ramses och Olle.

Att ha hund är en stor glädje men även ett stort ansvar. Det gäller att noga tänka efter inte bara en, utan flera gånger innan beslutet tas om att skaffa en ny familjemedlem. Små valpar är bedårande söta, men de växer och ska vara tillsammans med sin ägare i många år. När man står med den lilla valpen i sin famn gäller det att tänka långsiktigt.

Text och bild: CARINA LARSSON

Hunden kräver daglig omvårdnad och det innefattar även utomhusvistelse och motion. I alla väder! För att både hunden och hundens familj ska ha roligt tillsammans är det en god idé att lösa medlemskap i en brukshundklubb som kan ge råd om det uppstår några problem, men även stimulera hund och ägare genom det breda utbud av kurser som anordnas. Brukshundklubben kan även vara behjälplig när tankarna omkring ett valpköp tar fart, Svenska brukshundklubben har ett avelsansvar för omkring tjugo hundraser och kan på så sätt ge en utomordentlig vägledning om friska och funktionsdugliga hundar.

I Finspång finns Finspångs brukhundsklubb, som är en klubb under Svenska brukshundklubben, med femtio år på nacken. För fem år sedan var den nedläggningshotad, men då kom Lotte Andersson in i bilden. – Jag fick en förfrågan om ordförandeskapet och tackade genast ja för att klubben skulle fortsätta att leva vidare. Jag anser att det är viktigt att vi finns till för både hundägare och hundar. Vi är kreativa och driver de aktiviteter vi vill, bara vi håller oss inom Svenska brukshundklubbens ramar som har ett noggrant regelverk för hur brukshundklubbar ska se ut och fungera, säger Lotte.

Fortsättning publicerad 20140307

År 1610 på en östgötagård


Författardebutanten Göran Redin, med rötter i Björsäter, kom till Finspång för att berätta om sin bok Ett fjärran krig, en bok som utspelar sig under 1600-talet i Östergötland. Biblioteket var fyllt till sista plats och i stort sett alla böcker som fanns till försäljning fick följa med sina nya historieintresserade ägare hem.

Det fanns inga tomma stolar i utställningshallen i Finspångs bibliotek när författaren Göran Redin kom och hade med sig 1600-talet i sitt bagage.

Text och bild: CARINA LARSSON

Under en timma förde han sin publik tillbaka till en tid då Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 och hur människor dog som flugor av svält, dysenteri och tyfus. Men Göran Redin berättade även hur en bok blir till och som bevis på detta hade han med sig sin debutroman Ett fjärran krig som kom ut förra året. Boken har en tung inledning där Jon Svensson och hans maka Karolina mister sina barn, flickebarnet Anna som avled två veckor efter födseln och två år senare föddes ett barn som var död vid nedkomsten och aldrig fick uppleva dagens ljus.

I slutet av kapitlet kommer lyckan åter till familjen Svensson, två friska barn kommer till världen, tvillingarna Erik och Karin. Det hela utspelar sig år 1610 på en gård i Östergötland. Kanske inte helt oväntat eftersom Göran Redin har sitt ursprung i Björsäter. Bokens handling spinner vidare, familjen blir utsatt för både hot och utpressning och tvingas bort från hemmet och ut i det okända.

Forsättning publicerad 20140228 

En egen kock till festen


Peter Cederhem bläddrar i kokböcker tillsammans med dottern Ida. Peter driver företaget Kockar hemma ihop med sin sambo Pia Mucchiano.

Vill du ha din egen kock till festen? Då är det till Peter Cederhem och hans sambo Pia Mucchianos företag ”Kockar hemma” du ska ringa. Pilgrimsmusslor, hjortfilé och kanelpannacotta, eller andra råvaror efter eget val, kommer att få det att vattnas i munnen på varenda gäst.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag älskar mat, kallar mig själv för en matnörd. Mat ger njutning och en häftig känsla när det jag tillreder uppskattas av den som äter, säger Peter Cederhem och häller med stadig hand en mustig rödvinsreduktion över de ny - stekta lammfärsbiffarna som ligger på en mjuk bädd av palsternackspuré toppad med syrade morötter, stekta champinjoner och ett fluffigt dragonskum.

Peter står hemma i köket på Mosippevägen i Åtvidaberg och berättar om sin stora passion, samtidigt som han håller ordning på det som puttrar i kastrullerna på spisen. Han är lärare på Kock- och restauranggymnasiet i Norrköping, men är även kocken bakom sitt och sambon Pia Mucchianos företag Kockar hemma.

Hela idén bygger på att kocken kommer hem och lagar maten i det egna köket när det ska bli kalas. – Det kan vara bröllop, kompisträffar eller födelsedagskalas. Anledningar till fest är många och varierande. Jag brukar göra ett hembesök och prata budget och höra vad som önskas på tallrikarna, sedan kollar jag vilka köksredskap som finns att tillgå, fattas det något tar jag själv med det som behövs. I ett välutrustat kök bör det finnas olika sorters kastruller och rejäla knivar. Det är inte nödvändigt att köpa sig den dyraste, men satsar man på en kvalitetskniv så kan det bli ett arvegods. Så gillar jag gjutjärnsstekpannor som är bättre än teflon, säger Peter.

Fortsättning publicerad 20140214 



Fin i håret med mobil frisör


Annelie Hjalmarsson har varit frisör i många år och i december tog hon steget till att arbeta som mobil frisör. Hon åker helt enkelt till kunderna istället för tvärtom. Det är en service som passar både äldre och yngre. Den här dagen är det stamkunden Susanne Åkerlund som får ljusa slingor och en klippning.

Susanne Åkerlund och Annelie Hjalmarsson sitter mitt emot varandra vid Annelies köksbord i lägenheten i Finspång och småpratar medan de dricker kaffe och äter var sin banan. En helt vanlig fredagsfika om man bortser från att Susanne har en färgglad plastpåse över håret.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Vi har fruktstund nu, säger Annelie och båda skrattar. Men nu är det dags att börja jobba lite med Susanne. Annelie reser sig, ställer koppen i diskhon och tar sedan bort påsen från Susannes huvud och en ljusblå kletig massa blir synlig. Anneli Hjalmarsson är frisören som kommer hem till dig när du inte själv har möjlighet att gå till salong och bli fin i håret. Men idag har Susanne åkt hem till Annelie för att få ljusa slingor och en klippning. – Jag har vetat att jag skulle bli frisör ända sedan jag var liten. Mina föräldrar och syskon men även jag själv var försöksobjekt innan jag började frisörskolans treåriga utbildning direkt efter jag gått ur grundskolan berättar Annelie. När jag blev examinerad frisör fick jag arbete på salong direkt, men jag har även haft egen salong.

Åren gick men så kom Annelie på andra tankar, det var läge för en paus och lägga undan sax och papiljotter. Hon utbildade sig till kock och fick arbete inom kök. – Det var skönt att göra något annat men tankarna på frisöryrket fanns ändå med mig hela tiden och jag funderade på hur jag skulle kunna utveckla något annat än att arbeta på en salong. Kanske vore det en bra idé att bli en mobil frisör och jag bollade planerna med mina vänner.

Fortsättning publicerad 20140221 

Från degar till ömma muskler


Mia Johansson har alltid varit intresserad av kost och hälsa. Hon tycker att vi i Sverige borde införa ett botavdrag likt det som de har i Norge.

