Bedårande utsikt och när livet är som bäst

Läste i vanlig ordning nyheterna i morse, om allt som hänt under de timmar jag rensat hjärnan genom en god natts sömn.
Det första jag läste var att allt vi ser på sociala medier inte är sanningsenligt. Speciellt bilder av lyckliga människor, vackra miljöer och god mat hör till den kategori som innehåller lägst sanningshalt.
Men, det beror på vad vi gör det till, tänker jag. Är livet inte på topp kanske utsikten från hotellfönstret som inte innehåller de där blå vågorna som mjukt rullar upp på sandstranden och där solstolarna inbjuder till sköna timmar mellan vajande palmer kännas så värst upplyftande. Då kan en utsikt som dottern och jag hade under en hotellvistelse i London kasta den mest hängivne semesterfotograf rakt ner i den geggiga melankolins mörker.
Eftersom både dottern och jag var pigga, glada och förväntansfulla över vad vi skulle få möta i storstaden fann vi utsikten från hotellfönstret så pass intressant och spännande så vi dristade oss att lägga ut en bild av den på sociala medier. Naturligtvis med en kommentar om att sämre kan vi ha det. Vi hängde inte upp oss på en sådan bagatell som dålig utsikt från vårt hotellrum. Det var ju inte där vi skulle spendera vår tid.

Men någon sanning i vad som läggs ut i sociala medier måste det väl ändå finnas? Under en lång tid har mitt flöde invaderats om uppmaning till att återskapa kontakter som inte synts till på Facebook. Jag har för det mesta skrollat förbi dessa inlägg men för att visa vilket god kamrat jag är på sociala medier har jag stundom följt uppmaningen om en liten kommentar så hela grejen ska fungera tillfredsställande.
När jag så fick se en av mina Facebookvänner kopierat, klistrat och uppmanat till ett kringgående av Facebooks nya algoritm kunde jag inte hålla mig. Eftersom den här personen  anses som ytterst intelligent, påläst, kultiverad och har en stor framtoning i Norrköpings kulturliv kände jag mig säker på min sak. Jag kopierade, klistrade och delade. Helt emot mina principer vilket går ut på att aldrig göra det jag blir uppmanad till att göra på sociala medier. Speciellt inte kopiera och klistra.

Genast kom kommentarer som indikerade om min bristande intelligens. Jag kände mig dum och tog omgående bort mitt inlägg. Allt ihop är fake news vilket jag borde ha räknat ut från början.
Jag berättade om händelsen för dottern. Hon skrattade rått och brutalt. Det gick inte ens att övertyga henne om de positiva effekter mitt kopierande och klistrande faktiskt hade. Vänner och grupper jag inte sett på länge fanns plötsligt i mitt flöde. Hon trodde inte på mig utan höll med skribenterna som visat intresse för mitt inlägg. Nämligen att jag är dum i huvudet som mot bättre vetande gått på den lätta moderna och fantasifulla skrönan.

Nej, allt som visas på sociala medier är inte sant. Men vi vill gärna tro på bilder som visar hur bra alla har det. Det uppstår känsla inom oss och vi blir härligt avundsjuka vilket ger näring till att efter bästa förmåga göra om livet så det blir mycket bättre, vackrare och gladare. Så där som alla andra har det.
Gäller bara att ha många vänner på sociala medier så våra perfekta liv sprids med full intensitet.

Äppeltjuvar och extremstrykning

Det händer ofta att grannfrun tvärs över gatan och jag under kvällstid skickar sms till varandra. Varierande ämnen som kan handla om allt från förfrågningar och det går bra att låna en skvätt mjölk till kvällskaffet till mer djupsinniga textmeddelanden.
Nu har grannfrun under en period hållit mig underrättad om rådjuret som pallar äpplen från vårt äppelträd. Varpå jag omedelbart rusar ut och skrämmer djuret på flykt.
Jag är ytterst rädd om våra äpplen. Trädet är gammalt och har aldrig tidigare erbjudit oss annat än små ynkliga maskangripna äpplen. Fram till i år, nu dignar grenarna av de mest smakfulla, väldoftande och maskfria äpplen. Det är som trädet genomgått ett mirakel. Eller så beror det på att maken ägnat trädet omtanke genom en grundlig beskärning.

