Fräscha rövar och en värmande bristvara

Under veckorna som gått har jag levt i socialt utanförskap. Det vill säga jag har i största möjliga mån undvikit sociala medier. Därmed är jag ovetande om vad folk ätit till frukost och lyxiga middagar, födslar och dödslar, rådande väderlek, om skogen är tömd på kantareller, runkeeperresultat, vad folk kommer att bli i deras nästa liv och vilken färggrupp de tillhör. 

Kan utan överdrift påstå att jag levt mitt liv så som jag gjorde innan jag handlöst och oförberedd kastade  mig ut i cyberrymden. Innan jag drevs av en obehärskad nyfikenhet att ta del av den information andra glatt, glamoröst och stundom i behov av bekräftelse delar med sig av. 

Det  har fungerat väl ut. Jag har varit produktiv med strumpstickor, plöjt igenom tidningshögar, löst korsord och hängett mig åt en dansk tv-serie där alla är snälla mot varandra och hjälps åt i vått och torrt. Studerat fåglar som gör sig beredda på den årliga flytten till varmare länder. Nästa vecka släpps alla restriktioner och då kan vi umgås med vem vi vill, när vi vill och var vi vill. Utan begränsat maxantal personer dessutom. Då kanske sociala medier  blir överflödigt. 

När viruset attackerade oss visade vi att var och en står sig själv närmast. Genom att hamstra skithuspapper. Butikshyllor med toalettpappersrullar var länsade och förblev så veckorna igenom. Rövar torkades och när papper tillsammans med den solida substansen av födan med ett slurpande ljud försvann genom toalettstolens krök log vi segervisst. De sista förpackningarna med vardera tolv rullar toalettpapper hamnade i rätt badrumsskåp. Tack och lov i denna begynnande tid av katastrof. 

Nu finns det som innan virusets begynnande framfart gott om skithuspapper i butikerna. Däremot är varmvattenberedare en bristvara. Om det beror på Covid-19 eller ej ska jag låta vara osagt. Vi har nu varit utan varmvatten en hel månad på grund av att det inte går att uppbringa en enda varmvattenberedare ute på marknaden. Fabrikerna som tillverkar dessa tingest hinner inte med i produktionen och kan därmed inte förse sina grossister och kunder utan varmvattenberedare blir sålunda utan varmvatten. 

Jag har tröttnat på att i kvällsmörkret treva mig fram över gårdsplanen för att komma till vårt andra hus där det finns en dusch med varmt vatten. Därför klär jag av mig i vårt badrum och ställer mig i bakom vårt duschdraperi. En stor kastrull med vatten som jag värmt på spisen placerar jag på golvet framför mig och med hjälp av en tvättlapp tillverkad av frotté tvättar jag min nakna kropp. Medan jag tvålar in mig tänker jag att allt kunde vara mycket värre. Som att vara utan skithuspapper till exempel. Ty även om vi inte har något varmvatten kan vi i alla fall hålla röven någorlunda fräsch tack vare det oumbärliga pappret som enligt tillverkaren håller vad det lovar. 

     

En glädjekräm och en skvätt guldvatten

Brittsommaren erbjuder en lugn stund ute på altanen. Korsord, blommande ljung och påhälsning av vilda djur. Välbehövlig vila efter förmiddagens stadsresa. 

Följde med dottern på tuttröntgen. Det är utvalda från vårt närområde som kallats på undersökningen därmed dyker ett och annat bekant ansikte upp i väntrummet. När vi klev in och dottern anmälde sig i luckan passade en väntande dam på att ställa en del kyrkliga spörsmål till henne eftersom hon kände igen församlingens präst. Vilket intresserade receptionisten som tog tillfället i akt att blanda sig i konversationen medan hon bjöd på handsprit och munskydd. 

Som mamma och för dagen även ledsagare blev jag bjuden in i det allra innersta rummet och fick bevittna tuttklämmningen och de bilder som sedan skickas iväg för granskning. I allra högsta grad intressant speciellt då det inte är dags för mig förrän nästa år.

