Den bästa tiden och iskall frost

Jag njuter av värmen och vill inte att det ska bli väderomslag på mycket länge. Känner mig priviligerad över förmånen att få ta dagen i den takt som kommer, ganska så bekymmersfritt och kravlöst.

Den bästa tiden är här och nu, tacksamheten är utan gränser.

Så kom telefonsamtalet. En hinna av iskall frost lade sig som ett gnistrande kristalltäcke över allt det vackra och jag blev påmind, som så många gånger tidigare, att livet inte är beständigt. Att vi måste lämna allt det vi har runt omkring oss, medan andra står kvar med frågor, sorg och smärta, för att sedan klättra uppåt på den branta och hala trappan som ska leda oss bortom det outhärdliga.

För vissa tar trappstegen aldrig slut, högt där uppe skymtar kanske det sista steget men nivåskillnaden är för stor att ens orka dit. Platåer får bli fotfästen där varje platå har sin egen innebörd. Minnen, glädje, skratt, gråt, vardag och fest. Allt det där som finns omkring oss, när allt är som vanligt. Men ändå aldrig kan bli som vanligt.

Nu är mina tankar spridda.

Jag såg på våra barnbarn, hur de höll var sin melonskivan med sina små fingrar, bet i frukten och fruktsaften rann ner under ärmslutet. Jag kan känna pussen som smakade sött av melon när de skulle åka hem till sitt. Stortvillingarna.
Jag ser småtvillingarna och deras storasyster. Hur den ena sitter på sin pappas axlar och hur de skrattar när de får syn på mig.

Tillfredsställelsen över att sitta bredvid min make och äta lunch, vinden som ger svalka och svanarna som speglar sig i sjöns vattenyta nedanför vår altan.

Men mina tankar är uppdelade, de finns här och de finns där. De finns hos dem där det aldrig blir som vanligt. De som når de olika platåerna men aldrig kommer att klättra hela vägen upp.

Hon sa: "Carina, vi har alla våra helveten, nu är vi mitt uppe i vårt."

Och jag tänkte, varför kan det aldrig få vara som vanligt..........

Svenskt kött och utländska clementiner

Var till affären för att köpa en fläskfilé att lägga på grillen. Kyldisken är välfylld med färdigmarinerade bitar av alla de slag. Snabbt, enkelt och utan onödigt kladd. Men jag ville ha en helt vanlig filé och den skulle komma från en svensk gris. Vilket jag dock inte kunde hitta, den röd-vita flaggan prydde varje inplastad importerad grisdel och jag vägrar att köpa ett dött djur som plågats innan det förts till slaktbänken. Ska jag äta gris så ska den ha haft knorr där bak. Bland annat........
Till sist hittade jag två bitar karré och jag ångrade mig att jag inte haft orken att åka den dryga milen till den köttbutik som säljer endast svenskt. Men nu blev det karré och den hade ändå suttit på en svensk gris medan den levde.

Läser nästan dagligen att handlare runt om i vårt land plockar bort importerat kött och fläsk, heder åt dessa handlare. Nu väntar jag bara på att vår lokale handlare ska göra samma sak! Med kundpåtryckning borde det gå kan jag tänka mig.

Så skulle jag lägga några bananer i varukorgen. De ekologiska var slut, som så ofta, och jag blev bananlös.
Däremot köpte jag en påse clementiner, "bäst att passa på sa fruktflickan, snart är de slut och vi kommer att ersätta clementinerna med nektariner."

Vi ska följa kostråden och äta mycket frukt och grönt, det hindrar oss från att dra på oss sjukdomar, vi får vitamintillförsel och mår allmänt bra.

Men - vi får även en dos extra miljögifter på köpet. Om vi inte köper och äter ekologiskt. Nu kommer jag till ett stort dilemma. Vår affär har inte så mycket ekologisk frukt och grönsaker. Det ekologiska de har köper jag men det oekologiska de har köper jag också. För om jag ska handla helt ekologiskt måste jag ta mig in till staden och det har jag varken ork eller lust till så min bekvämlighet vinner över det nyttiga.

Nu har jag och maken satt i oss påsen med clementiner men vi har även satt i oss 81 procent bekämpningsmedel. Vad det medlet innehåller har jag inte bemödat mig att ta reda på men det är med all säkerhet väldigt onyttigt fast jag intalar mig att det mesta sitter kvar i skalet.

