Det våras, ljuset är tillbaka och glädjen över att vinterns kyla äntligen dragit sig tillbaka är överväldigande. Jag vill göra små glädjeskutt. Vilket passar illa en dag som denna. Det är ju trots allt långfredag. En dag då allt som är roligt har dragit sig tillbaka enligt kyrkans evangeliebok.
Som barn var långfredagen verkligen lång. Och tråkig. Evangelieboken styrde dagen. Inget rännande ute, sa mamma som närde en kristen tro i sitt inre. Pappa pustade för det enda han trodde på var kommunister.
Jag gick i söndagsskolan. Där fick vi lära oss om Jesus vandring på Golgata och lidande på korset. Jag led i sympati med vår frälsare. Jag stängde in mig i mitt rum, satte mig på Gud faders högra sida och sörplade på bomullstussar dränkta i ättiksprit. Precis så som Jesus torra läppar blev baddade med surt vin ville jag känna den smärta söndagsskolfröken lärt ut.
Mamma skrek av fasa när hon öppnade dörren och såg hur mina läppar vitnat och det tunna skinnet hängde i slamsor. Pappa svor och ville omedelbart ta mig ur söndagsskolan. Mormor som var på besök över påsken jämrade sig över sitt dramatiska barnbarn medan hon försökte lugna mina föräldrar. Mormor led av halsbränna och när jag på barns vis inte riktigt förstod vilket elände min kristna gärning åsamkat mina föräldrar kröp jag upp i mormors knä. Lutade huvudet mot hennes barm och lyssnade till magsyran som skvalade upp och ner under hennes revben.
Nya vårar och nya påskhögtider passerade efter min barndoms dramaturgi över långfredagens lidande. Vid fyllda tjugo tre år träffade jag mitt livs kärlek. Min blivande make.
Strax innan påsk flyttade vi ihop. På långfredagens morgon bakade jag en rulltårta. Då kom min svärmor på oväntat besök. Hon var djupt troende och när hon såg mig ivrigt vispa ägg och socker fick jag en rejäl skopa ovett. Ingen, ingen anständig människa bakar på självaste långfredagen! Inte ens ett snabbak som rulltårta.
Jag frestades att berätta att jag minsann visste allt om Jesus lidande på korset för jag var nästan där men jag lät bli ty jag var osäker på hur det skulle mottagas.
Åren gick och hädelsen med att baka rulltårta på en långfredag föll i glömska hos min svärmor. Hon märkte att jag trots allt lärt mig ett och annat i min barndoms söndagsskola och hade överseende med att jag inte höll så hårt på långfredagens evangelietexter.