Nästa anhalt var köpcentrat på Ingelsta. Vissa inköp inför stundande födelsedag skulle göras. Eftersom min hudkräm börjar ta slut gick vi in i en butik som tillhandahåller olika sorters välgörande kroppsprodukter.

Började botanisera bland burkar och flaskor. Då gled en kvinna upp vid vår sida. Klädd i en utstyrsel som förde tankarna till en laboratorieassistent. Enda skillnaden var att kvinnans klädsel var svart och inte den traditionella laboratorieassistentens vita rock. 

Vänligt frågade hon om vi behövde hjälp. Jag försökte förklara vad jag var ute efter. En kräm i en stor svart burk. Men nej, tyvärr jag visste inte artikelns benämning. Så vi sökte på nätet. Tyvärr. Säljs endast online. Men, kvinnan i svart hade något annat att erbjuda. Vilket genast skulle testas på min hud.

Jag blev för till ett exklusivt handfat med guldkran. Ljummet vatten strömmade ur kranen och jag uppmanades att skölja mina händer. Vattnet var ljuvligt i temperaturen. Vilket jag numera inte är bortskämd med ty vi har fortfarande enbart kallvatten i vår kran då varmvattenberedarens ankomst är försenad ytterligare några veckor. 

Ett skum applicerades på mina händer. Burken var gul och skulle påminna mig om solen. Som om det inte var nog, smorde jag in mig med mirakelskummet skulle jag bli glad. Tror att kvinnas fasta övertygelse var att min uppsyn krävde detta uppiggande solskum. Jag var inte på dåligt humör, däremot kände jag mig besvärad. Dock gnodde jag in mig lydigt, satte näsan till handen och mmmm vad det doftade gott. Kvinnan log brett och med det glada skinande ansikte var nog det där skummet standard i hennes badrumsskåp. 

Jag sköljde av mig och frågade om jag fick ta en av de där hoprullade trasorna  som låg på en hylla så jag kunde torka av mig. Leende försvann och med ett stänk av stränghet i rösten blev jag upplyst att det var handdukar och att hon skulle överräcka mig en när behandlingen var klar. För nu var det dags för efterföljande scrub. Naturligtvis från samma soligt glada serie. Utan att jag hann värja mig låg en klick på handens ovansida. Jag gnuggade och sa artigt att det där var rejäla grejer. Då såg hon medlidsamt på mig. Lugna harmoniska rörelser. Njut av den aromatiska stunden och låt gammal sliten hud avlägsnas varsamt.

Jag fick nog. Sträckte mig efter de hoprullade textilierna men hon var snabbare. Med en gracil rörelse förvandlade hon rullen till en liten handduk och lät meddela att nu skulle jag bli insmord med en kräm. En annan kund, möjligtvis utan behov av en glädjekräm pockade på uppmärksamhet. Kvinnan i svart avvek från min sida. Jag greppade dotterns arm och väste att nu går vi. Utanför butiken pustade vi ut. Dottern sniffade på min hand, nej det där var ingen vidare doft du mamma. Vi går och köper presentpapper istället. 

Vilket blev en enkel och snabb procedur utan att vi behöva testa oss fram för att känna oss soligt glada och nöjda.

Tacka vet jag näthandeln!

 

En hårdknäckt nöt och en borttappad kunskapsexpert

 

Idag gjorde jag den fantastiska upptäckten. På marken under vårt allt mer gulnande valnötsträd låg elva stycken nötter. När jag skalat av de mörka ytterskalen låg de där. Inte alls liknande de valnötter som inhandlas i butik, de här nötterna är vackra men tveksamt ätbara. Nu ska de torka sen visar sig resultatet när vi knäcker dem. 

Kvar på grenarna hänger fler nötter redo för det oundvikliga fallet mot marken.

Jag har en plan, finns det inget innanför det hårda skalet kan nötterna ändå få en framträdande plats i årets övriga julpynt. 

Det är nu som mycket kan skördas. Inte enbart valnötter. 

