Spänna muskler och åka upp eller ner

Dagen har gått åt till att förflytta mig runt med bil. Först till grannkommunen där jag fick lära mig Passion för livet över en kopp kaffe och hembakad muffins.
Innebörden i detta är att inget behöver förändras bara för att en människa blir gammal. Bara förutsättningarna förändras. Men genom att sitta på en stol och i lagom doser spänna musklerna ökar det livskvalitén. Klarar en hundratvååring. Knyta handen och spänna överarmsmuskeln.
Gör man det dessutom tillsammans med andra blir det en gemytlig samvaro. Som pricken över i ska det drickas kaffe. Och äta muffins.

"Allt går om men det gäller att ha de rätta förutsättningarna", sa muskelspännarmannen och blinkade i ögat mot sin hustru. Hon nickade och lät meddela att hon behövde gå och vila en liten stund.
Vi fortsatte vårt samtal, sörplade kaffe och tuggade muffins medan frugan lade sig under pläden.

Nästa stopp blev dagis i vår kommun där sonsambon mötte upp och vi kopplade in stortvillingarna i bilbarnstolarna för vidare hemfärd. Vi har inte setts på en vecka, tvillingarna och jag. Därmed hade vi mycket att dryfta.

När jag lastat ur mina passagerare och lånehunden fortsatte jag till nästa event. Även det gick i ålderdomens tecken. 93-årige Nisse berättade om sitt leverne från den dag han föddes. Jag tror att han tillhör den kategorin som spänner muskler mest varje dag. Deras fäder också på den tid det begav sig. Det föddes en hel busslast år 1923. Uteslutande gossar vilket visade sig tydligt när det var dags för mönstring. Midsommarafton 1922 var en lyckosam afton.

När jag körde hemåt efter väl utfört arbete funderade jag på det där med att resa utöver tjänstens vägnar. Att vi är många som reser i jämförelse när jag var barn. Det är lätt och okomplicerat. Vi behöver inte ens bege oss till en resebyrå utan kan sitta hemma med laptopen i knät, en knapptryckning och plötsligt befinner sig resebiljetten i mobilen. Fantastiskt!

När jag drev begravningsbyrå kom en man inklivande genom dörren. Han tittade sig omkring och såg aningen förvirrad ut. Jag frågade honom om jag kunde hjälpa till med något när han ställde sig framför mig vid receptionsdisken.
Han ville köpa en biljett, sa han för han skulle ut och resa.
Min ambition var att på min begravningsbyrå skulle vi vara behjälpliga med allt som efterfrågades.
Så jag sporde vart han ville resa. Om det önskades en neråtfärd eller en uppåtfärd.
Han stirrade på mig en lång stund, såg olycklig ut och undrade vad jag menade.
"Ja detta är en begravningsbyrå så du måste berätta för mig om du vill uppåt eller neråt", svarade jag och log som bara en begravningsentreprenör kan le.

Mannen bleknade och backade ut från kontoret. Jag såg honom aldrig mer igen. Men jag undrar än idag vart han egentligen ville resa. Och hoppas från djupet av mitt hjärta att han fick en trevlig tur.

Befruktning i Hjo och jazz i Aneby

Äntligen kunde vi bre våra mackor och sätta oss ute för att äta frukost. Om att ett sådant tillfälle ska äga rum måste temperaturmätarens visa många plusgrader samt solen hålla oss sällskap. Vilket var fallet denna morgon.
Våra närmaste grannar är av ett annat virke. Även i mitt tycke en råkall morgon går det att höra genom vegetationen hur de skramlar med porslinet där de sitter på sin altan och spisar.

Svalorna jobbar ihärdigt vidare med sitt nybygge. Vi låter dom hållas bäst de vill. Blåbären mognar och snart kan jag sitta på vårt altangolv med fötterna i blåbärsriset och fylla min korg. För att sedan baka en blåbärskaka. Eller koka sylt. Har i dagsläget inte bestämt hur resultatet efter bärplockningen ska mynna ut. Det beror alldeles på hur stor skörden blir.

Vi har funderat på att köra Vätternrundan. Sist vi gjorde det var år 1983. Ett längre stopp i Hjo visade resultat nio månader därefter så vi kanske passerar orten utan uppehåll denna gång. Nu väntar vi ett nytt barnbarn och får känna oss belåtna med det helt enkelt.
Men för att vara på den säkra sidan föreslog maken att vi kanske ska byta ut Vättern mot Sommen. Även det en riktig klassiker. Inte lika storslaget som Vätternrundan men vi är nöjda med det enkla.
Aneby ska visst ha en jazzklubb har jag hört och stundom bjuder de in på ångbåtsjazz ombord på Boxholm II. Svängiga toner på Sommen är inte helt fel.
Annars går det att boka boende med spa och massage i Tranås. Det är också ett alternativ.

