De ungas vishet och ett fult ord

Jag är omtumlad och skakad efter dagens förmiddagstimmar. Vi satt på ett café, läppjade hett kaffe och te. Sa till varandra att nu är det brittsommar vilket känns skönt. Vilsamt och avslappnat.
En ung kvinna på andra sidan bordet. Röda läppar som ständigt formades till ett leende.

"Hur kan du vara så glad"? frågade jag. Hon svarade att det är inte svårt att vara glad eftersom livet är dyrbart. Varför slösa bort livet genom att vara missmodigt? Vi måste vara förstående men viktigast av allt vara förlåtande. Oavsett vad som hänt och vad som kommer att ske. Sa den unga kvinnan med de rödmålade läpparna.

Inom henne rasar en kamp. Cancertrådar som grävt sig djupt ner i hennes kropp, likt rötter som gräver sig ner i sandbanken för att hålla stammen upprätt.
Vi håller andan. Hoppas och ber. Jag tycker livet far orättvist fram. Unga människor ska inte få cancer. De ska leva och blomstra. Ge kärlek och liv. Ta emot kärlek och frossa i det liv de fått som gåva.

"Men det gör jag ju", sa kvinnan. "Jag lever och tar vara på varje stund tillsammans med de jag älskar. Vad annat kan jag begära av livet"?
Jag nickade och frågade mig tyst om det verkligen är så enkelt.
"Jag tror på livet och på mig själv, det är bäst så", fortsatte hon.
Jag kände mig mycket yngre, mer oerfaren än hon trots att det skiljer trettiofem år mellan oss. Det är ju jag som ska stå för visheten gentemot den som är mycket ung. I det här fallet hade den unga kvinnan med de röda läpparna mer livserfarenhet än jag. En erfarenhet jag vill vara utan men som väcker tankar om mitt eget liv. Och så det där hon sa om att kunna förlåta. Det svåraste av allt. Att förlåta med hjärtat och inte enbart genom tomma ord.

Hon ville berätta för mig om det hon gått igenom. Inte för att få medömkan utan för att ge av sin styrka till andra. Vi kramades farväl. De röda läpparna skildes åt i ett nytt leende.
"Lev väl och njut av livet"!

Cancer är ett fult ord. Mycket fult!

Paltkoma och kärlekshormon

Det hör inte till vanligheterna att ett läkarbesök slutar med en lunch där läkaren står för notan. I alla fall har jag aldrig tidigare varit med om den upplevelsen förrän idag. Den angenäma lunchen på en av Norrköpings bästa lunchrestaurang var ingen invit från något håll. Även om kyparens leende speglade på något annat då läkaren frågade om vi kunde få sitta i en avskild vrå.
Jag skyndade mig att poängtera, det hela var ren arbetslunch, inget annat!

Det läkarbesök jag gjorde för någon månad sedan var snabbt avklarat. Därmed fick läkaren och jag tid över för småprat. Vilket i sin tur föranledde en lunch där läkaren av mig skulle bli intervjuad gällande sitt jobb.
Jag ser ofta potentialen hos människor att öppna upp sig publikt. Oavsett skrå. Det finns alltid något att berätta som kan intressera andra.

Under samtalets gång visade det sig att läkaren förutom sitt yrke grottat in sig i ämnet sömn.
"Från sömnlös till utsövd" är titeln på den bok han skrivit. Den som kommer över boken kan anses den som sömnens egen Bibel, sprängfylld med goda råd. Sömnproblem kan till exempel botas med Pavlovs princip. Denne ryske fysiolog studerade hundars matsmältning utefter hundars inlärda reaktioner. Reaktioner som förknippas med vissa företeelser. Samma sak gäller oss människor, vi kan förknippa våra sovrum med söm eller sömnlöshet. Det gäller bara lära sig bryta mönstret, förkunnade läkaren mellan tuggorna av fisk.

Jag passade på att få en gratis konsultation gällande min egen sömn. Den är förvisso utmärkt god men ibland händer det att jag inte kan komma till ro. Jag ville lära mig ett knep inför eventuellt kommande sömnlöshet. Speciellt då månen är full. Då rubbas min goda sömn.
"Be din man stryka dig över ryggen. Då frigörs mängder med oxytocin i kroppen", löd rådet.

