Jag har de senaste dagarna funderat kring hur mycket tid jag lägger ner på att kolla i min smarta mobiltelefon. Därför laddade jag ner en app som berättar för mig hur många timmar och minuter jag ägnar mig åt mobilen istället för det verkliga livet.
Hoppsan, 28 minuter sa appen.
Kan det verkligen vara möjligt? Jag var tvungen att dubbelkolla. Medan jag ändå hade mobiltelefonen i handen passade jag på att kolla lite annat. SVT Nyheter, Norrköpings tidningar, sociala medier och mejlen.
55 minuter sa appen när jag loggat ut.
Nu har jag grundligt undersökt mina mobila internetvanor. Kommit fram till att jag inte ligger i riskzonen och har en ganska sund relation till min mobiltelefon. Men för att göra det ännu mer sunt har jag ställt in funktionen skärmtid för sociala medier på 30 minuter. Då måste jag hushålla med tiden och förvalta den väl om den ynka halvtimman ska räcka hela dagen.
Igår var utskickad på uppdrag. Ledarhundens klor skulle klippas, veterinärtiden var förbokad. Vi var där ganska tidigt så vi passade på att ta en kiss- och bajspromenad så inte hunden skulle behöva hålla sig vid ingreppet. Mobiltelefonen i byxornas bakficka.
I väntrummet konstaterade jag, en hel kvart kvar innan vi skulle bli uppropade. Mobiltelefonen låg kvar i bakfickan. Den skavde en aning. Pockade på uppmärksamhet. Det kliade i mina fingrar. Kanske något nytt hade hänt sedan jag lämnade hemmet, hämtade hunden och körde till veterinärer.
Jag strök hunden över nacken, studerade akvariefiskarna som stirrade tillbaka med tomma ögon. Tittade på den uppsatta teveskärmen som visade söta kattungar. Läste en intressant broschyr i pappersformat hur hundägare ska undvika att deras älsklingar får mask i magen då de följt med matte och husse utomlands.
En bulldogg med husse kom in i väntrummet. Jag höll lite hårdare i ledarhundens koppel. Det kändes tryggare så eftersom jag är aningen rädd för främmande hundar.
Hur farliga är egentligen bulldoggar? Det kanske går att googla fram? Frestelsens överfall var brutal.
Precis då ropade någon bakom hyllor av hundmat på Sigge. Jag blev räddad från Google.
Jag har bestämt mig för att närma mig det livet jag levde utan mobiltelefon och surfplatta. Speciellt när det gäller sociala medier. Jag behöver faktiskt inte veta allt om alla precis hela tiden. Även om det är dagens normala sätt att umgås, få viktig information, inbjudningar och ovärderliga händelseutvecklingar i form av separationer, tidiga graviditeter och bemärkelsedagar. Trots risken att jag på kuppen mister några av mina vänner jag skaffat på sociala medier. Lite tryck på gillaknappen kan till och med medföra blockering. Det har jag tidigare fått erfara...
