Ännu en solig vårdag. Önskvärt vore att jag fick möjlighet att sitta ute och lapa sol. Men icke, plikten kallar. Som till exempel, mjölken är slut i vårt kylskåp, mamma behöver bröd och ett frilansande uppdrag inbokat.
Jag började med mjölk och bröd. Passade på när jag ändå var i affären att köpa snus.
Under några dagar har jag sett dem, de som antagligen ska jobba som semestervikarier. De sitter i kassan medan den med mångårig erfarenhet instruerar då det behövs. Nykomlingarna är artiga, glada och tillmötesgående. Lyssnar uppmärksamt på kunder och övrig personal. Allt för jobbet ska behaga samtliga inblandade.
Idag satt en yngling i kassan. Skannade in mina varor och frågade så som en kassör ska fråga.
"Får det vara något mer"?
"Ja tack, en dosa snus".
Grabben plockade fram önskad tobaksvara, höll den i handen och synade mig noga.
"Du är väl arton år?"
"Nej tyvärr, men jag önskar att jag vore det!"
Om jag fick leva om mitt liv skulle jag starta vid arton år. Göra om alla de felaktiga val jag gjorde då. Inte kasta mig in i det verkliga vuxenlivet utan låta ungdomen blomstra, fritt och bekymmerslöst. Sätta upp mål och se till att målsnöret sprängs.
Då när jag var arton år tjänade jag 14 kronor i timman vid supportsvarven i industrilandskapets värld. Ett frimärke kostade 75 öre, Gudfadern visades på biografen och Annefrid, Björn, Benny och Agneta slog sig fram med Ring Ring.
Jag tog körkort och pappa lånade motvilligt ut sin bil. Mina föräldrar miste en hundralapp i månaden ty barnbidraget upp hörde samma dag som jag fyllde arton år.
Olof Palme var statsminister, Pelle Svanslös pappa Gösta Knutsson avled och Wilhelm Moberg drunknade utanför Väddö.
Vem hade jag varit idag om jag gjort andra val, när jag var arton år? Inget att spekulera över, men när jag ser ungdomar i den åldern jag var då blir jag glad att de inte gjort de val jag en gång gjorde.
Glad över deras självständighet, framåtanda och att de befinner sig precis där de ska vara.