Mia Johnsson mönstrade av, klev i land och bytte matolja mot massageolja, slutade knåda matbrödsdegar och började istället knåda ömmande muskler. Mia driver sitt företag Mudhibalans
som står för Min Uppgift Din Hälsa i Balans och hyr in sig i Hälsobrukets lokaler i centrala Skärblacka.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag har alltid varit intresserad av kost, motion och hälsa samtidigt som jag älskar mat. Tiden som anställd vid Ocean Nordsjöfart där jag jobbade som kock kände jag fullt ansvar för mitt yrke och jag skämde nog bort den tretton man starka besättningen ombord. Varje morgon bakade jag matbröd som serverades vid frukostmåltiderna och till helgerna var det alltid trerätters middagar.

Mia har varit medom stora stormar ute till havs men tid för sjösjuka fanns inte. – Nej, det gick inte för sig, det var bara att ställa sig bredbent med hela fotsulorna nere, rulla med i vågriktningen och se till att maten blev vällagad och dukades fram vid rätt tid. Jag blev istället irriterad när det gungade som värst, sjösjukan kom när det var dags att krypa till kojs, skrattar Mia.

Den bredbenta ställningen har Mia behållit trots att hon numera står på fast underlag
och den gungande rörelsen tillämpar hon numera när hon masserar. – Det sitter i än, både att stå bredbent och låta kroppen följa med i massagerörelserna så min arbetsställning passar sig lika bra nu som när jag var till sjöss.

Fortsättning publicerad 20140124 



Båtbyggeriet i Kvarsebo 


Kjell Forsberg driver Kvarsebo båtar, precis som sin farfar och far. Skillnaden idag är att båtarna byggs i glasfiber istället för i trä.

Det blåser råkallt och drivsnön lägger sig hårt packad intill husväggen på Kvarsebo båtars anläggning i Kolmården. Bråviken är isbelagd och ett fartyg på väg ut mot det öppna havet passerar och det knakar hårt när fören spräcker isen. Inne i värmen finns Kjell Forsberg, båtbyggare och ägare till företaget sedan femton är tillbaka.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Det var min farfars far som först köpte marken här i Kvarsebo, han var dock ingen båtbyggare utan vagnsmakare och finsnickare till yrket. Sedan tog min farfar Melker över firman och började bygga båtar i början av 1900-talet. Arvet att bygga båtar gick vidare till min pappa Hugo och han drev båtbyggeriet fram till mitt övertagande, berättar Kjell, och tilllägger att pappa kommer in titt som tätt för att kolla läget.

Nu för tiden byggs inte längre några träbåtar hos Kvarsebo båtar, det är uteslutande glasfiber som gäller. Men Kjell har kvar alla gamla maskiner för tillverkning av träbåtar, mest som kuriosa och ett träskelett tillhörande en halvfärdig båt ligger i en av maskinerna. – Jag har det kvar för att kunna visa upp hur en träbåt byggs om någon besökare vill se hur det går till, förklarar han. En trappa leder upp till övervåningen och där ligger fina gamla träbåtar på rad, Kjell kallar den avdelningen för sitt muséum. – Det här är en Herlinjolle som är ett examensarbete gjort av Niklas Sandberg som gick båtbyggarskolan på Storebro i Vimmerby. Niklas bor numera i Katrineholm och vad jag vet är han inte båtbyggare längre, men han tyckte att den här fina lilla ekan, som är gjord i lärkträ, skulle ha sin givna plats här i Kvarsebo.

Fortsättning publicerad 20140207 


Började med dörrknackning


Nils Olof Hallberg i Erstorp är erfaren som få när det gäller symaskiner.

Mellan Finspång och Skärblacka är det nog många som funderat över skylten som tycks leda mot ingenstans. Den pekar ner mot en grusväg som slingrar sig fram genom barrskogen. Symaskiner står det med svart text på vit botten, men är det verkligen möjligt att det finns en sy - maskinsfirma djupt inne i storskogen?

Text och bild: CARINA LARSSON

Jo då, det är fullständigt korrekt, för har man sy - maskins ärenden är det till Nils Olof Hallberg i Erstorp man ska söka sig. Där skogsvägen slutar finner man ett rött hus med vita knutar och en liten skylt vid grinden förkunnar att man hittat rätt till Hallbergs symaskiner. I ett angränsande hus på tomten finns Nils Olof och en hel massa symaskiner i varierande åldrar och funktioner. – Vi är endast sex företag i hela Östergötland som reparerar symaskiner, berättar Nils Olof som har fyrtiofem års erfarenhet av symaskinsyrket. Nils började med att resa runt och knacka dörr och visade upp Husqvarnas symaskiner för hugade spekulanter. Så har han haft egen firma både i Norrköping och Finspång. – När vi flyttade hit för tjugo år sedan började jag ta emot kunder här hemma och det här huset, som är min verkstad, har varit skrädderi en gång i tiden.

Nils Olof har arbete hela tiden och han reparerar och säljer både nya och begagnade maskiner. Husqvarna ska det vara, för det märket är han inkörd på och han finner ingen anledning att byta märke. – Nu för tiden är det elektroniska maskiner, en enda knapptryckning behövs för att maskinen ska veta vad den ska göra. Fast den trär inte tråden, det måste man göra själv. Att reparera moderna maskiner är inga problem, garanterar Nils Olof.

Fortsättning publicerad 20140214

Bagarungen i Sonstorp


Håkan Brons i bageriet som han tagit över efter sina föräldrar.

Sockerkaksbotten, hallon, blåbär, grädde, marsipan, mandelgarnerade kanter och så lite pudervitt uppe på det – en äkta Östgötatårta är färdig att serveras.

Text och bild: CARINA LARSSON

Var finns då denna läckerhet att inmundiga, jo hos Håkan Brons, bagaren i Sontorps bageri och konditori. Inte är det svårt att hitta dit heller, följ helt enkelt vägen som leder från Finspång mot Örebro, så ligger bageriet med sin väl bevarade interiör mitt i Sonstorp genomfartsled.

– Ja, vi ligger minsann inte i obygden, vi har till och med en trottoar utanför, säger Håkan och knådar den väldiga degen, satt på hela fjorton liter degvätska. Man kan utan tvekan påstå att den godmodiga bagaren är en bagarunge, för honom var pappa Gunnar och mamma Astrid chef över degmaskinerna innan Håkan tog över verksamheten 1978. – Mamma och pappa började här redan 1960 och i början av min bagarkarriär jobbade vi ihop. Än idag kommer mamma hit med en hjälpande hand när det behövs och hon känner att hon vill.

Fortsättning publicerad 20140207

Kyrklig invigning i storformat


Mottagande av ny personal. Fr v Karl Magnus Hansson, kyrkoherde, Maria Lyshöj, diakon, Marie Gyllenhammar, pedagog, Tobias Eriksson, vaktmästare, Kristina Strand värdinna och Charlotta Farholt, präst.

Hällestad kyrka var fylld till sista bänkraden när kyrkan firade festmässa som avslutning på veckans festligheter i samband med invigningen av det nya församlingshemmet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Församlingens kyrkoherde välkomnade under gudstjäns - ten in nya arbetare i arbetslaget; Maria Lyshöj diakon, Marie Gyllenhammar pedagog, Tobias Eriksson vaktmästare, Kristina Strand värdinna och Charlotta Farholt komminister.