Kanske även kundpåtryckning om mer ekologiskt i frukt. och grönsaksdisken får handlaren att ringa andra leverantörer. Det vore det ultimata, svenskt kött och fläsk samt nyttiga nyttigheter utan onödigheter som vi bör äta daglig dags.

Försöka duger, men känner jag mig själv rätt så kommer jag fortsättningsvis att svälja frukter och grönsaker trots att de dryper av gift.

Men jag har i alla fall kommit så långt att jag vägrar betala för annat än svenskt kött, fläsk, ost, mjölk och grädde, det är i alla fall en bra bit på vägen.

Loppisfynd och tv-kändis

I ett av våra uthus håller vi på att iordningställa en handelsbod åt våra barnbarn, där de kan leka affär med tomma kartonger, ursköljda ketchupflaskor och uttjänta burkar.

Genom en kontakt har vi fått fatt på en gammal kassaapparat som en gång i tiden låtit sedlar prassla och småmynt klirra i penningalådan där den stod på disken i en riktig handelsbod. Nu fattades bara en affärsdisk så vi beslutade oss för att åka till loppis för att se om vi kunde hitta något passande både i längd och höjd.

Varje gång jag ska gå på loppis är jag fylld av förväntan. Och varje gång jag kliver genom dörren och ser hyllor, lådor och korgar sprängfyllda av gods blir jag förvirrad och vet inte vart jag ska börja leta.

Även ett vemod sköljer över mig. Porslin, prydnadssaker, textilier, husgeråd och glas som varsamt packats ner ur dödsbon ger mig en klump i magen. Finsaker som inhandlats för att ägaren tyckte att de var finsaker, när ägaren är borta vill ingen annan befatta sig med arvegodset av många olika anledningar och de slutar på ett loppis. Där någon annan köper och fyller upp sitt hem med nya gamla saker. Kommer våra grejer att hamna på loppishyllan och föras vidare till någon som ser ett värde i det? Antagligen är det så.

Vi kan även tröttna på våra pinaler och låta det gå in i det köpstarka kretsloppet, så hela idén med att sälja och återanvända är en mycket god gärning mot såväl plånboken som miljön.

Jag önskar att jag kunde göra det där riktiga klippet, hitta en till synes anspråkslös men vacker sak för att sedan låta mig inspireras av Antikrundan, högtidligt bära med mig pjäsen och stå timtal i en ringlande kö för att till sist möta Knut Knutsson öga mot öga.
Han tar av sig glasögonen, granskar noga, sätter på sig glasögonen, vevar med armarna och frågar närgånget vart jag fått tag i denna raritet och hur mycket den kostat.
"På loppis i Norsholm, och den kostade 25 kronor" svarar jag då blygt medan kameramannen zoomar in mitt ansikte och jag blir en tv-kändis för en kort stund.
"Den är värd, ja minst 60 000 kronor" skorrar Knutsson och jag slår mig för pannan, fnittar nervöst och funderar över vart jag nu ska ställa dyrgripen när jag kommer hem så inte barnbarnen kan riva den i golvet.......

Men det är bara ett önsketänkande och ett önsketänkande slår aldrig eller i alla fall ytterst sällan in.

Dagens loppisrunda slutade i alla fall med en praktisk och bra bänk som kommer att fungera utmärkt i handelsboden och maken kaxade upp sig när han hörde priset, högg en gammal telefon med petmoj och sa myndigt att då skulle allt telefonen ingå, vilket loppisförsäljaren och maken tog varandra i hand på.

Så nu kan barnbarnen telefonera när de ska beställa hem varor från leverantörerna.

Ögonfröjd, nyklippt gräs och grillmästare

Äntligen, som jag har väntat! Varje dag har jag studerat magnolians knoppar, kylan och regnet har bromsat de vackra kronbladen att veckla ut sig men så kom värmen och med den de mörkt rosa, näst intill lila, väldoftande blommorna. Förra året trodde vi att vårt lilla magnoliaträd strukit med och att vi skulle bli tvungna att såga ner det för att sedan dystert beskåda den tragiska stubben. Men icke då, livsviljan fanns där till vår stora glädje.

