Ett gigantiskt besök och ett ostyrigt lågtryck

Ett dovt surrande som hastigt närmar sig. Och så flyger den in genom dörrposten till min skrivarstuga. Landar tungt bredvid mig, klamrar sig fast vid kanten av mitt skrivbord. Under tystnad studerar vi varandra några minuter. Försiktigt reser jag mig från skrivbordsstolen, öppnar min kameraryggsäck och plockar fram kameran. Sätter mig på huk under den imponerande bålgetingen, ställer in skärpan och knäpper några bilder.

Genom kameralinsen ser jag den mjuka behåringen strax bakom getingens huvud. Jag frestas att sträcka fram mitt pekfinger och smeka den över ryggen. Men jag avstår. Är osäker på om den skulle tillåta någon kroppskontakt, även om bålgetingar är fredliga typer vet jag av egen erfarenhet att ett stick av den grova gadden gör djävulskt ont.

Till skillnad mot vanliga ettriga getingar som gärna går till attack så fort det behagar dem är bålgetingar sävliga och nyfikna. När vi sitter ute ljumma sommarkvällar kommer en och annan flygande för att kolla läget. Brummande slår den sina lovar kring våra huvuden, studerar vad som finns på bordet, kikar in genom husets fönster och ger sig sedan iväg. Det hela är odramatiskt och framkallar inga som helst flyktkänslor hos mig.

Att en häst skulle avlida av sju bålgetingstick, en vuxen människa av tre samt ett litet barn av två är en myt. Om hästen eller personen i fråga inte råkar ut för någon allergisk chock vill säga.
På den tiden då vi var bosatta på vår gård ute på Vikbolandet delade vi trädgården med bålgetingar som inrättat sina bostäder i våra gamla ihåliga gråpäronträd.
Skulle vi någon gång ha glömt släcka ytterlampan då vi gick till sängs drogs bålgetingarna till lampans sken. Vi kunde höra de dova dunsarna då de slog mot ytterdörren när de sökte sig till ljuset.
På altangolvet under lampan placerade vi ofta våra ytterskor. Där stod de på bekvämt avstånd så det var bara att sticka in fötterna i skorna när dagen randades och vi skulle ge oss iväg någon stans.
En morgon körde maken ner sina ena fot i sin sko där en bålgeting funnit nattlig vila. Ett kraftfullt stick och maken som vanligtvis är vänligt sinnad och ytterst sällan tar till kraftord svor högt och hoppade runt på ett ben. Vi undersökte tån och jag är nästan säker på att jag fick badda den med något svalkande.
Nästa morgon upprepade sig proceduren men denna gång var det tån på den icke tidigare stuckna foten som fick sig en omgång. Maken svor på nytt högt och ljudligt och hans upplagrade dos av svordomar blev därmed förbrukade på endast två dagar.
Själv stack jag in handen i min sko för att försäkra mig om att ingen bålgeting gömt sig under plösen.
Sticket var outhärdligt. Det brände och sved, fingret dunkade och pulserade allt medan det sakta svullnade upp.

Bålgetingen på mitt skrivbord började darra med vingarna. Fläktade dem fram och åter. Brummandet satte fart. Till en början lite tyst och försiktigt, sedan ökade ljudet så som när ett flygplan står redo på startbanan. Getingen lyfte sin tunga kropp rakt upp, svävade ett par varv kring mig innan den satte av åt samma håll som den kom. Jag hörde ljudet försvinna och blanda sig med bastonerna bortifrån Bråvallafestivalen.

Snart kommer regnet. SMHI varnar för skyfall och översvämningar i vårt område. Men erkänner att lågtrycket över Östersjön är meteorologiskt svårt ty det gör som det vill. Precis som en bålgeting. Dessa gigantiska flygfän går inte heller att tygla.

Dricksglaset Ivrig och en irriterad man i en tjusig bil

Vad är somrigare än att nyvaken plocka egenodlade jordgubbar tillsammans med ett barnbarn. Rufsigt hår och röda bär som av de första solstrålarna blivit aningen ljumma. Filmjölkstallrikar och skivade jordgubbar.  En bra start på dagen.