Kören för dagen bestod av inte mindre än sjuttio kyrkosångare och Monika Björkvall, kyrkokörens ledare tillika kantor i Finspångs församling är mycket nöjd med dagen. – Det har varit fantastiskt roligt med en sådan stor kör som bestått av flera körer. Församlingens vuxenkör, Hällestads manskör, Risinge kyrkokör, Joy Singers från Finspång, Skedevi-Rejmyre kyrkokör och Regna bygdekör har var och en övat in dagens sånger, generalrepet skedde idag och de andra kantorerna, Thord Eriksson och Sara Erikson, har hjälpts åt med hela det stora körarbetet. Det säger en glad Monika Björkvall och tillägger att det är en speciell känsla att få både leda och leverera körsång av den här storleken.

Fortsättning publicerad 20140131

Fest hela veckan i Hällestad


Nu är den färdig, utbyggnaden av församlingshemmet i Hällestad. Utbygget liknar en stor paviljong och de spröjsade fönstren släpper in en fantastisk vy. Ehrling Thyselius var den som ritade det ursprungliga förslaget till bygget.

Söndagen den 2 juni 2013 sattes fyra förgyllda spadar i jorden bredvid Hällestads församlingshem. De förgyllda spadarna symboliserade de fyra väderstrecken. Från alla håll ska folk strömma till och förenas i gemenskap i kyrkan och dess församlingslokaler.

Text och bild: CARINA LARSSON

Spadförarna var Finspångs församlings kyrkoherde Karl Magnus Hansson, kyrkofullmäktiges ordförande Johan Yderfors, fastighetsansvarig Peter Lundby samt Erling Thyselius som under hela planeringsprocessen av det nya utbygget av Hällestad församlingshem varit i högsta grad delaktig och engagerad. Så är det då äntligen dags att öppna dörrarna för invigning av det vackra församlingshemmet. Utbygget liknar en stor paviljong och de spröjsade fönstren släpper in en fantastisk vy över den ståtliga kyrkan med intilliggande bäck som porlar sig fram i det vintriga landskapet.

Kyrkoherde Karl Magnus och församlingens diakoniassistent tillika husmor, Ewa Hjelm, tar emot i den ljusa foajén när folk börjar strömma till för att inleda en invigningsfest som varar i en hel vecka. – Det är fantastiskt roligt att vi är i mål, säger Ewa och berättar att upprinnelsen till utbyggnaden grundar sig i att hela övervåningen i församlingshemmet blev utdömd vid brandsynen. Vi behövde göra något och tankarna tog fart om ett utbygge som ska fungera till all verksamhet. Den här lokalen är lämpad till stora fester som bröllop och dop, men även för begravnings- och kyrkkaffe, filmförevisningar och föreläsningar. Ja, i praktiken allt man kan tänka sig.

Fortsättning publicerad 20140124 



Denny Lawrot om året som gick


Gamla luckor till kakelugnar blir fina nyckelskåp när Denny Lawrot i Doverstorp tagit hand om dem.

2013 ligger bakom oss och året började med den stora hästköttsskandalen tätt följd av den allvarliga trafikolyckan på Tranarpsbron, vilka skapade stora rubriker i media. Påven Benedictus XVI abdikerade, vilket inte hänt sedan år 1415, och den förste påven från Sydamerika ersatte den gamla. Det stora upploppet i Stockholm startade i Husby och på försommaren gick bussförare runt om i landet ut i strejk.

Text och bild: CARINA LARSSON

Barack Obama gjorde Sverigebesök under stort säkerhetspådrag och Svenska kyrkan fick sin allra första kvinnliga ärkebiskop. Tyfonen Haiyan drog in över Filippinerna, medan vi här hemma fick besök av stormarna Simone och Sven. Sveriges konung firade fyrtio år på tronen och prinsessan Madeleine sa ja till sin Christopher. Hur ser Denny Lawrot på året som gått och på året som kommer? – Jag är tacksam över att det går bra för barn och barnbarn samt att alla är friska och krya, det är väl det viktigaste i mitt liv, svarar Denny. Ser jag tillbaka på året så tycker jag det varit positivt med arbetet både inom Leader Gränslandet och Östergötlands hembygdsförbund där jag sitter som ordförande. Tyvärr drabbades Leder Gränslandet hårt av ett förskingringsbrott som uppdagades vid revisionen av 2011 års verksamhet, vilket blev ett bekymmersamt och svårlöst problem.

Fortsättning publicerad 20140117




Mot en ljusnande framtid


Lise-Lotte Larsten, Finspångs kommun, är glad att kunna erbjuda arbetslösa ett bra koncept för att hitta vägen till arbete.

”Äg din framtid” är ett projekt som den ideella föreningen Communicare drivit med målet att bryta utanförskap och minska bidragsberoende. Målgruppen är kvinnor och män som står utanför arbetsmarknaden med extra fokus på människor med utländsk bakgrund.

Text och bild: CARINA LARSSON

Både Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten är behjälpliga att ge arbetslösa möjligheten att delta i projektet. – Communicares projekt har finansierats av Europeiska Socialfonden men får inga mer medel och avslutas från Communicares sida vid jul, säger Lise-Lotte Larsten, Finspångs kommun.

Projektet har pågått under tre år och istället för att det ska läggas ner har många kommuner som varit delfinansiärer, bland andra Finspång, tagit över och fortsätter där Communicares slutar. – Deras projekt har gett bra resultat och metoden har riktat sig både mot individuella personer och gruppcoachning med deltagarfokus och individperspektiv, säger Lise-Lotte

Fortsättning Publicerad 20140110 




Med hjärtat på rätt ställe


I närmare 30 år har Grethel Forsberg oförtröttligt hjälpt och stöttat sina medmänniskor.

”Med ett oförtröttligt arbete och ett aldrig sinande engagemang öppnar du dörrar och hjälper medmänniskor in i vårt samhälle.” Så löd motiveringen när Grethel Forsberg från Finspång tilldelades Finspångs demokratistipendium.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det hela började för nästan trettio år sedan. Grethel arbetade på en skola i kommunen och varje dag såg hon genom klassrumsfönstret en ensam kvinna med sina tre barn leka på gräsplanen. Kvinnan såg sorgsen ut och Grethel beslöt sig för att gå och prata lite med henne.

– Det kom mycket flyktingar från Iran på grund av kriget mellan Irak och Iran. Kvinnan berättade att hon var flykting från Iran och att maken satt fängslad i hemlandet. Nu var hon ledsen och bedrövad för det hade kommit besked om att hon och barnen skulle utvisas, berättar Grethel. Vi blev mycket goda vänner och jag kämpade för hennes rätt att få stanna här. Jag kontaktade advokat, Migrationsverket och Amnesty. Dessutom klippte jag ut allt som gick att läsa ur dagspressen som skulle styrka bevisen vad som skulle vänta henne och barnen om hon skickades tillbaka. Så skedde ett under, hon fick uppehållstillstånd och utvisningsbeskedet upphävdes!

Grethel, med maken Veine vid sin sida, fortsatte kampen mot tjänstemännens dystra beslut, värnade om de utsatta, ensamma och frihetstörstande flyktingarna som hoppades på en ny framtid i ett fredligt land. Tunga och smärtsamma och tårfyllda avsked där utvisningar ibland skedde nattetid. Berättelser om mord, tortyr och brutala övergrepp från människor som anförtrott och fått tröst och stöd.