Vad passade då bättre än att ta in några av dessa ljuvliga äpplen som bordsdekoration vid årets kräftskiva. Som detta år arrangerades hos oss.
Av min svärmor har jag en gång i tiden fått en vacker linneduk som jag tar fram vid högtidliga tillfällen. Kräftskiva är ett sådant tillfälle. Men en linneduk kräver omsorg om den ska behaga vid ett snyggt dukat bord. I omsorgen ingår bland annat strykning. Vilket jag inte har något emot då strykning är en favoritsyssla.
Doften av nytvättat som stiger upp tillsammans med strykjärnets heta ånga samt en god bok i örat är direkt avkopplande och kan varmt rekommenderas.

Strykning ingår dessutom under epitetet extremsport. Strykbrädor med tillhörande strykjärn fraktas till avlägsna och svårtillgängliga platser. En sport som går ut på extrem utomhusaktivitet förenat med känslan som uppstår då skrynkliga kläder blir släta.
Tävlingen kan förläggas på ett högt berg, i någon form av flytetyg, på toppen av en hög staty, under vatten eller i samband med ett fallskärmshopp. Det senare alternativet kräver möjligtvis en liten näsduk och det ska bli någon poängplats.
Problemet, som jag ser det, är hur det går till att få strykjärnet varmt vid till exempel undervatten- eller fallskärmsstrykning. Men det finns som bekant lösningar på allt så det är kanske inget stort problem i det stora hela.

Själv nöjer jag mig med att stryka tvätten i min skrivarbod som vid dessa specifika tillfällen omvandlas till en strykarbod.
Idag har jag inte strukit några kläder, däremot dragit rådjuren vid nosen genom att plocka en hel kasse äpplen. Frukten har sedan förädlats till äppelmos vilket kan komma väl till pass när vi ska äta pannkaka.

De ungas vishet och ett fult ord

Jag är omtumlad och skakad efter dagens förmiddagstimmar. Vi satt på ett café, läppjade hett kaffe och te. Sa till varandra att nu är det brittsommar vilket känns skönt. Vilsamt och avslappnat.
En ung kvinna på andra sidan bordet. Röda läppar som ständigt formades till ett leende.

"Hur kan du vara så glad"? frågade jag. Hon svarade att det är inte svårt att vara glad eftersom livet är dyrbart. Varför slösa bort livet genom att vara missmodigt? Vi måste vara förstående men viktigast av allt vara förlåtande. Oavsett vad som hänt och vad som kommer att ske. Sa den unga kvinnan med de rödmålade läpparna.

Inom henne rasar en kamp. Cancertrådar som grävt sig djupt ner i hennes kropp, likt rötter som gräver sig ner i sandbanken för att hålla stammen upprätt.
Vi håller andan. Hoppas och ber. Jag tycker livet far orättvist fram. Unga människor ska inte få cancer. De ska leva och blomstra. Ge kärlek och liv. Ta emot kärlek och frossa i det liv de fått som gåva.

"Men det gör jag ju", sa kvinnan. "Jag lever och tar vara på varje stund tillsammans med de jag älskar. Vad annat kan jag begära av livet"?
Jag nickade och frågade mig tyst om det verkligen är så enkelt.
"Jag tror på livet och på mig själv, det är bäst så", fortsatte hon.
Jag kände mig mycket yngre, mer oerfaren än hon trots att det skiljer trettiofem år mellan oss. Det är ju jag som ska stå för visheten gentemot den som är mycket ung. I det här fallet hade den unga kvinnan med de röda läpparna mer livserfarenhet än jag. En erfarenhet jag vill vara utan men som väcker tankar om mitt eget liv. Och så det där hon sa om att kunna förlåta. Det svåraste av allt. Att förlåta med hjärtat och inte enbart genom tomma ord.

Hon ville berätta för mig om det hon gått igenom. Inte för att få medömkan utan för att ge av sin styrka till andra. Vi kramades farväl. De röda läpparna skildes åt i ett nytt leende.
"Lev väl och njut av livet"!

Cancer är ett fult ord. Mycket fult!

Paltkoma och kärlekshormon

Det hör inte till vanligheterna att ett läkarbesök slutar med en lunch där läkaren står för notan. I alla fall har jag aldrig tidigare varit med om den upplevelsen förrän idag. Den angenäma lunchen på en av Norrköpings bästa lunchrestaurang var ingen invit från något håll. Även om kyparens leende speglade på något annat då läkaren frågade om vi kunde få sitta i en avskild vrå.
Jag skyndade mig att poängtera, det hela var ren arbetslunch, inget annat!