Vårlök, Alex, Ingatorp, Ekby och Svärta. Lägg där till husgeråd, sängkläder, kuddar, täcken, bestick, pannor och kastruller käckt namngivna av designers med sinne för det estetiska, praktiska, enkla och användbara. Sammanfattningen heter IKEA och är en blandning av köplusta och ångest.

Jag bjöd på fika och en sen lunch. Rödmosig, svettig och med dallrande nerver höll jag täten och följde golvens målade pilar medan det efterföljande släpet bestående av småtvillingarna, deras storasyster och mamma styre kundvagnarna med stor säkerhet.
Denna gång skedde inga missöden likt det som hände då maken och jag gästade varuhuset. En kartong i ena handen, en oaktsam rörelse och traven med dricksglasen Ivrig föll i golvet med ett öronbedövande brak. Allas blickar riktade mot mig medan maken tog mig milt i armen och viskade; "Nu går vi lugnt och stilla härifrån."

Bil och släp parkerade vi på den stora familjeparkeringen. Att fylla båda transportfordonen tog tid och krävde muskelkraft. Vi hjälptes åt, dottern och jag medan småtvillingarna och deras storasyster satt i bilen och väntade.
Då gled en ensam herre i en tjusig bil upp. Stannade precis bakom kärran och pumpade gaspedalen upp och ner. Motorn spann som en katt, motorljudet lät dyrt och luxuöst.
Vi släpade och slet, motorljudet fortsatte morra lågt men uppmanande. Lite längre bort på parkeringen fanns gott om plats men den ensamma mannen ville ha just den ruta vi fyra timmar tidigare ställt vår bil. På f a m i l j e p a r k e r i n g e n. Säkerligen hade mannen en egen familj men möjligtvis hade de valt att stanna hemma en solig dag som denna.

Sista paketet innehållande våningssången Svärta med artikelnummer 102.479.73 självplockat på Hylla 39 Fack 10 lastades ombord på släpkärran och vi satte oss tillrätta i bilen för avfärd mot utlämningsstället för soffa och undersäng till våningssängen. En blick i backspegeln och jag kunde konstatera att den flotta bilen hade körts fram mot vårt släp med en luftmarginal på 2 decimeter.
Vore jag inte den ansvarstagande mormor jag är hade jag satt upp finger nr tre rakt upp i luften och visat mitt fina rosa nagellack med pärlemorskimmer innan jag trampade på min egen gaspedal.

Inköpsdagen är avklarad. Nerverna ligger där de ska och mina kinder har återfått sin normala färg. Dessutom återfick jag min mobiltelefon med tillhörande fack för körkort, kontokort och tankkort som jag glömde på Ikeas unisextoalett för på Ikea är alla människor ärliga. Även om vissa män inte behagar fälla ner toalettringarna efter sig då de lättat på trycket. Men det må vara en petitess i sammanhanget unisextoalett där inga tröttsamma kösystem existerar vilket vanligtvis uppstår vid en damtoalett.

Att sväva på moln och en bil utan repor

Stundom får maken lusten att följa med mig ut på mina frilansande uppdrag. Beroende på vad som erbjuds. Det är bland det bästa jag vet. Allt som oftast packar vi då en matsäckskorg och tar det hela som en trevlig dagsutflykt.
Idag var det en sådan dag. Strålande solsken om än något kylslaget i luften. Dock hindrade det oss inte för ett stopp i Rejmyre för att äta glass där råvaran är kommen från en ko helt nära dig. Så påannonserade glassförsäljaren sin vara. I min tankevärld måtte glassförsäljaren vara något desorienterad för kon som levererat mjölken till glassen är bosatt ute på Vikbolandet och avståndet mellan Sänkdalen och Rejmyre är betydligt större än helt nära dig eller mig.
Glassen var superb och vi delade strutrånen mellan oss och några närgångna gråsparvar. En och annan kaja försökte sig på en charmoffensiv men dessa jagade vi brutalt bort. De såg inte helt fredliga ut.