Fortsättning Publicerad 20131227 



Julstugan slog upp portarna


Monika Ohlsson och Monica Blomberg säljer församlingens receptbok till förmån för diakoniverksamheten.

Så var det då åter dags för att slå upp portarna till julstugan, den årliga traditionen i Finspångs missionskyrka.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Julstugan i vår kyrka är välkänd av alla runt om i bygden säger Filip Ewertsson som ansvarar för bordet med hantverk. Titta på allt bröd som församlingen bakat, det är allt från småkakor till jullimpor och jag överdriver inte om jag säger att allt är sålt på ungefär en halvtimma. – Ja många laddar upp för hela julhelgen med matbröd från julstugan säger Monica Blomberg. Förra året kom ett par damer med var sin ”dramaten” efter sig och ville absolut köpa exakt samma bröd som de gjorde året innan! –

Det som är lite extra roligt i år är att vi precis fått vår kokbok Goda stunder från tryckeriet och den har vi med till försäljning idag. Det är församlingsmedlemmar som lämnat in sina recept och vi har sedan gjort en kokbok utefter alla recept. Boken kommer att bli mycket uppskattad och eftertraktad, tror Monica. Bakom kokboken ligger Diakonirådet som på många olika sätt försökt hitta ekonomiska vägar för att kunna vara behjälpliga ute i världen. Alla intäkter för sålda kokböcker kommer att gå till kyrkans diakoniverksamhet. Bland vimlet av julstugebesökare finns Marianne Karlsson. Hon är själv medlem i församlingen och är med på alla event som kyrkan erbjuder. Men så har det inte alltid
varit.

Fortsättning Publicerad 20131220 




Litet familjeföretag i stort format


Bröderna Mats och Per Johansson, Hällesta buss, i ett av sina fordon.

Hällesta buss ser inte bara till att resenärerna färdas tryggt. Även miljön tryggas genom minskade utsläpp från fordonen, avfallssortering och minimal tomgångskörning. Man renar även det vatten som används vid fordonstvätt i egen tvätthall.

Text och bild: CARINA LARSSON

Anders Johansson startade företaget 1976. Idag är det ett litet familjeföretag i stort format där personlig service är en viktig huvudingrediens.

I familjeföretaget finns, förutom Anders som är aktiv i företaget och kör dagligen, sönerna Mats och Per samt sambon Yvonne Andersson. – Jag är den som sköter upphandlingarna, säger Per som även är lite allt i allo. Mats ansvarar för fordonsparken med service och besiktningar samt sköter en hel del kontorsarbete. Mamma Yvonne arrangerar resor och har hand om den löpande ekonomin och lönerna. Vi har totalt sextiofem chaufförer i företaget, några går på timmar medan andra arbetar del- och heltid.

Joakim Joge är företagets trafikplanerare och han ser till att allt flyter som det ska, oavsett om det gäller egenarrangerade resor eller skolresor.

Fortsättning Publicerad 20131212

Vildsvinen – ett bökigt problem


Att helt utrota vildsvinen ser Carl-Gustav Mörner, som driver Sonstorps bruk, som orealistiskt, men problemen för lantbrukarna måste givetvis minskas.

Vildsvinet har en mer än 8 000 år lång historia bakom sig. Den utrotades och ingick sedan i tamsvinsstammen men återinfördes i landet men då i hägn. Under 1970- och 80-talen rymde vildsvin från sina hägn och fick på nytt fäste i vår natur.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Svenska lantbrukare och jägare har faktiskt blivit tagna på sängen vad det gäller vildsvinspopulationen, säger Carl-Gustav Mörner som äger och driver Sonstorps bruk utanför Finspång. Det var egentligen inga bekymmer före år 2000, då sköt vi ett till två svin per år och den stam som fanns då gjorde inga större skador. Sedan började vi se skador på vallarna som bökades upp vilket ställde till stora problem då det kom med jord i bärgat ensilage. I år har vi skjutit ett 40-tal svin sedan 1 juni och vi kommer säkert att skjuta lika många till innan jaktsäsongen är över. Det var en liten svacka med vildsvinsstammen då vi för något år sedan hade kalla och snörika vintrar men de har åter igen kommit i kapp, en sugga kan få upp till sex till åtta kultingar per år och då ökar det på.

Fortsättning publicerad 20131206

Vävning som förr i tiden


Ylwa Källgren var en av dem som startade vävstugan 1981.

På hyllorna i Björke vävstuga ligger dukar och löpare i julens färger och väntar på kunder som ska ta med dem hem och pynta bord och bänkar inför den stundande storhelgen.

Text och bild: CARINA LARSSON

Bakom de vackra dukarna finns en historia som började 1981 då Britta Eriksson och Ylwa Källgren beslutade sig att starta vävstugan och den första mekaniska vävstolen införskaffades. Deras arbeten blev en säljsuccé och för att inte hyllorna skulle gapa tomma ut-ökades väveriet nio år senare med ytterligare mekaniska vävstolar och idag finns det tio vävstolar som högljutt slamrande förser Björke vävstuga med alster. – Den äldsta mekaniska skyttelvävstolen är från 1950- talet, berättar Ylwa. Vi köpte den från ett väveri utanför Halmstad, sedan tillkom tre vävstolar från Alingsås och de sista köpte vi från Dalsjöfors. De är dock av en något yngre årgång. Britta och jag satte själva upp stolarna, ett slitgöra eftersom de är tunga och otympliga, men starka kvinnor klarar sig helt utan karlar, fortsätter Ylwa med bestämdhet.

Fortsättning publicerad 20131129

Trevligt avbrott i höstrusket


Bee Holm i sin butik Beelive tog emot besökare för att visa upp sina tovade alster.

För åttonde året i rad anordnades konstrundan, Konst i höstrusk, i Rejmyre med omnejd. Många passande på att göra ett avbrott i allhelgonafirandet för att besöka det gedigna utbudet av olika sorters konst.

Text och bild: CARINA LARSSON

Aktiviteten var hög både i smedjan och butiken hos Michael Maasing och hans smideselev Alwa Färlin i Rejmyre hantverksby.
– Här jobbar vi med både beställningar och egenproduktion, det kan vara allt från räcken, gångjärn, spikar och ljusstakar. Allt för hem och trädgård, säger Michael.
Mycket av Michaels arbeten är hämtade från historiska föremål och arbetet sker på traditionellt sätt med hammare och städ.

I butiken samsas det mjuka med det hårda, Michaels fru, Linda, garvar skinn som kan vara allt från bäver, get, hjort och fisk.
– Linda garvar enligt miljövänliga metoder och allt arbete sker för hand. Hon har ett samarbete med Rejmyre gästgiveri, skinnet från de gravade laxarna är välsaltade och efter behandling blir de till trevliga dekorationer på väskor, armband och kläder, berättar Michael.

Fortsättning publicerad 20131122

Kreativiteten ger själslig ro


Marie Åkerlund är en av konstnärerna som ställer ut hos Sinnesfriden. Hon är självlärd konstnär och kan nu leva på sin konst.

Massage, zonterapi och konstutställning, är det en bra kombination?
– Absolut säger Pernilla Andersson och Anna Leijon och öppnar dörrarna för konstutställare till sin butik och behandlingslokal Sinnesfriden på Stationsvägen i Finspång. Det finns så många som målar men inte visar upp sina alster.

