Vi ämnade utforska våren. En småtvillingflicka och jag. Medhavd matsäck och rejäla skor. Snön och kylan satte stopp för våra planer. Vi for till Brunneby musteri i stället. Ett ställe så nära naturen det går att komma med sitt stora utbud av saft, sylt och must.
Ett tråkigt ställe, konstaterade barnet. Hon ville till Flygvapenmuseet i Linköping. När mormor hänger med sitt barnbarn en hel eftermiddag är det naturligt att barnet får ta kommando. Det är meningen med hela grejen.
I museet var det hon och jag. Samt ett gäng gubbar som ledsagades av en ciceron som kunde ha varit med då historiens allra första flygplanet befann sig i det svenska luftrummet. Hörapparat, glasögon och rollator. Dock ytterst kunnig och påläst, om flygplanen såväl som nedlagda krig.
Den försvunna DC-3:an har en egen plats i museet efter det planet blivit bärgat från havets botten. Runt planet och montrarna med de åtta besättningsmännens persedlar råder en ödesmättad stämning.
Barnet blev rädd, ville därifrån så vi åkte till McDonalds.
I den restaurangen beställer den svultne från en datastyrd apparat. Vilket får mig att totalt förlora förståndet. När dottern och jag går till McDonalds vädjar hon om personlig beställning eftersom jag alltid blir arg då jag förtvivlat och resultatlöst står och trycker på dataskärmen.
Denna gång skulle jag dock försöka göra det omöjliga möjligt. Allt gick bra förutom att barnbarnet fick tre påsar morötter istället för en.
På hemvägen ägnade vi oss åt att se efter vilka lastbilar vi mötte på motorvägen hade last eller ej i sina lastutrymmen.
Det syns underredets boggi, förklarade jag. Boggin har vanligtvis fyra hjul som sprider fordonets last på flera axlar och minskar därmed axeltrycket. Då ökas lastförmågan och det går också lättare att ta kurvor, fortsatte jag. Boggi nere innebär last, boggi uppe, då är lastbilen tom. Barnet förstod principen. Jag förklarade inte trippelaxlar, det kändes som överkurs. Något vi kan ta nästa gång vi har egentid med varandra.
Att en flicka på sex år är så intresserad av boggi hör kanske inte till vanligheterna. För att ytterligare ge henne kunskap i ämnet körde jag henne till en plats där jag vet att det ofta finns chaufförer som tar rast. Vi körde upp bland de stora fordonen och flickan studerade hjulen noggrant. Räknade hjulparen och kollade vilka som hade samtliga hjul i marken. Alla hade de last av något slag, konstaterade hon.
En dag fylld av äventyr behöver inte kosta mer än hamburgare och tre påsar morötter. Vilket gör det hela så spännande. Det går inte på förhand räkna ut vad som är det mest intressanta i ett barns förväntningar på upplevelsen. Denna dag stod lastbilars boggi högst upp på upplevelseskalan. Hon var ytterst nöjd med sin mormordag.