På sociala medier plockas det svamp. Främst kantareller. En gång i tiden var också jag en hängiven svampplockare. Kunskapstörstande följde jag med min svärmor på svampkurs. Allt för att utvidga plockandet och inte enbart stanna vid kantareller. Svärmor gick vilse i storskogen och pådraget blev stort. Eller rättare sagt, jag och övriga kurskamrater trodde hon var vilse. Vilket hon förnekade när en utspridd skara deltagare under ledning av skogs -och svampexperten som guidade oss bland tickor, kremlor  och riskor hittade svärmor sittande på en mossbelupen sten. Hon lade sordin på vår glädje över återföreningen genom att bli förnärmad och ansåg att vi alla var lagda åt det dramatiska hållet.

Min svärmor var inte ängslig gällande svampplockning. Hon vågade sig på det mesta. Snodde ihop stuvningar på bläcksvamp och andra svampar som hon menade var läckra ej giftiga matsvampar. Hon var den verkliga kunskapsexperten i svampskogen. När vi intagit en måltid innehållande svamp gick vi under några timmar i ovisshet huruvida magen skulle börja värka eller ej. Något drastiskt inträffade dock aldrig så hon hade nog rätt i sina antagande gällande svamp och dess anrättning. Den där svampkursen handlade nog mest om socialt umgänge och att hitta för henne nya outforskade svampmarken.

Nu för tiden plockar jag sällan svamp. Skogen vimlar av vildsvin och min irration över att andra hittar ätliga svampar före mig förtar glädjen. Jag kommer hädanefter enbart ägna mig åt att plocka valnötter.

En doft av unkna ägg och en fräsch gästarbetare

 Efter en hektisk dag som trädgårdsdräng kommer jag till ro i vår soffa. Nyduschad och insmord med en väldoftande kroppskräm. Sedan i söndags är duschandet ett smärre projekt eftersom vår varmvattenberedare sprungit läck. Nu har vi enkom kallvatten i kranen. Men, vi har ett extra hus och dit går vi och duschar oss i varmt sommarvatten. Måste tillstå att vattnet avger en doft av något oidentifierbart. Jag får det till lite unket med inslag av ägg. Därmed kommer kommer den väldoftande kroppskrämem väl till pass efter avslutad tvagning i sommarvatten. Maken som av naturen är född i positiv anda tycker hela proceduren med att knata över gräsmattan till vårt andra hus iförd morgonrock är festligt. Som att vara på semester hävdar han när kan kommer tillbaka in till vårt hus. Nyduschad och med en doft av unket, ägg och en gnutta tvål. En ny varmvattenberedare är beställd men det kan dröja med leveransen. Allt går att härda ut så länge inget varar i oöverskådlig tid.

I morgon vill jag dock omslutas av en fräschör i anslutning till ett propert yttre. Efter nästan två års uppehåll kastar jag mig åter ut som frilansande journalist. Kamerans batteri är fulladdad så även min inspelningsapparat. Pennan är vässad och skrivblocket uppslaget med än så länge tomma blad.

Det hela känns lite pirrigt. Liknande den där känslan som infinner sig första dagen på ett nytt jobb.

Nu är jag inte ny på jobbet. Befattningen frilansande journalist har jag haft i 35 år om inte mer. Men lite ringrostig känner jag mig allt.

Maken har saknat mitt frilansande flängande där han ofta hängt med och fått träffa intressanta personer på platser vi aldrig tidigare varit. Morgondagen jobb är förlagd till välkända miljöer i centrum av Norrköping. Vilket kan vara nog så spännande för staden är i förvandling vilket har lett till avstängda gator. Och i förening med numera ytterst få statsbesök kan det hela bli en riktig utmaning. 

När jag kommer hem är jag säkert i behov av en sommarvattendusch för att skölja bort den ständigt efterhängsna och tillsynes aldrig upphörande klimakterietillståndets gummsvett. 

Måste tillstå att jag ser fram mot morgondagen. Forma andras ord, erfarenheter och berättelser till det som någon annan förhoppningsvis finner glädje i att läsa. Men att jag skulle återvända som frilansare på heltid är uteslutet. Däremot kan jag gärna vara gästarbetare på mina egna villkor om det finns någon tid över.