Hur är det egentligen att bli pensionär? Frågan ställdes av en bekant som jag träffade med distansering i vår lokala matvarubutik. Dörren till hans pensionärsliv står på vid gavel, bara att kliva in och lyfta pensionspengar.
Hektiskt, svarade jag. Du behöver aldrig ha ständig rast och vila om du inte själv vill.
Jag har numera begränsat sysslan som trädgårdsdräng till två dagar i veckan. En lagom nivå kan jag tycka. Övriga dagar hänger jag mig åt skafferistädning, bull- och kakbak, lättja och umgänge med barnbarn när tillfälle ges. Samt den hedervärda uppgiften att vara officiant vid borgerliga begravningar lite då och då när den avlidne under sin levnad valt att gå ur Svenska kyrkan.
För att få till ett minnestal krävs att jag träffar den dödes nära anhöriga. Det är med stor vördnad jag släpps in i vilt främmande människors liv. Där ryms så mycket som jag sedan med respekt för samtliga inblandade där den döde står i centrum ska hantera varsamt. Inte spela på de strängar som väcker onödigt lidande, inte försköna det som varit besvärligt, inte heller förmörka det som redan är tillräckligt mörkt.
Vi människor är olika men inför döden har vi så mycket gemensamt. Sorg, rädsla, lättnad, ilska, saknad, smärta och ett tungt arbete som ligger framför. En väg med många hinder ska forceras innan allt förhoppningsvis är över.
Jag har nyss sålt en sak på Blocket. Också när vi väldigt gärna vill ha något är vi olika och agerar på helt olika sätt för att nå det hett eftertraktade. Pruta är en strategi, väcka sympati hos säljaren en annan.
Snälla, kan du sälja för sjuhundra kronor billigare än begärt pris? Jag har bara 500 kronor och jag behöver verkligen ha den här grejen. Snälla, jag ber.
Men jag är hårdhudad. Vill inte vara någon välgörare. I synnerhet när jag misstänker att min vara kommer säljas vidare till någon som får betala betydligt mer än det jag själv har begärt.
Bitch och subba, sälj till det pris jag vill betala.
Köp inget utan att ha pengar svarar jag och klickar på "blockera".
Varan är nu såld till det pris jag begärt. Utan att för den skull ha blivit utsatt för hot, mindre smickrande benämningar eller prutning. Överlämningen ska ske utanför ett stort varuhus i Linköping mitt på ljusa dagen i morgon. Jag känner mig inte ett dugg ängslig att mötas trots Blockets varningar om försiktighet vid dylika sammankomster. Kan hända jag köper mig en ny klänning för pengarna. En som passar att bära när jag är officiant vid den kommande borgerliga begravningen. Men den ska inte vara svart utan i ljusa färger och symbolisera att livet går vidare även när det känns som allra mörkast.