Jag har läst att fysisk närhet är en bristvara hos människor i västvärlden. De som inte ingår i en kärleksrelation utan enbart är vänner rör aldrig vid varandra förutom vid den där kramen vi ger varandra vid möte och avsked. Däremot rör kamrater bosatta i Puerto Rico varandra så ofta som 180 gånger då de träffas.
Kan hända beror vår svenska stelhet på brist av kroppsberöring. Det är kanske dags att öppna upp och börja ta mer på varandra för ett mjukare och snällare samhälle. Låta kärlekshormonet flöda genom en varm och vänskaplig beröring.

Bristande sympati och sommarfiske

Om exakt fyra månader är jag i full färd med att stoppa korv, pressa sylta, griljera skinka, steka rosmarindoftande revbensspjäll och koka in grisfötter. Samt tillreda en läcker mandelmousse med lingon. En ren och skär överdrift. Numera köper jag färdigkokt skinka som enbart kräver griljeringen, allt det andra hör till det förgångna.
Nu ska vi äta sunt för att hålla vikten, slippa hälsoproblem och på så sätt undvika andras granska blickar som säger oss att vi är osunda och anskrämliga.

Men studier har visat förbluffande resultat. En näve lingon om dagen och vi slipper bli tjocka. Trots feta födointag. Det funkar i alla fall på möss. Kan hända även på människor. Kanske det är därför min make är så smal och smärt. Han anser att lingon passar bra ihop med det mesta. Eller "gifter sig fint" som de kulinariska allvetarna uttrycker sig. När jag häller ketchup över min spagetti slevar maken lingonsylt över anrättningen. Av någon obegriplig anledning blir jag alltid lika irriterad när lingonburken plockas fram ur kylskåpet. Var och en måste få göra som den själv vill, men lingon på spagetti väcker inga sympatier hos mig.

Det är tyst ute i naturen. I takt med att lingonen mognar och lyser röda på sina tuvor gör sig flyttfåglarna beredda på avfärd. Det kniper till i hjärteroten. Jag vill inte att sommaren ska vara slut. Som alltid har de här månaderna förflutit i allt för snabb takt. Snart får vi ställa om klockorna till vintertid. Då blir mörkret ännu mörkare. Vi EU-medborgare kan rösta för en fortsatt sommartid. Vår regering ställer sig positiv till förslaget men jag misstänker ett vagt intresse som i grund och botten handlar om röstfiske.

Valet är nära. Det känns skrämmande. Jag läser om Åkessons dröm om ett konservativt block där han tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna ska styra vårt land. Något som statsvetare anser som orealistiskt men inte teoretiskt omöjligt. Hur nu det ska tolkas.
På nätet finns olika valkompasser. Jag har gjort flertalet av dem som visar förvirrande resultat. Därför kommer jag att ta det egna beslutat och rösta på det parti som alltid fått min valsedel. Det känns tryggast så. Då har i alla fall jag gjort det jag kan för hindrandet av ett parti som kan orsaka svår skada på demokratin.

Oönskade varelser och kombattanternas ordkrig

Veckan lider mot sitt slut. Det har varit händelserika dagar som till största delen handlat om djur.
Ömsint behandling av sällskapsdjur samt skadedjursutrotning av oönskade varelser.
Vid gårdagskvällens sänggående konstaterade maken och jag att vi får vara med om de mest märkliga uppdrag. Ständigt händer något nytt som vi blir involverade i. Och så detta med djur. Funderar på att öppna smådjursklinik. Känns som om jag numera innehar den kompetens.

För att driva smådjursklinik krävs dock ett visst djurintresse samt förmågan att tycka om djur. Jag har varken det ena eller det andra. Tycker inte direkt illa om djur, framför allt inte om de djur som stundom behöver mig och tillhör någon av mina närstående. De djuren tycker jag faktiskt mycket bra om.  Alla andra är för mig totalt ointressanta. Jag varken tycker om eller inte tycker om dem, de bara finns där. De på sin kant och jag på min.

