Summa sidvisningar

tisdag 29 mars 2022

Krångliga anordningar och att nå en annans själ


 Igår höll barnomsorgen för den yngsta i barnaskaran stängt. Med påföljd att barnbarnet fördes hem till farmor och farfar. Flickebarnet och jag tog en rejäl promenad i snålblåsten. Men först skulle jäntan spännas fast i sittkärran. En bedrift i sig själv. Barnet är lätthanterligt så själva nedsättandet gick smidigt. Värre blev det vid fastspännandet. Dagens säkerhetsåtgärder är säkra när momentet väl är utfört. Nu är vagnens säkerhetsanordning betydligt enklare konstruerat än bilbarnstolens. Där krävs tekniskt kunnande eller en förälders vana.

När jag för en tid sedan skulle köra stortvillingarnas lillebror och lillasyster till förskola respektive dagis höll jag på en kvart innan lillflickan var säkrad i bilbarnstolen.  Med fasa insåg jag att momentet måste upprepas när gossen skulle följas till förskoleklassens ytterdörr. För jag vågade inte lämna vårt yngsta barnbarn kvar i bilen. Då dök plötsligt småtvillingarna upp på väg till skolan. Jag hojtade att de måste komma och passa sin kusin en liten stund. Jag kände en oerhörd lättnad.

Det är förunderligt hur människors beteende förändras när vi möter varandra med barnvagn. Eller hund.
En man jag ofta träffar i vår lokala matvaruaffär har en butter uppsyn. Vi hälsar belevat på varandra men har aldrig utbytt några artighetsfraser. Förrän igår. När vi möttes på en av Skärblackas trottoarer och han såg vårt barnbarn lyste han upp. En god stund språkades vi vid. Samtalen handlade om allt från tandsprickning och pannkakor till släpvagnar och husrivningar. 

Så här i efterhand funderar jag huruvida den där mannen är butter eller ej. Kanske har jag varit fördömande i överkant utefter hans anletes utformning. Hur verkar jag själv vara i betraktarens ögon vid första anblicken? Jag hoppas att den som ser mig i ögonen istället för att dröja sig kvar vid ansiktet kan utnyttja den icke verbala kommunikationen och förstå att om jag ser sur och butter ut förmedlar mitt inre något annat. För jag är en ganska glad och positiv person men om jag är på dåligt humör berättar mina ögon det. Och då är det säkrast att omgivningen håller avstånd till dess att stormen bedarrat.