Summa sidvisningar

onsdag 19 oktober 2016

Att stjäla en kokosbulle och nycklar på vift


Grå moln släpper ifrån sig väta, inte ens de vackert färgade löven på trädens grenar förmår lätta upp denna höstdag. Bara att inse faktum, nu är det höst på riktigt.
Maken har köpt hem solrosfrö och talgbollar. Runt fågelstugan är det livlig aktivitet. De små fjäderfäna laddar sina depåer inför stundande tider. Jag är glad över att inte ha kläckts fram som en fågel. De lever ett riskabelt liv, från det att ägget spruckit till dess att det pyttelilla hjärtat slutat att slå. Det minsta vi kan göra för kräken är att se till att de inte svälter.

Förmiddagen har jag spenderat tillsammans med stortvillingflickan. Färden gick till Linköping och när jag släppte av henne hemma hos sig var min plånbok betydligt tunnare än då vi for. Hon däremot släpade in välfyllda kassar innehållande både det ena och det andra.
Fika hann vi också med. Rosa kaka och leverpastejsmörgås.
När jag kom hem till vårt fikade jag igen. Maken serverade mig latte och mjuk pepparkaka. Hembakat. I kakan finns både fet grädde och lingonsylt samt de sedvanliga kryddorna som en mjuk pepparkaka tarvar.

Medan vi fikade bläddrade jag lite bland gamla anteckningar. Läste högt för maken och kom till ett avsnitt där jag skrivit om händelsen med ett fat kokosbullar.
Detta skedde för sju år sedan då jag var i en av stadens kyrkor för att ställa i ordning inför en begravning. När jag pysslat klart med sorgbuketter, ljus och programkort strosade jag runt i väntan på från församlingen tjänstgörande personal, anhöriga och gäster. Ett till kyrkans angränsande rum fungerade som en sorts bönstuga och i denna bönstuga fanns ett kylskåp. Med en känsla av förbjuden handling öppnade jag kylskåpet och fann till min häpnad att det innehöll ett stort fat med kokosbollar. Frestaren gjorde tappra försök att förföra mig men eftersom jag befann mig i Guds hus gav jag min högra hand smisk med min vänstra och tänkte frenetiskt på det sjunde budordet. Jag slog igen kylskåpsdörren med en smäll och gick därifrån. Jag är själv förvånad över min höga moral, ty då det gäller sötsaker besitter jag inga svåröppnade spärrar. Det kan tänkas att eftersom kokosbullarna tillhörde de kyrkliga medlen fann jag det för gott att låta bli att vara långfingrad. Det är liksom svårare att stjäla i det allra heligaste även om det endast rör sig om en enda kokosbulle. Dessutom kunde jag ha blivit ertappad med kokos runt munnen vilket hade varit mycket penibelt.

Någon som idag är glad över min ärlighet är nog den för mig okände portvakt som häromdagen glömt sin enormt stora nyckelknippa i vår revisors ytterdörr mitt i centrala Norrköping. När jag tryckte in portknappen för att bli insläppt till revisorn föll min blick på låset som var placerat precis under dörrhandtaget. Där dinglade nyckelknippan med samtliga nycklar uppmärkta i olika färger. Jag tog med mig knippan till vår revisor som förvirrat undrade vad han skulle göra med den. Något bättre förslag än att slå en signal till hyresvärden hade jag inte, men jag antar att alla nycklar hamnat hos den som har förvaltarskapet över nyckelknippan.

Tror att det lönar sig i längden att vara hederlig oavsett var jag än befinner mig. Någon hittelön förväntar jag mig dock inte men det är inget jag begär. Inte heller behöver jag stjäla kokosbullar från någon när de finns att köpa hos vårt förnämliga hembageri.