Spilld mjölk och mustigt öl

När småtvillingarna och deras storasyster påbörjade "pappaveckan" upptäckte deras mamma att det stod en oöppnad mjölkliter i kylskåpet.
Eftersom vår dotter värnar om vår miljö där bland annat matsvinnet ingår lade hon ut mjölken på en lokal säljtråd via Facebook.
Den som ville ha en liter mjölk kunde komma hem till henne och hämta den utan några som helst ekonomiska omkostnader. Bättre än att hälla ut den i vasken då hon inte själv kunde förbruka den, resonerade hon.

Kommentarerna lät inte vänta på sig. Den kvinnliga delen av de svarande gav tips på att frysa in mjölken för att sedan tina den och tillsammans med mjöl och ägg steka pannkakor till barnen.
Samt att idén om att skänka bort en hel liter mjölk var ett bra initiativ.
De manliga kommentarerna var av en helt annan art. Spydiga och löjeväckande.
För vem skänker en liter mjölk på en lokal säljtråd bland artiklar som folk tröttnat på? Vilket kan vara allt från soffor och prydnadssaker till oljiga motorer och förra modellens mobiltelefoner.
Samt kläder. Både till stora och små. Det är folk villiga att köpa. Något som är mycket hedervärt eftersom det är återvinning när den är som bäst. Speciellt för barnfamiljer där kläderna inte hinner bli utslitna innan de är urväxta.

"WTF"? skrev någon.
"Minska matsvinnet", svarade dottern.

Vår dotter gillar inte öl. Lek med tanken att hon haft en fest och för att behaga sina gäster köpt hem tio öl till maten. Helst starköl eftersom en riktig öldrickare anser att ju starkare brygden är desto bättre smakar den. När kalasgästerna efter kalasandet gått hem till sig finns fem öl kvar i kylskåpet. Vilket vår dotter aldrig skulle dricka själv. Samma tanke och samma säljtråd där mjölken nu befinner sig.
Jag kan med nästan etthundra procent säkerhet påstå att inom en timma hade några av männen som kommenterat mjölken stått utanför vår dotters dörr för att hämta gratis öl.

Om mjölklitern inte redan ligger i frysen utan fortfarande befinner sig på den lokala säljtråden lär den surna ganska så snart. En produkt som mjölkproducenten får 3 kronor och 43 öre kilot för enligt de rön jag läst mig till och som trädde i kraft den 1 juli i år.
På ICA Maxi kostar en liter ekologisk standardmjölk 13 kronor litern medan den dyraste ölflaskan kostar 17 kronor.
Kan tänka mig att det känns svårare att hälla ut en flaska öl i vasken än en liter mjölk. Men att öl nog är lättare att skänka bort på en lokal säljtråd. Fast jag tror å andra sidan att det inte är riktigt tillåtet. Det finns regler för hur vi ska handskas med alkoholhaltiga drycker. Annat är det med mjölk. Även om ingen ville ha den. Trots att mjölken i det här fallet var helt gratis.

EU-direktiv och getost på invasiva främmande arter

Nu är hösten här på allvar. Någon brittsommar märkte vi inget av och det är dags att summera sommaren. Vilken har varit omtumlande på flera sätt. Vi har mötts av glädjande besked och sorgliga besked. Vad det gäller det sistnämnda har vi fått bearbeta och stötta i den mån vi som människa på bästa sätt förmår.   Allt som varit glatt och ljust har bara funnits där som en självklarhet och är inte så mycket att orda om. Det som inte smärtar och river sönder själen talar vi sällan om. Även om det är just det vi borde göra. För att låta ljuset överskugga mörkret.

I ett hörn av vår trädgård frodas jättebalsaminen. Frön flyttade hit från Värmland har grott och slagit rot. Till min omåttliga förtjusning. Samtliga frön är hitforslade före augusti detta år. Vilket är tur eftersom jag annars skulle klassas som en förbrytare mot EU-förordningen. Jättebalsamin lyder under epitetet Invasiva främmande arter vilket enligt lag är strängeligen förbjudet att byta, odla och transportera. Efter den 2 februari kommer det även vara förbjudet att hantera mårdhunden enligt nämnda regelverk. Vilket inte för min del har någon större betydelse eftersom just mårdhund inte är någon jag pysslar med. Ej heller tvättbjörn som går under samma regler.

Om jag ämnar vara den laglydiga medborgaren som jag är ska jag inleda en bekämpning mot den växt jag så ömt vårdar. Vilket jag känner mig motsträvig inför. I lagtexten står att det inte råder något förbud på att ha jättebalsamin på sin egen tomt men att ägaren ska iakttaga stor försiktighet. Därmed nöjer jag med försiktighetsåtgärder och låter min balsamin vara ifred. Njuter av blomsterprakten och hoppas på att ingen drar mig inför EU-domstolen.