Precis som mördarsniglarna kryper vi nu ut ur våra bon för att ägna oss åt trädgårdens växtlighet. Fast på olika sätt, sniglarnas huvudsyfte är att ödelägga allt i sin framfart medan vi ser till att det frodas, hålls snyggt, planterar nytt och klipper gräset. Den karaktäristiska doften av nyklippt gräs sprider sig från villatomt till villatomt. Oftast är det mannen i huset som sköter gräsklipparen, speciellt om den är utrustad med sadel och styre.

När kvällen kommer och alla är nyduschade efter dagens vedermödor är det dags att tända fyr på grillen. Klotgrillar från Statoil, engångsgrillar från matvarubutiken, grillhinkar, hemmabyggen eller gasolgrillar. Det finns en uppsjö av grillar som förgyller våra sommarkvällar och ser till att grilloset lägger sig som en slöja över ansade rabatter.
Dessutom blir de flesta män i hushållet riktigt intresserade av matlagning och håvar upp den marinerade fläskfilén ur den marinadindränkta plastpåsen för att lägga den på det heta grillgallret. Hans kvinna står i köket och passar potatisgratängen, tillreder en grönsallad, skär upp brödet och luftar vinet.

Grillmannen ropar in mot köket att köttet är färdigt och en viss aktivitet infinner sig eftersom potatisgratäng har en förmåga att tillreda sig långsamt. Men till sist är läget under kontroll och måltiden kan börja. Då har oftast solen börjat dala, men under filtar och iklädda tjocka tröjor brukar det fungera att sitta utomhus och äta.

Gräsklipparen är undanställd för dagen, grillen har slocknat och ingen vill göra rent grillgallret. Och sommaren har bara börjat............

Nyhetsflöden och vassa knivar

Min vana trogen bläddrade jag genom nyhetsflödet som strömmat in under natten. Scrollade uppifrån och ner. Det första som mötte mig var Malik Bendjellouls död. Mycket sorgligt att en ung duktig filmskapare gått ur tiden. Sorgen är stor, främst för hans familj, men även för hans publik. Det blir ett tomrum.

"Man hittad död bredvid tomhylsor", misstänkt mord i Stockholm. Ingen vet vad, varken den dödes identitet, motivet eller vem som är banemannen.

I Borlänge brinner det med full styrka. Någon har tuttat på, obemärkt och sedan slunkit undan.

I Alingsås har en livlös kvinna hittats i en lägenhet och tre män är gripna misstänkta för dådet.

Maud Olofsson sitter i Nuon-klistret och Jimmi Åkesson fortsätter sin landsturné.

Våra diskmaskiner kan övergå från att diska rent nedsölat porslin till att självantända och bränna ner våra hus och hem.

I Norrköping har polisen avväpnat en knivförsedd man på spårvagnen medan en vettskrämt spårvagnsförare låst in sig i sin hytt och en annan spårvagnsresa slutade i misshandel då en ung pojke bad en vuxen man att inte röka ombord. Och i Getå står tågtrafiken stilla på grund av skredvarning.

Porrklubbsägaren Mille Markovics mord håller på att uppklaras medan polisen letar efter en yxbeväpnad man med mc-hjälm som rånat en värdetransport vid Skanstull.

Ett liten 2-åring har blivit ihjälslagen, innan dess en 8-årig flicka.

Det är farligt att vara människa, farligt att vistas på gator och torg, resa kollektivt och färdas längst järnvägsrälsen. Det är även farligt att göra stora affärer, vara diskmaskinsinnehavare och det är farligt att vara barn........

.......tänkte jag där jag låg under täcket, konstaterade att idag blir det sol medan maken donade med frukost i köket. Jag tänkte också på den låda med beslagtagna knivar, järnrör, knogjärn och andra farliga saker som dödar och skadar, som jag såg när jag var hos Norrköpingspolisen och gjorde reportage om polisens arbete i samhällets tjänst.

När ägget var lagom kokt för min smak, mitt te fått den rätta aromen, det mjuka brödet uppskuret, ropade maken på mig, jag slog ihop min Ipad, bad en stilla bön att denna dag ska vara en ofarlig dag, steg upp och klädde på mig.