Häromdagen florerade en hätsk stämning på sociala medier. En hundägare ville ha ett råd huruvida personen i fråga skulle förhålla sig och sin hund vid möte med de katter som stryker omkring utanför porten. Hundägaren var rädd att hunden skulle göra katterna illa och genast tog diskussionerna fart. Hundägare mot kattägare. Ordkriget växte och mörka moln tornade upp sig i cyberrymden, kombattanterna kastade hundskit och kattskit på varandra. Någon dristade sig till ett påpekande om grannarnas katter vilka hårar ner i hennes trädgårdsmöbler medan andra inte gillade kattbajs i sina rabatter. Fler hakade på och beklagade sig över katters uträttade behov i offentliga sandlådor där barn leker.
Kattägarna kokade av ilska och länkade kommunala regler och fastställda paragrafer gällande lösspringande katter. Där går att läsa om katternas privilegium att röra sig fritt, var de vill och hur de vill. De som inte vill ha andras katter grävande avträdeshål i sina rabatter och sovande på trädgårdsmöblernas dynor måste själva åtgärda problemet.
Fick hundägaren ett tillfredsställande svar? Tveksamt eftersom den ursprungliga välmenta frågan hamnade i skymundan.

Själv känner jag mig belåten med att ha lånehund lite då och då. Det är som med barnbarnen, inget huvudansvar utan enbart ett enda stort nöje. 

Fallfrukt och en välanpassad gasmask

Det slutgiltiga beviset på att sommaren nått sitt slut. Affärerna säljer höstblommor. Ut med den gamla och in med det nya. Dock har grillförbudet upphört i Östergötland. Pris ske lov! utbrister grillarna och eldar på.
Vårt plommonträd bär för första gången frukt. Söta blå plommon , inte många till antal men vi vet nu att trädet är fruktsamt.
Ekens grenar tyngs ner av ekollon. De är vackra och för mina tankar till Ocke, Nutta och Pillerill. Elsa Beskows saga skriven rakt igenom på rim. Som liten älskade jag boken, den finns fortfarande kvar i vår bokhylla. Sliten och sönderläst. Bladen har gulnat men texten är densamma. Gammaldags och antagligen full av nutidens moraliska aspekter. Men det finns också en sammanhållning i handlingen. Mänsklighet och omtänksamhet blandas till en enda stor avslutande fest.

Igår var jag till vårt lilla apotek för att hämta ut medicin åt min mamma. Apotekspersonalen är ytterst trevliga och hälsar med ett leende varje kund välkommen. Vi som i olika ärenden besöker vårt apotek känner oss betydelsefulla. Ett leende och ett varmt välkomnande betyder oerhört mycket. Men igår satt ett stort plakat på dörren: Långa väntetider på grund av sjukdom. Piller och medikamenter till trots, också en farmaceut kan drabbas av krämpor som kräver sjukanmälan. En ensam farmaceut skulle serva tio kunder som trängdes i det minimala utrymmet. Hon gjorde sitt bästa, log matt och såg svettig ut i pannan där luggen allt mer antog en stripig hållning.

Det suckades och pustades. Svors och förbannades. Sjukvården åkte med på samma klagoresa. Endast en dam vände det hela i positiv riktning med att berätta livfullt om sina besvär med gaser i magen. Därav hennes apoteksbesök. Jag bad en tyst bön: "Milde Herre Gud, låt mig aldrig någonsin drabbas av onaturligt mycket gaser i magen. Amen".

Knorret över den långa väntetiden ökade i styrka. Folks irritation stegrades och farmaceuten såg plågad ut. Jag tog ton, "hejda er kära Skärblackabor! Stressa inte upp vår egen farmaceut, hon har nått bristningsgränsen"!
Damen med den gasiga magen räckte upp handen och lät meddela att hon var från Kimstad. Hennes besök på apoteket skulle gå snabbt garanterade hon. Som en sista upplysning lät hon samtliga församlade få veta att hon uppnått den aktningsvärda åldern av 85 år samt icke var innehavare av varken körkort eller bil.

Jag älskar människor! De förbryllar, överraskar, roar, väcker tankar, förenar och delar med sig av egna erfarenheter. Speciellt vid långa väntetider på vårt apotek i Skärblacka.