En ny vecka har inletts, Som dessutom bjuder på en föraning om vårens annalkande. Som i sin tur genererar i glatt humör. Snart ställer jag undan mina vinterkängor i förrådet.
Då äntligen mörkret viker undan är det lätt att hänge sig åt äventyrligheter. Vad är då bättre än att göra äventyret i grupp. Så resonerade vi och for iväg till Linköping med barn och barnbarn.
Ett besök på Flygvapenmuseet under gårdagen blev resultatet. Där mottogs vi av en dam som bakom disken i foajén gav oss förhållningsorder samt en översiktskarta. Men det är väl så damer med ansvar agerar då det kommer tolv personer på rad. Varav sex av dessa personer är barn.
"Inte röra och inte springa", löd budskapet och vi gjorde det bästa för att efterleva lagar och förordningar.
Det enda missödet blev en borttappad unge som gett sig ut på egen hand för att utforska det som bör utforskas i ett museum. Barnet återfanns efter det att vi vuxna trotsade regeln "Att inte springa i lokalerna" och ordningen blev återställd.
Att tappa bort ett barn är för oss ingen ny företeelse. Det har drabbat oss ett antal gånger då vi vuxna med ansvar förlitat oss på varandra.
För många år sedan, då sonen var liten glömde vi helt enkelt bort honom i tron att någon av oss höll ordning på gossen.
Det hela utspelades i Stockholm efter ett besök på Buttericks. Vi var ett sällskap som uppspelta av allt vi köpt på oss skulle dra vidare i storstadsmyllret mot nya mål. Då är det inte lätt att hålla ordning på allt och alla. Två kvarter bort saknades en liten person varpå vi alla i samlad trupp rusade tillbaka för att finna en mycket ledsen pojke som anklagade oss för bristfälligt föräldraskap.
När orken över att beskåda krigsflygplan, utöva experiment och läst informationsskyltar tagit slut blev det dags för nästa begivenhet. Presentshoppen. Barnbarnen plockade på sig det de ansåg sig ha behov av. Lade upp behoven på köpmansdisken varpå expediten undrade hur det hela skulle finansieras.
"Farmor/mormor har pengarna", svarade de unisont. Farfar/morfar kom till undsättning och vi delade på kostnaderna.
Efter det att vi räknat ihop ungskocken och förvissade oss om att ingen fattades avslutade vi det hela med ett restaurangbesök. Bord förbokat, för säkerhets skull.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Alla dagar är bra dagar men vissa dagar är lite bättre. Dessutom aningen mer händelserika än andra...
