En spricka i muren

Thompson´s Tätningsmassa är ett undermedel för att laga sprickor och småskador i betong och murverk.Säkert ett riktigt dyrt preparat men reklamen lovar att en enda applicering räcker, den innehåller mineralfibrer och är extremt tänjbar. Ja den kan till och med appliceras under vatten eller om det regnar.

Om man ska mura en stadig mur bör man tillämpa vissa regler. Helst göra en ritning och inte jobba på fri hand. Verktyg och olika tillbehör behövs och rejält med bruk. Det får inte vara för mycket vatten men inte heller för lite när bruket blandas och så måste det armeras för att resultatet ska bli hållbart och säkert.
Det är också viktigt att återfyllningen kring muren är väldränerad och jordarten har en tillräcklig bärighet och inte är tjälskjutande under själva muren. Rörelsefogar är också att rekommendera om muren ska vara riktigt lång och om det är oklarheter runt grundförhållandena bör en expert tillkallas.

Vårt förhållande till varandra är jämförbart med en mur. Alla ingredienser bör finnas med för att undvika krackeleringar och sprickor. Grunden bör vara stabil och armeringen väl utförd. Rörelsefogarna är många gånger en klar fördel om det inte ska uppstå låsningar som i sin tur eskalerar i kvävning.

Tänk om det fanns en mänsklig ritning som vi kunde följa. Slå upp en innehållsförteckning och låta fingret följa rubrikernas svarta text tills man hittar rätt. Så många sprickor som då kunde undvikas.
Men vi är bara människor med människors fel och brister, armeringen går sönder och vi måste kanske kalla på Thompson eller en expert för att laga murens sprickor.

En del sprickor går att dölja med mursleven men murbruket kan vara felblandat och när det torkat så är sprickan synlig igen.
En spricka som lagats på rätt sätt får en livslång hållbarhet och vi blir en erfarenhet rikare.

Idag har jag träffat en kvinna som berättade för mig att hela hennes mur höll på att rasa den dagen då hon och hennes familj var på en efterlängtad semesterresa. Det var annandag jul år 2004.
225 000 människors liv släcktes i en stor flodvåg som svepte över land och som tog med sig allt i sin sanduppblandade framfart.
I många timmar letade familjen efter varandra, förvissade om att de ensamma skulle återvända till ett tomt hem. Kroppar som vändes för att se efter om det var ett älskat ansikte.
Sekunder blev till minuter som blev till timmar innan familjen var återsamlade. Småsår på armar och ben, men återförenade.

Familjens mur lagades och blev stadig och hel. Skarven finns dock kvar som en ständig påminnelse av just den annandagen.

Jag känner en stor tacksamhet över livet!

Kyrkoval och morgontrötta festvandrare

Så annorlunda staden ser ut en tidig höstmorgon. Tomma gator, inga flanörer och rödljusen slår om direkt till grönt. Dimman ligger över Motala ström och på Hamnbron vandrar två herrar i kostym och halsen dekorerad med en fluga som när gårdagskvällen började med all säkerhet satt rakt och prydligt under hakan. Stegen lite osäkra men med glada uppsyner, säkert pratade de om en lyckad fest. En kopp kaffe och några timmars sömn så får de nog möjlighet att njuta av denna dags soliga söndag.

Kyrkoval idag. Min röstsedel ligger framme på köksbänken och i går tog jag det slutgiltiga beslutet hur jag ska rösta. Förväntar mig inte någon större rusning till vallokalen, kyrkovalen känns som de bortglömda valen. Fler och fler väljer att kliva ut ur kyrkans medlemskap, tron finns inte där, några tycker kyrkan är stelbent medan andra ser en möjlighet att spara in några slantar i en redan knaper ekonomi. Anledningarna är många till ett utträde som är var och ens personliga val.

Många går inte och röstar eftersom de inte anser att kyrkovalet är viktigt. Men om vi som är medlemmar i Svenska kyrkan inte lägger våra valsedlar i valurnorna kan vi inte heller vara med och påverka. Då blir orden som skramlar runt tomma och opåverkbara, vill vi ha förändringar måste vi ju själva bevisligen stå upp för vad vi känner, tänker och vill. Så enkelt är det.

