Ovädret Evert har dragit in över landet med full styrka. Det är kaos. Plogbillar krockar, barn tar sig inte till skolan, tåg och lokaltrafik är inställd och privatbilister kör i diket. Än så länge har Evert bara visat sig i form av kraftig blåst här i Östergötland. Men ingen kan känna sig riktigt säker, rätt vad det är är ovädret över oss också.
När jag var barn snöade det alltid rejält på vintern utan att det för den skull skapades feta rubriker. Det ansågs som helt normalt. Vi skolbarn pulsade oss genom snön och kom rödkindade till skolan, stampade av oss snön och satt oss tillrätta i bänkarna och sjöng Din klara sol går åter upp. Pappa startade Folkan och körde ut till sin arbetsplats i skogen för att mäta virke. Svor över medtrafikanter som inte kunde köra bil på vinterväglag. Han ansåg sig vara den bästa bilföraren, speciellt vintertid och han tog sig alltid fram utan några missöden. Det var i alla fall det han hävdade med bestämdhet när han på kvällen satte sig vid middagsbordet efter avslutad arbetsdag. Om någon skogsbonde fick dra upp honom och bilen ur ett snöfylld dike med traktorn framgick aldrig.
Evert har i alla fall tillfälligt tagit plats högst upp i nyhetsflödet och puttat ner Coronarapporteringen ett par hack. Galningarna som demonstrerat mot Coronas icke existens och regeringens brott mot mänskliga rättigheter är för stunden ointressanta. Det enda de har åstadkommit är troligtvis en skjuts i negativ riktning gällande smittspridningen.
Personligen är jag för tillfället mest intresserad av Putte. Den nya familjemedlemmen som nu flyttat hem till vår dotter. Han som ska vara hennes ögon vid utomhuspromenader och leda henne rätt och förbi hinder. Putte är sålunda Sigges efterträdare och raka motsats. Sigge var stor och ljus medan Putte är smäcker och svart. Även personligheten skiljer dem åt. Sigge var nöjd om han fick ligga i sin bädd när han inte jobbade medan Putte vill vara nära och i händelsernas centrum.
Jag känner mig mycket tillfredsställd för även om jag inte är direkt inblandad i Putte mer än att bli anlitad som hundvakt lite då och då så har jag lärt Putte apportera dammsugarpåsar.
Sigge var älskad och är saknad. Men en annan hund har tagit hans plats vilket känns bra och vi är nog alla smått förälskade i den här unghunden. För så är det med djur som dör, de går snabbt att ersättas mot en ny till skillnad mot oss människor. För oss dröjer det länge innan en ny kärlek kan få ta plats efter ett dödsfall. Om det ens är känslomässigt möjligt. Det är också enklare att fråga en hundägare som mist sin hund om det kommer bli en ersättare än att fråga en nybliven änka eller änkeman om de funderat på att söka sig en ny kärlek inom en snar framtid. Trots att själva kärleken sägs vara odödlig är en sådan fråga ett rejält övertramp även om det är menat som omtanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar