Påtvingad sömn och en fet bankbok

En lång dag är snart till ända. Nu väntar soffhäng den tid som är kvar innan sänggående.

Fem timmar på Universitetsjukhuset i Linköping suger musten ur den mest härdade. Utan mat eller dryck. Endast en kaffemaskin som erbjuder svart rävgift. Vilket går att vara utan.

Pärlplattor, vattenfärg och stora flörtkulor i lekterapin medan bedövningssalvan gjort sitt och barnbarnet sänktes ner i narkosdvala. 

Uppvaknande, tröst i farmor knä och isglass är vad som krävs innan allt är som vanligt igen.

Kycklingvingar, chokladmilkshake och pomme med dipp. Sen presentdags. Valfri vara väljs och farmor betalar. För rättvisans skull, hemmavarande syskon bör även de bli överraskade. Så gick resonemanget och farmor öppnade ånyo upp sina ekonomiska medel. Ty så är praxis när ett älskat barnbarn genomgått narkosbedövning. 

Nämnda barnbarn berättade under hemfärden att hennes kommande yrkesliv är utstakat. Hon ska bli bonde på en gård nära sitt nuvarande hem. I bonnköket ska det bjudas på frukost varje morgon för den som har vägarna förbi. Närmare bestämt hennes pappa, mamma Hanna och de två hemmavarande bröderna. 

Enda problemet är hur det ska gå till att komma över en gård till ett skäligt pris. 

” Gör som jag och gift dig med en bonde. Då får du en gård på köpet”, var mitt farmoderliga råd.

När jag träffade min bonde uppstod det bekymrade miner hos vissa som ansåg sig vara ansvarstagande vänner. Någon försökte prata förstånd med den blivande brudgummen gällande åldersskillnaden mellan honom och hans fästemö.  Medan andra var så övertygade om att jag ville åt hans välfyllda lador att de var nödgade att ta mig avsides för ett allvarligt samtal.
Men jag försäkrade att jag var stadd i kassa. På min bankbok fanns 3000 kronor så det fanns ingen anledning att gifta sig av ekonomiska skäl. Vännernas ansvar falnade och bröllop blev det. Och jag avslutade mitt bankkonto och flyttade över mina tre tusenlappar till det nyöppnade gemensam kontot.