Känslomässiga stormar och intelligenta konstruktörer

 Det börjar bli dags att jula ut. Julen, en helg som inte enbart fylls av harmoni och fröjd. Höga förväntningar kan omvandlas till känslomässiga stormar. Gemenskap kan bli utanförskap, stora problem blir större och när julen är slut återstår utmattning.

Vi har firat en lugn och skön jul tillsammans med de som står oss nära. Ingen hets, inget jäkt, framför allt ingen alkohol och samtliga blev nöjda med det som döljes under julklappspapper. 

Och snart har ytterligare ett år förflutit. Ett år som gjort oss klokare och mer vidsynta tack vare allt vi fått uppleva. För egen del har det gångna året varit det bästa på många år. Två som står oss mycket nära har i början av detta år funnit den trygghet de så länge saknat. Vilket har stillat vår oro och gett oss alla en framtidstro. Vi känner stor tacksamhet och glädje efter år av vemod och kamp.

Idag har jag hjälpt vår dotter att kasta ut en kraftigt barrande julgran. Men först skulle dammsugarpåsen bytas. Något som borde vara en enkel manöver för två kloka personer. Dessutom har vi båda bytt åtskilliga dammsugarpåsar under årens lopp.

Men här sattes vår intelligens på hårda prov. Hur vi än försökte gick inte locket som döljer det innersta att få upp. Jag ringde maken. Han kunde inte på rak arm säga hur dammsugarens konstruktion var beskaffad men erbjöd sig att komma till undsättning. Vi avfärdade erbjudandet. Google kanske var bästa hjälpen i denna nödsituation. 

Googles instruktionsbok gällande denna dammsugarmodell, Electrolux ultraone vilken i dotterns hushåll är nyligen införskaffad, var på flertalet obegripliga språk. Av denna anledning följde vi därför den illustrerade beskrivningen. Även detta utan någon som helst framgång.

Det är vid sådana tillfällen jag kan känna mig direkt korkad. Helt enkelt riktigt dum i huvudet. Intelligensbefriad. Blåst. Tillståndet har många icke så smickrade uttryck. Och år 2021 har bevisat att jag inte blivit ett dugg smartare fast jag gärna vill tro det. 

Men - det finns en tröst mitt i det hela. Läste i dagspressen att raketforskare och hjärnkirurger är precis lika korkade som en helt vanlig åldrande kvinna som inte klarar av att byta dammsugarpåse. Enligt vetenskapliga studier så ett uns av sanning borde det ligga bakom den medicinska tidskriften BMJ.

Nu vet jag dock inte om det i testen ingick att raketforskare och hjärnkirurger skulle byta dammsugarpåsar. Möjligen fick de göra mer avancerade intelligenstester än så. 

Efter dagens vedermöda är jag dock säker att inte ens denna yrkesgrupp som vi medelmåttor anser vara utrustade med hög intelligens skulle ha klarat av dotterns dammsugare. 

Det som nu glädjer mig mest av allt är att vi till slut fick upp det fördömda locket och kunde byta den överfulla påsen till en ny och fräsch. Vilket bevisar att det går att bemästra komplicerade konstruktioner som skapats av intelligenta konstruktörer.

En ansad buske och en planerad flytt

 Mitt i julstöket befinner jag mig på livets sparlåga. En välbehövligt tillstånd som receptionist i en trädgårdsfirma. Trädgårdskunderna är precis som deras trädgårdar i vinterdvala. Telefonsamtalen ligger i tillfällig träda men av erfarenhet vet jag att strax efter nyår väcks trädgårdsägare ur dvalan och ringer för att boka vårbeskärningar av sina fruktträd.

Dock händer det att telefoner ringer innan nyårsklockorna har klämtat. Känner jag inte igen numret svara jag alltid ”Kullerstad trädgårdsservice”. För jag vet aldrig, kanske vill någon ställa sig först på beskärningslistan.

Som häromdagen. Okänt nummer och jag svarade i egenskap av receptionist.

En barnaröst i den andra luren och följande samtal utspelades:

-Hej, kan jag få leka med Douglas idag?

Dogge är vårt näst yngsta barnbarn vilken jag är farmor till. Han är sex år gammal och går i förskoleklass.

-Dogge är och hälsat på sin moster i stan. Vem är det jag pratar med?

- Du känner väl mig! Jag heter Benjamin. Vi har träffats förut. Jag går i Douglas klass.

- Nej, du kanske tror att jag är Dogges mamma men jag är hans farmor och vi har nog aldrig träffats.

- Jaha, men kan jag leka med honom i morgon?

När jag svarar som receptionist och samtalet är av mer privata angelägenheter brukar det bli förvirrande. Speciellt om uppringaren behöver komma i kontakt med trädgårdsfirmans ägare i helt andra ärenden än att få busken klippt eller häcken ansad. Uppringaren ber om ursäkt för felringning och då gäller det för mig att agera snabbt. Förklara vem jag är och varför jag svarar i vår sons ställe när de uppenbarligen ringt hans nummer.

Den här unge gossen hade inga som helst betänkligheter att han hamnat hos Douglas farmor.

-Nu är det inte jag som bestämmer om ni kan leka i morgon. Det gör Doggers mamma och pappa.

-Jaha, vad bestämmer du då?

-När Dogge är här får han äta hur mycket godis han vill, ska han sova över får han vara uppe hur länge som helst och han behöver inte duscha eller tvätta håret om han inte känner för det. 

- Vet du, jag har tänkt flytta hem till Douglas.

-Jasså, men då kommer din mamma och pappa att längta efter dig. Jättemycket.

Pojken ställde sig ytterst tveksam till mitt antagande. Kanske fanns det ändå ett uns av tveksamhet inför den kommande flytten.

-Jag behöver faktiskt få veta vad det finns för regler hemma hos Douglas.

Jag svarade att gällande regler är med största sannolikhet snarlika de regler han redan är van vid.

Samtalet flöt på. Vi diskuterade skolplikten och hur länge den sträcker sig. Att barn får gå i skolan i det som verkar vara en evighet och att det antagligen inte är slut på studierna när studentmössan är på plats. Finns det planer på att bli lokförare måste det bli något år extra pluggande innan det är dags att styra ut på rälsen.

Pojken tyckte att samtalet om skolan var ansträngande så han övergick till att framställa en begäran om ett bidrag så här i juletid.

-Du kanske har sett att Douglas har en sån där paketkalender och att ett paket öppnas varje dag?

-Jo jag är väl bekant med den kalendern. Det är faktiskt jag som broderat tavlan som paketen hänger på.

Kände en stolthet i att få berätta det. Påvisa vilken utomordentligt bra farmor jag är.

-Just det, och nu vill jag att du fixar en sådan kalender till mig. Hinner du inte i år så får det bli till nästa år. Nu lägger vi på och det är du som ska lägga på först.

Sa Benjamin som troligtvis har en lysande framtid som telefonförsäljare. Eller receptionist. 

Rimmad vardag och den vassaste kniven i lådan

 Vissa dagar i makens och min vardag är mer händelserika än andra. Och i den blandningen av händelser känner jag stundom djup och innerlig tacksamhet att inte vara fysiskt inblandad utan nöjer mig med figurera som åskådare. Även om en åskådare ibland kan få kliva ner från läktaren för att agera.

Nå, i dessa juletider ägnar sig vissa åt julklappsrim. Något jag aldrig funnits tillfredsställande. Varesig det gäller att knåpa ihop ett passande paketrim eller som mottagare av dessa fyndigheter. Antagligen lider jag brist på fantasi. 

Med detta sagt har jag sammanställt en av våra händelserika dagar. På rim. Må hända inspirerad av andras knåpande runt om i julstugornas gemytlighet. Jag levererar godtagbart rim blandat med ett och annat rim som nöden kräver.  Det som i professionella kretsar betraktas som nödrim.

 Detta är en hyllning till Carina, Mikaela och Catarina. De två förstnämnda ej att förväxlas med mig och vår dotter utan sköterskorna på vår vårdcentral som tillsammans med läkaren figurerar i mitt rimmande hemmabygge.

