Vad ska jag laga för mat idag? Den frågan är vi nog många som ställer oss. Inspirationen och orken tryter. Makaroner och bacon. Färdig ärtsoppa ur plastkorv. Eller Mac Donalds på hemvägen.
Nu för tiden har jag tid att både tillreda maten och avnjuta den i lugn och ro. Men ändå. Råvaror ska inhandlas utefter den tilltänkta maträtten. Ofta blir det återkommande rätter som läggs upp på tallrikarna.
Jag har ett bristande intresse för de otaliga matlagningsprogrammen som visas i tv, inte heller läser jag speciellt ofta veckotidningar fyllda med recept eller olika mattidningar. Så det blir till att plocka från min inre receptsamling.
Så träffade jag Peter. Aldrig tidigare har jag mött en mer hängiven matentusiast. Hans kök är som ett slags matlaboratorium, hans uppfinnerikedom är häpnadsväckande. Heta kastruller med termometrar uppstickande över kanterna, skummande såser, plaströr fyllda med chokladmassa, puréade rotfrukter. Smält socker som skruvas till tunna glänsande spiraler. Och mitt i alltihopa står Peter, kökshandduken slängd över axeln och han verkar ha koll på allt. Kock till yrket men även en lyriker omkring allt som går att äta.
I går hade han kallat på mig. Ville ha hjälp med att fota hans tallrikar. En egen komponerad fiskrätt. Där till efterrätter, sanslösa skapelser. Tunna trådar av stelnad choklad och sköra sockerspiraler placerades med varsamma fingrar över fruktsorbé. Färska bär och chokladmousser. Hustrun Pia står bredvid, läppjar på en kopp te och säger med övertygelse i rösten att hon är bortskämd. Och jag tror henne!
Innan jag åker hem får jag äta upp det arbete Peter och jag gjort tillsammans under eftermiddagen. Jag skrapar med besticken mot porslinet för att få med precis allt. Hade jag vågat skulle jag ha sträckt ut tungan och slickat så rent att kocken inte behövt diska efter mig. Men jag har i alla fall så pass mycket bordsvett att jag lät bli.
Vanlig ovanlig fisk en helt vanlig torsdag.
Peter min nyvunne vän, hoppas han kallar på mig igen!
