Svart och vitt blir grått och intelligenstest

I de sociala medierna florerar just nu olika sorters tester som vi uppmanas utföra. Då får vi veta vilken färg vi är, hur vi är som föräldrar och i vilken ålderskategori vi tillhör. Om vi nu av någon händelse inte vet detta så kan det vara en hjälp på traven att utföra testerna. Vi kan även få veta vart vi bör bo och vem vi ska bo ihop med. Kan ju sluta hur som helst tänker jag. Därför avstår jag från dylika prov eftersom jag är ganska så klar över hur jag vill ha mitt liv, vilken färg jag tycker om och hur gammal jag är.
Hur jag är som mamma får väl barnen orda om direkt till mig, det går bara att göra så gott de mänskliga krafterna förmår och hoppas på att slutresultatet blir så bra som möjligt.

Senaste jag såg var ett slags skolprov för att se vilken poäng man skulle hamna på. Sånt gör mig livrädd, tänk om jag inte är lika smart som jag gått omkring och trott. Kanske visar det sig att jag rent av är dum i huvudet. Då får alla på de sociala medierna reda på det till råga på allt eftersom resultaten är offentliga.

Det går även att ta reda på vilken färg själen har. Är en personlig känsla tycker jag.  Ibland är den svart och ibland vit. Det händer också att det svarta blandas med det vita och då blir själen grå.
Säkert har själen fler färger än så beroende på omständigheterna. Själen och psyket är nog samma sak när jag tänker efter.

Mår vi inte riktigt bra går det att smörja upp själen med balsam i form av resor, musik, frisk luft, en bra bok eller hålla någon man tycker om i handen. Eller befria de själsliga plågorna genom att tala ut med den man inte tycker så värst bra om. Sätten är många för att få ro och harmoni i sin själ. Själavård enkelt uttryckt.

När kroppen dör stannar själen kvar och många är forskarna som försökt fånga själen och lägga den i en vågskål. En amerikansk läkare fastslog att en människas själ när kroppen släppt den ifrån sig vägen 21 gram. Men det var år 1907. Jag tror att den väger mer idag. Det har hänt mycket bland oss människor sedan dess.

Egentligen spelar det mindre roll vilken färgnyans själen har eller hur mycket den väger. Huvudsaken är ändå att vi inte är själlösa. Eller ännu värre, hjärtlösa. Det vore rent förfärligt!