Det har hänt att jag själv övervägt att lämna Svenska kyrkan. När ordet inte efterlevs av den som ger ut ordet känns det tungt och meningslöst. När den som ger ut ordet ägnar sig åt maktmissbruk känns det ännu tyngre och ännu mer meningslöst.
Men så får jag till mig de ord som ger glädje, trygghet, styrka och en växande tro och då tar mitt vacklande beslut en annan vändning.

Jag har studerat röstsedlarnas namn och vet på vem jag ska sätta mitt kryss. Så kom en tanke för mig. Går det inte att få separata röstsedlar och kryssa i vem man inte vill ha kvar i Svenska kyrkan?
Men det var väl ändå en förfärligt dum och okristlig tanke, hur kan jag få för mig att tänka så egentligen...........

Snart beger jag mig till vår vallokal, min röst kommer att göra skillnad, en bra känsla. Sen åker jag till Ringarum kyrka och får stilla mig i kyrkbänken och lyssna till predikan av min favoritpräst. Kanske sätter min raspiga hals stopp för att sjunga med i psalmerna men hörseln är det inget fel på. Efteråt är det kyrkkaffe. Gemenskap på alla plan.

Det här blir en riktigt bra söndag.

Nyckeln till framgång

Jag har tre olika nyckelknippor. Egentligen är det ganska så dumt eftersom jag måste hålla ordning på nycklarna och tre knippor tar plats. Men jag har utformat ett eget system för varje nyckel, vilket inte betyder att det är ett helt lyckat system. Det händer ibland att det skapar förvirring och oreda istället för det finurliga som var ämnat från början.

Nyckeln är ingen ny konstruktion. Forskare har hittat världens äldsta lås i Irak, nyckel fanns tyvärr inte kvar, antagligen hade någon slarvat bort den. Det är ju så lätt hänt..... Forskarna har i alla fall listat ut att nyckeln skulle ha varit tillverkad som en rektangulär träbit med små taggar.
Senare börjades det göra nycklar och lås i järn i det gamla romarriket och vissa av nycklarna var så små att de kunde bäras runt ett finger som en ring.

Ordet nyckel kan ha flera betydelser. Om den används i abstrakt betydelse kan det handla om lösningar på problem. Hedersmedborgare kan bli tilldelade stadens nycklar och riksnyckeln betecknar kungavärdighet. Maktsymboler kallas det då.
Dit hör även Sankte Pers nycklar, det är han som har makten att låsa upp himmelrikets port när vi en gång står där och bankar på. Det återstår att se om han låser upp den väldiga porten den dag jag befinner mig utanför. Kan ju alltid hoppas på det bästa.

Nyckeln till framgång låter hemlighetsfullt och spännande, nyckeln till frihet har en sorgsen klang över sig och "du har nyckeln till mitt hjärta" andas romantik och kärlek.

Jag har låtit tillverka en nyckel med hjärtan på. Den går till vårt hem och symboliserar att jag verkligen älskar vårt hem sedan är det praktiskt och lätt att hitta den bland de andra nycklarna.

Några nycklar har jag lämnat från mig. Bland annat nyckel till min egen framgång. Den tillhör nu min efterträdare och jag hoppas att han är lika rädd om den som jag varit. Han kommer säkert att vrida om låset och öppna på sitt eget vis och så ska det ju vara. Hans framgång tar vid där jag slutade och jag är säker på att han förvaltar nyckeln på allra bästa sätt.

Vi sticker till Mallis

I morse när jag stod och lättade på locket till postlådan för att ta in morgontidningen hörde jag en röst som ropade till mig:
"Ha det så bra, vi sticker till Mallis nu!" Det var grannen och hans hustru som packat sina resväskor med förnödenheter till deras veckas vistelse på Mallorca. Enligt uppgift är det + 23 grader och halvklart där idag.
Under hela november månad ska samme granne med samma fru tillbringa dagarna i Torrevieja och jag skulle gärna vilja följa med dem.
November är den enda månaden som borde strykas ur vår årskalender. Mörk, fuktig, blåsig och kall. En ful och tråkig månad!

