Bland vildsvin och blåsippor

Hunden, jag och tystnaden. Tvåtimmarsretreat bland blåsippor och tussilago. Det behövs en time-out lite då och då och vad passar väl bättre än att i stilla mak promenera längs med Glansgruvans vandringsled.
Det blåste friska vindar från Glan men i skogen var det lä. Jag dristade mig att dra ner dragkedjan på min jacka. Solen värmde och hunden lufsade vid min sida. Stannade till ibland för att lukta på något doftspår som hundar före honom lämnat efter sig .Eller kanske doften från en räv eller vildsvin. Marken var uppbökad på sina ställen och det oroade mig. Att möta vildsvin på nära håll är inget jag eftersträvar.

Vi mötte varken människor eller vildsvin under vår vandring. Djuren höll sig inom sina territorium och människorna nere på Ica. Det blev jag varse när jag på hemvägen stannade till där för att köpa en tub pepparrot. Tisdagar är dagar då Ica-handlaren ger 5 % avdrag på hela köpet. Under förutsättning att kunden är 65 år fyllda. Med det sagt så fick jag betala fullt pris för pepparroten.

Årets sista semla är inmundigad. Annika på hembageriet såg glad ut när jag efter pepparrotsinköpet steg in genom dörren. Hon packade varsam ner semlan i påsen och överräckte den till mig. Nu blir det till att invänta saffranssemlan. Alltid finns det små guldkorn att se fram emot.

För att återgå till vandringsleden. Där finns förutom en unik natur med allehanda slags växter många kulturhistoriska sevärdheter. En bit av leden går över Kungsvägen som innan den flyttades under 1700-talet var stora landsvägen mellan Finspång och Norrköping. På Glansgruvefältet finns inte mindre än 20-talet gruvor som idag är vattenfyllda hål. Rester av kalkugnar, lämningar av hyttor och torp samt en mäktig ormgran.

Blåsipporna är i full blomning, om en månad kommer liljekonvaljerna, sen olika sorters orkidéer och köttätande växter. Då får det bli en ny vandring och förhoppningsvis följer maken med mig istället för lånehunden. Vilken rikedom att leva i ett land där vi kan få ströva fritt ut i Allemansrätten!

En åskrädd yngling och den viktiga kunskapsbanken

Plötsligt blev det höst. Grått och kallt. Den springa av ljus som syntes på morgonhimlen doldes med ens av blygrå moln när åskan rullade in över nejden. Blixtar ljungade som åtföljdes av skarpa knallar.

Lastbilen som kom med  leverans av fönster stannade utanför vårt staket. En blek yngling hoppade ur hytten för att meddela mig sin rädsla för åska. Jag engagerade mig enkom i våra nya fönster ty den darrhänte chauffören fick med nöd och näppe upp dem på den manuellt manövrerade gaffeltrucken.
Fönstren svajade betänkligt på gafflarnas spetsar varpå jag kände mig nödd och tvungen att bistå med en hjälpande hand.
Gemensamt fick vi därefter ut fönstren från lastbilens inre och vi hissades ner på den släta marken.
Jag är född till avlastare av gods. Det kände jag tydligt då lastbilschauffören gav mig uppskattande blickar.

Några identitetshandlingar krävdes inte, försäkrade ynglingen. Det räckte med mitt ord och en underskrift så var saken ur världen och fönstren våra. Vi tackade varandra med ett hjärtligt handslag och chauffören for vidare med nästa leverans.

När lastbilen försvunnit kom flockar med svanar. Skränande fällde de ut sina fötter och landade på Glans vattenyta. Enligt en expert på fåglars flygmekanik uppnår en svan flyghastigheten av 17,5 m/s. Innan den lättar springer den igång på vattenytan med en hastighet av 10 m/s. Något att lägga till i den egna kunskapsbanken. Om just den kunskapen är av betydande vikt för gemene man är ovisst. Det har kanske endast betydelse för en expert på fåglars flygmekanik.

Själv har jag planer på att bege mig ut i skogsterrängen för att skövla björkris. Men det tar dock emot en smula med tanke på rådande väderlek, Vid min sida ligger ledarhunden vars matte lämnat honom till oss medan hon lotsar runt ett gäng konfirmander på läger. Inte ens hunden visar någon böjelse för att gå ut. Jag fick med starka ordalag uppmana honom att pinka så vi snabbt fick komma inomhus efter vår morgonrunda.
Vinterjackorna är tvättade och undanhängda i förrådet och jag vägrar att åter igen ta fram dessa persedlar. Det är ju vår för tjyven även om vårvärmen tycks ha gjort en avstickare och lämnat plats åt rysskylan.

Det får helt enkelt bli inomhusaktiviteter en dag som denna. Hett te som toppas med en bra bok. Vardagslyx som förnöjer.

Klosterliljor och plåster på huvudet

För att komma bort från nyhetsbevakning, terrorister, hjältar, offer och stolta svenskar reste maken och jag i morse till Vadstena. Det har länge varit en önskan att få se klosterliljorna blomma. Idag uppfylldes äntligen mina önskemål.
Hela det stora fältet vid munkarnas fruktträdgård var magiskt i all sin prakt. Dock blåste det en isande vind från Vättern så när vi tittat klart gick vi till Gamla Konditoriet och åt varm smörgås.

Några nunnor såg vi inte till. De var antagligen mitt uppe i söndagsbönen. Däremot fick vi en bit bröd och en slurk vin av en hostig präst i Klosterkyrkan.
På tal om nunnor. För en tid sedan var stortvillingflickan och jag till IKEA. Där träffade vi på en av Vadstenanunnorna som skulle göra affärer med Kamprad. Mitt barnbarn tittade storögt på nunnan och frågade mig om jag visste varför hon hade plåster på huvudet. Jag uppmanade barnet att stilla sin nyfikenhet genom att själv ställa frågan varför kvinnan var utstyrslad på detta uppseendeväckande vis. Plåstret var inget plåster utan några vita tygremsor som tillhörde huvudbonadens utsmyckning, upplyste nunnan  och med det blev flickebarnet nöjd. Inga frågor ger inga svar och jag känner mig belåten med att mina barnbarn är lagda åt det vetgiriga hållet.

På Östgötaslätten är vårbruket i full gång. Odlaren i maken väcktes till liv men den eran är över för hans del så han får nöja sig med att vårbruka genom bilrutan. Samt byta till sommardäck på våra bilar istället för att montera dubbelmontage på traktorer. Om några veckor kan han börja gräva i potatislandet. Småskalig odling är den trivsamma odlingen och inte allt för tidskrävande. Det ska vara behagfullt att leva ut i våren när den yrkesverksamma tiden är till ända. Oron över torka och missväxt, för mycket regn och skadedjursangrepp är överstånden. Men även tiden då vi stannade våra traktorer och drack kaffe vid dikesrenen är över. När jag tänker på flydda lantbrukartider hugger det till i hjärttrakten också för mig. Men jag är glad över minnet. Och glad över att äntligen fått uppleva Klosterliljornas blomning. Om en vecka är nog hela härligheten överstånden.

Mörka nyanser av brunt och svärmande svanar

Allt tycks vara precis som vanligt. Påskliljor, tulpaner och blåstjärna. Gräset grönskar och småfåglarna inspekterar holkarna. Fika i solen ute på trappan. Maken snickrar på utbygget och jag har tagit hand om mamma ett par timmar.

Ändå är allt inte som vanligt. Inte om utan när förändringen skulle ske är vi nog många som funderat över.
Vi ser och hör det på nyheterna varje dag. Om vi läser det i pressen , papperstidningar eller på nätet spelar ingen roll. Vi översköljs av terror och våld dagligen och stundligen. Men det är ju så långt borta. Vi påverkas inte mer än mentalt av det vi ser fladdra förbi på teverutans nyhetsutsändning medan vi avnjuter vårt kvällskaffe eller ett glas rött. Kan inte riktigt ta in händelseförloppen och förstå. Inte för än vi själva blir drabbade. Det är då vi kan känna den empatiska smärtan. När det gäller våra egna. Som blir dödade på gatan i vår huvudstad.

Jag och fler med mig kände skräcken att någon vi står nära, känner eller håller av skulle bli buren till en väntande ambulans och förd till sjukhus. Samma skräck som människor varje dag råkar ut för. Som är deras vardag. Människor som på morgonen inte vet om de lever när solen dalar och natten tar vid.
Giftgasattack i Syrien som tog över sjuttio människors liv. Som svar riktar Trump  militärt anfall mot Syrien. USA står för rättvisan. Gud välsigne Amerika och hela världen.
Vissa tror och litar Gud. Andra till Guds sista profet.