Blir det nu äntligen sommar så kanske vi slopar hela resan och stannar hemma. Vi har jazzskivor i hyllan och sjö utanför tomten. Klämma på varandras muskler kan vi även det göra på hemmaplanen.
Färskpotatis och jordgubbar i landet och idag ska jag åka till vår lokale matvaruhandlare och köpa mycket med socker och jäst, förlåt jag menar naturligtvis citroner. Citroner! Flädern blommar för fullt, det ska bli saft så dryckjom kommer heller inte att fattas oss.

Semester har vi varje dag så inga aktiviteter utöver det ordinära måste hinnas med att pressas in i ett femveckors semesterschema. En tur till Söderköping för att avnjuta av en svinaktigt dyr glass där vi måste köa i närmare en timma innan vi blir hänvisade till vårt bord kan tänkas att vi tar oss för. Barnbarnen och jag. Maken nekar konstant att medverka i denna i hans tycke vansinniga glassutflykt. Även om han är mer begiven på glass än vad jag är så offrar han inte sin pensionärstid med att köa för de kalla läckerheterna.

Solen skiner, värmen är här och det är tid för njutning. I alla fall för dagen. Morgondagen kan ha något annat att erbjuda. Och snart får vi Värmlandsfrämmande. Då setter vi väl i trägård å drecker kaffi ôm dä int regner vill säje.

Wildfire och nercabbat

Som självvald pensionär har jag blivit en nattuggla och på morgonen långsovare. Tidigare har det varit tvärt om men nu har min livsföring fått ändrade vanor.

Vilket förbryllar ledarhunden som under helgen är lånehunden då hans matte med familj är i Uddevalla och festar runt på bröllop.
Klockan sex i morse ansåg hunden att det var dags för frukost och rastning, hans vana trogen från sitt normala hemförhållande. Där får småtvillingarna och deras storasyster fart på föräldrarna i arla morgonstund med den påföljd att även hunden har tidiga morgonvanor.
När jag iförd morgonrock och makens promenadskor, som var smidigast att sticka fötterna i, bajs- och kisspromenerade med hunden vid min sida bort mot skogsbrynen kände jag en tacksamhet över att inte vara hundägare. Alla morgonpromenader sker inte i en sådan ljuvlig morgon som dagens.
Vädret är strålande och i skrivandets stund tror jag på sommaren.

I Tunisien har det skett vansinnesdåd. Som på många andra platser i vår värld. Enda skillnaden är att nu är svenska turister livrädda. Kan jag förstå. Ty för svenska turister ska lugn och ro råda. Flygplan står i beredskap att forsla hem turisterna. Till tryggheten. Det är då en evinnerlig tur att det går att sätta människor i säkerhet. Med bekvämlig komfort och eventuellt en kopp kaffe och sandwich. Kostar visserligen en slant, men det kan vara värt den utgiften.
Inga rapporter har inkommit att någon svensk turist blivit dödad eller skadad. Vi kan andas ut.

En annan glädjande nyhet denna vackra dag då slutet av månaden närmar sig är att äntligen har Kolmårdens djurpark fått godkännande från mark- och miljödomstolen att det inte behövs någon detaljplan för att få bygga en nya attraktionen Wildfire. Norrköpings kommun har tidigare gett sin godkännande med påskrifter om bygglov. På grund av grannar och närboende till djurparken lämnat in en överklagan stoppades hela projektet och har under lång tid stötts och blötts i tjänstemännens mortlar.
Berg- och dalbana blir det då till slut och jag ser hoppfullt på situationen. Nu kanske Norrköpings kommun ger även oss bygglov till vårt inglasade uterum på 12 kvadratmeter. Tidigare har Norrköpings kommun avdelning bygglov ansett att vi klarar oss utmärkt bra utan något inglasat uterum även om inga grannar inkommit med sitt veto.

På Bråvalla fortgår konserterna i oförminskad styrka. Vi kan höra de taktfasta tonerna när de förs över Glans vatten och landar på baksidan av vårt hus. Svagt men ändå hörbart. På festivalområdet råder glädje och förtvivlan. Som alla andra år och som på alla andra större festivaler. Förra året slog dessutom blixten ner mitt i folkhopen med förödande konsekvenser men i år finns ingen varm luft som möter den kalla så risken är minimal för åskoväder.

Idag tar vi oss en tur till grannkommunen. Där råder det rockabillystämning i Bruksparken med cruiser bilutställning. Amerikanska bilar. En sådan som vi är sugna på att köpa oss, maken och jag. En vacker dag kanske vi slår till och kommer glidande i Blacka. Nercabbat. Det vore grejer det!

Svettigt duntäcke och nya skor

Festligheterna avlöser varandra. Makens bror med fru har vi vinkat av med löfte om återseende i augusti vid den stora släktträffen som ska gå av stapeln innan de återvänder hem till sitt i Frankrike.

Idag var det dags att inmundiga treårstårta. Småtvillingarna har bemärkelsedag. Två små flickor på uppväxt bredvid sin storasyster som egentligen inte är så stor sina snart fem år till trots.
Mycket har de kvar att lära. Många fallgropar får de ta låga kliv över innan allt är till ända.
Hela livet är en enda lång lärostig med otaliga krökar och stickspår. Det gäller att inte gå vilse eller tappa fotfästet.