Men när november är avklarad kommer december, förhoppningsvis kall och snörik. Att få dra på rejäla byxor med foder och en tjock jacka för att gå ut i vintern är trevligt. När isen lagt sig på Glan och det är riskfritt att beträda isen är det en fröjd att åka ut med sparken. Ett säkert tecken är alla vintermetare som sitter hopkurade och stirrar ner i sina uppborrade hål. Som svarta stora ögon stirrar hålen tillbaka och ger förhoppningar om att någon fisk nappar på kroken, när vintermetarna intagit sina positioner är det säkert för en sparkåkare att ge sig ut. Vintermetarna vet när isen håller.

Vi brukar även åka spark på Göta kanal. Från Norsholm till sista slussen innan sjön Asplången tar vid är det plogat och där kan man träffas och umgås med skidåkare, skridskoåkare och promenerande hundägare. Lite törved i ryggsäcken ger små brasor lämpliga att grilla korv och dricka varm choklad ur termos.
Förra året blev det dock ingen åktur på kanalen, bryggan i Norsholm var under reparation och det var tydligen ingen idé att ploga upp för hugade amatörmotionärer. Nu är bryggan klar, stora segelbåtar har under sommaren legat för ankar med olika nationaliteters flaggor i aktern och det har luktat grill och vin som blandat sig med turisternas skratt och prat.

Jag är glad över att bo i ett land där årstiderna avlöser varandra. Om jag bara slapp november! Med fasa tänker jag på att det bara är en och en halv månad som ligger mellan.

Okontrollerat tillstånd och tape

Den här första delen av veckan har tillbringats med de små barnbarnen. Barn som körts till dagis, hämtats vid dagis och övernattat mellan oss i vår säng. Idag hade jag bilen full av barn och små ryggsäckar, funderade på om jag skulle skaffa en gammal Volvo Duett, kasta ut samtliga säten förutom förarsätet och låta maken bygga små bås med plats för barnbarnen och deras pinaler. När vi var lantbrukare fanns även de planerna, men då skulle jag köra grönsaker och ägg i Duetten, men det måste ju gå lika bra att köra barnbarn som ägg och grönsaker i ett sådant lämpligt fordon.

Sist ut som övernattningsgäst är lilla Hedvig och det har varit en kamp att hålla henne vaken den sista timman. Hon har haft fria tyglar för att hålla ögonen öppna, vår bokhylla har fått rensats och böckerna staplade i en hög på golvet, kokboken Förförande franskt - en gourmetresa med Siv & Key L Nilson har lästs från pärm till pärm och när det kom till en riktigt kritisk punkt testade vi hur mycket tape en taperulle innehåller. Det var roligt ända tills barnet lindade in sin ena tumme i den klistriga remsan och inte kom loss.

För många år sedan gick jag en utbildning med flera duktiga föreläsare. Näst sista dagen var alla kursdeltagare mycket trötta den sista lektionstimman. Syret i salen var nästan slut, blodsockernivån oroväckande låg och det hjälpte inte med att vi hällde i oss stora koppar med kaffe.
Så trädde den sista föreläsaren in i salen. Minns inte idag vad hon avhandlade men minns tydligt och klart att varje mening avslutades med ett lustigt pysande läte. Hon hade en form av ticks och vi satt som förstenade på våra stolar och stirrade på munnens rörelser och underläppens krökning då munnen släppte från sig pyset.
Ingen vågade andas än mindre titta på varandra. Så till sista brast det. En av oss  fnissade, först tyst bakom handen sedan mer hörbart. Fnisset smittade och så brakade det lös. Pannor lutades i händer, pennor rafsade mot papper och fnissen studsade mot salens väggar. Föreläsaren malde på, allt mer nervöst och med högre pysningar medan färgen steg i hennes ansikte. Allt medan vi andra hamnat i ett okontrollerat trötthetstillstånd som inte gick att hejdas.

Jag har många gånger tänkt på henne när jag själv stått framför en grupp människor och föreläst. Haft en skräck att något sådant skulle hända. Att åhörarnas trötthet skulle ta överhand i respektlösa fniss.

Från vårt sovrum hörs små andetag, en trött liten flicka har somnat efter en dag fylld av lek och nya upptäckter.