Nu hedrar vi de som föll offer för en terrorists djävulska dåd. Hatar den som gjorde detta mot oss. Känner rädsla, ilska och vanmakt. De bruna nyansen förstärks men jag vägrar lyssna till extremistiska grupper som säger "Vad var det jag sa!"

Det är människan som gjort världen ond. Nu har ondskan träffat även oss. Men mitt i ondskan finns medmänskligheten. Okända som öppnar upp för varandra. Precis så som vårt land öppnat upp och tagit hand om de som färdas på farliga vatten för att finna trygghet. Kan de känna sig trygga efter det som hänt? Det är nu vi behöver ge varandra kärlek, inte hat. Oavsett nationalitet och härkomst.

Nu är det dags för lite kaffe igen. Eftermiddagskaffe. I vår trygga lilla värld kan vi avnjuta vårt kaffe ute på trappan. I solskenet. Jag vågar vägra vara rädd. Ute på Glan svärmar svanarna. Förskonade från terror och giftgasattacker, brunbyxor och Trump.  

Mindfulness och reglerat kösystem

Gårdagen tarvade raggsockor. Idag har värmen återvänt och fötterna är åter igen befriade från fotbeklädnad.
I kryddlandet står gräslöken färdig att förtäras. Det är enkom sillen som fattas. Och färskpotatis. Den lär vi får vänta på, i alla fall fram till midsommar.

Det spritter i mig. Som om blodet ersatts med bubbelvatten. Solen och värmen gör mig glad. Här behövs ingen utbildning där det ingår mindfulness och tips på hur jag ska hitta balans i livet. Solen kostar gratis och jag håvar in i rikliga mängder. Endorfinnivån är hög vilket medför att mitt biokemiska glädjetillstånd är stabilt.

Idag såg jag en prydnadshäck som var helt utslagen med små gröna blad. Inser att det går fort nu. Det gäller att ta vara på tiden och njuta av det som väcks upp ur vintertillståndet.
Dess värre har också svartmyrorna vaknat till liv. De har en förmåga att strömma in i vårt kök. Skapar en gångväg över diskbänken bort till arbetsbänken. Som en svart liten bäck rinner de snabbt över ytan och försvinner någonstans som ingen riktigt vet vart det är.
För att bekämpa de objudna gästerna i ekologisk och naturvänlig anda har jag försökt med olika sorters kryddor i enlighet med väl beprövade husmorsknep. Vilket resulterat i att jag kommit till den insikten att husmödrar inte vet hur svartmyror ska bekämpas. Det måste till en annan ammunition än kryddor för att bli myrfri inomhus. Skarpa vapen med påklistrad varningstext vilken uppmanar djur och små barn att hålla sig borta från saneringsprodukten.
Det går inte att hårdnackat agera miljökämpe. Stundom är jag en miljöbov. I alla fall då det gäller svartmyror.

Jag tröstar mig med att jag helt slutat köpa plastkassar då jag är i vår lokala matvaruaffär. Det om något är bra för miljön. Istället tar jag med mig en tygkasse fylld med gamla plastkassar som härrör sig från tiden då jag struntade i de konsekvenser onödig konsumtion av plast ger. Nu känner jag mig präktig och rejäl. Plockar demonstrativt upp mina skrynkliga kassar och ruskar dem lite framför de medkunder som köper nya. Sida vid sida står vi sedan och plockar ner våra varor som matas fram mot oss på det svarta varubandet. Miljöboven och miljökämpen.

En annan intressant sak jag vill belysa i sammanhanget inköp är den regel jag nyss lärt mig. Detta gäller vårt kösystem framför kassan. Ofta hamnar jag i fel kassa, gör en missvisande bedömning gällande kassörens snabbhet och framförvarande kunds varuvagn. När så kassören greppar mikrofonen och ropar ut att en till kassa måste öppnas spänns musklerna. Vi kunder är färdiga att ta språnget mot den stängda kassan. Greppar hårt om varuvagnens handtag och gör oss beredda på en framrusning. Men nu vill jag upplysningsvis tala om att det är kund nr 2 i kön som har företrädesrätten på sin sida.
Det är nog inte många av medborgarna som vet om det gällande regelsystemet,

För vara en medveten konsument gäller det att läsa innehållsförteckningar men också att räkna rätt.