Medan vi ivrigt väntar in den efterlängtade värmen bryr sig naturen inte om väderleksrapporterna. Lövsprickningen är i full gång. Inget kan hindra det till synes inprogrammerade. Inte heller bryr sig Stig junior, vår robotgräsklippare, om att det växer påskliljor lite varstans i vår trädgård. Inget vi kan begära ty det var mitt i sommaren förra året junior flyttade hem till oss och då hade påskliljorna blommat över för länge sedan. Nu strävar den sig framåt och klipper det som finns framför och som vi inte hindrat den från att klippa. Jag försöker mota bort den men den bryr sig föga.
Det är bistra tider. Region Östergötland vädjar om personlig lockdown. Vårddirektören talar känslosamt till medborgarna. Snälla ni, hjälp till att förhindra smittan. Snälla ni! Avstå fester, grillkvällar och allt annat roligt i glada vänners lag.
Vid vår lokala matvaruaffär skyltas det stort. Kom inte i sällskap utan handla ensam. Det bjuds på gratis handsprit. Varje kund uppmanas att ta en färgglad liten boll för vi inte ska överskrida maxantal kunder som får vistas i butiken samtidigt.
Utanför flockas män, de flesta i övre medelåldern, i väntan på att deras fruar ska handla klart så de kan hjälpa till att lasta in kassarna i bilarna och köra hem frugan. För männen måste köra sina fruar till affären för fruarna kör oftast inte bil även om de har ett körkort i sin ägo. I alla fall kör de inte till matvaruaffärer.
Det finns till och med fruar som inte kör kundvagnar utan låter männen sköta även detta hjälpmedel vid inköp. Trots att det är både säkrare och lättare att köra kundvagn än bil.
Idag var en sådan dag. Ett medelålders par behövde förnödenheter inför den stundande helgen. Mannen höll kundvagnens handtag i ett fast grepp medan frun plockade champinjoner. En butiksanställd påpekade vänligt vikten i att handla ensam. Varpå de båda kunderna gav henne en rejäl råsopa. Jag dök upp mitt i dramat. Den kvinnliga kunden vände sig till mig. Skrek att detta är minsann allmän plats och ingen, allra minst butikspersonalen hade någon rätt att hindra dem båda att vistas i butiken.
Jag köpte ett hekto prickig korv över disk av den butiksanställda som jobbar med risk för sin egen hälsa och som vänligt bett de båda kunderna att handla ensam. Såg att hon var ledsen över ordväxlingen.
Medan hon skar upp korven gav jag henne några uppmuntrande ord. Berömde henne och hennes kollegor som liksom hon vill att vi kunder ska handla tryggt och säkert. Hon log mot mig, aningen matt men mest uppgivet.
Vårddirektören vädjar. Inte förbjuder men vädjar. Och vi gör precis som vi vill. För det är bara andra som blir sjuka i Covid-19. Och Stig junior jobbar på. Kör över påskliljor för ingen har ju hindrat junior från att göra dumheter. Det kanske krävs ett handlingskraftigt förbud och inte bara en vädjan om lockdown. För vi vill ju att allt ska återgå till det normala och att påskliljorna ska få blomma så länge som möjligt.
