Ett olämpligt ordval och en dramatisk biljakt

 Igår var jag och två av våra barnbarn till Norrköping i ärenden. Vi skulle parkera på Tegelängsgatan, en lugn gata med gott om parkeringar och ett bekvämt gångavstånd till vår destination.

Det var glest med bilar på parkeringen men ett av fordonen drog till sig vår uppmärksamhet. Eller rättare sagt den gula lappen som var fästad under främre rutans vindrutetorkare.

Åh nej, sa vi till varandra. Stackare, parkeringsböter. Det är dyrt och det vill vi verkligen inte råka ut för. 

Vi parkerade vår bil och jag öppnade parkeringsappen i min mobiltelefon.  Tycker det är en finurlig app. Lätt att använda, överskådlig och tydlig. Bäst av allt är att det går att förlänga parkeringstiden på långt håll om det skulle behövas. 

Tegelängsgatan låg högst upp på listan av parkeringsområden. Jag bekräftade att bilen med tillhörande regnummer var min och snurrade med fingret på mobiltelefonens skärm fram två timmars parkeringstid.

Vi var borta lite mer än en timma. Det barn som satt i baksätet på ditvägen skulle i rättvisans namn sitta fram på hemvägen. Ty så är den oskrivna lagen när barnbarn åker med sin farmor. För att säkerställa sin position var det barnen först framme vid bilen. Barnet stelnade till, pekade och sa ”farmor, det sitter en gul lapp på framrutan”. 

Jag sa, ”vad i h*****e, parkeringstiden har ju inte gått ut”. ”Nu svor du farmor”, sa barnen men jag märkte att de hyste stor sympati för mitt rådande sinnestillstånd. 

Vi enades om att ringa och klaga hos något som uppgett sitt telefonnummer på den gula långa lappen. Denne någon visade sig vara en telefonsvarare. En fegis, så klart.

Jag stoppade parkeringen och insåg att det med automatik kommer att ske en framtida transaktion från mitt konto på 34,00 kronor för parkeringstiden. Men jag fick själv ombesörja betalning för parkeringsböterna vilket uppgick till en summa av 419, 00 kr inklusive moms och administrationsavgift. 

Trots att vi parkerat på Tegelängsgatan skulle jag ha skrollat vidare till område City blå zon. Vilket var förklaringen till den gula lappen under främre rutans vindrutetorkare. 

Böterna är betalda. Jag tänker inte överklaga och jag kommer hädanefter att vara mer uppmärksam när jag ska parkera med app. 

De gånger jag fått böter för lagöverträdelse i trafiken är lätträknade. Fortkörning en gång. Parkeringsböter tre gånger, gårdagens förseelse inräknad. Allt fördelat på femtio år som bilförare. 

Jo just ja, höll på att glömma den grövsta förseelsen. Den gången jag smet från polisen som stoppade mig när jag körde mot enkelriktat med begravningsbilen. Jag gasade och den svarta långa bilen flög fram på Norrköpings gator. Efter kom den uppretade polisen i polisbil med blåljus och tjutande sirener. Det hela tog stopp vid begravningsbyrån och jag fick en rejäl utskällning samt dyra böter. Vad brottet rubricerades som har jag glömt men jag blev i alla fall inte kallad till någon rättegång. Om det berodde på att jag klassades som förstagångsförbrytare eller om jag körde begravningsbil och det i sig var förmildrande omständigheter kan jag inte redogöra för. Men jag har sedan dess aktat mig från att köra mot enkelriktat. 

Ett oönskat samtal och en väluppfostrad ursäkt

De flesta av oss har med största säkerhet hungrat efter sol och töväder under en längre tid. Så kom den äntligen, våren. Det droppade från taken och de med störst iver klev ur termobyxorna och drog på sig shortsen. 

Underbart, log vi mot varandra i solen. Snart öppnar Halvars glasskiosk i Norrköping. Den som inte orkar vänta lockas av en mjukglass på macken.

Och så kom bakslaget. Vårkänslorna svalnade och fågelstugan fylldes åter med solrosfrön. För inte kan vi låta flyttfåglarna vara utan värmande föda. De som tålmodigt kämpat

sig hit från fjärran länder för att möta våren och se till att populationstätheten inte minskar. 

Det är lätt att dras ner i melankoli när snön yr runt stugknuten när vi förväntar oss att det ska vara vår. Melankolin kan övergå i ilska och då kan det kännas som en befrielse att låta ilskan gå ut över någon. Helst ska överrumplingsmetoden nyttjas, då blir effekt som störst. 

Vilket jag fick erfara då jag ringde ett telefonsamtal. Och det visade sig att jag slagit fel nummer. Något som kan hända oss alla. Personligen kan jag tycka det kan vara trevligt när någon ringer fel och hamnar i min lur. Det där oerhört skamfyllda förlåt, jag har slagit fel nummer väckte sympati. Jag brukar fånga upp den främmande rösten och det hela kan i bästa fall leda till en riktigt trevlig konversation.

Nu uppskattar inte alla en felringning. Men vill ändå ha en form av konversation. Dock ej på den gemytliga nivån. Och jag som annars brukar ha svar på tal blev helt och hållet ställt.

Jag stammade och stakade mig. Vilket tydligen spädde på ilskan hos den andra. Som till och med ifrågasatte om jag verkligen befann mig i ett nyktert tillstånd.

När samtalet efter vad som verkade som en evighet tog slut blev jag ledsen. Åkte till vår lokala matvarubutik trots att timmen började bli sen. Köpte en chokladkaka och lät  Ica-Karin trösta om mig. Hemma väntade maken med varmt te. Ibland är det skönt att vara ledsen och bli omhuldad.

I dessa moderna tider ser vi inte enkom vem som ringt till oss. Vi ser också vem vi ringer till. Lätt och enkelt kastar vi oss ut i cyberrymden och vips har vi både namn och adress kopplat till telefonnumret. 

Morgonen efter det dystra telefonsamtalet åkte jag och köpte en påskblomma. Fortsatte till den arga telefonkontakten och med blomman i näven och ett väl inövat tal på läpparna ringd jag på dörren. 

”Glad påsk. Full har jag varit en gång för femtio år sedan när jag druckit för mycket whiskey och då insåg jag att fylla inte är något för mig. Så ber jag väluppfostrat om förlåtelse att jag slog fel telefonnummer och i dessa tiden då Putin krigar, Trump är galen,  vår regering haltar och vi inte har råd att köpa gurka borde vi vara snälla mot varandra”.

Mycket nöjd med mitt anförande och belevade uppförande åkte jag hem. Tittade på våra krokus som kämpar sig upp genom snötäcket. Och på teve lovar väderkartorna sol och flera plusgrader till påsk. 

Jag känner mig glad och nöjd och ser med tillfredsställelse hur snötäcket i vår trädgård sjunker ihop mer och mer för varje dag.