En gubbe från Blacka

på dörren till sjukstugan knacka

Bölden på ryggen är full utav var,

testa med omslag blev sköterskans svar

Frugan dränkte en tuss med Alsol 

tänkte att bölden får mer än den tål

Hon klädde in ryggen med plastomslag 

och sa, nu får vi vänta ett tag

Gubben var lugn, lät gumman få råda

av erfarenhet var det bäst för de båda

Men bölden höll tätt

det är inte lätt

ty bölder så ömma

är svåra att tömma

Sjukstugan fick åter besök

nu måste ni göra ett ordentligt försök

för gumman därhemma dricker Alsol

och vägrar behandlas med aktivt kol

Läkaren med stab är ganska så sluga

hitta i lådan en kniv som kan duga

att snitta en böld full av var,

när snittet var lagt fanns ej mycket kvar

Ur öppningen rann trögflytande pus

 kring gubben det hördes ett lättnandes sus

Läkaren utfärdade ett digitalt recept 

en procedur så lekande lätt 

Sände en hälsning till gumman därhemma

Det här är inte nån vanlig blemma 

så vårda nu gubben med omsorg och flit

så slipper han återbesök hit

Vi har ju ingen Kofferdam

endast en handske i skåpet vi fann

Den har jag ner i hålet måst peta

för att bölden riktigt reta

Gubben och gumman de bocka och buga

tackar för behandling som nu verkar duga

Fjärran från bölder de ska fira jul

dansa kring granen och ha riktigt kul

Ty Carina, Mikaela och Catarina 

har förlöst gubben från hans jobbiga pina

 

Dramatisk tågurspårning och upplyftande kritik

 Efter två hektiska veckor har lugnet lägrat sig. Att vara skådespelerska tär på krafterna. Premiärnerverna gjorde sig påminda inför första föreställningen. Inte minst för Josef som drabbades av sjukdom direkt efter premiären. Därmed blev kyrkvaktmästaren helt oförberedd inkastad i rollen som Marias make. 

Dock skötte han sig med bravur och en sådan inlevelse vilket föranledde Maria att frångå det skrivna manus en smula och krydda på replikerna efter tycke och smak. 

Så nu har jag som gravid skådespelerska klämt ut vår frälsare sju gånger och upplyst den minderåriga publiken vilka tillfälliga  krämpor en gravid kvinna måste utstå. Dock uteslöt jag de mest intima detaljerna och höll min inom ramarna halsbränna, svullna ben, åderbråck och konstant trötthet. 

Ett luciatåg har också hunnits med. Småtvillingarnas storasyster var Lucia och skred först i tåget med ljusbärarkransen på sitt huvud. Mormors hjärta svämmade över. Hela lussetåget höll sig på benen förutom en stjärngosse som trasslade in sig i särken och föll i framstupa läge vid uttåget. Men det var inget som störde nämnvärt.

Mer dramatiskt var det när vår dotter för länge sedan medverkade i skolans luciatåg. Anspänningen var så nervpåfrestande att de flesta av tärnorna svimmade av. Lucia ville inte vara sämre så hon damp i kyrkgolvet hon också. Med levande ljus och allt. En rejäl tågurspårning skedde som sent skulle glömmas. 

Själv har jag aldrig varit Lucia publikt. Under skoltiden ansåg min fröken att jag inte hade det rätta utseendet. Varken som Lucia eller tärna. På sin höjd kunde jag duga som tomte om jag klädde mig i tomtedräkt och satt tyst och stilla under frökens kateder. Osynlig bakom Lucia, hennes tärnor och stjärngossar. Tomtar syns inte förrän på julafton så din roll är inte helt tagen ur luften förklarade fröken när jag protesterade. Och fröken var vuxen så jag som barn litade på hennes goda omdöme. 

Nu har jag dock fått en välbehövlig revansch och har fått synas på scenen i ett mycket publikuppskattat julspel. Den enda av recensenterna som inte gav tummen upp helt och hållet över min insats var ett av barnbarnen. Hon menade att mormor var pinsam och att jag log alldeles för stort och överdrivet. Dåliga recensioner får en skådespelare lära sig leva med har jag hört från kollegor i branschen. Dålig kritik kan inte bli annat än ett välbehövligt lyft i rätt riktning.