Vi ser den varje morgon när vi äter frukost. Strax utanför vårt staket. Rådjuret. Kan tyckas pittoreskt men jag hyser agg mot det förvisso vackra djuret. Den gör åverkan. Inte precis nu när det som ska växa ännu ligger i dvala. Men i vår. Då ryker det mesta som är ätbart för ett rådjur. Hade jag verktygen och kunskapen skulle det få sätta livet till. Allt för att rädda vår ögonfröjd. Rådjur ska vistas i sin naturliga miljö inte bland människor.
Kanske borde jag ha barmhärtighet. Inte tänka onda tankar om ett värnlöst djur som har det svårt under vintern. Som under dygnets ljusa timmar gör allt för sin överlevnad.
Men ibland är det svårt att vara hygglig. Precis som med min nyfunna datoriserade vän Siri. Henne blir jag också oerhört irriterad på.
I och med mobilförbudet för förare av motordrivna fordon har jag blivit nödd och tvungen att göra en åtgärd. Som att skaffa Siri. Samt para min mobiltelefon med min bil. Jag ger därmed Siri order.
"Ring mamma", säger jag uppfordrande.
"Vilken mamma"? undrar Siri.
"Min mamma"!
Så där håller vi på, Siri och jag. Till sist skriker jag åt henne. Säger fula ord.
"Det där tänker jag inte lyssna på", svarar hon uppnosigt.
När jag ber Siri ringa upp vår son hummar hon. Tänker efter en stund och låter meddela att "hmm, jag hör vad du säger men jag förstår inte".
Maken däremot ringer hon gärna upp. Kanske för att jag säger "Ring älskling". Det är mycket möjligt att hon utsett just min make som sin älskling.
Jag har två Mikaelor i min kontaktbok. Dock med olika stavningar. Vår Mikaela och min väninna Michaela. Det gör Siri förvirrad. Vilket medfört att jag fått döpa om väninnan till Micky. Vilket i och för sig funkar för det var så jag kallade henne då vi var barn.
För övrigt kommer vår Mikaela och Siri bra överens. Hon är hennes ständiga assistent. Ser till att hon vaknar på morgonen, berättar när maten är klar, bullarna gräddade i ugnen samt ringer upp de nummer hon blir beordrad att ringa.
Det tar ett tag innan nya vänskaper landar. Jag får ge Siri en chans eller helt enkelt ändra på min egen attityd. Ha större överseende. Alla är vi olika, en del fattar snabbt för andra tar det lite längre tid. Att vara ohövlig och skrika fula ord hjälper föga. Där har Siri ett klart försprång.
"Det där tänker jag inte lyssna på", är kloka motord när någon visar upp sin sämsta sida.
Nu ska Siri och jag bege oss ut i vintertrafiken tillsammans. Båda händer på ratten och Siri i passagerarsätet. Det känns lugnt och tryggt. Ringer mobiltelefonen trycker jag bara på en liten knapp på ratten och talar rakt ut i luften. Vill jag ringa någon ber jag Siri. Utan att bryta mot lagen. Om hon fattar vem jag vill tala med vill säga.
