Stortvillingarna, deras lillebror, lillasyster och föräldrar tog med farmor och farfar på en semesterresa till Öland sista veckan på sommarlovet. Nu har skolorna dragit igång, tvillingarna har börjat fjärde klass, lillebror förskoleklass och den lilla är inskolad på förskolan.
Resor är förenat med äventyrligheter. Som kan kryddas med en trasig bil. Ska bilen gå sönder ska den göra det på Öland. Öländska bilmekaniker ser våndan i att bli fast på en ö med fyra barn samt en farmor och farfar och lägger manken till. Tack vare stor serviceinriktning mot kund blev vi enkom en dag försenade hem.
Nu är det inte enbart bilmekaniker som engagerar sig i strandsatta turister. Monica heter damen som upplät husrum då tiden på vårt boende löpt ut och inte gick att förlänga. Åtta personer utan tak över huvudet behöver inte spendera natten under bar himmel när Monicas rumsuthyrning i Borgholm finns att tillgå.
När vi nu varit hemma nästan en vecka kom nästa dråpslag gällande trasiga nödvändigheter. Vår förnämliga kaffemaskin som förser oss med helt vanligt kaffe, kaffelatte med skummad mjölk, espresso och tevatten ville inte längre utföra tjänsten. Efter endast två månaders innehav kändes det katastrofalt.
Maken var förutseende när han köpte maskinen och tecknade en försäkring. Vilken jag idag med glatt sinnelag ämnade nyttja.
Kaffemaskinen fick åka in till Norrköping i baksätet på min bil bredvid kvitto, garanti och försäkringspapper. Jag stapplade in i butiken med maskinen i famnen. En ung man tog mot mig och avlastade mig min börda. Frågade hur det var ställt och knappade in status i datorn. Jag kände mig lugn, det här skulle ynglingen ordna upp på en kvart.
Mitt mod sjönk dock som en gråsten mot sjöbotten. Med en beklagande min förklarade mannen att detta kommer bli en långvarig separation. Nu ska maskinen skickas till fabrikanten för undersökning. Om den inte går att reparera måste kanske någon del bytas ut och den delen kan befinna sig i Kina.
Men, sa den vänlige mannen, du kan få med dig en helt vanlig kaffebryggare hem. Alltså jag skulle få en kaffebryggare. Vilken gentleman, serviceanda precis som på Öland!
Det är ingen dyr grej, enkel men bra, förklarade han och gick till hyllan med enkla kaffebryggare. Tog ner den från hyllan och satt kurs mot mig.
Då dök plötsligt en kvinnlig kollega upp. Spände ögonen i den unge mannen och med hög röst frågade hon vad han egentligen höll på med. Räddar en kaffetörstande kund blev svaret. Kollegan blev sträng och med mörk uppsyn beordrades mannen att genast ställa tillbaka kaffebryggaren. För så gör vi inte i den här butiken. Aldrig någonsin, punkt slut!
Med skammens rodnad på kinderna ställde mannen tillbaka bryggaren, tittade på mig och slog uppgivet ut med händerna.
Det lugnt, sa jag tröstande. Jag dricker ändå inte kaffe. Bara latte och det går att ordna utan kaffebryggare.
Värre blir det för maken. Han är ständigt i trängande behov av en balja lut.
