Idag kom jag precis av mig på grund av ett sprucket schema. Plötsligt stod jag inför en hel dags ledighet och i min förvirring över den påkomna och oplanerade lediga tiden satte jag igång med ett kaffebrödsbak. Eftersom sommaren inte har några ambitioner att dra sig tillbaka kunde maken och jag avnjuta nybakat ute på förstukvisten.
När disken var avklarad och kafferepet avklarat fanns mer tid för ingenting. Möjligtvis tid för en garderobsstädning. Det har jag funderat på länge men inte kommit till skott.
Jag började med att se över mitt förråd av långbyxor. Provade för säkerhets skull. Drog upp plaggen över höfterna, drog in magen och gjorde ett flertal tappra försök att få upp blixtlåsen.
Maken stod bredvid som åskådare. Jag pustade och stånkade, försökte ihärdigt att göra mig mindre än var jag i verkligheten är. Utan ett ljud försvann maken och kom tillbaka med en svart sopsäck. Överräckte den till mig och vi behövde inte orda något om vad den var avsedd till.
Det är svårt att göra sig av med kläder. De är min identitet, mitt signum. Påvisar vem jag är. Varje plagg har en historia tillsammans med mig. Minnen av platser, händelser och människor jag mött. Det känns lite som om jag skalar av mig en bit av huden när jag prydligt viker ihop det som längre inte passar och låter sopsäckens mörker omsluta det jag burit nära min kropp.
Byxor, blusar och toppar åkte ner i säcken. En stund av tvivel, plaggen åkte upp och jag synade varje söm, knapp och halslinning. Som om jag väntade mig en anklagelse av de tysta plaggen.
Min beslutsamhet övervann det nostalgiska inslaget. Om kläderna av någon anledning inte längre passar mina numera välfyllda former finns det ingen anledning till att låta dem hänga kvar i garderoben och uppta plats för något annat. Kanske lite nytt?
Vår befolkning kastar varje år närmare 70 000 ton kläder. Många gånger kläder som är helt felfria. Därmed är vi miljöbovar. En miljöbelastning. Varför är vi inte lika duktiga på returhantering av kläder och andra textilier när vi är så duktiga med att sortera glas, aluminium och pet-flaskor?
Jag sorterade mina inte längre önskvärda kläder i två högar. Ena högen blev lite större än den andra. Den innehöll sådant som var trasigt eller hade fläckar som jag inte lyckats med att tvätta bort. Den andra högen ska jag köra till en välgörenhetsorganisation. Inte stoppa ner i behållarna utanför vår lokala matvaruaffär. De behållare som har en markering att någon annan tar hand om klädinnehållet. Jag har hört, visserligen av osäkra källor, att någon eller några nattetid rotar runt och fiskar upp skänkta kläder. Vad händer sedan med dessa plagg? Jag känner mig moralisk över det påstådda tilltaget och tänker icke bidraga till att mina avlagda kläder kommer på villovägar. Ska jag skänka ska det ske organiserat.
Nu känner jag mig nöjd och belåten. Min garderob är luftigare än tidigare och någon annan kan få nytta av det jag inte längre kan eller vill klä mig i. Jag är med och främjar vår miljö och skänker glädje till de som gärna handlar på second hand. Kanske möter jag en dag mig själv när jag är i Skärblacka centrum.
Det är dessutom ett smidigt sätt att bidra till Etiopienhjälpens viktiga arbete.
Nu är det snart dags för höstkollektionen. Sommarkläderna kommer till vila och det ska bli spännande att se om vintern kommer att bidra till om jag ska behöva gör en ny garderobsresning när vårsolen börjar värma upp det frusna.
