Det kom en avi på posten. Som meddelade att jag hade en summa pengar att hämta ut. Längst ner fanns förslag på olika utlämningsställen. Med ett förbehåll. Valde jag vår lokala matvaruaffär eller tankställe för bilar eller något av de övriga förslagen skulle en avgift dras från summan. Förvisso skulle det vara enklare och miljövänligare att ta cykeln med avin i ryggsäcken och trampa iväg för att casha in kosingen på hemmaplan men snålheten slog till. Och frustrationen över att bli blåst på en del av konfekten. Allt på grund av att banken på vår ort slagit igen porten för ett antal år sedan.
När småtvillingarnas storasyster har något viktigt på hjärtat ringer hon mormor för överläggning. Oftast handlar det om hennes orm, ödla eller besättningen bestående av gråsuggor. Vårt senaste telefonsamtal gällde vissa nödvändiga inköp för att bättra på ormens levnadsstandard. Därmed togs ett beslut att vi skulle besöka Norrköping och en för ändamålet lämplig djuraffär under förmiddagen. Denna vecka har stortvillingarna haft sitt tillhåll hos farmor och farfar då fritidsgården har semester och deras föräldrar nödgas dra in medel till familjens livsuppehälle. Därmed hade jag tre barnbarn med på stadsresan.
Nu barn ska ni få uppleva något extraordinärt. Vi ska gå till banken! Jag vet inte riktigt hur det ska gå till därinne men det löser sig nog.
Barnen nickade i samförstånd. Och jag googlade fram med min smarta telefon på vilken gata banken var belägen.
Vi klev in i bankens lokaler och genast dök en vänlig kvinna upp, klädd så som man förväntar sig av en bankanställd.
Vad kan jag stå till tjänst med?
Jag viftade med avin som skrynklat till sig en aning under färden. Sa att jag ville ha det angivna beloppet, rakt av, direkt ner i plånboken.
Nja, här krävs en hel del förberedelser och pengar, ja det får du in på kontot.
Lyssna och lär mina barnbarn, det här är på riktigt!
Legitimation, tack. Hon höll fram en blankett. Fyll i den noggrant, nej förresten jag fyller i den åt dig. Kvinnan vinkade åt oss att följa med till ett litet bord där vi slog oss ner. Med stadig hand och pennan i ett vant grepp fylles blanketten i med oklanderlig handstil.
Därefter överräckte hon mitt körkort, min avi och den ifyllda blanketten samt en liten lapp med siffrorna 207.
När numret kommer upp på skärmen då går ni ditåt. Där får ni ytterligare hjälp.
Hon pekade i nämnda ordning så inget skulle missuppfattas. Jag sneglade på barnen. De hade också förstått.
När nr 207 lyste upp skärmen tittade bankkvinnan åt vårt håll.
Så där, varsågoda nu är det er tur, sa hennes blick mig milt och vänligt.
Detta var väl spännande, nu har ni varit på banken! Där finns inga pengar men blanketter och trevligt bemötande. Och kosingen hamnade på rätt konto utan att vi märkt något av det. Bäst av allt, det känns som om jag idag har tjänat femtio kronor! Sa jag till barnbarnen när vi lämnat lokalen.
Upplivad av den insikten slog jag till och köpte i närmaste Systembolag en flaska grekisk sprit med smak av anis i present till maken efter det att vi gjort de allra nödvändigaste inköpen till den hemma väntande pytonormen Zink.
Vilken otrolig dag det här blev! Maken höll med. När han skulle till banken för en tid sedan med en snarlik avi som jag erhållit blev han inte ens insläppt utan fick återvända hem i oförättat ärende och lösa in sina pengar på ICA.