Text och bild: CARINA LARSSON

Att skapa och vara kreativ ger själslig ro och därför passar det bra att ha vernissage här hos oss. Det är både vänner och kunder som ställer ut här ikväll. Anna och Pernilla är båda utbildade terapeuter och har jobbat under samma tak i tolv år. I Annas behandlingsrum utför hon zonterapi, cranio sacral terapi, energimassage och integrativ dornterapi medan Pernilla har specialiserat sig på traditionell klassisk kinesisk medicin, akupunktur, klassisk massgage, lotorpsmetoden men även integrativ dornterapi.

Lotorpsmetoden grundar sig i den svenska klassiska massagen men inriktar sig på andningsmuskulaturen. Vid integrativ dornterapi utgår Anna och Pernilla från alla kroppens leder där målet är att lederna ska vara i rätt läge och att kroppen ska fungera optimalt. Cranio Sacral terapi är en mjuk behandlingsmetod som löser upp spänningar i kroppens bindväv och muskulatur.

Fortsättning publicerad 20131115

Finspång fokuserar på dialog


Företagarna i Finspång är nöjd med den service som kommun och myndigheter ger. Näringslivschefen i Finspång, Johan Malmberg, är mycket nöjd med att kommunen hamnat i topp enligt Nöjd Kund Index. Dialog är ett av ledorden för att ytterligare utveckla Finspång. En viktig del är att få fler att etablera företag på orten.

Undersökningen Insikt är en analysmodell enligt Nöjd Kund Index, NKI, där fem myndighetsområden undersöks. Det gäller brandtillsyn, markupplåtelse, bygglov, serveringstillstånd och miljö- och hälsoskydd.

Text och bild: CARINA LARSSON

Undersökningen vänder sig till både den privata och offentliga sektorn för att få en uppfattning om kundnöjdheten och resultaten jämförs mellan andra kommuner och verksamheter. Man vill genom studier ta reda på hur företagen ser på kommunernas service och myndighetsutövning, men även hur den förändras från år till år.
– Finspångs kommun hamnade som bästa kommun i hela Östergötland, säger en belåten Johan Malmberg, näringslivschef i Finspångs kommun. Det som företagarna här är mest nöjda med är vårt bemötande och effektiviteten. Våra tjänstemän har fått goda betyg, vi har en stadig grund att stå på för att kunna bli ännu bättre.

Det är viktigt att komma ihåg vilken service som de kommunala organisationerna ger företagen. En uppföljning sker efter kontakterna med företagen för att se hur olika ärenden har behandlats och det är här som Insikt ser på vad vi gör för företagen rent handläggningsmässigt.

Fortsättning publicerad 20131108

Storsatsar på utbildningar


Det satsas stort i Finspång, inte minst vad det gäller utbildning. Hösten 2014 flyttar
gymnasieeleverna in i det helt nybyggda skolhuset mitt i Finspångs centrum. Utbildningsrådet Ulrika Jeansson ser ljust på utbildningsmöjligheterna i kommunen.

Det satsas stort i Finspång, inte minst vad det gäller utbildning. Hösten 2014 flyttar gymnasieeleverna in i det helt nybyggda skolhuset mitt i Finspångs centrum, som kommer innehålla elever från Curt Nicolin-gymnasiet och kommunens gymnasieutbildning. Under samma tak kommer det nya hypermoderna biblioteket samt en experimentverkstad att finnas. Själva byggnaden kommer att vara i fyra våningar med en totalyta på 8 500 kvadratmeter.

Text och bild: CARINA LARSSON

Curt Nicolingymnasiet är en friskola som ägs gemensamt av Finspångs industri och kommunen, där pedagogiken har klassats som unik med mycket kvalificerade lärare. Satsningen med nybyggnationen kommer att stärka Finspång som utbildningsort. Ulrika Jeansson är utbildningsråd i kommunen och hon ser med stor tillförsikt på det nya gymnasiet.
– Vi kommer att få fler inpendlande elever från andra kommuner vilket är viktigt för orten. Vi kommer också kunna erbjuda ett relativt gott utbud för en ort i Finspångs storlek, vilket känns bra i det hårda klimat som annars råder runt om på gymnasiemarknaden.

– Vad det gäller satsning på duktiga lärare tycker jag att vi verkligen lyckats mycket bra, mycket tack vare Elisabet Rehn som är rektor på Bergska skolan, särskolan och IM-programmen säger Ulrika.
Utbudet av skolor i Finspångs kommun är stort. Det finns tjugotvå förskolor, sex grundskolor i tätorten samt sex grundskolor utanför tätorten vilket är mycket för en kommun med 21 000 innevånare.

Fortsättning publicerad 20131101


Leva i ett främmande land


Teamet i Ny på landet. Alex Mahero, Bosse Nehrman, Ibrahim Abdulkhadel och Goska Sobczak tycker att det är viktigt att nysvenskar både lär sig det nya språket och hur det nya landet fungerar.

Att komma till ett nytt land utan att kunna språket, känna till levnadsvillkoren och inte vara säker på om uppehållstillståndet beviljas är en situation som är svår att sätta sig in i.

Text och bild: CARINA LARSSON

För att öka kunskapen omkring möjliga vägar till att arbeta, bo och leva på landsbygden för nyanlända utrikesfödda startades 2011 ett unikt integrationsprojekt där Leader Folkungaland står som projektägare med Leader Gränslandet och Leader Sommenbygd som samarbetsprojekt. Projektet Ny på landet har som mål att stimulera inflyttningen till landsbygden för utrikesfödda genom att utföra aktiviteter inom jobb, bo och leva.

I Civilförsvarets anläggning i Mjölby har det varit stor aktivitet där nysvenskar från Vingåker, Katrineholm och Aneby samlats för att under tre dagar få lära sig allt om den svenska landsbygden. Eldsjälen bakom projektet är Bo Nehrman som arbetar inom civilförsvaret. Vid hans sida finns projektledare Goska Sobczak. – Många av dessa nysvenskar kommer från stora städer i sina hemländer och har sina egna erfarenheter om hur livet på landet kan vara, säger Goska.

Fortsättning Publicerad 20131212 



Det är finfint att bo i Finspång


Susanne Gunnarsson är fotterapeut i Finspång. Hon säljer också skor, eftersom det saknas en skoaffär på orten. Bra fotriktiga skor för alla är hennes signum.

Många kända personer härstammar från Finspång. Bengt Baron och Pär Arvidsson, som båda tog guldmedaljer i de olympiska sommarspelen 1980 i Moskva, började sin bana i Finspångs simhall, som numera är riven. Golfproffset Lise-Lotte Neumanns hemmaklubb ligger i Finspång och professor Jan Gulliksen, som har två olika uppdrag för regeringen, har Finspång som sin födelseort.

Text och bild: CARINA LARSSON

Hur är det då att leva och bo i en ort som har en levande industri och en unik struktur med både små och stora företag samt flera världsledande internationella företag? På Lindahls konditori i Viberga köpcentrum sitter Bengt Ljungberg, Uno Ottosson och Conny Andersson med var sin kopp kaffe och funderar över speltipsen, de kan berätta att Finspång är en på många sätt bra ort att bo i.

– Det fattas inget i mitt tycke, säger Uno. Jag flyttade hit för sex år sedan från Borggård. Sålde villan och köpte en bostadsrätt, mycket för att komma närmare våra barn. Priserna på bostadsrätter är skapliga om man jämför med de stora närliggande städerna även om de har gått upp något sedan jag köpte.