Det läkarbesök jag gjorde för någon månad sedan var snabbt avklarat. Därmed fick läkaren och jag tid över för småprat. Vilket i sin tur föranledde en lunch där läkaren av mig skulle bli intervjuad gällande sitt jobb.
Jag ser ofta potentialen hos människor att öppna upp sig publikt. Oavsett skrå. Det finns alltid något att berätta som kan intressera andra.

Under samtalets gång visade det sig att läkaren förutom sitt yrke grottat in sig i ämnet sömn.
"Från sömnlös till utsövd" är titeln på den bok han skrivit. Den som kommer över boken kan anses den som sömnens egen Bibel, sprängfylld med goda råd. Sömnproblem kan till exempel botas med Pavlovs princip. Denne ryske fysiolog studerade hundars matsmältning utefter hundars inlärda reaktioner. Reaktioner som förknippas med vissa företeelser. Samma sak gäller oss människor, vi kan förknippa våra sovrum med söm eller sömnlöshet. Det gäller bara lära sig bryta mönstret, förkunnade läkaren mellan tuggorna av fisk.

Jag passade på att få en gratis konsultation gällande min egen sömn. Den är förvisso utmärkt god men ibland händer det att jag inte kan komma till ro. Jag ville lära mig ett knep inför eventuellt kommande sömnlöshet. Speciellt då månen är full. Då rubbas min goda sömn.
"Be din man stryka dig över ryggen. Då frigörs mängder med oxytocin i kroppen", löd rådet.

Jag har läst att fysisk närhet är en bristvara hos människor i västvärlden. De som inte ingår i en kärleksrelation utan enbart är vänner rör aldrig vid varandra förutom vid den där kramen vi ger varandra vid möte och avsked. Däremot rör kamrater bosatta i Puerto Rico varandra så ofta som 180 gånger då de träffas.
Kan hända beror vår svenska stelhet på brist av kroppsberöring. Det är kanske dags att öppna upp och börja ta mer på varandra för ett mjukare och snällare samhälle. Låta kärlekshormonet flöda genom en varm och vänskaplig beröring.

Bristande sympati och sommarfiske

Om exakt fyra månader är jag i full färd med att stoppa korv, pressa sylta, griljera skinka, steka rosmarindoftande revbensspjäll och koka in grisfötter. Samt tillreda en läcker mandelmousse med lingon. En ren och skär överdrift. Numera köper jag färdigkokt skinka som enbart kräver griljeringen, allt det andra hör till det förgångna.
Nu ska vi äta sunt för att hålla vikten, slippa hälsoproblem och på så sätt undvika andras granska blickar som säger oss att vi är osunda och anskrämliga.

Men studier har visat förbluffande resultat. En näve lingon om dagen och vi slipper bli tjocka. Trots feta födointag. Det funkar i alla fall på möss. Kan hända även på människor. Kanske det är därför min make är så smal och smärt. Han anser att lingon passar bra ihop med det mesta. Eller "gifter sig fint" som de kulinariska allvetarna uttrycker sig. När jag häller ketchup över min spagetti slevar maken lingonsylt över anrättningen. Av någon obegriplig anledning blir jag alltid lika irriterad när lingonburken plockas fram ur kylskåpet. Var och en måste få göra som den själv vill, men lingon på spagetti väcker inga sympatier hos mig.

Det är tyst ute i naturen. I takt med att lingonen mognar och lyser röda på sina tuvor gör sig flyttfåglarna beredda på avfärd. Det kniper till i hjärteroten. Jag vill inte att sommaren ska vara slut. Som alltid har de här månaderna förflutit i allt för snabb takt. Snart får vi ställa om klockorna till vintertid. Då blir mörkret ännu mörkare. Vi EU-medborgare kan rösta för en fortsatt sommartid. Vår regering ställer sig positiv till förslaget men jag misstänker ett vagt intresse som i grund och botten handlar om röstfiske.

Valet är nära. Det känns skrämmande. Jag läser om Åkessons dröm om ett konservativt block där han tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna ska styra vårt land. Något som statsvetare anser som orealistiskt men inte teoretiskt omöjligt. Hur nu det ska tolkas.
På nätet finns olika valkompasser. Jag har gjort flertalet av dem som visar förvirrande resultat. Därför kommer jag att ta det egna beslutat och rösta på det parti som alltid fått min valsedel. Det känns tryggast så. Då har i alla fall jag gjort det jag kan för hindrandet av ett parti som kan orsaka svår skada på demokratin.