Hade jag tillgång till en get kunde jag mjölka henne för att sedan tillverka mig en getost med ingrediensen jättebalsamin. Eller koka en flaska saft av blommorna. Det finns en uppsjö av recept där det förhatliga ogräset finns med som en beståndsdel i hopkoken.

Utanför min skrivarbod är det mulet och grått. Regnet strilar ner och maken har stängt vårt sovrumsfönster. Nu är det slut med att sova för öppet fönster. Tiden är inne för värmande långkok och palt med fläsk och vit sås.

Sommaren är kort men det är bara tre och en halv månad kvar till januari. Däremellan kommer jul. När så vårsolen börjar tittar fram värms balsaminfröna och nya skott växer upp ur den svarta mullen.
Om inte EU tillskrivit mig och strängeligen uppmanat till utrotning.
Det kan också hända att jag blir hotad på sociala medier på grund av min odling. Vissa av vår befolkning tycks ägna många av dygnets timmar till hot och skrämsel. Eller på annat sätt såra och göra varandra illa.

En uppblåsbar huvudboll och lyckliga konsumenter

Det händer att jag snubblar över de där små guldkornen som förgyller mitt liv. Som att promenera förbi en cykel som dekorerats med blommor. Eller att grannfrun kommer över med en nybakad kaka.
Eller att vi ska åka till Norrköping med goda vänner och förlusta oss på restaurang.
Det behövs inte så mycket för att jag ska kunna locka fram lite extra endorfiner.

Det går också att bli upplivad genom att köpa sig nya prylar. Verkar livet trist och bekymmersamt, släng ut din soffa och köp en ny.
För den som är lagt åt det håller går det muntra upp sig genom att hänga med i en auktion där bilder på ett tjugotal fötter auktioneras ut.
Sökes det förutom ett piggt sinne spänning i vardagen, finns det hemsökta spökdukar till salu. Att
lägga en sådan duk över bordet och sedan bjuda hem gäster på middag kan lyfta måltiden till oanade höjder.
 
 För att få extra stämning på kalaset kan med fördel en staty av Napoleon i verklig storlek ge festdeltagarna en upplevelse utöver det vanliga.
 När så maten är uppäten delar  värdinnan och värden  ut uppblåsbara bollar som gästerna trär över sina huvuden och genast blir värdfolket korade till tidernas partyfixare.

Om inget av ovanstående tips fungerar för någon i själslig nöd finns det ljudabsorberande  burkar att sätta för munnen och skrika ut sin frustration i.
Själv funderar jag på att införskaffa mig en ljudupptagningsfångare som kan ta upp röster på sex meters håll. Det är alltid intressant att veta vad folk säger om mig bakom min rygg.

Jag funderar över vilka som egentligen är hjärnorna bakom alla märkliga produkter som florerar runt om i affärsbranschen.Och hur marknadsföringen går till. Kan tänkas att det det görs en marknadsundersökning omkring avsaknaden av produkten innan produktionen startar.

Det finns övningar och kurser i kreativt skapande. Kreativt tänkande är viktiga faktorer bakom forskning och näringslivets utveckling. Speciellt för egenföretagare som på olika sätt måste kastas fram och åter i konkurrenternas hårda nypor och vara beredda på att ta vardagsrisker.
Så är det en klar fördel om det hela mynnar ut i att vi konsumenter förstår värdet i en hemsökt duk eller är beredda att köpa en uppblåsbar huvudboll för nästan 500 spänn. Trots att den är begagnad.

Men vad gör vi inte för att känna oss som lyckliga konsumenter...?

Syndafloden och en kvinna som gör sin röst hörd

Vaknade under natten till det häftiga regnvädret som drog över oss. Det kändes gemytligt att ligga i mörkret och höra hur vattnet skvalade mot fönsterrutan.
Annat är det för de som drabbats av det största regnovädret genom tiderna. Om jag inte räknar in syndafloden vill säga. Då det regnade i 40 dagar och nätter och de stora djupens källor bröt fram.
Noa hade en svår uppgift att lösa när han skulle ta ombord förutom sin familj, ett par av alla fyrfotadjur och fåglar på sin hemmasnickrade ark.
Tyvärr var Noa inte direkt eftertänksam eftersom han tydligen såg till att rädda den Spanska skogssnigeln från Frankrike från att dö drunkningsdöden. Många gånger har jag funderat över varför han egentligen tog det beslutet helt och hållet på egen hand.

Antagligen var inte hans hustru med i det beslutet. För det är vi kvinnor som är bäst på att ta de viktiga och stora besluten.
Om detta fick jag för övrigt bekräftat då jag närvarande vid en pressträff gällande kvinnliga egenföretagare.

Företag som leds av kvinnor har störst framgång, sades det under pressträffen. Jag nickade och höll med. En nick grundad på egna erfarenheter.
Kvinnor måste höja sina röster och ta för sig, fortsatte det inspirerande budskapet. Fortfarande medhåll från min sida, men med en liten reservation.

