Knappt hann vi placera ut trädgårdsmöblerna på dess utvalda platser innan solen gick i moln och himlen öppnade sig. Försommaren är här och grilloset som lägrat sig över området har tillfälligt lagt sig.
Delar av barnbarnsskaran och jag har dock under veckan hunnit med några utflykter innan regnrusket tog vid. Bland annat det stora pannkaksäventyret. Precis som det låter. Äventyr med medhavda pannkakor. Det hela slutade med så pass leriga och blöta barn att jag fick klä av dem det mesta innan de fick tillåtelse att sätta sig i min bil vid hemfärden. Men det var hög upplevelsenivå på vår utflykt. I ordets rätta bemärkelse.
Det är nu tre månader sedan min mamma dog. Jag har börjat landa i att för alltid vara föräldralös. Även tankarna har sorterats in i de rätta facken i takt med att allt praktiskt är avklarat. Det enda som fattas är mammas avslut med Coop. Jag har följt samtliga muntliga instruktioner från MedMera banks kundtjänst. Som är blankettlös då det gäller kontoavslut vid dödsfall. Har själv snickrat ihop ett avslutande brev, tagit kopia på mitt körkort, skrivit ut kontoutdrag från mitt egna konto, tagit kopior på dödsfallsintyg med släktutredning samt fått allt vidimerat innan det skickades in. Trots det lyser avslutet med sin frånvaro. Det ligger under behandling, ring nästa vecka, lyder svaret när jag tar kontakt.
Något annat jag väntar svar på är från en överläkare på Vrinnevisjukhuset. Som ansåg att mamma inte var i behov av palliativ vård. Remissen från vårdcentralen där en begäran om specialvård i hemmet vid livets slutskede avslogs. Grundat på ett telefonsamtal mellan mamma och sjukhuset där mamma inte var nog tydlig med sin bristande ork att leva vidare. Två månader efter överläkarens avslag var mamma död. Ingen skugga över hemtjänsten och hemsjukvården. De gjorde ett fantastiskt jobb. Men nätternas ansvar lades i mina händer. Då var vi väldigt ensamma, mamma och jag. Det hade varit skönt att få skjuta över det ansvaret på expertisen. Bör nämnas att detta skedde innan det stora pandemiutbrottet. Hade det varit idag kunde jag ha en viss förståelse gällande brist på resurser.
Nu när det gått en tid och jag hunnit ikapp vill jag ha ett svar från överläkaren. Hur hon tänkte och resonerade. Och varför hon inte kom hem till mamma och mig den dag som vi kommit överens om. Varför hon inte anlände på utsatt tid utan lät oss vänta i två timmar innan beskedet kom att det inte skulle bli något möte. Det har nu gått en månad sedan jag mejlade överläkaren med mina frågor och funderingar. Antagligen har hon inga ambitioner att svara en dotter vars mamma var gammal och förbrukat som människa. Men för mig handlar det precis som med Coop MedMera bank att få göra ett avslut. Det ingår i en sörjande persons rättigheter.
