För en tid sedan var jag med dottern och en av småtvillingarna till affären. De skulle köpa tvål. Vilket gav småtvillingflickan stora och aningen tidskrävande valmöjligheter. Rader av flytande tvål gör det hela komplicerat. Barnet ville välja en sort som passade henne och hennes systrar. Så långt var allt gott och väl. Problemet var bara att den sortens tvål hon ville ha hade lite olika utseendemässiga utföranden. Vad skulle hon nu välja? Pumpflaskan med en fisk, delfin, sjöstjärna eller sköldpadda?
När jag var barn gällde Barnängens barntvål. Inget annat. Skonsam, mild. löddrande och väldoftande.
Men så köpte mamma lite då och då en stor tvål med vidhängande snöre. Extra fin där den hängde på kranen över badkaret. Den innehöll tallbarrsolja och efter tvagning doftade huden skog. Det var i alla fall det som utlovats av tvålfabrikören. Pappa ställde sig skeptisk till det där med tallbarrsolja. Han hävdade envist, tvålen innehöll inget annat än tillsatta kemikalier. Hur kunde mamma och jag inbilla oss att någon suttit och pressat olja ur tallbarr för att sedan tillverka tvål som med viss ansträngning förde tankarna till tallskog?
Idag finns en hel uppsjö av tvål, både i fast och flytande form. Även olika duschkrämer och duscholjor. Så visst kan det vara svårt att välja vad som passar bäst.
Annat var det runt 3000 före Kristus. Då nöjde sig folk med en blandning av djurfett och aska. Vilket texter från hittade urnor vittnar om. Där finns receptet nedskrivet om någon nu skulle vilja blanda sig egna kroppsliga rengöringsmedel.
På 1500-talet blomstrade tvåltillverkningen i Europa. Då hade blandningen av djurfett och aska för länge sedan hamnat i graven tillsammans med upphovsmakarna.
Spanska och italienska tvålar hittade vägen till Sverige på 1600-talet men antagligen var det de mest burgna medborgarna som kunde unna sig lyxen att tvåla in sig med olivoljetvålar eller venetianskt lödder. Det var först på 1800-talet som tvål var ämnat för alla, oavsett rang och status. Eller en klick såpa om någon föredrog det mindre ekonomiska alternativet.
Idag använder vi tvål utan att ägna den något historiskt intresse. Den ska vara väldoftande, helst ekologisk och om den är lite extra luxuös gör det inget. Kroppslig renhet i all ära men den inre renheten i form av medmänsklighet, godhet, respektfullhet och ett glatt sinne uppe på det slår alla köpta preparat som tar bort svett, kroppsliga odörer och andra orenheter.
