Svenskt kött och utländska clementiner

Var till affären för att köpa en fläskfilé att lägga på grillen. Kyldisken är välfylld med färdigmarinerade bitar av alla de slag. Snabbt, enkelt och utan onödigt kladd. Men jag ville ha en helt vanlig filé och den skulle komma från en svensk gris. Vilket jag dock inte kunde hitta, den röd-vita flaggan prydde varje inplastad importerad grisdel och jag vägrar att köpa ett dött djur som plågats innan det förts till slaktbänken. Ska jag äta gris så ska den ha haft knorr där bak. Bland annat........
Till sist hittade jag två bitar karré och jag ångrade mig att jag inte haft orken att åka den dryga milen till den köttbutik som säljer endast svenskt. Men nu blev det karré och den hade ändå suttit på en svensk gris medan den levde.

Läser nästan dagligen att handlare runt om i vårt land plockar bort importerat kött och fläsk, heder åt dessa handlare. Nu väntar jag bara på att vår lokale handlare ska göra samma sak! Med kundpåtryckning borde det gå kan jag tänka mig.

Så skulle jag lägga några bananer i varukorgen. De ekologiska var slut, som så ofta, och jag blev bananlös.
Däremot köpte jag en påse clementiner, "bäst att passa på sa fruktflickan, snart är de slut och vi kommer att ersätta clementinerna med nektariner."

Vi ska följa kostråden och äta mycket frukt och grönt, det hindrar oss från att dra på oss sjukdomar, vi får vitamintillförsel och mår allmänt bra.

Men - vi får även en dos extra miljögifter på köpet. Om vi inte köper och äter ekologiskt. Nu kommer jag till ett stort dilemma. Vår affär har inte så mycket ekologisk frukt och grönsaker. Det ekologiska de har köper jag men det oekologiska de har köper jag också. För om jag ska handla helt ekologiskt måste jag ta mig in till staden och det har jag varken ork eller lust till så min bekvämlighet vinner över det nyttiga.

Nu har jag och maken satt i oss påsen med clementiner men vi har även satt i oss 81 procent bekämpningsmedel. Vad det medlet innehåller har jag inte bemödat mig att ta reda på men det är med all säkerhet väldigt onyttigt fast jag intalar mig att det mesta sitter kvar i skalet.

Kanske även kundpåtryckning om mer ekologiskt i frukt. och grönsaksdisken får handlaren att ringa andra leverantörer. Det vore det ultimata, svenskt kött och fläsk samt nyttiga nyttigheter utan onödigheter som vi bör äta daglig dags.

Försöka duger, men känner jag mig själv rätt så kommer jag fortsättningsvis att svälja frukter och grönsaker trots att de dryper av gift.

Men jag har i alla fall kommit så långt att jag vägrar betala för annat än svenskt kött, fläsk, ost, mjölk och grädde, det är i alla fall en bra bit på vägen.

Loppisfynd och tv-kändis

I ett av våra uthus håller vi på att iordningställa en handelsbod åt våra barnbarn, där de kan leka affär med tomma kartonger, ursköljda ketchupflaskor och uttjänta burkar.

Genom en kontakt har vi fått fatt på en gammal kassaapparat som en gång i tiden låtit sedlar prassla och småmynt klirra i penningalådan där den stod på disken i en riktig handelsbod. Nu fattades bara en affärsdisk så vi beslutade oss för att åka till loppis för att se om vi kunde hitta något passande både i längd och höjd.

Varje gång jag ska gå på loppis är jag fylld av förväntan. Och varje gång jag kliver genom dörren och ser hyllor, lådor och korgar sprängfyllda av gods blir jag förvirrad och vet inte vart jag ska börja leta.

Även ett vemod sköljer över mig. Porslin, prydnadssaker, textilier, husgeråd och glas som varsamt packats ner ur dödsbon ger mig en klump i magen. Finsaker som inhandlats för att ägaren tyckte att de var finsaker, när ägaren är borta vill ingen annan befatta sig med arvegodset av många olika anledningar och de slutar på ett loppis. Där någon annan köper och fyller upp sitt hem med nya gamla saker. Kommer våra grejer att hamna på loppishyllan och föras vidare till någon som ser ett värde i det? Antagligen är det så.

Vi kan även tröttna på våra pinaler och låta det gå in i det köpstarka kretsloppet, så hela idén med att sälja och återanvända är en mycket god gärning mot såväl plånboken som miljön.

