Summa sidvisningar

tisdag 2 april 2019

Offentlig nakenhet och täta fransar


Sommartid. Vilket innebär förnyad energi. De tömda depåerna fylls på och krafterna återvänder. Känner att även mitt yttre bör förnyas, ett par lätta och luftiga byxor kommer väl till pass nu när vårsolen strålar och fåglarna bygger bo.
Nu är jag ingen hängiven shoppare, helst utför jag mina inköp via nätet. Men byxor, det är lite knepigt. De tenderar att vara för trånga runt midjan och för långa i benen.
Eftersom jag hade två frilansande jobb i Norrköping passade jag på med ett besök i en av stadens klädbutiker. Eller rättare sagt, flertalet av butikerna ty inget jag kollade in föll mig på läppen.
Färgerna stämde inte överens med min image eller så var tyget tryckt i leopard.
När jag nästan gett upp hoppet fann jag byxan, helt i min smak. Linnefärgade, lagom sladdriga och med resår i midjan.
Eftersom jag var osäker på storleken tog jag med mig två par in i provhytten. Lika mycket som jag avskyr att vimsa runt i butiker avskyr jag provhytter. Jag blir stressad, svettig och på dåligt humör.

Det första paret jag provade passade perfekt. Lättad återgick jag i min ursprungliga klädsel, drog upp jackans blixtlås, hängde det par byxor jag inte ämnade köpa på hänvisad plats och stegade segerviss mot kassan.
"Har du inte glömt något"?
Damen i kassan tittade storögt på mig. Mitt hjärta började bulta, nu tror hon att jag knyckt det andra paret byxor.
"Nej, jag hängde upp de andra byxorna som jag inte vill ha på ställningen utanför provhytten"!
Damens blick sökte sig ner över mina ben. Mina ögon följde efter och med fasa såg jag ett par vinterbleka ben sticka upp ur mina vinterkängor.
De gamla urtvättade jeansen låg kvar på pallen i provhytten.

Jag blev så nöjd med mina nya byxor att jag beslutade mig för inköp av ytterligare ett par. Fast i annan färg. Vid nästa stadsresa gick jag tillbaka till butiken. Denna gång behövde jag inte uppsöka provhytten. Storleken var redan utstakad.
För ytterligare förnyelse ämnade jag köpa en mascara. Den jag har i badrumsskåpet är tjugo år gammal och efterlämnar enkom små flagor färg som hamnar på mina kinder. Önskad effekt bestående av täta långa ögonfransar uteblir.
Butiken var fiffig, förutom kläder finns där också smink. Jag sökte i hyllorna efter en brun mascara. Undersökte utbudet noga. Läste och lade tillbaka.  En butiksanställd upptäckte min förvirring och grep in med hjälpande råd.
"Jag vill ha en mörkbrun färg".
"Verkligen, tyvärr men vi har inga mörkbruna läppstift".
Hon förflyttade sig några meter bort från hyllraden. Plockade fram en mörkbrun mascara och log.
Hon skickade utan ett ord med mig en flaska mascaraborttagningsolja efter det jag frågat om mascaran går att avlägsna med vanligt vatten.
Däremot avböjde jag erbjudandet gällande bomullsrondeller. Självklart har jag bomullsrondeller, det har väl varenda människa!