Mitt egentliga uppdrag var att besöka en ambulerande fritidsgård med tillhörande cirkuspedagog. Akrobatik på hög nivå där även maken och jag blev inbjudna till att testa cirkusartisters förmåga.
Pedagogen borrade in sina fötter i mina magvalkar och lyfte sedan på benen. Jag svävade som på moln. Om något ostadigt ty jag har ingen större vana att ligga och balansera på någon annans fotsulor.
Applåderna lät inte vänta på sig och nu ämnar vi gå all in med uppgiften att öva upp oss, maken och jag som även han fick sig en balansövning av pedagogen.

Annars kan maken hänge sig åt att öva upp sin cykelförmåga på en cykel från den tiden då de första cyklarna tillverkades. För där gick det minst sagt vingligt till väga. Men jag klandrar honom inte, det verkade oerhört svårt att bemästra tekniken. Upp tog han sig och styrde rakt mot min parkerade bil.
Jag skrek och Finspångs bibliotekarie som även hon fanns på plats vid den ambulerande fritidsgården höll händerna för ögonen. Kanske var det tur att bilen stod där den stod eljest hade han väl cyklat rakt ner i den intilliggande sjön. Bilen klarade sig dock utan repor och maken förblev oskadd trots avsaknaden av cykelhjälm.

När akrobatlektionen var avslutad och jag gjort mitt frilandsuppdrag tackade vi och åkte därifrån. Stannade vid en skogsbacke och undersökte vår medhavda matsäckskorg. Åt mackor och drack kaffe. Lade oss en stund på filten och spejade upp mot topparna av gran och fur. Konstaterade att detta var en dag då den är som bäst. I all enkelhet även om de akrobatiska utsvävningarna av denna art ej tillhör vanligheterna.

I morgon blir det andra aktiviteter. Nämligen ett besök på Ikea tillsammans med småtvillingarna, deras storasyster och mamma vilka vi nu väntar på ska komma för en natts övernattning. Ty det gäller tidig uppstigning för att hänga på låset när det ska storhandlas vilket jag misstänker tar tid och kräver ett visst mått av ork för att klara av.

Blodiga Mary och rosa tår

Så har vi då firat Johannes döparens födelsedag. En dag som allt för oftast firas med fylla och slagsmål.
Personligen är just midsommarafton ingen av de storhelger jag längtar mest till. Trasiga minnen från förr sitter så djupt rotade att det än i dag är svårt att njuta av sommarhögtiden. Dock har vi haft en riktigt fin och trevlig midsommarhelg med barn och barnbarn runt bordet.
Nästa år firar maken och jag vår 40:e midsommarafton tillsammans och jag kan med glädje och tacksamhet se tillbaka på våra midsommaraftnar som inte varit kantade av varken fylla eller slagsmål.

För den som hängivet blandar sig en drink finns många ingredienser att välja mellan. Några riktigt dubiösa om jag ska tro dryckesproducenterna. På en bar i London går det att få en skvätt grisblod samt en snutt blodkorv i vodkan, ingen Bloody Mary för mesar. Mary I som lär ha avrättat 300 protestantiska ledare skulle säkerligen med förtjusning känt sig stolt över att ha fått en drink uppkallad efter sig själv. Som dessutom är näst intill autentisk frånsett att människoblodet ersatts med grisblod eller för den fege drinkaren tomatjuice.
Eller vad sägs om skäggöl, bryggt på bland annat jäst från bryggarens egen ansiktsbehåring.

Den mest spektakulära drinken av dem alla måste ändå vara Sour Toe Cocktail. En whiskeyshot där en mumifierar stortå skvalpar omkring i botten av glaset. En kanadensisk tradition med anor från 1920-talet. Vänligt sinnade donerar sina stortår då de av någon anledning nödgats att genomgå en amputation. Några månader i saltlag och tån är klar att serveras. Men det bör dock poängteras att tån inte är något tilltugg. Skulle den mot all förmodan slinka ner genom strupen står det älskaren av denna drink dyrt. Nuddar intagaren av denna dryck tån med läpparna blir det däremot diplom och ära.
Nu har någon illasinnad stulit en tå då glaset tömts och det har blivit en polisiär sak av det hela. En riktigt bra tå lär det dessutom ha varit. Märkligt att folk aldrig kan låta saker och ting få vara ifred utan måste göra sig till tjuv och bandit så fort tillfälle ges.

