Jag andas in och jag andas ut. Långa djupa andetag. Njuter av att få sova igen om nätterna utan att behöva ställa klockan på mitt i natten för att flaskmata kattungar.
När orken nu kommit tillbaka har jag kokat jordgubbssaft. Av jordgubbar som jag plockat i vårt eget jordgubbsland. Enligt den moderna trenden skulle jag väl lägga ut bilder på sociala medier föreställande saftkoket. Hur jag husmoderligt står vid spisen iförd min mammas ärvda rejäla köksförkläde och frenetiskt rör om i grytan. Bilder på silproceduren och till sist det färdiga resultatet. I förhoppning om många likes och en tråd fylld av hänförelse över min utomordentliga ådra för saftkokning. Men jag avstår bildbevis. Ingen som under dagen går och tänker att den där Carina, vilken härlig saft med den rätta färgen och med största sannolikhet noggrant uppvägd mängd socker hon har buteljerat. Saftbilden bli en i mängden och glöms bort i samma stund som om någon händelsevis av ren artighet gör gillatrycket.
Under midsommar har jag sett bilder av midsommarmat. Bilder som inte fastnat nämnvärt i mitt minne. Jo förutom en. Där hade en stor spyfluga landat på tallrikens köttbit och lyckats bli förevigad och uppvisad i all sin prakt på sociala medier. Vilket gick bilduppläggaren helt förbi och önskan om en smaklig bild blev plötsligt ganska så osmaklig.
Hur bar sig folk åt innan sociala mediers intåg? Vem fick då vara med som icke inbjuden gäst när det vankades kalas? De som inte blev bjudna så klart. Men den som inte blev bjuden behövde inte känna sig utstött eller icke utvald eftersom kalasandet gick den objudne obemärkt förbi.
Jag beslöt mig för att forska lite kring forna tiders kalas. Och upptäckte att alla blev bjudna. Speciellt kring jul. Släkt, släkt till släkten, grannar, vänner, vänners vänner och vänners grannar. Alla fick plats kring bordet. När kalaset var slut och matsmältningen gjort sitt bjöds det ånyo in till kalas hos någon annan ända till varvet av bjudningar gått runt. Detta pågick fram till slutet av 1960 talet. Då ersättes de stora kalasen av parmiddagar. Sen började folk skilja sig och hitta nya kärlekar. Då blev det genast mycket knepigare för vem skulle bjudas utan att kalasmaten hamnade i fel svalg. Risken för ett dåligt ställningstagande blev en överhängande fara. Och så är det än idag. Det måste väljas nogsamt vilka som ska bjudas på kalas. Då är sociala medier bra att ta till. Vi festar, äter och dricker gott men du, just du får inte vara med.
För övrigt smakar min nygjorda jordgubbssaft mycket bra. Om det nu kan intressera någon.
