Gässen samlas i flockar. Flyter stilla på den spegelblanka vattenytan allt medan morgonens dimma långsamt stiger. Det ser nästan ut som om sjön står i brand. Det märks att de är ungfåglar. Skränande tar de sats och lyfter. Bruset från vingarna blandas med skriken och början av färden sker vingligt och ostrukturerat. Ledargåsen ropar och flocken rätar in sig i leden att medan en v-formation bildas. Ett hösttecken om något.
I vår trädgård lyser judekörsen starkt orange. En gammal medicinalväxt som är giftig på grund av innehållet av solanin och physalin. Den lär dock bota både gallsten och gikt för den som vågar sig på att testa.
Kärleksörtens täta rosa blomkorgar samsas med judekörsen och de båda växterna harmoniserar fint med varandra. I den grekiska mytologin sägs det att kung Telefos använde sig av kärleksörtens kraft för att läka sina uppkomna sår. Säkert är i alla fall att örten har använts för att linda svedan som uppstår vid brännsår. Rotknölen ska visst vara god om den kokas i femton minuter. Har en nötliknande smak och är en av de viktigaste växterna att överleva på om någon går vilse under en längre tid. Finns inte tillgång till vatten, kokkärl och eldstad går det bra att äta rotknölen rå men jag går inte i god för att den är aptitlig i rått tillstånd.
En glädjande nyhet så här i begynnelsen av hösten är att vi äntligen fått våra nya soptunnor. En lastbil stannade i morse utanför vårt hus. En liten kvinna och en hårt snaggad man med en cigarett dinglade i ena mungipan hoppade ur förarhytten. Glädjestrålande trädde jag på mig mina sandaler och gick dem till mötes.
Äntligen, som vi har väntat, utbrast jag och slog armarna om den först ur lastutrymmet utlastade tunnan.
Mannen drog ett bloss på ciggen, skrattade med hela ansiktet och påstod att ingen annan som de levererat tunnor till har blivit så exalterad som frun på Bäckstugevägen 29. De flesta har muttrat över sopkärlens storlek och brist på placeringsplats vid hustomterna.
Själv är jag överväldigad. Två stora tunnor med fack där det ska sopsorteras. Var sak har sitt eget fack och det fiffigaste av allt; Det tillhör en liten näpen box där det ska läggas batterier och glödlampor. När boxen är full är det bara att häkta på den på tunnan och sopgubbarna tar sedan hand om innehållet.
Boxen har fått en hedersplats uppe på vårt kylskåp där alla kan se den.
Våra nya soptunnor har gett mig min dag. Aldrig mer behöver vi åka till sopstationerna och pula in skräp i oftast överfulla containrar.
Tack Norrköpings kommun! Äntligen har ni lyckats åstadkomma något riktigt bra!
När cigaretten var nedrökt till filtret stod tunnorna på plats. Vi fick en muntlig snabblektion samt en bruksbeskrivning. Den lilla kvinnan klättrade in i lastbilshytten och satte sig vid ratten. Mannen kastade fimpen på marken, släckte den med skosulan och tog plats på passagerarsätet. Vi vinkade åt varandra och när bilen försvann plockade jag upp fimpen och kastade den i ena tunnan. I facket Brännbart. Tror att det var rätt även om jag ännu inte hunnit att läsa instruktionsboken.