Fortsättning publicerad 20131025




Inga hinder på tuffa Elianstorp


Här kommer Viktor Lundgren, 15, hoppandes över krönet på motocrossbanan i Finspång. Han är en van åkare, men när han var mindre var hoppen lite läskiga ibland

Finspångs motorsällskap är inte bara en av Sveriges äldsta motorklubbar, som firat 90 -årsjubileum, utan även en motorklubb som välkomnar alla som är motorintresserade att köra motocross, enduro och bilsport. Här finns inga hinder, inte ens funktionshinder.

Text och bild: CARINA LARSSON

–Jag kan nog säga att vi är unika i vårt land med att öppna våra banor även för funktionshindrade, säger klubbens ordförande Stig Andersson. Vårt mål är att bredda verksamheten och jag kontaktade Mo gård för ett par år sedan för att höra om vi kunde ha någon form av samarbete.
Mo gård är en folkhögskola/ gymnasiesärskola för personer som har hörselnedsättningar, dövhet och dövblindhet i kombinationer med andra funktionsnedsättningar.

– Intresset fanns, berättar Stig. Vi sökte bidrag från Allmänna arvsfonden och fick 900 000 kronor som vi använde till att iordningställa toaletter, som även är handikappanpassade, omklädningsrum och duschar för både herrar och damer samt en övervåning med hiss.

Fortsättning publicerad 20131018 




Biskopen fick svar på tal


1907 övertogs Sankta Marias kyrka av staten som i sin tur överlät förvaltningen åt Riksantikvarieämbetet, som än i dag ansvarar för byggnaden. Kyrkan förblev en ödekyrka fram till 1940-talet då den genomgick en grundlig restaurering och öppnades för att åter bli en levande kyrka.

Tre kilometer öster om Finspång ligger Risinge gamla kyrka, Sankta Maria, inbäddad bland lövträd som börjar få sina mustiga höstfärger. Kyrkan är nu stängd för säsongen, men vaktmästare Johan Tell öppnar den vackra kyrkportalen från slutet av 1400-talet så att Länstidningen får tillträde in i kyrkorummet.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Kyrkan är öppen från midsommar till hela augusti ut. Varje lördag är det musik i helgsmål med olika program och kommunen har guidade visningar och kyrkan är mycket välbesökt. I snitt är det runt 25-30 turister som passerar genom kyrkporten varje dag under sommaren, säger Johan.
Kyrkan är från 1100-talet och har varit under utbyggnad i olika perioder fram till 1700-talet.

Taket är unikt med sina kalkmålningar som pryder kyrkans fem medeltida valv. Valven fanns inte när kyrkan var ny utan ersatte det platta trätaket någon gång under 1300-talet. Då påbörjades även dekorationerna med kalkmålningarna som är hämtade ur bibeln. Färgerna är klara och motiven väl synliga vilket antagligen beror på att målningarna aldrig varit överkalkade. Vem som utfört dessa vackra målningar är okänt men kallas för Risingemästaren.

Fortsättning publicerad 20131011 



På spåret mot äldre dar


Håkan Simonsson vid sin tågbana i ett rum bakom butiken.

Säg Märklin och många, speciellt män i medelåldern, får något drömskt i blicken. Tankarna förs tillbaka till pojktidens 60-tal, då modelljärnvägarna byggdes upp i pojkrummen medan flickorna bäddade ner sina dockor och gick på dockvagnspromenader.

Text och bild: CARINA LARSSON

Pojkarna har växt upp och den gamla tågbanan har plockats ner i kartonger. Sen kom barn och barnbarn och de gamla loken och vagnarna dammades av för att roa nya generationer. I Finspång bildade en grupp modelljärnvägsentusiaster en egen klubb 1983 och består idag av cirka 45 medlemmar. I klubbens lokaler har de byggt upp en dubbel järnväg i skala 1:87, med en total spårlängd på omkring 250 meter.

En nybliven medlem är Magnus Liljeqvist, som rest till Skärblacka för att inhandla diverse attiraljer hos Lenis lek & hobby till sin egen modelljärnväg.
– Jag håller just nu på att skissa på en bana hemma, berättar Magnus. Jag har haft en på vardagsrumsgolvet fram till semestern, men plockat undan den. Som pojke höll jag på med modelljärnväg fram till tonåren, då andra intressen tog överhand. Nu har mitt intresse tagit fart igen.

Fortsättning publicerad 20131004 




Odlingsglädje på Jogestorp


För AnnSofie Pettersson, som tillsammans med maken Mikael driver Jogestorps trädgård, är trädgårdsarbete så mycket mer än bara jobb. Det ger en inre harmoni och rekreation, något som hon gärna vill förmedla till andra.

Hösten gör sig påmind och i trädgårdarna är sommarens blomsterprakt ett nedvissnande minne.

Text och bild: CARINA LARSSON

Det är nu som det är dags att tänka på nästkommande vår och sommars blomning och i Jogestorps trädgård, Vånga, finns AnnSofie Pettersson redo med råd och försäljning av perenner. Växthusen är tömda på sommarblommor men rader av krukor med pyttesmå blad som ska utvecklas till vårens penséer trängs på bänkarna.
– Vår målsättning är att vi ska kunna erbjuda ett brett sortiment av växter som är av hög kvalité, säger AnnSofie som gått en växthuskurs i Länsstyrelsens regi för snart tjugo år sedan. Hon har även utbildning inom odling och började tillsammans med sin man Mikael odla perenna växter 2001.

Jogestorps trädgård har nordöstra Östergötlands största perennodling med omkring 450 olika sorter.
– När vi flyttade hit var gården förfallen, ingen hade bott här på 40 år och vi fick börja med att helrenovera.

Fortsättning publicerad 20130927 



Från Skärblacka till Storuman


Carina Perenkranz i enmansföreställningen om den medelålders hemmafrun Shirley Valentine. Skärblacka Folkets hus satsar i höst på teater för vuxna

Shirley Valentine, en medelålders hemmafru från arbetarklassen i Liverpool har gästat Skärblacka Folkets hus. En medelålders dam som funderar på vad egentligen hänt i hennes liv, utflugna barn och en make som vill ha pannbiff serverad på tallriken varje torsdag. Efter en semesterresa i Grekland med bästa väninnan ser Shirley både världen och sig själv i ett helt nytt perspektiv.

Text och bild: CARINA LARSSON

I mars var styrelsen från Folkets hus Skärblacka i Västerås på en utbudsdag vilken innehöll ett digert program där det visades snuttar från olika föreställningar. Bland annat var Carina Perenkranz med och spelade Shirley Valentine. Det föll alla på läppen och föreningen kunde med stolthet erbjuda Skärblackaborna en bejublad föreställning i Folkets hus där det även serverades en lättare måltid i pausen.
– Vi har fått folket att förstå hur bra detta är, Carina är både duktig och känd, säger en nöjd Lasse Adolfsson, ordförande i Folkets hus Skärblacka.

Carina Perenkranz tycker att det är roligt att få starta sin turné med Shirley Valentine i Östergötland, en turné som kallas Från Skärblacka till Storuman. En kringlig resa kors och tvärs genom Sverige som hon gör sida vid sida med den andra turnén Grymt galet tillsammans med Pernilla Parszyk, båda kända som Judit och Judit i Comhems reklam, så Carinas program är fullspäckat.

