Lika bra att göra som alla andra. Berätta att det i natt fallit snöflingor över nejden. Fast egentligen far jag med osanning ty hos oss har inte en enda liten flinga dalat. Gränsen är dragen mellan oss och snön några hundra meter bort. Jag låter skidor och pjäxor vara där de är. I sportaffären närmare bestämt eftersom jag längre inga skidor äger. Planer finns dock att jag i år ska införskaffa mig ett par och klämma lagg så snön sprutar bakom akterkastellet.
Idag är jag i ett smått traumatiskt tillstånd. Har nämligen bitit av en tand. Tuggtanden längst bak i överkäken. Inte vet jag om jag har någon nytta av tanden men det förmodar jag eftersom den finns där. Så jag finner det lämpliga i situationen att telefonera min tandläkare och be om en tid för lagning. Men det bär emot, Skräck och fasa faller över mig vid blotta tanken.
Är i alla fall glad att tandläkaren inte är kopplad till vårdcentralen. Då vet ingen hur det skulle sluta. Där är läkarna övermodiga i vissa fall. Tänker på min svulst jag en gång fick på låret. Den växte sig allt större och läkaren på vår vårdcentral stod med kniven vässad varje gång jag besökte honom för att med måttband mäta längd och bredd på den växande svulsten.
När den var lika stor som en rejäl clementin såg jag besvikelsen lysa ur fältskärens ögon. Han stoppade kniven i lådan och skrev en remiss till sjukhusets kirurg. Där fanns narkosbedövning att tillgå och jag tittar ibland på det långa ärret som har en tendens att skifta i lila när jag är kall om låren.
Läkaren på vårdcentralen i vår grannkommun borde ha följt min läkares exempel och inte laborerat med känsliga delar på egen hand.
En manlig patient hade beslutat sig för att inte längre vara med och befolka världen. Läkaren studerade patientens ädla delar, ett snitt här och ett klipp där. När han var klar med sitt värv tillhörde patienten inte längre produktivitetsskaran utan kunde dra upp brallorna och fara hem till sitt och förlusta sig utan några efterföljande konsekvenser.
Men historien slutar inte där på vårdcentralen i vår grannkommun eftersom läkaren skurit lite för djupt och lyckats med konststycket att karva bort den arme mannens ena pungkula. Så patienten var inte endast steriliserad han var även kastrerad. I alla fall till hälften.
Nu är läkaren anmäld och får stå till svars inför sin gärning. Inte vet jag hur läkaren ska göra upp med sin patient. Donation kan ju vara ett alternativ.
I morgon är det jag som ringer min tandläkare. Ja visst ja då är det ju lördag, tandläkarens lediga dag. Får väl vänta till måndag då.