Eftersom jag var ute i god tid var jag på plats i hotellet innan alla andra anslutit sig till pressträffen.
Kvinnan som stod bakom disken i hotellfoajén bjöd mig på kaffe. I trendiga glas.
Människor kom och gick. Gjorde ingen notis av mig som satt nedsjunken i en pösig soffa. En soffa lika trendig som  kaffeglaset.
Plötsligt kom en av hotellets manliga anställda in genom de ständigt snurrande ytterdörrarna. Han skulle börja sitt eftermiddagspass och gick småvisslande in i den sal där pressträffen skulle äga rum.
Genast gled en kvinna upp vid hans sida. Av hennes hållning och utstrålning att döma bar hon huvudansvaret över den delen av hotellet. Så även huvudansvar över den nyanlända kollegan.
Omgående gav hon mannen en rejäl skopa ovett för det missöde som han varit inblandad i under föregående kväll. Den tidigare muntre mannen krympte ihop likt en ballong vars luft sakta släpps ut. Till sist stod han där sladdrig och med flackande blick försökte han försvara sig. Helt utan framgång.

Jag ville gå fram till honom, slå armarna kring de uppdragna axlarna och viska att "allt löser sig, ska du se".

Jag fann det hela mycket osmakligt och skamlöst. Kvinnan var i en sådan maktposition att hon kunde unna sig att skällan ut sin kollega inför publik. Höja sin kvinnliga röst i falsett och med den kväsa mannen hon hade framför sig. Kanske hade hon gjort likadant om kollegan varit av det kvinnliga könet och försatt hotellet i knipa. Antagligen, men jag kände ändå att min egen kvinnlighet kom på skam. Det är just sådana kvinnor som hon som myntat begreppet Satkärring! Även om patriarkatet fortfarande är det som skränar högst kan vi kvinnor föregå med gott exempel då det gäller att göra våra röster hörda. Låta våra röster användas för att nå framgång och styrka istället för att skälla  ut folk inför allmänhetens ögon och öron och hamna under epitetet Satkärring.

Den gladlynte mannen som visslande utförde en käck melodislinga fick en tuff start på sin arbetsdag. På grund av en kvinna som gjorde sin röst hörd.

Kärlekstörst och omsorgsgruppen

Nu ska ledarhunden få lämna konvalescenthemmet. Det största bekymret för hunden har nog varit tratten. Inte själva krämpan i sig. Ganska så omgående travade han rakt in i en vägg och tratten fick en djup spricka i plasten. Nödtorftigt reparerade jag den med häftapparaten och kirurgtejp vilket visade sig vara lönlöst. Maken kom med grövre kaliber, nämligen silvertejp med den påföljd att hund med tratt såg rent anskrämlig ut. Men nöden har ingen lag så samtliga inblandade fick helt enkelt gilla läget. Hunden minst av oss alla.

När jag under gårdagen befriade djuret från den förhatliga tratten trodde jag att han skulle klia och krafsa sig runt halsen. Helt överraskande började han istället att trycka sitt huvud mot mig. Gnuggade och bufflade, kröp upp i mitt knä och fortsatte att trycka sitt huvud mot min överkropp.
Han led helt enkelt av kärlekstörst efter att varit instängd bakom hårdplast i en veckas tid.
Vilket visar vad viktigt det är med beröring, oavsett om det gäller människa eller djur.

Omtanke är också en viktig del om vi ska känna oss tillfreds med livet. Under gårdagen överöstes jag av omtanke. Alla ville varna mig för Fabrizio Brambilla och hans hund. Inte bara jag ingick i denna omsorgsgrupp, men jag misstänker att det hela helt enkelt handlade om sin egen rädsla. Skulle jag råka ut för denne illbatting skulle alla andra stryka med i ett och samma svep. Så den förmodade omsorgen gällande mig som person var nog mest för att rädda sitt eget skinn.

Jag förundras över hur fort en sten kan komma i rullning. På helt falska grunder dessutom. Precis som i fabeln om Pojken och vargen. Gång på gång kommer folk till undsättning och lika många gånger står vi där slokörade och skäms över att vi gått på det enkla och falska.
Till den dag då något verkligt allvarligt inträffar på sociala medier. Då kanske vi rycker på axlarna och med ett snett leende anser det som fake news och en spridning av desinformation.

Herr president Trump har tagit fasta på begreppet falska nyheter och startat en kampanj och grundat ett eget nyhetsprogram som enbart innehåller riktiga nyheter. Sändning sker på Trumps officiella Facebooksida. Där anklagar han bland annat media för att inte belysa hans otroliga framgångar han haft i USA och i  övriga världen.

Trumps nyhetssändning avslutas med att "det här var riktiga nyheter" vilket osökt för mina tankar till Fabrizio Brambilla och hans hund.