Summa sidvisningar

tisdag 28 maj 2019

Kalla fötter och kärlek bland bladen



Jag huttrar. Väntar otåligt på sommaren. Maken försäkrar, det här är normalt. Uppmanar mig att dra mig till minnes tidigare år då maj krävt både tjocktröja och raggsockor.
Jag tar mina gamla dagböcker till hjälp. Inser att maken har rätt, vi har huttrat förr i maj månad.

Växtligheten trivs dock gott i det kylslagna vädret. Det blommar alldeles våldsamt mycket. Men syrenerna har snart gjort sitt. Vi har bevarat de blå bondsyrenerna i form av saft. Har precis silat upp den rosalila drycken och hällt upp på flaskor.
När våra barn var små blommade alltid syrenerna på skolavslutningsdagen. Tårta, presenter och syrener i vas var ett stående inslag när skolväskan hängdes undan.

Om syrenerna blommade när jag var barn och ett långt somrigt lov låg framför mig minns jag inte. Vi bodde i lägenhet och syrener var enkom förunnade de med egen villa och trädgård. Kan vara en förklaring till mitt sviktande minne, jag ägnade inte syrener någon tanke. Som vuxen har syrener kommit att bli en av mina favoriter. De är så starkt förknippade med våra barn när de var i skolåldern och fick sommarlov.

En annan blomma i vår trädgård som överöser mig med kärlek är den gamla Nybäckspionen. Den har följt med maken och mig genom hela vårt äktenskap. Pionen levde en tynande tillvaro första gången vi stötte på den. Mager och eländig letade den livskraft tätt intill en stentrappa. Utan omsorg av vare sig mänsklighet eller sol. Det blev förälskelse vid första ögonkastet och pionen fick följa med oss hem till Nybäck. Sedan vidare till Östergötland där den nu tillbringat sitt liv i trettio år.
Som tack för allt omhuldande blommar den rikligt, år efter år.
Den av oss som först ser knopparna brukar exalterat ropa på den andra.
"Kolla, nu har Nybäckspionen knoppar", säger vi. Sedan står vi hand i hand en stund och betraktar skapelsen. Pionen väcker många fina minnen till liv.
Om några dagar står pionen i full blom. En bit bort i trädgården försöker doftpionerna hävda sig mot den enkla bondpionen. De är vackra de också men bär inte på några speciella minnen bland kronbladen. De bara är där för att behaga med sin doft och skönhet.