Efter en hektisk dag som trädgårdsdräng kommer jag till ro i vår soffa. Nyduschad och insmord med en väldoftande kroppskräm. Sedan i söndags är duschandet ett smärre projekt eftersom vår varmvattenberedare sprungit läck. Nu har vi enkom kallvatten i kranen. Men, vi har ett extra hus och dit går vi och duschar oss i varmt sommarvatten. Måste tillstå att vattnet avger en doft av något oidentifierbart. Jag får det till lite unket med inslag av ägg. Därmed kommer kommer den väldoftande kroppskrämem väl till pass efter avslutad tvagning i sommarvatten. Maken som av naturen är född i positiv anda tycker hela proceduren med att knata över gräsmattan till vårt andra hus iförd morgonrock är festligt. Som att vara på semester hävdar han när kan kommer tillbaka in till vårt hus. Nyduschad och med en doft av unket, ägg och en gnutta tvål. En ny varmvattenberedare är beställd men det kan dröja med leveransen. Allt går att härda ut så länge inget varar i oöverskådlig tid.
I morgon vill jag dock omslutas av en fräschör i anslutning till ett propert yttre. Efter nästan två års uppehåll kastar jag mig åter ut som frilansande journalist. Kamerans batteri är fulladdad så även min inspelningsapparat. Pennan är vässad och skrivblocket uppslaget med än så länge tomma blad.
Det hela känns lite pirrigt. Liknande den där känslan som infinner sig första dagen på ett nytt jobb.
Nu är jag inte ny på jobbet. Befattningen frilansande journalist har jag haft i 35 år om inte mer. Men lite ringrostig känner jag mig allt.
Maken har saknat mitt frilansande flängande där han ofta hängt med och fått träffa intressanta personer på platser vi aldrig tidigare varit. Morgondagen jobb är förlagd till välkända miljöer i centrum av Norrköping. Vilket kan vara nog så spännande för staden är i förvandling vilket har lett till avstängda gator. Och i förening med numera ytterst få statsbesök kan det hela bli en riktig utmaning.
När jag kommer hem är jag säkert i behov av en sommarvattendusch för att skölja bort den ständigt efterhängsna och tillsynes aldrig upphörande klimakterietillståndets gummsvett.
Måste tillstå att jag ser fram mot morgondagen. Forma andras ord, erfarenheter och berättelser till det som någon annan förhoppningsvis finner glädje i att läsa. Men att jag skulle återvända som frilansare på heltid är uteslutet. Däremot kan jag gärna vara gästarbetare på mina egna villkor om det finns någon tid över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar