Löven skiftar färg. Det går snabbt nu. Kyliga nätter och daggiga mornar. Mellan blåbärsriset på vår tomt har spindlarna spänt upp sina nät som glittrar i morgonsolen.
Vår badrumsspindel bemödar sig inte, minsann. Jag har talat med den om nyttan med frisk luft och naturliv men den vägrar att lyssna. Vänder bort blicken när jag tar upp frågan. Jag börjar misstänka att den inte har förmågan att väva vackra nät. Eller något nät över huvud taget för jag har inte sett till något i vårt badrum. Kanske skäms den över sin bristande kunskap och finner det bäst att hålla sig inomhus. Vem vet, kan hända finns det mobbare även i spindlarnas värld.
Tycker den börjar bli aningen överviktig. Det jag inte kan förstå är vad spindeln livnär sig av. Våra avlagda hudflagor, möjligtvis. Eller olika sorters kvalster som det måste krylla av i ett badrumsutrymme.
Nu har spindeln en gång för alla bestämt sig för att ha sin fasta adress hos oss och vi lär bli goda vänner med tiden. Vad annat har vi för val? Ett alternativ är förstås att helt sonika slå ihjäl spindeln om vi ska eliminera den ur våra liv. Ett drastiskt förslag som vi först måste ha en noggrann överläggning om. Vi ska vara snälla och rädda om våra vänner. Varken bråka, träta eller slå ihjäl varandra är ett bra, vinnande och humant koncept. Trots allt är den harmlös, skulle den hitta på att bitas åker den ut på direkten.
Fram till jul får den leva sitt egna liv och krypa fram och tillbaka på de kaklade väggarna och se ner på våra stundom nakna kroppar.
När det är dags för den stora julstädningen får vi ta ett beslut. Kanske har spindeln självdött till dess.
Större dramatik än en spindelockupant har skett i våra trakter under gårdagen. Efter ett inbrott i Regna fortsatte stöldturnén mot Örebrohållet, ett stopp i Hällestad där väpnat rån mot affären ledde till polisjakt i Skärblacka. Blåljus och tjutande sirener skar sönder den lantliga harmonin under någon timma. Nere vid vår lokale matvaruaffären rådde ett smärre kaos då vi biltrafikanter försökte tränga ihop oss längst vägen för att ge fri passage åt polisbilarna.
Det gick undan och jag bad en stilla bön att inga barn uppehöll sig utanför förskolan. En polisbil var utrustad med endast föraren som rattade med ena handen och höll den andra tätt tryckt mot örat. Syntes tydligt och klart att han talade i mobiltelefon. Det vinglade betänkligt när han tog kurvan, men de vet väl vad de gör och kan hantera en framrusande höghastighetsbil de som är uniformerade till att ta hand om buset.
Fyra banditer infångades och sitter nu bakom galler i Norrköpings polishus i väntan på vad åklagaren fattar för beslut. Frisläppning i väntan på rättegång är min gissning. Om det över huvud taget blir några rättsliga påföljder. Jag förstår mig inte på det svenska rättssystemet för det går att göra lite som det behagar utan att det för den skull behöver svida allt för mycket i skinnet efteråt.
Ledarhunden ligger på mina fötter. Det värmer skönt. Han är en tjänstehund, kollega med de polishundar som nosade runt i Skärblacka för att söka upp till fots flyende skurkar. Ledarhunden har dock en mer fridsam syssla och har kanske inte lika hög pondus som de kamrater som åker polisbil. Morra kan han i alla fall, Sigge.