Jag önskar att jag kunde göra det där riktiga klippet, hitta en till synes anspråkslös men vacker sak för att sedan låta mig inspireras av Antikrundan, högtidligt bära med mig pjäsen och stå timtal i en ringlande kö för att till sist möta Knut Knutsson öga mot öga.
Han tar av sig glasögonen, granskar noga, sätter på sig glasögonen, vevar med armarna och frågar närgånget vart jag fått tag i denna raritet och hur mycket den kostat.
"På loppis i Norsholm, och den kostade 25 kronor" svarar jag då blygt medan kameramannen zoomar in mitt ansikte och jag blir en tv-kändis för en kort stund.
"Den är värd, ja minst 60 000 kronor" skorrar Knutsson och jag slår mig för pannan, fnittar nervöst och funderar över vart jag nu ska ställa dyrgripen när jag kommer hem så inte barnbarnen kan riva den i golvet.......

Men det är bara ett önsketänkande och ett önsketänkande slår aldrig eller i alla fall ytterst sällan in.

Dagens loppisrunda slutade i alla fall med en praktisk och bra bänk som kommer att fungera utmärkt i handelsboden och maken kaxade upp sig när han hörde priset, högg en gammal telefon med petmoj och sa myndigt att då skulle allt telefonen ingå, vilket loppisförsäljaren och maken tog varandra i hand på.

Så nu kan barnbarnen telefonera när de ska beställa hem varor från leverantörerna.

Ögonfröjd, nyklippt gräs och grillmästare

Äntligen, som jag har väntat! Varje dag har jag studerat magnolians knoppar, kylan och regnet har bromsat de vackra kronbladen att veckla ut sig men så kom värmen och med den de mörkt rosa, näst intill lila, väldoftande blommorna. Förra året trodde vi att vårt lilla magnoliaträd strukit med och att vi skulle bli tvungna att såga ner det för att sedan dystert beskåda den tragiska stubben. Men icke då, livsviljan fanns där till vår stora glädje.

Precis som mördarsniglarna kryper vi nu ut ur våra bon för att ägna oss åt trädgårdens växtlighet. Fast på olika sätt, sniglarnas huvudsyfte är att ödelägga allt i sin framfart medan vi ser till att det frodas, hålls snyggt, planterar nytt och klipper gräset. Den karaktäristiska doften av nyklippt gräs sprider sig från villatomt till villatomt. Oftast är det mannen i huset som sköter gräsklipparen, speciellt om den är utrustad med sadel och styre.

När kvällen kommer och alla är nyduschade efter dagens vedermödor är det dags att tända fyr på grillen. Klotgrillar från Statoil, engångsgrillar från matvarubutiken, grillhinkar, hemmabyggen eller gasolgrillar. Det finns en uppsjö av grillar som förgyller våra sommarkvällar och ser till att grilloset lägger sig som en slöja över ansade rabatter.
Dessutom blir de flesta män i hushållet riktigt intresserade av matlagning och håvar upp den marinerade fläskfilén ur den marinadindränkta plastpåsen för att lägga den på det heta grillgallret. Hans kvinna står i köket och passar potatisgratängen, tillreder en grönsallad, skär upp brödet och luftar vinet.

Grillmannen ropar in mot köket att köttet är färdigt och en viss aktivitet infinner sig eftersom potatisgratäng har en förmåga att tillreda sig långsamt. Men till sist är läget under kontroll och måltiden kan börja. Då har oftast solen börjat dala, men under filtar och iklädda tjocka tröjor brukar det fungera att sitta utomhus och äta.

Gräsklipparen är undanställd för dagen, grillen har slocknat och ingen vill göra rent grillgallret. Och sommaren har bara börjat............

Nyhetsflöden och vassa knivar

Min vana trogen bläddrade jag genom nyhetsflödet som strömmat in under natten. Scrollade uppifrån och ner. Det första som mötte mig var Malik Bendjellouls död. Mycket sorgligt att en ung duktig filmskapare gått ur tiden. Sorgen är stor, främst för hans familj, men även för hans publik. Det blir ett tomrum.

"Man hittad död bredvid tomhylsor", misstänkt mord i Stockholm. Ingen vet vad, varken den dödes identitet, motivet eller vem som är banemannen.

I Borlänge brinner det med full styrka. Någon har tuttat på, obemärkt och sedan slunkit undan.

I Alingsås har en livlös kvinna hittats i en lägenhet och tre män är gripna misstänkta för dådet.

Maud Olofsson sitter i Nuon-klistret och Jimmi Åkesson fortsätter sin landsturné.

Våra diskmaskiner kan övergå från att diska rent nedsölat porslin till att självantända och bränna ner våra hus och hem.

I Norrköping har polisen avväpnat en knivförsedd man på spårvagnen medan en vettskrämt spårvagnsförare låst in sig i sin hytt och en annan spårvagnsresa slutade i misshandel då en ung pojke bad en vuxen man att inte röka ombord. Och i Getå står tågtrafiken stilla på grund av skredvarning.

