Summa sidvisningar

måndag 11 mars 2019

Tankefasta och den tyngsta vågskålen


Vi är mitt inne i fastan. Den som vill och orkar får fram till påskafton avstå från det som ger livet en extra guldkant. Förutom på söndagarna, då bryts fastan och vi kan under dagen återgå till sociala medier, godis, läckra bakverk eller vad det än må vara.
Jag tillhör kategorin orkeslösa. Orkar inte stå emot och göra avkall för att på så vis vinna något annat.
Därför äter jag det som lockar gommen, hänger mig åt teveserier, skrollar flödet i sociala medier och dricker en skvätt likör om jag är på det humöret.

Men, i år jag jag beslutat mig för tankefasta. Vilket går ut på goda tankar, eftertänksamhet och kärlekens budskap. Fasta från de tankar som går från ljust grått till mörkt. Tankar som någon gång under dagen kommer smygande. Irritation över den som knuffar sig före i kön, bilister som kastar sig in framför mig i rondeller, folk som utan barn parkerar på familjeparkeringen och upptar plats när jag kommer med mina barnbarn. Lömska tankar över den som köper platskassar då jag själv i präktighetens namn och för miljön skull plastbantar. Listan med tankar omkring andra människors opassande beteenden kan göras hur lång som helst för den som tankefastar.

Alla de där tankarna och mer därtill ingår in min fasta. Det fungerade från askonsdagen vilken inföll i onsdags fram till lördag omkring klockan 14.00. Då bröts min tankefasta. Jag fullkomligt släppte lös alla tankar som med rasande fart snurrade runt i mitt inre för att sedan sippra ut genom munnen.
Maken blev förfärad. Trots att han vid det här laget känner till mitt opassande vokabulär som jag då det behövs tar fram som en extra krydda. På kvällen höll han hårt om mig och undrade ängsligt om jag skulle ligga vaken hela natten och tänka. Vilket inte var min avsikt. De arga tankarna hade gett mig styrka och rätt sinnesstämning. Jag sov gott och drömlöst. Vaknade i går morse och fattade då ett rätt beslut. Visserligen på bekostnad av andra som i sin tur måste ta sig en rejäl funderare för att lösa den uppkomna situationen. Kan tyckas vara själviskt från min sida men jag vet av erfarenhet att ingen är oersättlig.

Ilska kan ibland vara ett bakomvarande uttryck för sorg, rädsla eller en känsla över att förlora sin position. Men ilskan är grundfunktionen till försvar och mina ilskna tankar övergick till ett försvar där jag gav mig själv omtanke. Känner mig nöjd med min avbrutna tankefasta. Vet inte om jag ska återuppta den. Kanske behövs den där mixen med goda och mindre goda tankar. Tankarna tillsammans bildar ett drivmedel om det behandlas på rätt sätt. Det vill säga, låta de goda, glada och positiva tankarna väga tyngst i vågskålen.