Fortsättning publicerad 20130927

En guldgruva för nostalgiker


När den lilla lanthandeln i Å lades ner 1997 förhandlade Erik Tannerbring med affärens ägare och de bestämde att den skulle drivas vidare som museum. Erik har sedan barnsben haft en förkärlek till gamla grejer och antikviteter. Här med en av sina fina gamla bussar.

Kan man driva lanthandel i en gammal ladugård? Nej, det är nog uteslutet, men heter man Erik Tannerbring är inget omöjligt.

Text och bild: CARINA LARSSON

När den lilla lanthandeln i Å på Vikbolandet lades ner 1997 fanns grabben från Linneberga där och förhandlade med affärens ägare Åke Eriksson. De tog ett gemensamt beslut att Erik skulle ta över affären och driva den vidare, men nu som museum. Affären var en riktig guldgruva för den som förstår värdet i gamla saker och aldrig skulle komma på tanken att kasta något.

Redan som 8-åring startade Erik ett lantbruksmuseum hemma på logen i Linneberga och under årens lopp har hans samling och förkärlek för antikviteter ökat. Så blandade sig kommunen i fastigheten i Å. Avloppet var otillåtet och Erik stod inför ett ekonomiskt val. Skulle han kosta på avloppet och driva museet vidare eller avveckla det helt och hållet. Han beslutade sig för att få godkänt avlopp och sedan sälja hela fastigheten. Kvar fanns då alla inventarier, snyggt uppradade på affärshyllorna.

Fortsättning publicerad 20130920 




Brandmännen vill förebygga


Varje år arrangeras brandskyddsveckan i Sverige och i år är temat ”Elda rätt”. Det har fokus på att förebygga eldstadsrelaterade bränder. Fredrik Påhlsson och Camilla Brindmark är två av brandmännen vid räddningstjänsten i Finspång.

Den billigaste livförsäkringen är en brandvarnare som de flesta hem är utrustade med. Men för att öka säkerheten, om det som inte får hända ändå händer, kan det vara en god idé att införskaffa en brandsläckare och en brandfilt.

Text och bild: CARINA LARSSON

– En brandvarnare måste även skötas om, säger Bengt Eriksson, insatsledare i Finspång räddningstjänst. Att ha en brandvarnare utan ett fungerande batteri ger inget skydd och eftersom en brand har ett snabbt växande händelseförlopp är det bra att komplettera med både en brandsläckare och en brandfilt.

Den 25 september är 49 bostadsrättsföreningar i Finspång inbjudna till brandstationen för en informationsträff gällande brandskyddet i bostäder.
– Vi gick ut med en inbjudan förra året, berättar Bengt, tyvärr blev det inte någon större rusning så vi har beslutat att göra om det även i år. Det är dock inte så värst med anmälningsintresset i år heller, men det är i alla fall omkring tio personer som visat sitt intresse.
Fortsättning publicerad 20130920 

Vår trygghet på äldre da’r

Maud Petersson, Kerstin Sjöberg Axelsson och Pernilla Johansson är en del av organisationen inom Finspångs kommun som hjälper äldre till ett bra och värdigt liv som de själva kan vara med och påverka. Det gäller att vara lyhörd för de behov som varje brukare har.

Att bli gammal, sjuk och inte orka med det vardagliga i sitt eget hem kan många gånger vara svårt, både för den som är i behov av en flytt till ett äldreboende eller behöver hjälp av hemtjänsten samt för anhöriga. Då är det viktigt att alla känner en trygghet samt bli bemötta med respekt.

Text och bild: CARINA LARSSON

I Finspångs kommun finns Kerstin Sjöberg Axelsson, social omsorgschef, Maud Petersson, enhetschef för Berggården– Skedevi hemtjänst samt Pernilla Johansson, enhetschef för Östermalms hemtjänst, som tillsammans är en del av organisationen som hjälper brukare till ett bra och värdigt liv.
– Vi har våra värdegrunder som omfattar ett självklart mål att vi ska få våra brukare att känna trygghet och vara lyhörda för de behov som varje brukare har. Visa gott bemötande, respekt och värna om varje enskild persons intigritet och möjligöra ett bra liv. En gammal människa ska inte bara vårdas, de ska fortfarande leva ett gott liv trots att situationen gör det omöjligt för den att bo kvar hemma, säger Maud.

När en människa kommer till den punkten i livet och själv beslutar sig för att ändra sitt boende behövs mycket stöd och det tas ett gemensamt beslut med hjälp av vårdplanering tillsammans med brukare och anhöriga.

Fortsättning publicerad 20130823 



Mycket arbete bakom vattnet


Jan Petersson, verksamhetschef på Finspångs tekniska verk, har huvudansvaret för vatten och avlopp i kommunen. Finspångs kommun producerar över två miljoner kubikmeter vatten till kunder varje år och vi konsumenter blir allt bättre på att hushålla med vårt vatten.

En stor tillbringare med iskallt vatten, vad är väl bättre törstsläckare en het sommar dag?! För många i världen kan dock vatten vara förödande, sprida sjukdomar och dödsfall. I Sverige är vattnet en självklarhet och de flesta av oss funderar nog inte så mycket över hur det hamnar i våra kranar om inte något fel tillstöter och stryper vattenflödet.

Text och bild: CARINA LARSSON

Våra kommuner runt om i landet har huvudansvaret att vattnet är rent, gott och tillgängligt, dag efter dag, år ut och år in, alla timmar på dygnet. Jan Petersson, verksamhetschef på Finspångs Tekniska Verk AB är den som har huvudansvaret för vatten och avlopp i kommunen. På vatten- och avloppsavdelningen jobbar nio personer. Totalt anställda på Finspångs Tekniska verk är cirka 50 st.

Bosatta i Finspångs centralort får sitt dricksvatten från sjön Bleken som förses med vatten från sjön Näfssjön. Samma vattenverk distribuerar även vatten till Lotorp, Butbro, Hällestad, Risinge, Sontorp, Ljusfallshammar och Borggård.

Fortsättning publicerad 20130816


Besök på blommande berg

Man måste våga testa olika arter även om de ligger utanför vår zon, anser Fredrik och visar upp sin Djävulsbuske.

Söndagen den 21 juli hade Fredrik Blomberg haft sin blogg Blombergs Blommande Berg i precis ett år. Detta firade han med att öppna sin trädgård för allmänheten för att bloggen skulle få upplevas på riktigt för hans bloggföljare.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag har alltid varit intresserad av trädgård, berättar Fredrik som är utbildad trädgårdsingenjör på Alnarp. Min trädgård är inte på något sätt perfekt eller märkvärdig men det är en trädgård att trivas och njuta i!
Fast Fredrik är ganska blygsam i sitt uttalande för efter en rundvandring i denna fantastiska trädgård finns där både sällsynta växter och träd. För hur många har ett Tulpanträd eller en Turkisk hassel i sin trädgård? Eller en djävulsbuske och katsura?

I Fredriks blogg går att läsa om nyplanteringar, få råd och tips, vad han lyckats med men även om misslyckade projekt. Att många följer bloggen där Fredrik gjort över tvåhundra inlägg, går inte att ta miste på för det är en strid ström med besökare under hela dagen.

Fortsättning publicerad 20130809 



Lasagne gav Stockholmsbiljett


Katarina Söderberg lyfter ut sin prisbelönta morotslasagne ur ugnen. Lasagnen ansågs vara ett av de 20 bästa bidragen i Kock i skolan-tävlingen.