Porrklubbsägaren Mille Markovics mord håller på att uppklaras medan polisen letar efter en yxbeväpnad man med mc-hjälm som rånat en värdetransport vid Skanstull.

Ett liten 2-åring har blivit ihjälslagen, innan dess en 8-årig flicka.

Det är farligt att vara människa, farligt att vistas på gator och torg, resa kollektivt och färdas längst järnvägsrälsen. Det är även farligt att göra stora affärer, vara diskmaskinsinnehavare och det är farligt att vara barn........

.......tänkte jag där jag låg under täcket, konstaterade att idag blir det sol medan maken donade med frukost i köket. Jag tänkte också på den låda med beslagtagna knivar, järnrör, knogjärn och andra farliga saker som dödar och skadar, som jag såg när jag var hos Norrköpingspolisen och gjorde reportage om polisens arbete i samhällets tjänst.

När ägget var lagom kokt för min smak, mitt te fått den rätta aromen, det mjuka brödet uppskuret, ropade maken på mig, jag slog ihop min Ipad, bad en stilla bön att denna dag ska vara en ofarlig dag, steg upp och klädde på mig.

Rasta, skägg och ryska tvillingar

Gårdagen gick i kulturens tecken. Konstutställning, reggaefestival där rastaflätorna taktfast gungade med musiken och som avslutning Eurovision Song Contest. Eller schlagerfestivalen som det kallades en gång i tiden.

Det är flera år sedan vi dukade upp vardagsrumsbordet med småplock och dryck för att följa sångarna fram till ära och berömmelse. När Anders Berglund lade undan taktpinnen försvann den festliga festivalskänslan, men i går kväll var det alltså dags att soffhänga till dagens andra livekonsert men denna gång via etern och inte i friska luften.
Det var mer av en slump att vi tittade, jag var fast i den övertygelsen att det var tredje deltävlingen som gick av stapeln men maken hade bättre koll på läget. Skeptiskt bläddrade jag i tidningens tv bilaga och konstaterade att han verkligen hade rätt.

Jag måste säga att koreograferna fått jobba hårt och det råder ingen brist på fantasi. Mänskliga hamstrar som ålar sig genom hamsterhjulet, piruetter på rullskridskor för att inte tala om polskorna i folkdräkter. Med uppkavlade ärmar och den yppiga bysten över tvättbaljan blev lördagstvätten avklarades. För att sedan avsluta med en klick nykärnat smör. Med våta läppar, sug i blicken och smörkärnans laggkärl mellan låren förde polskan rundstaven upp och ned med ett stadigt grepp. Men vad hjälpe det, de halkade på smöret och hamnade på plats 14 i tävlingen.

Det var Conchita Wurst som ägde. Både scenen och respekt. Den vackra kvinnan med sitt välansade skägg. Beviset på att var och en måste få vara hur hen vill. Eftersom jag stått utanför denna form av musikalisk gemenskap visste jag inte först vad det hela handlade om eller vem den skäggiga damen var, så jag var tvungen att få svar på vem som döljde sig bakom skägget och det mörka hårsvallet.  "Man" kom svaret för att efter en liten stund få ytterligare upplysningar, nej "hon" är det, en "hon".
Jag struntar egentligen i vad hen är, hen är modig och har fin sångröst och jag är glad för hens skull. Det är Sanna Nielsen också och det kallar jag för ödmjukhet.

Men det jag däremot inte förstår är varför de två ryska tvillingarna blev rejält utbuade vid röstningsomgången! Wurst drabbades av svimningsanfall, tårarna rann och hen var lycklig över all kärlek hen fått i samband med alla 12:or som regnade ner som ett kärlekstecken över hen.
Att skrika och bua är bristande bevis på kärlek. Systrarna kan sannerligen inte hjälpa att de är födda i ett land där förtryck, homofobi och yttrandefrihet tillhör det dagliga livet.
Den samlande publiken i Köpenhamn lät sitt förakt över Putins försök att stoppa Wurst gå ut över hens medtävlande. Det är verkligen ingen kärleksfull handling!

Det var inte så länge sedan OS gick av stapeln i just Ryssland. Vem buade då? Röster hördes visserligen att det hela borde bojkottas men rösterna var mest som lama viskningar för större delen av Sverige och hela Europa, ja till och med hela Världen följde med stor spänning de olympiska tävlingarna. För sport och idrott är heligt, på vilken arena eller i vilket land det än må gå av stapeln. Då spelar tydligen pengar, politik och makt inte så stor roll.

Det borde finnas en Conchita Wurst inom oss alla!