Sommaren var het och varm när de gjorde sitt intåg i vår värld. Förlossningen höll på att gå av stapeln på parkeringsplatsen utanför Skärkind kyrka. Vad passar väl bättre än att en havande präst föder sina barn utanför Guds hus?!
Ambulanser med tillhörande personal och barnmorska tillkallades av säkerhetsskäl. De höll sina händer över hålet medan jag fick till uppgift att hämta den blivande storasystern på dagis samt låsa in den födande familjens höns i skydd för kringstrykande rävar.

Små och ganska ynkliga kom de innan någon riktigt hann förstå vad som egentligen hände. Inte ens barnaföderskan hängde med i svängarna och samtliga inblandade kunde dra en suck av lättnad över att allt gick smidigt till väga. Små men friska barn samt att inga suturer behövde fästas.

Den minsta av de små höll inte värmen efter ordning och föräldrarna turades om då de återvänt hem efter färden med att ligga under tjocka duntäcken med barnet på bröstet. Större delen av den varma sommaren. Det året hördes ingen klagolåt om att de frös trots att det var mitt i sommaren...

I går var jag med de tre flickorna och deras mamma till Boogie Nights. Där det säljs rockabillyklänningar. De ämnade ekipera sig inför bröllopet de ska gästa under helgen.
Som riktiga nostalgiflickor från 50-talet åkte de sedan hem i min helt ordinära bil utan amerikanskt stuk.

Nu är hela familjen på väg till Uddevalla. Jag släpper inte tanken fri. Men har ändå bett om ett sms när de kliver ur bilen i hjärtat av Bohuslän. Med en information hur det gick i stoppet i Jönköping. Om de hittade några fina skor som passar till deras nya klänningar.

Jag kommer att fundera över det ända till det plingar till i min telefon och jag får ett sms. Först då kan jag känna mig lugn.

Blodig mjölk och blåbär i fåtöljen

Vi har plötsligt fått en privat väderstation vid vår altan.
Ladusvalorna som för några dagar sedan dök upp har beslutat sig för att stanna vid vårt hus för att själva sätta bo på vardagsrumsfönstrets fönsterbleck.
Nu kan vi titta om de flyger högt eller lågt och på så vis få reda på om det ska bli bra väder eller inte.
De flyger lågt, svalorna. Föga förvånande. Inte förväntar vi oss heller att de ska stiga högt mot skyn, de kommer att flyga lågt den resterande tiden av sommaren. Det är min fasta övertygelse trots att Aftonbladet lovar att värmen är på gång.

Det är med blandade känslor vi följer parets byggnation. Även en undran om det egentligen står helt rätt till smyger sig in. Deras bo borde väl ha varit klart för länge sedan? Äggen lagda och ungarna framkläckta. Något måste ha skett som orsakar bobygge vid den här tidpunkten av sommaren.

Valet av boplats är för oss en aning besvärande. Inser att vi kommer att få altanen och fönsterrutan nerskitade om fåglarna beslutar sig för att stanna efter avslutat arbete.
Det sägs att rivs ett svalbo kommer korna att släppa från sig blodig mjölk och hönsen sluta värpa. Nu har vi varken kor eller höns längre så för den skull har vi inga betänkligheter att lägga deras bo i ruiner.
Vi har dock av moraliska skäl inte hjärta att riva det påbörjade bygget. Svalor är fina och trevliga fåglar och vi känner oss en smula hedrade att de valt att dela boplats med oss.
Ett kort rådslag mellan maken och mig har avslutats och vi klubbade enhälligt beslutet att svalorna får stanna om det behagar dem.
En viss omorganisation måste därmed vidtagas. Som att flytta undan dynlådan som står precis nedanför fönstret. Samt att ha fönstertvättsattiraljerna lättillgängliga.

De retsamma skatorna som härjat bland befolkningen på vår väg har däremot helt spårlöst försvunnit Till glädje för somliga medan andra sörjer dem djupt.
En skata hittade skjuten vid våra postlådor och misstänksamheten började sprida sig i området. Vem av oss var dräparen? I vårt hushåll finns inga skjutvapen av något slag så vi blev omgående frikända.
Maken saknar skatorna. Jag står delvis på motståndarnas sida även om skator är ganska trevliga att beskåda där de hoppar omkring på gräsmattan.
Förra året travade en av de retsamma djuren helt fräckt in i vårt vardagsrum. Åt upp våra salta nötter som stod i en skål på bordet. Plockade sedan ur samtliga värmeljus ur ljuslytorna och avslutade besöket med att släppa från sig blåbär som passerat tarmsystemet. I våra fåtöljer.
Dessutom väcktes vi varje morgon i ottan av deras klampande på taket ovanför vårt sovrum. Skator kan verkligen klampa rejält.

Då håller jag mer på våra nya hyresgäster. De ska känna sig välkomna trots att det medför en hel del merarbete för uthyrarna. Vi håller tummarna för att byggnationen går efter ritningarna, ägg blir lagda och små ladusvalor så småningom kommer att titta fram över boets kant.