Lasagne med rivna morötter, lök, krossade tomater och ostkräm som ingredienser gav Katarina Söderberg, kökschef på Björke skola, Igelfors, en biljett till en heldagsutbildning på Restaurangakademien i Stockholm.
– Ja, det var verkligen roligt, säger en strålande glad Katarina och lyfter ut lasagnen ur ugnen. Bakom resan till Stockholm ligger Arla Foodservices utbildningssatsning Kock i skolan, som utlyste tävlingen som gick ut på att man skulle skapa en vegetarisk maträtt till 100 personer.

Text och bild: CARINA LARSSON

– Jag gjorde den här morotslasagnen och blev en av tjugo som vann och får komma till en spännande dag som leds av Årets kock 2002, Andreas Hedlund och Guldkovinnaren 2007, Karin Lindgren, berättar Katarina Söderberg.

Katarina har under hela sitt vuxna liv arbetat med mathantering och storkök. Efter sin tvååriga livsmedelstekniska gymnasieutbildning började hon för tjugofem år sedan sin bana i äldreboendet Hällestadgårdens kök.
– Just nu arbetar jag under sommaren i köket här på Grosvadskolan i Finspång. Vi levererar mat till både äldreomsorgen och fritidsskolorna. Köket här håller aldrig stängt, trots att eleverna har sommarlov, förklarar Katarina Söderberg.

Fortsättning publicerad 20130719 





Den gamla dansbanan lever


Som ett bekant eko från den gamla goda tiden. För musiken denna kväll stod rockabillybandet Playtones som vann Dansbandskampen 2009, samt The Hub Caps. Förväntningarna från publiken var höga och många kom långväga för att dansa på Hasselbacken

Ungefär fyra kilometer norr om Regna ligger Hasselbacken festplats där det anordnas danskvällar i Regna IF:s regi. Hasselbacken är en klassisk svensk folkpark med anor sedan trettio-talet. Den hade sin storhetstid under sjuttio-talet med publikrekord på runt tretusen besökare.

Text och bild: CARINA LARSSON

Idag är dansbanan inte lika välbesökt, många folkparker runt om i Sverige är sedan många år tillbaka nedlagda. Men i Regna satsar idrottsföreningen på Hasselbacken och dansanta från både Östergötland och Närke hittar till festplatsen som ligger vackert belägen på den östgötska landsbygden.
– Vi har tre danskvällar varje sommar och Flamingokvintetten har stått på scenen i flera år, berättar en av arrangörerna i Regna IF, Lars Eriksson.

– Allt arbete här är ideellt utom vakterna som vi har hyrt in. Men vår publik är mycket bra och vi har aldrig haft något bråk eller fylla, folk kommer hit för att dansa och ha roligt, men det krävs ändå vakter för att få tillstånd att arrangera sådana här fester.
Lars är förväntansfull över kvällens begivenheter vars musik går i rockabillystuk. För underhållningen står The Playtones och The Hub Caps.

Fortsättning publicerad 20130712 



Stor passion för alpackor


Marianne Kihlberg blev blixtförälskad i alpackorna när hon såg dem för första gången för åtta år sedan. Idag har hon 90 stycken hemma på gården Kvarnfallet i Hävla, Rejmyre dit hon flyttade från Österlen för några år sedan.

Gården Kvarnfallet i Hävla Rejmyre ser ut som vilken idyllisk liten lantgård som helst där den ligger vid en slingrande grusväg med ängar, åkrar och skogen tätt intill. Det förbipasserande inte räknar med är att istället för rödbrokiga kossor eller högbenta hästar går det 90 alpackor och betar, allt medan flockens ägarinna Madeleine Kihlberg ser till att samtliga har det bra och trivs.

Text och bild: CARINA LARSSON

För åtta år sedan visste Madeleine inte vad alpackan var för något djur. Hon stötte på detta kameldjur, som härstammar från Anderna, av en ren slump, och det blev en ögonblicklig förälskelse som resulterade i en egen besättning.
– Jag bodde då i Skåne på Österlen och var på väg tillsammans med en väninna på en skyttekurs för att lära mig skjuta pistol, berättar Madeleine. På vägen dit såg jag fem konstiga djur, det var så overkligt att jag aldrig tidigare sett dessa varelser. Min väninna visste däremot vad det var för hon ägde ett par vantar stickade av ull från alpackan och när jag bekantade mig närmare med djuren startade det som en eld inom mig. Det blev verkligen som en stor passion för dessa alpackor. Jag åkte till Schweiz och tittade på alpackor, och det hela slutade med att jag istället för att skaffa fyra djur, som var meningen från början, plötsligt hade köpt arton stycken!

Fortsättning publicerad 20130503

Varsin butik för väninnorna


Lilla Gallerian i hantverksbyn i Rejmyre drivs av väninnorna Maggan Oldestam Dahlberg och Annette Lemieszewiski Strand. De trivs väldigt bra ihop och har nytta av varandras kunskaper.

I de två butikerna Klädboden och Hemboden med samlingsnamnet Lilla Gallerian, mitt i hantverksbyn i Rejmyre, tar de glada ägarinnorna av var sin butik mot kunder från när och fjärran.

Text och bild: CARINA LARSSON

Maggan Oldestam Dahlberg, Klädboden och Annette Lemieszewiski Strand, Hemboden, är två väninnor som har så roligt tillsammans att de beslutade sig för att starta var sin butik under samma tak.
– Jag har tidigare jobbat inom psykiatrin berättar Maggan medan Annette varit inom försäljningsbranschen bland annat i Italien och det är hon som lockade med mig i det här på äldre dagar.
– Det är därför det går så bra för vi har användning av varandras kunskaper, säger Annette och det är faktiskt inte bara vi som stöttar varandra och har roligt ihop, alla hantverkare här i byn är så tajta med varandra att vi till och med får influensan samtidigt om den slår till!
Att Maggan är en människokännare går inte att ta miste på, hennes butik är inriktad speciellt för den kvinnliga fägringen men på en kortvägg finns en liten, liten pinne där det hänger ett begränsat utbud med herrkläder.

Fortsättning publicerad 20130426

Det glittrar och glimmar


Bertil Eriksson började sin bana som glasblåsare. För 26 år sedan tog han över Rejmyre mässingsbruk och tillverkningen av bland annat kristallkronor

Kristallkrona på utedasset, är det verkligen möjligt att någon har det?!
– Jadå, försäkrar Bertil Eriksson, mästare på kristallkronor vid Rejmyre mässingsbruk.

Text och bild: CARINA LARSSON

Idag är inte kristallkronan någon statussymbol som hängs upp i finrummet utan många väljer att hänga sin krona i köket och jag har hjälpt en man att ordna en kristallkrona som ett lysande smycke i hans päronträd. Även en del ladugårdar pryds med kronor med skimrande prismor. Det är inget som får mig att höja på ögonbrynen längre. Bertil Eriksson började sin bana som glasblåsare på Rejmyre glasbruk men för tjugosex år sedan startade han upp Rejmyre mässingsbruk när de två aktörerna som sysslade med kristallkronor lade ner sin verksamhet.
– Jag köpte upp mallarna och gjuteriet så allt som tillverkas i mässingsbruket görs här. Kristallkronor har blivit det som vi är mest kända för och vi skräddarsyr kronorna helt efter kundernas önskemål.

Fortsättning publicerad 20130419 




Nyfiken på Länstidningen Östergötland? Besök då hemsidan!
www.lanstidningen.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar