Blomsterhandlarna har plockat fram sina fröer. Morötter, sallad, rädisor och mängder av sommarblomster. Själv är jag glad över att min amaryllis snart tänker sig att blomma. Varje morgon studerar jag dess knopp som sakta spricker och visar upp de röda kronbladen.
Det blåser friska vindar utanför stugknuten. Jag fryser ända in till märgen. En stunds utomhusvistelse och mina händer blev röda. Väl inne i värmen började huden på ovansidan händerna att klia. Nästan som om jag förfrusit mig.
Maken värmde mjölk och serverade oss semlor. Nybakade av Camilla på hembageriet, semlornas mecka.
Det råder delade åsikter huruvida det ska ätas semlor eller ej innan den lagstiftade semmeldagen gjort sitt inträde i vårt traditionsbundna samhälle. Tisdagen sju veckor före påsk, inte tidigare anser några medan vi lagbrytare njutningsfullt sätter tänderna i bullen.
Jag har många gånger blivit tillrättavisad med pekpinnen för att hänsynslöst brutit mot regeln som säger att det är näst intill skamlöst att tjuvstarta semmelätandet. Opåverkad av paragrafryttarnas hätska miner njuter jag mig ner i semmelträsket.
Pekpinnar är till för att brytas av och använda till kaffeved. Det är min åsikt och den står jag fast vid.
Men ibland kan det verka knepigt hur förfarandet med åverkan på pekpinnen ska skötas.
Att bli tillrättavisad är mindre tilltalande. Det är just vad som hände mig idag. Jag blev tillrättavisad och i förtäckta ordalag anklagad för att vara dum i huvudet.
Det är för k o m p l i c e r a t för dig att förstå, sa mannen jag talade med. Han betonade ordet komplicerat så jag skulle förstå det jag inte enligt honom förstod. Nästan att han bokstaverade så det till fullo skulle sjunka in vad han sa.
Du kan inte göra upplysningen rättvis, fortsatte han i samma nedlåtande tonläge.
Vi kände inte varandra, mannen och jag. Därmed kunde han inte med säkerhet avgöra min brist på intelligens. Däremot var han noga med att låta mig förstå att han själv var utrustad med ett högt IQ.
Ett sådant bemötande skulle för några år sedan få mig att ställa mig i försvarsposition. Jag skulle till och med tappa behärskningen. Leta efter ett dräpande svar. Knyckla till det självbelåtna beteendet så det aldrig mer kunde slätas ut.
Nu mera låter jag de som tror sig veta bäst få leva kvar i den villfarelsen. Ser det positiva i att inte spilla energi på översittarfasoner.
Den intelligente mannen vet inte vad han går miste om, tänkte jag ödmjukt och avslutade därmed samtalet.
