Att sväva på moln och en bil utan repor

Stundom får maken lusten att följa med mig ut på mina frilansande uppdrag. Beroende på vad som erbjuds. Det är bland det bästa jag vet. Allt som oftast packar vi då en matsäckskorg och tar det hela som en trevlig dagsutflykt.
Idag var det en sådan dag. Strålande solsken om än något kylslaget i luften. Dock hindrade det oss inte för ett stopp i Rejmyre för att äta glass där råvaran är kommen från en ko helt nära dig. Så påannonserade glassförsäljaren sin vara. I min tankevärld måtte glassförsäljaren vara något desorienterad för kon som levererat mjölken till glassen är bosatt ute på Vikbolandet och avståndet mellan Sänkdalen och Rejmyre är betydligt större än helt nära dig eller mig.
Glassen var superb och vi delade strutrånen mellan oss och några närgångna gråsparvar. En och annan kaja försökte sig på en charmoffensiv men dessa jagade vi brutalt bort. De såg inte helt fredliga ut.

Mitt egentliga uppdrag var att besöka en ambulerande fritidsgård med tillhörande cirkuspedagog. Akrobatik på hög nivå där även maken och jag blev inbjudna till att testa cirkusartisters förmåga.
Pedagogen borrade in sina fötter i mina magvalkar och lyfte sedan på benen. Jag svävade som på moln. Om något ostadigt ty jag har ingen större vana att ligga och balansera på någon annans fotsulor.
Applåderna lät inte vänta på sig och nu ämnar vi gå all in med uppgiften att öva upp oss, maken och jag som även han fick sig en balansövning av pedagogen.

Annars kan maken hänge sig åt att öva upp sin cykelförmåga på en cykel från den tiden då de första cyklarna tillverkades. För där gick det minst sagt vingligt till väga. Men jag klandrar honom inte, det verkade oerhört svårt att bemästra tekniken. Upp tog han sig och styrde rakt mot min parkerade bil.
Jag skrek och Finspångs bibliotekarie som även hon fanns på plats vid den ambulerande fritidsgården höll händerna för ögonen. Kanske var det tur att bilen stod där den stod eljest hade han väl cyklat rakt ner i den intilliggande sjön. Bilen klarade sig dock utan repor och maken förblev oskadd trots avsaknaden av cykelhjälm.

När akrobatlektionen var avslutad och jag gjort mitt frilandsuppdrag tackade vi och åkte därifrån. Stannade vid en skogsbacke och undersökte vår medhavda matsäckskorg. Åt mackor och drack kaffe. Lade oss en stund på filten och spejade upp mot topparna av gran och fur. Konstaterade att detta var en dag då den är som bäst. I all enkelhet även om de akrobatiska utsvävningarna av denna art ej tillhör vanligheterna.

I morgon blir det andra aktiviteter. Nämligen ett besök på Ikea tillsammans med småtvillingarna, deras storasyster och mamma vilka vi nu väntar på ska komma för en natts övernattning. Ty det gäller tidig uppstigning för att hänga på låset när det ska storhandlas vilket jag misstänker tar tid och kräver ett visst mått av ork för att klara av.

Blodiga Mary och rosa tår

Så har vi då firat Johannes döparens födelsedag. En dag som allt för oftast firas med fylla och slagsmål.
Personligen är just midsommarafton ingen av de storhelger jag längtar mest till. Trasiga minnen från förr sitter så djupt rotade att det än i dag är svårt att njuta av sommarhögtiden. Dock har vi haft en riktigt fin och trevlig midsommarhelg med barn och barnbarn runt bordet.
Nästa år firar maken och jag vår 40:e midsommarafton tillsammans och jag kan med glädje och tacksamhet se tillbaka på våra midsommaraftnar som inte varit kantade av varken fylla eller slagsmål.

För den som hängivet blandar sig en drink finns många ingredienser att välja mellan. Några riktigt dubiösa om jag ska tro dryckesproducenterna. På en bar i London går det att få en skvätt grisblod samt en snutt blodkorv i vodkan, ingen Bloody Mary för mesar. Mary I som lär ha avrättat 300 protestantiska ledare skulle säkerligen med förtjusning känt sig stolt över att ha fått en drink uppkallad efter sig själv. Som dessutom är näst intill autentisk frånsett att människoblodet ersatts med grisblod eller för den fege drinkaren tomatjuice.
Eller vad sägs om skäggöl, bryggt på bland annat jäst från bryggarens egen ansiktsbehåring.

Den mest spektakulära drinken av dem alla måste ändå vara Sour Toe Cocktail. En whiskeyshot där en mumifierar stortå skvalpar omkring i botten av glaset. En kanadensisk tradition med anor från 1920-talet. Vänligt sinnade donerar sina stortår då de av någon anledning nödgats att genomgå en amputation. Några månader i saltlag och tån är klar att serveras. Men det bör dock poängteras att tån inte är något tilltugg. Skulle den mot all förmodan slinka ner genom strupen står det älskaren av denna drink dyrt. Nuddar intagaren av denna dryck tån med läpparna blir det däremot diplom och ära.
Nu har någon illasinnad stulit en tå då glaset tömts och det har blivit en polisiär sak av det hela. En riktigt bra tå lär det dessutom ha varit. Märkligt att folk aldrig kan låta saker och ting få vara ifred utan måste göra sig till tjuv och bandit så fort tillfälle ges.

Idag har jag silat upp sommarens fläderblomssaft. I år hann jag före lössen och nu står flaskorna prydligt på rad i vårt extra kylskåp vilket är ämnat för sylt, saft och inlagd egenproducerad gurka. Visserligen har vi en jordkällare men jag litar inte riktigt på dess kapacitet gällande den rätta temperaturen.
När kvällen smyger sig på tänker jag bjuda maken på en fläderblomsdrink vilken är spetsad med en skvätt bubblande vin för att fira att midsommarafton är överstånden. Vi håller oss med de vanliga ingredienserna i våra glas. Men vill jag snitsa till det lite extra kan jag ju doppa ena stortån i glaset strax före serveringen.

Årets badmode och en exalterad fotograf

Efter några dagars avhållsamhet från sociala medier är det åter dags att öppna tråden. Skrollade bland flödet då en kändis dök upp med sin blogg. Nyfiket klickade jag på länken. Mån tro vad hon har som inte jag har? var frågan jag ställde mig.
27 miljoner på bankboken samt en vacker walk-in-closet där kristallkronor sprider sitt milda sken över skor, klänningar, parfymer, smink, handväskor, accessoarer, helkroppsspeglar och en fluffig heltäckningsmatta var den första skillnaden jag upptäckte i mitt forskande.
Samt en gigantisk låda med badkläder. Som tyvärr inte passar in i säsongsmodet. Kändisen, bosatt i Hollywood, får nu ta av sin veckopeng som utdelas av maken och köpa en ny bikini. 850 dollar i veckan är veckopengen så det bör räcka till något snyggt och passande. Men hon får sno sig på för nu är det verkligen bikinipanik inför resan till Hawaii.

Hollywoodstjärnan tränar hårt för att hålla formen. Vid champagnefesterna med vännerna lägger hon EN majskolv på grillen. Jag hoppas att hon passar den noga för en majkolv som är välgrillad allt för länge är näst intill oätlig.
Mellan festerna går hon på bokcirkel med de andra tjejerna och diskuterar böcker vars titlar inte riktigt framgick av bloggen.

Maken är rik, stenrik, och klär sig i vit linnekostym mellan varven. De har villa, båt, bilar för olika tillfällen samt hundar. Hundarna får följa med på lunchturer men dess för innan krävs en hår-appointment på hundföraren. Efter lunchen är det dags att göra lite inköp. Nya kläder till garderoben samt lite annat smått och gott till hemmet.
Det finns även tid för att bonda och göra roliga grimaser framför kameralinsen.