Idag har jag silat upp sommarens fläderblomssaft. I år hann jag före lössen och nu står flaskorna prydligt på rad i vårt extra kylskåp vilket är ämnat för sylt, saft och inlagd egenproducerad gurka. Visserligen har vi en jordkällare men jag litar inte riktigt på dess kapacitet gällande den rätta temperaturen.
När kvällen smyger sig på tänker jag bjuda maken på en fläderblomsdrink vilken är spetsad med en skvätt bubblande vin för att fira att midsommarafton är överstånden. Vi håller oss med de vanliga ingredienserna i våra glas. Men vill jag snitsa till det lite extra kan jag ju doppa ena stortån i glaset strax före serveringen.

Årets badmode och en exalterad fotograf

Efter några dagars avhållsamhet från sociala medier är det åter dags att öppna tråden. Skrollade bland flödet då en kändis dök upp med sin blogg. Nyfiket klickade jag på länken. Mån tro vad hon har som inte jag har? var frågan jag ställde mig.
27 miljoner på bankboken samt en vacker walk-in-closet där kristallkronor sprider sitt milda sken över skor, klänningar, parfymer, smink, handväskor, accessoarer, helkroppsspeglar och en fluffig heltäckningsmatta var den första skillnaden jag upptäckte i mitt forskande.
Samt en gigantisk låda med badkläder. Som tyvärr inte passar in i säsongsmodet. Kändisen, bosatt i Hollywood, får nu ta av sin veckopeng som utdelas av maken och köpa en ny bikini. 850 dollar i veckan är veckopengen så det bör räcka till något snyggt och passande. Men hon får sno sig på för nu är det verkligen bikinipanik inför resan till Hawaii.

Hollywoodstjärnan tränar hårt för att hålla formen. Vid champagnefesterna med vännerna lägger hon EN majskolv på grillen. Jag hoppas att hon passar den noga för en majkolv som är välgrillad allt för länge är näst intill oätlig.
Mellan festerna går hon på bokcirkel med de andra tjejerna och diskuterar böcker vars titlar inte riktigt framgick av bloggen.

Maken är rik, stenrik, och klär sig i vit linnekostym mellan varven. De har villa, båt, bilar för olika tillfällen samt hundar. Hundarna får följa med på lunchturer men dess för innan krävs en hår-appointment på hundföraren. Efter lunchen är det dags att göra lite inköp. Nya kläder till garderoben samt lite annat smått och gott till hemmet.
Det finns även tid för att bonda och göra roliga grimaser framför kameralinsen.

Plötsligt gick det upp för mig att det går att tjäna pengar på sitt bloggande. Grova pengar dessutom. 27 miljoner ökar lätt genom att öppna upp sitt liv och hem.
Kanske även jag kan tjäna en hacka på mina hittills levererade 1015 publicerade blogginlägg. Jag kollade efter och jodå en enkel knapptryckning och det kan ramla in 3 475 spänn. Men det är väl något förbehåll med det som med allt annat kan jag tro. Jag låter pengarna vara där de är och växa till sig lite. Eftersom jag inte är i skriande behov av någon ny baddräkt eller för den delen något annat heller  just för tillfället nöjer jag mig med det jag har. Bland annat en hederlig baddräkt passande mina kurvor,en nyinköpt Londonhatt och solbrillor á la 1960-tal. Samt en numera ganska sliten men mycket mjuk och fluffig morgonrock som passar vid alla tillfällen då det är lite ruggigt.

Vi lever ett mycket spännande liv här i Kullerstad Skärblacka. Det händer alltid något som bör uppmärksammas i en blogg. Precis som i Hollywood.