Dagen började i dimmans tecken men efter hand lättade molnen och solen har visat sig under större delen av eftermiddagen. Känns att det är vår, det känner blomsterhandlarna också som börjat sin försäljning av blommor lämpade för tidig utomhusplantering.
Min bil har tänt en lampa som inte bör lysa och det blev en tur in till staden och bilreparatören. Tack och lov en garantireparation så det kostade mig inte mer än det jag under tiden jag väntade gick och handlade.
En toalettborste och en hållare för toalettrullen. Dyrt så det förslår men nu ska badrummet pimpas upp rejält.
När jag kom tillbaka till bilverkstaden fick jag sitta och vänta en stund. Bläddra i broschyrer och förundras över bilar som nu för tiden knappt tarvar en förare. Praktiskt för mig som ogillar att åka till staden, bilen kan för min del få åka själv men några uträttningar lär jag inte få till mig för så långt har inte den tekniska vetenskapen hunnit. Men det står väl inte på med den här takten kan jag tro.
Allt är så modernt så att när ett par gamla vindrutetorkarblad ska bytas ut mot nya måste varje bilägare veta sitt registreringsnummer. Det hörde jag där jag satt och väntade.
En man kom in och ville ha ett par nya. Han färdades i en lånebil där sonen var den rättmätige ägaren. Något registreringsnummer kunde han inte och blev därmed nödd och tvungen att pallra sig ut med papper och penna för att skriva av vad som stod på nummerplåten. Nya blad plockades fram av verkmästaren själv och mannen betalde väsentligt mycket mer än vad jag fick betala för min toalettbortse och hållare för toalettpappersrullar. Med det sagt, vindruteblad är mycket dyra för en bilburen konsument.
När jag i min ungdom rattade min bil fanns det folk som tog hand om både mig och bilden. Så till vida att jag bekvämt tillbakalutad i förarstolen fick bilen tankad, vindruta och strålkastarglas rentvättade och behövdes det byttes torkarbladen utan några stora krusiduller som upprabblande av registreringsnummer. Grabben i macken hade trassel i bakfickan och kollade då och då oljan även om jag inte begärde denna service.
Min dröm som barn var att få gå omkring i en oljig overall med trassel hängande ut från bakfickan. En annan dröm var att bli kirurg men att arbeta på en bensinmack var väl det yrket som var mest tillgängligt. Nu blev det inte något av varken det ena eller det andra men under en period gick jag ändå i en skitig overall efter det att jag utbildat mig till supportsvarvare.
Verkstadsoverallen byttes efter ett par år ut mot en ladugårdsoverall så jag måste ändå tillstå att jag fått min beskärda del som overallbärare.
Nu äger jag ingen overall, dock ett par blommiga trädgårdsbyxor med hängslen. När jag hoppar i brallorna brukar maken skratta kärleksfullt och påstå att jag liknar Karlsson på taket.
Mina trädgårdsbyxor är nytvättade och ligger i min låda där jag förvarar övriga byxor i väntan på att de ska bli brukade. Snart, mycket snart, är det dags att ta fram mina blommiga trädgårdsbyxor med hängslen.
Jag köpte med hamburgare hem. Utan snus. Det sa jag till om extra vid beställningen. Inget snus i burgaren tack. Det lär serveras snus som tillbehör hos hamburgerkedjan i Norrköping. Om vi får tro allt som skrivs i tidningen.
