Maken har känt sig rastlös vilket förvånar mig storligen. Han har alltid något för händerna men så kröp det fram. Hav ville snickra. Helst på ett i det närmaste förfallet hus. Jag satte stopp för idéerna. Inga fler fastighetsköp. Det skapar enbart bekymmer i det långa loppet.
Efter en tids funderande rätades frågetecknet kring snickerierna ut. Maken beslutade sig för att snickra en verkstad i en av våra bodar. Trots att han redan gjort en verkstad i det som en gång var vårt utedass. Som enligt mig är en fullt fungerande verkstad, utbildad verkstadsarbetare som jag är. Må så vara att jag numera aldrig använder mig av mina kunskaper gällande verkstadsarbete.
Under vintern har således maken snickrat, skruvat. borrat och vad som nu krävs för uppförandet av en verkstad. Invigningen skedde idag efter det att han förflyttat samtliga verkstadstillbehör från den gamla verkstaden till den nya. Jag har beundrat det färdiga resultatet och erbjudit mig att sy en uppsättning gardiner för hemtrevnadens skull. Ett erbjudande som maken avböjde med motiveringen att de skulle bli skitiga. Sanningen ligger närmast den att han känner till min okunskap i gardinsömnad. Samtliga gardinlängder som pryder våra fönster och som jag egenhändigt sytt består av vitt skilda längder.
Det är inte enbart maken som snickrar och utökar sitt utrymme. Hela Norrköpings kommun, ja hela Sverige bygger som aldrig förr. Varje liten plätt går åt till byggnationer. Till och med i Skärblacka. På vägen mot min mamma och även mot vår dotter finns en liten park. Om våren blommar de japanska körsbären och det är en fröjd för ögat när jag passerar förbi. Men nu är det slut med fägringen. Hela området är avspärrat med höga gallerstaket. Innanför avspärrningarna gräver sig grävskoporna ner i marken till det som ska bli grunden för nya hyreshus.
Trähus har det flaggats för. Som ska smälta in i omgivningen.
Det har förts vilda diskussioner gällande avyttringen av den lilla parken där barn roat sig med att klänga i klätternätet. Förskolan har haft picknick i parken och ungdomar spelat basket på basketplanen. Mamma-och pappalediga föräldrar har ställt upp barnvagnar och låtit några timmar förflutit medan de sippat medhavd kaffe. Nu är parken uppgrävd och det känns aningen sorgligt att se. Men förnuftsmässigt rätt. Det behövs fler bostäder och då måste grönytor offras.
På Facebook har sidan som heter Skärblackatrakten informerat om vad som pågår i den omtvistade parken. I positiv anda har vi kunnat läsa om hur bra allt blir. Kommentarerna har varit blandade precis så som det finns blandade känslor gällande parken. Några är för medan andra är emot bygget av nya lägenheter.
Så smyger sig en kommentar in. Att Migrationsverket kommer beslagta 70 procent av lägenheterna.
Jag brukar ytterst sällan kasta mig in i kommentarsfältet men nu kunde jag inte låta bli. Av ren nyfikenhet huruvida det är fakta eller rena rama spekulationer. Jodå, säkra källor som härleder till Migrationsverket kan bekräfta detta. Tyvärr är uppgifterna källskyddade vilket kan tyda på att det uppstått en läcka hos Migrationsverket.
Folk hänger på i tråden. Ve och fasa nu kommer Skärblacka att invaderas av invandrare.
Jag skräms. Inte av invandrare utan av den rasism som finns runt omkring oss. Men är egentligen inte förvånad ty det lever och bor många Sverigedemokrater i Skärblacka med omnejd.
Hur det nu blir och vilka som tänker bosätta sig i de nybyggda lägenheterna blir det bra eftersom den som kommer bo där är i behov av en lägenhet. Oavsett nationalitet och härkomst.