Plötsligt gick det upp för mig att det går att tjäna pengar på sitt bloggande. Grova pengar dessutom. 27 miljoner ökar lätt genom att öppna upp sitt liv och hem.
Kanske även jag kan tjäna en hacka på mina hittills levererade 1015 publicerade blogginlägg. Jag kollade efter och jodå en enkel knapptryckning och det kan ramla in 3 475 spänn. Men det är väl något förbehåll med det som med allt annat kan jag tro. Jag låter pengarna vara där de är och växa till sig lite. Eftersom jag inte är i skriande behov av någon ny baddräkt eller för den delen något annat heller  just för tillfället nöjer jag mig med det jag har. Bland annat en hederlig baddräkt passande mina kurvor,en nyinköpt Londonhatt och solbrillor á la 1960-tal. Samt en numera ganska sliten men mycket mjuk och fluffig morgonrock som passar vid alla tillfällen då det är lite ruggigt.

Vi lever ett mycket spännande liv här i Kullerstad Skärblacka. Det händer alltid något som bör uppmärksammas i en blogg. Precis som i Hollywood.

Traditioner och gräddfil

Dotterns och min traditionella årliga resa till London är över och vi är således på hemmaplanen igen.
Vet inte vem som blev gladast över att se oss, maken, som längtat halvt ihjäl sig efter sin käraste eller ledarhunden som troligtvis saknat sin matte. Hunden har fått god omvårdnad och omsorg av maken som funnit tröst i att klia bakom hundens öron då längtan blivit allt för stark.

Att skriva ner reseskildringar så det behagar andra som inte varit med under resans lopp är svårt. Det kan även vara ganska tröttsam läsning. Ungefär som när någon förevisar bilder förställande ridturer på kamel, poolhäng med tillhörande paraplydrink, mat på fat eller inköp av klatschiga badhanddukar framför en inhemsk butik direkt riktad åt den köpglada turisten. I lagom doser är det uthärdligt och underhållande för stunden, men roar mest den som varit och turistat i främmande länder.

Dock dristar jag mig till att i lagom mått dela av mig av vår resa med att nämna Royal Botanic Gardens Kew som kom att bli denna resas absolut största behållning. En fantastisk oas, en relativt kort resväg med London Underground, utanför storstadens puls.
150 hektar botanisk trädgård där över 40 000 olika arter växter samsas. Ett enormt palmhus, växthus med allt från märkliga kaktusar till vackra orkidéer och mitt i allt The Big Stink som luktade märkbart ruttet.
Sex timmars vandring i nästan outhärdlig hetta gjorde oss matta och svaga. En brunch för att fylla på depåerna gjorde kyparen blek. Ty vi är inte vana vid brunch på engelskt manér och lade en beställning som kyparen till sist avstyrde. Med motivation att måltiden skulle bli allt för mäktig och rekommenderade oss sålunda att avstå från bakverken.

London är en ypperlig stad att turista i. Vänliga och hjälpsamma stadsbor i så gott som samtliga gathörn. En karta och förvirrad uppsyn och någon inhemsk kommer skyndsamt till undsättning.
Dessutom kan det vara en fördel att vara synskadad vilket vi fått erfara vid åtskilliga tillfällen. Speciellt på flygplatsen där vi i en helt egen gräddfil tågade förbi långa köer ledsagade av människor i gula västar. Både vid ankomst av vid avgång.
Utanför en Undergroundstation skramlade en man med en bössa.
"Please help the blind", mässade han. Fick syn på min dotter och sken upp. "Is she blind? frågade han märkbart glad över att träffa någon som han vurmade så starkt för.
"Yes giv her some money", svarade jag men han fortsatte konversationen vänd mot mig med att undra om hon var blind sedan födseln.
"Jag är blind sedan födseln men jag kan tala helt på egen hand", kontrade dottern på perfekt engelska och förärades därmed med ett klistermärke som uppmanade att donera pengar till blinda. Mannen ansåg troligtvis att hon kunde vara en autentisk reklampelare för blinda människor i London som behöver en extra slant på grund av sitt funktionshinder.

Naturligtvis har vi shoppat så som sig bör. London har ett stort utbud av varor. I vårt hembagage packade vi sålunda ner inköpen: Var sin solhatt med breda brätten i tvättbart bomullstyg, två klänningar med tillhörande vingar till småtvillingarna som när deras födelsedag är avklarad kan klä ut sig till älvor samt sex paket crumpet.

ID-handlingar och en tjuvkärring

För många år sedan var jag inne i en inredningsbutik. Strosade runt och tittade vad som fanns på hyllorna. Om jag inte missminner mig var jag på jakt efter en födelsedagspresent.
Vid ett ställ med dukar stod en äldre dam. Hon plockade bland grannlåten, vi gjorde ingen större notis av varandra utan ägnade oss var och en åt våra egna inköpsfunderingar.

Plötsligt fick jag se hur damen lät en av dukarna slinka ner i den väska som dinglade ner från hennes underarm. Obemärkt försökte jag snegla på henne för att se vad nästa drag skulle bli.
Hon förflyttade sig till ett annat ställ där det hängde vackra sidenscarfar. Hon provade flera stycken innan hon bestämde sig. Knöt scarfen om halsen, rättade till jackan och drog upp blixtlåset ända upp till hakan. Därefter lämnade hon butiken och jag gick fram till kassörskan för att upplysningsvis berätta att nu hade butiken minsann blivit av med två varor.
Kassörskan rusade till dörren och blickade ut över trottoaren som vimlade av flanörer. Den tjuvaktiga damen var spårlöst försvunnen och kassörskan såg uppgiven ut.
Vi språkades vid om folk som inte har vett att göra rätt för sig. Enades om att det var mycket skamlöst.

Häromdagen skulle jag vara dottern behjälplig med att lösa ut ett paket som företaget hon handlat från låtit frakta med DHL till vår bensinstation. Dottern, småtvillingarna och deras storasyster satt i min bil och väntade allt medan jag utförde uppdraget.
I min bakficka låg dotterns id-handling vilket krävs då andra än mottagaren av försändelsen ska vara den som löser ut paketet.
Eftersom jag ändå var inne på macken passade jag på att köpa en dosa snus. Öppnade snuskylen, tog snuset och stoppade dosan i bakfickan på min kjol. Samma ficka där dotterns id-handling låg. Plockade upp hennes id-kort samt lirkade ut mitt körkort ur plånboken. Uppgav sändningsnumret och överräckte båda id-handlingarna till damen i kassan. Fick efter alla konstens regler paketet, därefter lämnade jag macken och vi körde därifrån.

I morse skulle jag ta på mig tidigare nämnda kjol och upptäckte då snusdosan som låg kvar i bakfickan. Den snusdosa som jag, precis som den tjuvaktiga damen i inredningsbutiken, hade stulit!
Därmed blev jag nu på morgonen nödd och tvungen att köra ner till vår bensinstation och med blossande kinder erkänna mitt fruktansvärda tilltag. Inom mig fanns en oro att macken är utrustad med övervakningskameror och att jag fångats på film när jag var ute på stöldturnén.
Jag höll krampaktigt i snusdosan, lämnade fram den och sa att tjuven återvänt till brottsplatsen för att en gång för alla göra rätt för sig.

Osammanhängande förklarade jag hur situationen blivit som den nu var och bad om att inte bli kallad för en tjuvkärring.
Kassörskan skrattade stort och var tydlig med att det skulle ingen av personalen någonsin kalla mig för.
Snuset är betalt och i sanningens namn; det är inte nyttigt att nyttja tobaksvaror!