Läste i vanlig ordning nyheterna i morse, om allt som hänt under de timmar jag rensat hjärnan genom en god natts sömn.
Det första jag läste var att allt vi ser på sociala medier inte är sanningsenligt. Speciellt bilder av lyckliga människor, vackra miljöer och god mat hör till den kategori som innehåller lägst sanningshalt.
Men, det beror på vad vi gör det till, tänker jag. Är livet inte på topp kanske utsikten från hotellfönstret som inte innehåller de där blå vågorna som mjukt rullar upp på sandstranden och där solstolarna inbjuder till sköna timmar mellan vajande palmer kännas så värst upplyftande. Då kan en utsikt som dottern och jag hade under en hotellvistelse i London kasta den mest hängivne semesterfotograf rakt ner i den geggiga melankolins mörker.
Eftersom både dottern och jag var pigga, glada och förväntansfulla över vad vi skulle få möta i storstaden fann vi utsikten från hotellfönstret så pass intressant och spännande så vi dristade oss att lägga ut en bild av den på sociala medier. Naturligtvis med en kommentar om att sämre kan vi ha det. Vi hängde inte upp oss på en sådan bagatell som dålig utsikt från vårt hotellrum. Det var ju inte där vi skulle spendera vår tid.
Men någon sanning i vad som läggs ut i sociala medier måste det väl ändå finnas? Under en lång tid har mitt flöde invaderats om uppmaning till att återskapa kontakter som inte synts till på Facebook. Jag har för det mesta skrollat förbi dessa inlägg men för att visa vilket god kamrat jag är på sociala medier har jag stundom följt uppmaningen om en liten kommentar så hela grejen ska fungera tillfredsställande.
När jag så fick se en av mina Facebookvänner kopierat, klistrat och uppmanat till ett kringgående av Facebooks nya algoritm kunde jag inte hålla mig. Eftersom den här personen anses som ytterst intelligent, påläst, kultiverad och har en stor framtoning i Norrköpings kulturliv kände jag mig säker på min sak. Jag kopierade, klistrade och delade. Helt emot mina principer vilket går ut på att aldrig göra det jag blir uppmanad till att göra på sociala medier. Speciellt inte kopiera och klistra.
Genast kom kommentarer som indikerade om min bristande intelligens. Jag kände mig dum och tog omgående bort mitt inlägg. Allt ihop är fake news vilket jag borde ha räknat ut från början.
Jag berättade om händelsen för dottern. Hon skrattade rått och brutalt. Det gick inte ens att övertyga henne om de positiva effekter mitt kopierande och klistrande faktiskt hade. Vänner och grupper jag inte sett på länge fanns plötsligt i mitt flöde. Hon trodde inte på mig utan höll med skribenterna som visat intresse för mitt inlägg. Nämligen att jag är dum i huvudet som mot bättre vetande gått på den lätta moderna och fantasifulla skrönan.
Nej, allt som visas på sociala medier är inte sant. Men vi vill gärna tro på bilder som visar hur bra alla har det. Det uppstår känsla inom oss och vi blir härligt avundsjuka vilket ger näring till att efter bästa förmåga göra om livet så det blir mycket bättre, vackrare och gladare. Så där som alla andra har det.
Gäller bara att ha många vänner på sociala medier så våra perfekta liv sprids med full intensitet.
