Inledningsvis ganska soligt. Fram på dagen ökad molnighet och sent i eftermiddag risk för regn.
7-11 grader. Dystra prognoser näst sista veckan i april.
Jag tror på maj, det är då den kommer. Värmen.
Påskliljorna bekymrar sig föga över väderleksrapporten. Lökarna är inprogrammerade och det blommar helt utifrån almanackan och inte efter väderleken. Synd bara att jag inte orkar sitta ute i kylan och njuta av den allt mer spirande ögonfröjden.
Ändå talas det om rekordvärme. Temperaturen i februari låg 1,6 grader över snittet jämfört med förindustriell tid. Nasa menar att februari månad var varmare än någonsin. Det är oroväckande eftersom temperaturen inte ska öka med mer än 1,5 grader men det är väderfenomenet El Niño som värmer ytvattnet i Stilla havet och bidrar med den extrema värmen. Säger i alla fall vissa experter.
El Niño får gärna dra sig häråt och lägga sig över Glan. Lite varm ytvattenånga är inget att tacka nej till i detta bistra nordiska klimat.
Jag ska steka pannkaka. När de kallnat ska det bredas på tjockt med smör och en lagom hinna med strösocker uppe på det. Rullas ihop och viras in i staniolpapper.
Det gäller att inte råka tugga på staniolen. En fruktansvärt obehaglig känsla uppstår, ett minne från barndomstiden då chokladkakefabrikören satt och lindade in den färdiga produkten med staniol. En enda liten ynka bit mellan tändernas tuggytor och dagen var förstörd.
Ett annat starkt minne från min barndom som etsats sig fast är från den gången då min pappa och jag skulle åka till farfar. Det var i smällheta sommaren och pappa fick ett infall av den mer givmilda arten och köpte en Guldnougat till mig. Detb fanns två sorter att välja på. En liten och en stor. Pappa köpte den stora. Varligt vek han undan staniolpappret och placerade chokladbiten i min lilla hand.
Ensam satt jag i baksätet medan pappa styrde folkan mot vår destination. En liten flicka äter inte så fort men solstrålarna som pressade sig in genom bilens sidorutor var mig behjälpliga och chokladen krympte drastiskt.
Framme hos farfar drabbades pappa av en smärre chock varpå han lånade farfars telefon och slog mamma en signal. Iskallt svarade hon att han fick skylla sig själv varpå pappa och farfar med gemensamma krafter gjorde sitt bästa att få fason på flickan som ätit Guldnougat sittande i en bil utan AC en het sommardag.
Nu är det dock pannkaka som gäller. Vi ska ut på äventyr med stortvillingflickan. En unge i taget är vårt motto. Mellan farmor och farfar ska hon sitta och äta medhavda pannkakor. Färden kommer att gå mot lite olika mål, bäst att skicka med flickan gummistövlarna beordrade jag barnets pappa när han för en stund sedan var här och mellan två jobb hann med att äta pepparkakor med smör.
I morgon bär det av. Pannkakor i staniolpapper. Vi är förväntansfullt beredda alla tre. Bara vi inte biter i staniolpappret så blir äventyret perfekt. Om det är jag viss och säker.
