För några veckor sedan var maken och jag till Vadstena för att titta på de klosterliljorna som då ännu blommade. När vi skådat klar gick vi runt en liten sväng på stadens pittoreska gator. Det som slog oss var att samtliga butiken var stängda. Vilket vi ansåg som sunt. Butikspersonalen fick en dags välbehövlig vila så som det var förr i tiden. Då när det var strängeligen förbjudet att arbeta i affär eller annorstädes på söndagarna. Så till vida att inga medborgare eller industrier och dyligt blev lidande på grund av stängda arbetsplatser vill säga. Sedan kom lagen under 1960-talet vilken tillät de butiksägare som ville ha affären öppen fram till klockan 20.00. Under förutsättning att det var vardag.
Annat blev det år 1972 du affärsidkarna fick fullständiga rättigheter gällande öppettider kvällstid alla veckans dagar. Det fanns ett behov, sades det och hela Europas affärskår skakade medlidsamt på sina huvuden över den svenska galenskapen.
De som var med och skapade behoven hette konsumenter. Och behoven att handla kvällar och helger tycks hålla i sig än i dessa dagar. Trots att det då och då inkommer riksdagsmotioner mot söndagsöppet med hänvisning samhällsstress och utbrändhet.
Söndagar är utomordentligt trevliga dagar för mig Jag som inte är verksam inom affärsverksamheten utan enkom kan bege mig till vår lokala matvaruaffär om jag upptäcker att mjölken är slut strax före kl. 22.00, vardag som helgdag.
Kanske infinner sig trivseln tack vare vetskapen om att när det blir måndag morgon kan jag lojt ligga kvar i sängen och dra mig så länge som jag behagar. Eller så beror det på fikat. Söndagar kan vi släppa loss och fika på obestämda tider. Vardagar är fikastunderna av någon outgrundlig anledning lite mer uppstyrda.
Denna söndag blev det nybakad toscakaka uppdukat på fikabordet. Med strykande åtgång. När jag som bäst höll på att skära upp två rejäla bitar knackade det plötsligt på dörren. Utanför stod grannen och undrade om jag hade någon tändstiftsnyckel nummer 21 att låna ut. Eftersom jag inte är så hemma på just tändstiftsnycklar skickade frågan vidare till maken som begav sig till sin mångsidiga verkstad för att leta medan jag återvände till toscakakan.
Njutningen av nygräddad kaka med den lite sega mandelglasyr höjde denna dag till skyarna och om detta inte vore nog så fick vi ett telefonsamtal gällande en inbjudan till Skåne. Vilken fulländad söndag! Än är den inte till ända, mycket kan hända under de timmar som är kvar.
Det bör även nämnas att under förmiddagen kom småtvillingarnas storasyster, deras mamma och en väninna till henne och hälsa på oss. Ridande på var sin häst. Tyvärr var toscakakan ännu inte påtänkt så de fick därmed rida hem till stallet utan att först bli undfägnade.
Nu ligger en ny vecka framför oss och väntar. Dagarna går fort, snart är det helg och söndag igen. Då ska vi gratulera vår son som fyller 33 år. Festligheterna är en aldrig sinande källa, det gäller bara att hålla källan igång så den inte plötsligt blir torrlagd.
