Vart tog den sköna värmen vägen? undrar vi nog alla. Det har till och med fallit snö på sina håll. Sandalerna ståt på skohyllan men strumporna har fått semester.
"Det är så här det är", sa meteorologen jag träffade för en intervju på SMHI. Samtidigt som hon erkände att det kan vara svårt att spå väder trots hypermodern teknik.
Jag liter på Bondepraktikan, gammalt fiskrens och kaffesump. Hon nickade men jag tror inte hon höll med mig fullt ut.
Jag ser fram mot en ny vecka. Med förhoppning att den inte ska bli lika ansträngande som den vecka vi lagt bakom oss. Jag är ju trots allt pensionär.
Ett av alla åtagande har varit en städdag tillsammans med sonsambon. Flyttstädning närmare bestämt. Utrustade med tandborstar, rengöringsmedel, fönsterputs, svinto och trasor gav vi oss i kast med grovrengöringen.
De som bott i huset har båda lämnat jordelivet och överlåtit till andra att städa undan det liv de levt.
Även om huset var tomt på personliga föremål, möbler och textilier kändes det knepigt. Nästan lite förbjudet att sticka nyckeln i låset, vrida om låskolven och stiga in i tamburer till ett hus där jag aldrig träffat den tidigare ägaren. Som om jag gjorde hemfridsbrott.
Tankarna vandrade runt medan vi putsade och fejade. Trots att huset stod tomt kändes en sorts närvaro. Livet som består av glädje, sorg vardag och fest hade dröjt sig kvar i de tomt ekande rummen.
När vi satt på altanen och åt smörgås, drack kaffe och saftsoppa ur plastmuggar pratade sonsambon och jag om den uppkomna känslan. Undrade och funderade. Hur var paret som bott i huset? Var de lyckliga med varandra och den tillvaro de levt? Vilka gemensamma minnen hade de delat och hur kände de när de en gång i tiden hittat huset där de skulle bosätta sig? Var det här ett hus som gav upphov till ögonblicklig förälskelse eller tvekade de inför köpet?
Frågor som aldrig får sina svar.
Jag hoppas att de var lyckliga med varandra och att huset skänkte dem harmoni.
När jag efter elva timmars städande satt i bilen hem till min make som väntade med kokt potatis och stekt hackkorv kände jag mig nöjd men ändå lite vemodig till sinnes. Insikten att livet faktiskt är ganska så kort slog mot mig direkt efter det dörren stängdes om huset som doftade rengöringsmedel.
Inom en snar framtid kommer någon annan med sitt flyttlass. Huset får ett annat liv än vad som varit. Och de nya husägarna kommer inte att skänka de förra ägare någon tanke. Döden är slutet men ändå går livet vidare för oss som är kvar.
