En ny kärlek och ett välment klavertramp

Ovädret Evert har dragit in över landet med full styrka. Det är kaos. Plogbillar krockar, barn tar sig inte till skolan, tåg och lokaltrafik är inställd och privatbilister kör i diket. Än så länge har Evert bara visat sig i form av kraftig blåst här i Östergötland. Men ingen kan känna sig riktigt säker, rätt vad det är är ovädret över oss också.

När jag var barn snöade det alltid rejält på vintern utan att det för den skull skapades feta rubriker. Det ansågs som helt normalt. Vi skolbarn pulsade oss genom snön och kom rödkindade till skolan, stampade av oss snön och satt oss tillrätta i bänkarna och sjöng Din klara sol går åter upp. Pappa startade Folkan och körde ut till sin arbetsplats i skogen för att mäta virke. Svor över medtrafikanter som inte kunde köra bil på vinterväglag. Han ansåg sig vara den bästa bilföraren, speciellt vintertid och han tog sig alltid fram utan några missöden. Det var i alla fall det han hävdade med bestämdhet när han på kvällen satte sig vid middagsbordet efter avslutad arbetsdag. Om någon skogsbonde fick dra upp honom och bilen ur ett snöfylld dike med traktorn framgick aldrig.

Evert har i alla fall tillfälligt tagit plats högst upp i nyhetsflödet och puttat ner Coronarapporteringen ett par hack. Galningarna som demonstrerat mot Coronas icke existens och regeringens brott mot mänskliga rättigheter är för stunden ointressanta. Det enda de har åstadkommit är troligtvis en skjuts i negativ riktning gällande smittspridningen. 

Personligen är jag för tillfället mest intresserad av Putte. Den nya familjemedlemmen som nu flyttat hem till vår dotter. Han som ska vara hennes ögon vid utomhuspromenader och leda henne rätt och förbi hinder. Putte är sålunda Sigges efterträdare och raka motsats. Sigge var stor och ljus medan Putte är smäcker och svart. Även personligheten skiljer dem åt. Sigge var nöjd om han fick ligga i sin bädd när han inte jobbade medan Putte vill vara nära och i händelsernas centrum. 

Jag känner mig mycket tillfredsställd för även om jag inte är direkt inblandad i Putte mer än att bli anlitad som hundvakt lite då och då så har jag lärt Putte apportera dammsugarpåsar. 

Sigge var älskad och är saknad. Men en annan hund har tagit hans plats vilket känns bra och vi är nog alla smått förälskade i den här unghunden. För så är det med djur som dör, de går snabbt att ersättas mot en ny till skillnad mot oss människor. För oss dröjer det länge innan en ny kärlek kan få ta plats efter ett dödsfall. Om det ens är känslomässigt möjligt.  Det är också enklare att fråga en hundägare som mist sin hund om det kommer bli en ersättare än att fråga en nybliven änka eller änkeman om de funderat på att söka sig en ny kärlek inom en snar framtid. Trots att själva kärleken sägs vara odödlig är en sådan fråga ett rejält övertramp även om det är menat som omtanke. 

 

En eftertraktad skrothög och en avsvimmad månglare

För en vecka sedan pulsade vi i snön tillsammans med barnbarnen. Grillade korv över öppen eld och drack varm choklad med vispgrädde. Denna helg blommar snödropparna och jag har gungat i solskenet med familjens minsting och sedan fikat sittande i trädgårdsmöblemanget. Tvära kast och jag gillar det.

Vårkänslor ger upphov till förnyelse. Det kan vara allt från trädgårdsredskap och perenner i rabatterna till kläder och skor. Eller varför inte en ny bil?

Sonen har i ett hörn av deras trädgård en röd skåpbil parkerad. Den har tidigare gått som firmabil i trädgårdsfirman men med tiden fått en hel del skavanker. Därmed är den ersatt av en nyare och fräschare, avställd och näst intill bortglömd. I och med vårens ankomst har sonen och sonsambon rensat ut onödiga nödvändigheter från deras utomhusförråd. När de ändå var på gång beslutades att den forna arbetsbilen också skulle bockas av från vårstädarlistan. Något som maken blev involverad i. Sedermera även jag skulle det visa sig.

Bilen fotograferades från två håll med min mobiltelefon och bilderna skickades därefter över till makens mejl. Han tog omgående sig an uppgiften som bilhandlare. När bilen med tillhörande beskrivning över samtliga fel och brister, i vilket ingår en ej körduglig bil eftersom den inte ens går att starta, var utlagd på Blocket hoppade maken in i duschen. Själv ämnade jag chilla i soffan ty jag hade förutom lek med barnbarn varit på en stärkande cykeltur som ordinerats min onda höft och kände mig sliten av all ansträngning.

Det var då allt brakade lös. Medan maken befann sig i duschen och tvålade in sin kropp med väldoftande olivtvål och löddrade upp hårschampot blev jag totalt nerringd av hugade bilspekulanter. Ehuru jag är trädgårdsfirmans receptionist är jag ålagd att svara på inkommande samtal. Ty så säger det oskrivna kontraktet.  Under loppet av femton minuter hade det ringt trettioen köpsugna och det hann dessutom bli femton missade samtal. När jag inte kunde svara på grund av att jag var upptagen i samtal ringdes det på sonen och även sonsambons telefoner. Som var ovetande om att firmabilen på kort tid hunnit bli utlagd till försäljning. Varpå även de kände sig nödgade att ringa mig som redan var fullt upptagen av främlingar i luren.

Vid det laget hade jag hunnit bli förtvivlad för någon garvad bilhandlare med erfarenhet av skrotbilar är jag inte. När maken kom ut ur duschen högg jag som en kobra. Ta bort telefonnumret omgående från annonsen! Maken log och manade till lugn vilket inte stillade mitt upproriska sinne. Leendet slocknade ganska snart då upptäckten gjordes att över femtio inkommande mejl låg i hans inkorg. 

När så en spekulant från Västerås var så pass ivrig att han omgående skulle bege sig till Skärblacka för att köpa bilen slog vi till. Kommer klockan 20.00 sa Västeråsaren och körde iväg mot Östergötland. Klockan 20.00 ringde han upp för att meddela att han befann sig i Katrineholm men den lastbil han satt i hade börjat osa bränt så det var bara att vända utan att först ha gjort någon skrotbilsaffär. Jag kommer klockan 8.00 i morgon bitti lovade köparen.

Då drabbades jag av ett plötsligt svimningsanfall och nödgades lägga mig ner. Vem kunde tro att det skulle vara så ansträngande att sälja bilar?!

Klockan 8.00 i morse kom bilköparen från Västerås. Bara för att upptäcka att pengarna ämnade för affären var kvar i Västmanland. Men 500 hade han på kontot vilket fördes över med swish till säljaren. Sedan var det bara att än en gång återvända till Västerås utan skrotbil. När han kommer åter vet jag inte för jag har avsagt mig all inblandning i bilaffären. Nu och för all framtid!